bambi

Svenska barn är bland de kinkigaste i Europa
Jag läser i Aftonbladet att vi har väldigt kinkiga barn (när det gäller maten) här i Sverige och jag minns också en föreläsning som jag var på med Alexandra Zazzi som pratade om att vi här i Sverige verkar tro att barnen bara kan tycka om korv, köttbullar och pasta. Att vi tror att dom bara tycker om en viss smak och att vi sen "fördärvar" dom genom att aldrig låta dom upptäcka andra smaker, för hur går det för barn i andra länder - där man inte har tillgång till falukorv och mamma scans köttbullar?
 
Nu är det verkligen inte så att Zack och Leah äter allt. Dom tycker inte om sallad och hatar paprika och lök - även fast både jag och maken gillar det! Men däremot så äter dom gärna fetaost, oliver, soltorkade tomater, vitlök, svamp, bulgur, linser, ärtor, mm. Vi gör aldrig någon särskild mat åt dom, utan vi äter alltid samma sak hela familjen. Vissa kvällar äter inte barnen så mycket och andra kvällar älskar dom maten, men vi ger dom i allafall möjligheten att testa lite olika smaker.
 
Sen så tror jag att det lätt blir så att man gärna serverar sån mat som man VET att barnen kommer att tycka om och som man vet att dom äter. Man hamnar lätt i träsket där man kör ett par måltider om och om igen, men jag tänker att det inte gör så mycket om barnen inte äter så mycket nån kväll för det tar dom igen dagen efter.
 
Min mamma var sån som alltid gjorde särskild mat till mig. När jag var 9 år gammal och flyttade hit till Sverige så åt jag inte potatis i någon annan form än som strips. Jag fick lära mig själv att äta kokt potatis, potatismos och potatisgratäng. Samma sak med grönsaker och mycket annat. Och det har inte varit roligt. Det var inte alls roligt att sitta och peta i maten när man var bortbjuden eller att det knappt fanns någon maträtt som man gillade på menyn när man gick ut på restaurang. Det är fortfarande jobbigt, då jag kämpar med att försöka tycka om fisk, skaldjur, svamp och annat. Så, så vill jag definitivt inte göra med mina barn och jag hoppas att ni också tänker efter att det egentligen inte så schysst att bara lära barnen att äta 3-4 maträtter.
#1 - dianasdrömmar

Vill gärna att dom smakar på allt men se behöver dom inte äta upp det om dom inte gillar..kram Diana

#2 - Linda w L2K

Vad bra skrivet!
Jag är sån som var petig i maten som liten men fick aldrig annan mat för det.

Nu gör vi likadant med våra barn. Vill dom vara kinkiga är det upp till dom. Hör hemma äter man det som serveras eller blir utan. Och jag vill att barnen smakar om då se är mindre än en tesked. Men jagtvingar dom aldrig att äta upp. Då får dom hellre gå hungriga. ;-)

#3 - Emmelie- Mamma till Ebba och Hugo

Vi kör samma mat till våra här hemma, ibland även av de vegitariska som jag äter. De äter de mesta, men gillar då inte lök osv men gärna oliver, räkor o sånt =)

#4 - En pojkmammas vardag - blivande trebarnsmamma

Bra skrivet! Minns att min mamma kunde göra 3 olika maträtter till middag bara för att det skulle passa alla .. så har jag lovat att jag själv aldrig ska bli.

Vi har som "regel" att ungarna smakar innan dom säger blä. En 5-åring har lätt att dömma maten bara genom att se den och oftast så tycker han att det är gott ...

#5 - Anonym

Jag tror det är lite överdrivet. De flesta barn äter det som föräldrarna äter. Tror inte det är någon fara, inte många vuxna lever på köttbullar och makaroner dag ut, dag in i Sverige :-)

#6 - Hanna E

Vi lagar inte annan mat till barnen utom vid några få tillfällen. Mina barn gillar inte räkor så när jag vill ha en räkpasta kan de få något annat till pastan. Men oftast vill de smaka av vår mat också. Ibland gillar de maten, men ibland inte, men efter ett tag så brukar de börja gilla även den maten.

Det enda mitt 5-åring inte äter alls är svamp och räkor. 2-åringen är en typisk 2-åring, ibland äter han bara grönsaker, nästa gång är det bara ris eller potatis och en tredje gång äter han allt.

Det jag inte gör är att tvingar mina barn att smaka, för mig har det nämligen varit väldigt traumatiskt att bli tvingad att smaka eller äta upp så jag lovade mig att det skulle jag aldrig göra mot mina barn. Hittills har jag inte gjort det heller, men jag får påminna mina barn ibland att vi inte tvingar dem när det gäller maten. Jag vill inte att mat ska vara förknippat med något negativt.
Sen får de inte heller säga att något är äckligt eller blä, de får inte heller säga att de inte tycker om det om de inte har smakat. Men de behöver inte smaka.

Det som har varit viktigt för oss är att hela matsituationen är trevlig så vi försöker äta tillsammans så mycket som möjligt och föregå med gott exempel.
I veckorna går det lite sådär att äta alla 4 eftersom vi jobbar lite omlott, men det är alltid någon vuxen som äter med barnen och vi pratar om hur dagen har varit och vad som händer nästa dag.

Sen är vi noga med att det är mat vid måltiderna, inget småätande mellan. Det är även för att ta hand om deras tänder. De kan välja att inte äta, men då blir det ingen mat förrän nästa gång det är mat.

Sen finns det ungefär samma problem i andra länder. Jag var au-pair i Frankrike och de barnen jag tog ville helst äta pasta och köttfärssås eller hamburgare. Visst de har inte falukorv, men köttbullar fanns. Jag kan inte säga att familjen åt speciellt varierat utan barnen fick ganska lika mat varje dag.
Då åt de dessutom lunchen hemma så de fick inte ens variationen från skolmaten.

#7 - Alfva

Jag är alldeles för ointresserad av matlagning för att ställa mig och laga annan mat till barnen. De äter det vi äter, däremot kan jag ibland komplettera med något extra tillbehör som jag vet kommer uppskattas om det är många ingredienser som inte är helt populära. När vi gör tacos exempelvis brukar jag koka lite ris för att fylla ut deras portioner. Men byta ut maten? Nej. Man får smaka, gillar man inte så behöver man inte äta.

#8 - Madde

Jätteskönt för er att barnen äter det mesta. Det gör inte min son. Vi har testat allt och erbjuder alltid det vi äter. Om jag får välja mellan att han inte äter alls eller att han får köttbullar och makaroner 7 dagar i veckan så väljer jag utan tvekan att ge honom mat så han blir mätt. Jag tycker nämligen inte det är ett dugg schysst att låta mitt barn vara hungrigt. Allt är inte svart eller vitt. Önskar verkligen att jag hade ett barn som åt eller åtminstone testade det som erbjöds.

#9 - Longevity - en blogg om hälsa

Jag lagar samma mat till alla men de äter de bitrna som de gillar. En del av dem gillar allt, andra gillar bara något av det.

#10 - Karin

Jättebra skrivet Rose-Marie! Hur ska barnen lära sig äta olika slags mat om man begränsar råvarorna i det man serverar?! Min värsta mardröm är att Selma bara äter korv och köttbullar. Kram!

#11 - Tess

Vi gör som ni, alla äter samma sak och ingen specialmat serveras. Så har vi alltid gjort och barnen har alltid ätit i stort sätt allting.
Jag förstår inte de som lagar enbart "barnmat" för att de tror att det är det enda som barnen faktiskt äter.
Nej, in med varierad mat och nya spännande smaker!

#12 - Rita

Våra barn måste alltid smaka på det som bjuds och har alltid ätit samma mat som oss. Ändå är de helt olika och tycker inte alls om samma slags mat. Den ena älskar alla slags grönsaker och gröt, precis som jag. Den andra petar i sig en gurkbit och hatar gröt, precis som maken. :) Den tredje är så liten så han äter allt vi matar i honom, än så länge. Bäst att inte göra så big deal av maten, utan alla smakar på allt, sen behöver man inte äta om man inte tycker om, men får då inte heller nån annan lagad mat serverad, utan får ta smörgås och frukt istället. Händer väldigt sällan hos oss nuförtiden.

#13 - Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok

Innan jag fick barn så tänkte jag att de skulle äta samma som vi åt. Det gjorde alltid vi när vi var små (vilket inte mamma tyckte var så bra alla gånger, till exempel när vi gick på restaurang och alla barn rynkade på näsan åt barnmenyn och sa att vi också ville ha oxfilé...). Men min tvååring är så petig, han vägrar smaka på saker som ser 'mysko' ut och jag klarar inte av att han går hungrig. Vi ger honom alltid saker att smaka på av det vi äter men han gör det aldrig. Jag köpte lite små barnkex igår (han är sjuk så jag försöker alla trick för att få i honom något överhuvudtaget) och de var i olika färger, men likadana i övrigt. Han äter bara de gula och vägrar smaka på de gröna eller röda. Och då är det liksom kex... Klart han inte smakar vår mat då... Redan vid smakisarna var han kinkig. Men - jag har nu börjat med smakportioner till nummer två och han är helt klart mer intresserad, så där finns det i alla fall hopp!

#14 - Line

Fast jag tycker det är lite enkelt det där att bara man ger barnen samma som en själv och inte skämmer bort med egna rätter så blir de inte kinkiga... barn är ju olika och faktiskt är det helt normalt biologiskt att barn är kinkiga med mat i småbarnsåren. Det tar tid att vänja sej vid nya smaker och att vara skeptisk mot ny mat var ett säkert sätt att inte äta giftiga växter typ förr. Eller nåt sånt. Hur som helst, jag tycker inte det är oproblematiskt att kräva att småbarn ska smaka av nya saker, även om de inte måste äta upp. Vår treåring har varit rätt kinkig med mat typ jämt och väldgt tydlig med vad ha vill och inte vill äta sen han var bebis typ, trots att han i princip bara ätit hemlagat (eftersom vi ätit vegetariskt) och fått många olika smaker. Det går i perioder vad han går med på att äta och oftast går allt "kladdigt" bort, han vägrar smaka även om vi berättar att han sist tyckte lasagnen/linssåsen/what ever var jättegod sist och att han älskade det när han var mindre (sant). Och vi ber honom prova med tvingar inte. Inte ens en tesked. Min man fick en riktig aha-upplevelse nyligen då lilleman ville bjuda på en kallnad pastaskruv med ketchup och maken verkligen inte ville ha den ch hur kränkande trugandet och tjatet kändes. Och vi kände oss än mer säkra som gör rätt i att aldrig tjata om mat. Klart jag hade älskat om han var lite mer öppen för olika mat. Han erbjuds olika rätter hemma och på förskolan, iböand öagar vi lite olika mat i familjen len inget konstigt ldd det, min man äter inte fisk men det gör jag och sonen. Vi pratar mycket om att kroppen behöver olika sorters mat. Men that's it. Inget mat tjat, han äter det han äter och om ha är hungrig. Och att bara skita helt i hans önskemål känms himla onödigt, han har rätt att tycka annorlunda än vi och tycker inte han ska behöva vakna hungrig mitt i natten/sova kass för det. För så blir det. Så är det hos oss med vårt barn, får se hur det boir med tvåan som snart är här. Barn är olika och de flesta vidgar sina smaklökar mer och mer ju äldre de blir, utan problem.

#15 - Line

Sorry för alla slarvfel, skriver på mobilen...

#16 - Tess

Jag gick genom en lång potatisperiod. Som litet barn älskade jag det, men kring 5-årsåldern ville jag plötsligt inte ha potatis. Vägrade äta det, förutom då det var strips. Så nu som vuxen lär jag mig att äta olika potatisrätter. Kan dock fortfarande inte äta bara vanlig kokt potatis, men det är den enda sorten.

#17 - Lisa

Haha, kanske borde ha kollat upp den där skräpstudien.
1. Den är beställd av ett företag som säljer särskild barnmjölk, med tillsatta vitaminer. Alltså är syftet att visa föräldrarna att barnen inte får i sig tillräckligt med näring, utan såklart behöver juuust deras nyttiga mjölk. Främst riktat till UK.
2. De har endast undersökt 7 länder. Sverige, Tyskland och Italien hamnade lika, UK och Nederländerna högre, och Italien och Spanien lägre. Så med den logiken kan man precis lika gärna säga att svenska barn är bland de minst kinkiga- bara 2 länder som är mindre kinkiga...
3. Vad som gör den så bra nyhetsstoff är att det går att manipulera siffrorna så lätt. Genom att få det att låta som hela Europa är undersökt, samtidigt som man t.ex. kan säga att Spaniens barn är de femte kinkigaste i Europa, vilket låter högt, trots att de är de minst kinkiga i undersökningen, för det är ju bara 6 andra länder med, och av dem ligger ju som sagt 3 på samma plats...

http://www.growingupmilkinfo.com/blog/european-toddler-nutrition-index/

#18 - Marlene

Ja, den där maten.... Har en dotter som äter i princip allt och det hon inte gillar testar hon med jämna mellanrum för hon kan ju ha ändrat sig :-)
Medan sonen är den kräsnaste jag stött på och jag har inte gjort något annat med att smaka på nya grejer om jag jämför med dottern. Har försökt att "gömma" nya smaker i maten, det slutade med att han kräktes vid bordet - kan väl säga att jag fick dåligt samvete då. Hos oss är det så att två, tre dagar i veckan lagar jag det som jag vet att han gillar och de andra dagarna får han peta i sig det han kan och sedan gå hungrig.
Det jag vill ha sagt är att det inte alltid är föräldrarna som styr utan smaklökarna.