bambi

Jag vill heller inte att min son ska se mig eller min sambo påverkad. Jag såg min far full några gånger (och han var sällan full), och det var så obehagligt att han var så personlighetsförändrad. Det sitter kvar än idag, och jag kan bli rädd när min sambo blir likadan när han är full. Hu!
Så trist att du skulle behöva uppleva det när du var ung, det unnar jag ingen.

Trots att min pappa inte har alkoholproblem (mer än att han aldrig låtit barn stoppa helgfestandet) minns jag fortfarande hur jag som liten fick hjälpa min pappa ut till en taxi sent på kvällen efter att vi varit hos nån av hans "vänner" på en "bit mat" som alltid slutade i att de drack mängder av whiskey och jag och de andra barnen satt i nåt sovrum och spelade tv-spel. Redan där och då bestämde jag mig för att det ska aldrig mina barn behöva se och jag har aldrig varit ens i närheten av onykter när de varit hemma. Nu har jag iofs inte druckit på flera år men även innan jag slutade med alkohol har jag aldrig kombinerat barn och alkohol.

Du har ju berättat att din mamma är väldigt egocentrisk. Det kanske är så att hon helt enkelt har utvecklat ett medberoende under en massa år som lett fram till det? Lyssnade till en intressant föreläsning i våras om sådant - hur det rotar sig så starkt i en som lever med en missbrukare att "det är bara JAG som kan hjälpa/kontrollera/ta hand om hen" att rollen som oumbärlig stiger lite åt huvudet. Ofta är det tydligen så att det i många fall är svårare för en medberoende att göra slut med den rollen än det är för den beroende att sluta med till exempel alkohol.

synd att han dog :(

För mig har det alltid varit viktig att hålla sig nykter i närheten av barn. Vill inte att min son ska se mig berusad och får ont i magen av att veta att hans farmor och farfar dricker när dom har honom. Jag tänker mest på om de händer nått och båda har druckit.

Själv har jag aldrig varit full vilket antagligen har att göra med Mona många minnen från högtider med en full morfar. Munnarna är även gift med en alkoholist som nu är inne på sitt 16:e nyktra år. Men jag kommer ihåg honom som full och jag har varit med på många aa och al-anon möten och verkligen hört baksidan av alkoholen. Det är ingenting som lockar mig och jag önskar att fler förstod hur mycket de förstör. Kram

Barn märker tidigt av att deras föräldrar förändras då de druckit. Jag önskar att alla föräldrar avstod från alkohol under barnens uppväxt och att de ser att det är ett litet pris att betala.

Min pappa hittades död utomhus en månad innan jag skulle fylla 15. Han drack ihjäl sig också. Jag är känslig när det gäller alkohol och barn men bara om folk dricker ofta (vin eller öl på sommaren) så det bildas ett mönster eller om folk dricker för mkt och det inte är fest utan middag eller tillställning där barn är med. Det är mer än tragiskt gör ett barn att ha en alkoholiserad förälder.

Jag har egentligen inga minnen från barndomen där mina föräldrar har varit berusade. Visst har de luktat konstigt ibland, men inte mer än så, tack och lov. Vi har haft barnvakt när mina föräldrar har varit/haft fest och på de stora familjehögtiderna har det varit sparsamt med alkohol.
Jag var i sena tonåren (och själv varit full) när jag såg någon av mina föräldrar riktigt onykter.
Själv så gillar jag inte att dricka alkohol längre, det blir kanske ett halv glas vin till maten någon gång. Men det är sällan och egentligen inte av något annat skäl än att jag mår fysiskt dåligt av att dricka alkohol i större mängder än så.
Det började efter att jag hade fått mina barn, jag började i princip inte att dricka igen efter graviditet och amning.

Någon enstaka gång var den förälder jag bodde hos berusad, han var ju lugn och sådär, men jag märkte ändå att han pratade på ett annat sätt än vanligt, jag tyckte det var otäckt och började gråta. Jag dricker aldrig när jag är med barnen, tycker inte att det är någon uppoffring alls, dricker knappt utan barnen heller, jag slutade nästan tycka om alkohol när barnen kom.

Jag känner bara att jag ville skriva något som jag upplevde på midsommar. På picnicfiltar sitter mammor och pappar och dricker bagiinbax mitt på ljusan dag. Medan barnen springer runt kring stången, köper lotter och dansar grodorna. Jag bara tänker på hur fulla föräldrarna kommer att bli till kvällen om de börjar så tidigt med drickat. ....:// Alkohol och barn hör inte ihop. På barnens högtider LÅTER man bli drickat. Är det så svårt att låta bli de få gånger per år, midsommar och jul skulle man kunna tänka över vad som är viktigast, barnet eller alkoholen?

Hej. Jag läser era inlägg och förstår er. Med sådana erfarenheter blir alkohol mycket lite barnvänlig ( och vuxenvänlig..) Men det fins en annan sida. Både jag och min man har växt upp i familjer där ett glas vin eller två till maten inte var något problem. Till julmiddagen en snaps till var och då sjöng man. Ingen av oss har några dåliga minnen och vi blev heller aldrig negligerade eller upplevde att föräldrarna blev obehagliga. Vi dricker själva på samma sätt, och tror inte barnen tar skada. Det måste inte vara svart eller vitt. Det går att hantera alkohol på ett vettigt sätt, utan att man väljer bort sina barns bästa!

Har också växt upp med en alkoholiserad far, han dog när jag var 19. Han var en hemsk person, det värsta var egentligen inte ens att han var alkoholist utan att han var en väldigt elak människa, som misshandlade sin familj psykiskt.
Jag är så otroligt ledsen för allt han förstört för framför allt min mamma som var (hon är också död) världens snällaste. Av olika själ, hade hon svårt att lämna honom. Han bröt ner henne och fick henne att tro att hon inte skulle klara sig utan honom när det egentligen var tvärtom.
När det gäller alkohol och barn så dricker jag nästan aldrig nu för tiden. Fylla och barn är en hemsk kombination och mina barn kommer aldrig att se mig full.
Dock tycker jag också att det är helt okej att dricka 1 eller 2 glas vin. Varken jag eller min sambo är lättpåverkade och blir inte annorlunda på något vis av den mängden alkohol.

Håller helt med Barbarella. Det behöver inte vara svart eller vitt.

Vad modigt av dig att skriva en sån här sak. Skapar mkt uppståndelse ser jag. Jag tycker det inte är fel att dricka lite alkohol med sina barn, men att inte bli så berusad att man kan ta hand om dem. Jag dricker sällan mer än 1 eller 2 glas vin. Utan så jag alltid har koll på allt. Avskyr att inte ha kontroll. Hoppas ni mår bra, kramar