Ni får inte veta allt i bloggen

Jag förstår inte riktigt hur vissa kan tro att dom får veta allt om en person när dom följer dens blogg? Dom är nog själv inte bloggare, för då skulle dom veta att man för det första inte kan skriva om allt. Det skulle ju vara sjukt tråkigt och man måste ju någonstans dra en gräns.
 
Jag utelämnar otroligt mycket i bloggen, mycket som berör barnen som jag känner att jag inte vill ska hamna på internet men också gällande vänner och familj. Ibland så kanske man också behöver lite perspektiv och det blir lättare att skriva om något när det har gått lite mer tid.
 
Jag kan ge er ett exempel, något som jag inte bloggade om när det hände för två år sen men nu känns mer okej att blogga om. Det hände faktiskt i Rom, Italien och vi var där med båda barnen. Leah hade fått en konstig svullnad på ena handen som vi höll lite koll på. Vi bestämde oss för att åka en sån där turistbuss med öppet tak. Vi tänkte att det kunde vara roligt för barnen och så får vi se staden (men vi hade varit i Rom tidigare så det var mest för barnens skull). Då när vi sitter på bussen så blir Leah jätteledsen och otröstlig. Hon skriker och skriker och det går inte att lugna ner henne. Maken tog denna bild när jag försökte trösta Leah på bussen (ni ser även hur hennes hand ser ut).
 
 
 
Det var väldigt olikt henne så jag blev väldigt rädd och hoppade av bussen med bara henne och skulle försöka ta en taxi till akuten med henne. Det var INTE så lätt att få tag i en taxi med en skrikande bebis. Jag blev mer och mer nervös och STRESSAD och var själv nära att börja gråta (tänk er att vara i ett främmande land där man inte kan språket och man tror att det är något allavrligt fel på ens bebis!!). 
 
Till slut får jag tag i en taxi och vi kommer till akuten på barnsjukhuset. Dom var inte så superbra på engelska men jag försökte förklara så bra jag kunde. Vi fick sitta ner och vänta i ett väntrum full med andra föräldrar och barn. Medan vi sitter och väntar så lugnar hon ner sig och blir sitt pigga glada jag igen. Så, vi väntar och väntar men Leah verkar må bra igen.... så efter ett tag så åker vi tillbaka till maken och Zack utan att ha sett någon läkare. Det hände inte igen så jag vet inte varför hon fick det där utbrottet. Läskigt var det i allafall och jag var riktigt riktigt orolig.
 
Detta är faktiskt enda gången som vi har tagit med något av barnen till akuten. Jag var väldigt uppskärad efter det hela så jag ville inte blogga om det då, även om jag bloggade från semestern men nu när jag har lite perspektiv så känns det mycket lättare. Men det var en hemsk känsla, att tro att det är nåt allvarligt fel på ens barn.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer
Felicia lagerkvist
2013-07-11 @ 11:39:23 Blogg: http://www.eqous.blogg.se

Bra inlägg! Förstår din panik när man annars har ett piggt och glatt barn och de börjar gråta hysteriskt och inte slutar! Usch vill inte ens tänka tanken tanken om att vara med om de själv... Usch!

Starkt av dig!

Laura
2013-07-11 @ 11:51:32 Blogg: http://dreamsaboutlife.com

Det är klart att man inte skriver allt i sin blogg. De som tror detta är verkligen inte insatta i bloggandet ;-)
Det du beskriver låter verkligen hemskt och skrämmande men vad skönt att hon inte har fått fler såna utbrott. Det jag tänker på är om hon blev kanske stucken av ett bi eller något?
Ha en fin dag :)

Romladolcevita
2013-07-11 @ 14:13:06 Blogg: http://www.romladolcevita.wordpress.com

Bor i Rom och kan förstå vad du gick igenom.

AnnaSC
2013-07-11 @ 17:24:42 Blogg: http://annascrona.blogspot.se/

nej inte skriver man allt och jag tror inte att någon annan gör det heller... vore ju konstigt om man gjort det.

och ja jag förstår dig så väl, vilken hemsk känsla det är när man tror det. Hemskt att behöva uppsöka akuten utomlands. Usch! I Lund hälsar de dock på oss med förnamn numera, men det är ju för att vårdcentralen inte vill ta emot Axel... men ja känner igen känslan när man tror att det är något allvarligt. usch ryser.

Madelein Larsson Wollnik
2013-07-11 @ 20:57:50 Blogg: http://madelein.se/

Ja visst är det så. Jag kan på något sätt förstå dem för det är en vanlig mänsklig reaktion att reagera på det man ser och kanske tänka efter först efteråt. Det gör ju dock inte det hela till OK. Skönt att det inte var något allvarligt med Leah

Tess
2013-07-11 @ 22:29:13 Blogg: http://highlandertess.blogg.se

Förstår precis! Man skriver verkligen inte allt i en blogg. Tycker det är konstigt att folk inte förstår att bloggaren själv väljer vad som skrivs och publiceras...

TantMango
2013-07-11 @ 23:28:24 Blogg: http://tantmango.se

Nej jösses! inte kan man skriva allt. Jag är jättenoga med att inte lämna ut andra och att försöka att inte såra. Och det finns så mycket som är alldeles för privat. Men en del verkar tro att de vet en massa om en trots att de saknar jättemånga pusselbitar. Och en del vill veta ännu mer, som om jag skulle vilja avslöja allt när de inte berättar särskilt mycket om sig.

TantMango
2013-07-11 @ 23:29:50 Blogg: http://tantmango.se

Och ja vad fruktansvärt det är när en inte vet om ens barn är illa däran. Det sliter i ens hjärta.

Tant Skarp
2013-07-12 @ 21:27:24 Blogg: http://blogg.nsk.se/tantskarp

Så bra beskrivet av den där panikkänslan när man tror att något allvarligt hänt ens barn. Man vill ju verkligen skydda dem från allt, precis allt.
Hade en mardrömsupplevelse nyligen med LillSmurf, DÅ är det inte glass och ballonger att vara ensamstående tvåbarnsmamma. Jag har inte kommit över det ännu, har fått goda råd av vänner om att gå och prata med någon. Men just nu försöker jag bara trycka undan känslorna.
http://blogg.nsk.se/tantskarp/2013/06/10/nej-det-varsta-hande-inte-men-det-kandes-sa/

Och om att skriva allt. Det gör man ju bara inte. Men det är väl så att man formar sig en bild av personen bakom bloggen, tillskriver bloggaren egenskaper som inte alls behöver stämma med verkligheten. Precis som man gör med skådespelare till exempel ;-).
Kram Åsa

Mammami - två små och mamma mu
2013-07-13 @ 19:56:05 Blogg: http://mammami.se

Ja, det verkar vara väldigt vanligt att folk tror att man skriver allt :P väldigt konstigt.

Vilken jobbig upplevelse. Jag kan inte ens tänka mig känslan - otäckt!

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!

bloglovin





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Beauty Planet