Lika klok som vanligt! Det jag tycker är illa är faktiskt den falskhet som råder i vår lilla krets. Den får mig att må illa emellanåt. Många som inte är glada för att det går bra etc.
Sen en aspekt till, de som inte bloggar som blir lite smått avundsjuka på alla saker vi får, dom kanske ska se hur mycket tid vi lägger ner också.
Puss och jag saknar dig!
Jag har en sån liten blogg så jag har aldrig riktigt märkt av det. Men ibland känner jag att jag bryr mig lite för mycket om statistiken, om det har varit in mindre än 20 personer en dag så känns det ganska jobbigt. Men jag försöker undvika att tänka på sånt, man ska ju blogga för att det är kul och inte för hur många som läser.
Det verkar dock hemskt jobbigt att jämnföra pressutskick och sånna saker, som om man inte har nig saker att oroa sig för. men det blir väl lätt så. Jag tycker du ha rätt inställnig, att man inte ska jämnföra sig med andra :)
Jag som säger som Fnulan, väldigt klokt inlägg. Men å andra sidan så har jag viss förståelse för det där tänket. Jag har en sambo som hela tiden blir kontaktad av företag som vill att hon ska testa produkter, som vill han ska delta på events över hela landet, till slut så stiger det henne över huvudet och då är det bra att det finns småbloggare som mig som bara skriver för att det är så in i h-vete kul att skriva om sina barn och följa deras utveckling. Sen ska jag erkänna att även jag blir fnittrig när något företag kontaktar mig, man känner sig lite utvald även om man förmodligen inte är det :)
Jag tittar på det ur ett annat perspektiv som läsare av bloggar. När bloggar "skryter" eller vad man ska säga om sina "dyra" inköp så triggas läsaret till att försöka uppnå samma standard. Sånt kan också gå överstyr och jag har en hypotes om att det gör att många människor lever på t.ex. krediter då man inte har råd att uppnå standarden och man kanske inte reflekterar över att bloggar blir sponsrade med saker ofta. Folk hamnar i ett tillstånd av strain. (Vet inte om du är bekant med Robert K. Merton och hans strainteori som i första hand appliceras på kriminologi men är en gångbar social teori annars också).
Hej härliga du!
Jag har skrivit någon gång att jag är avundsjuk på alla fina saker du får, men jag menar det med "glimten i ögat" jag lägger inte ner mycket tid alls på min blogg och jag är glad om en eller två läser den ;)
I dag kom min "vinst" hem och jag har ätit Nutella med sked direkt ur en av burkarna (och det var supergott).
Kram Sofia
Ja det blir lite som ett gift för många tror jag. Jag tycker med det är roligt när statistiken ökar och mindre roligt när den minskar
Jag var sifferbesatt i början, även om man inte kan göra något åt det.
Nu är jag mer glad för feedback och reaktioner på bloggen. Och det faktum att en stor skånsk dagstidning snappade upp min blogg var verkligen en egoboost i storformat.
Dessutom blir det ju en utmaning eftersom man måste tänka efter vad man kan skriva, en tidning har ju en ansvarig utgivare. Bland annat står det i mitt kontrakt att jag inte får svära i bloggen :-)
Men det går rätt bra ändå!
Hälsn
Åsa
Tant Skarp
Sorgligt men sant.
Bloggvärlden 'är inte alltid så hemskt trevlig.
Men det absolut värsta fenomen jag vet är när "stora bloggare" nedvärderar "oss andra" med småbloggar.
Har slutat läsa flera stycken pga. inställningen att man skulle kunna mäta människors värde i bloggstatistik...
Håller verkligen med dig! Nu har jag bara en liten blogg så jag har inte varit drabbad av det där... Det kanske är mest för de som driver större bloggar? Att det genast blir större krav och att inläggen rättas mer efter läsarna än efter sig själv. Man vill locka läsare på nåt vis. Jag bryr mig inte om att locka läsare utan skriver det jag vill. Det syns väl i statistiken antar jag då mellan 50-100 personer läser min blogg dagligen, men jag är inte ute efter en stor publik. Kul vore det dock att få saker hemskickat ;-)
Kloka ord vännen, visst är det kul att få saker hembudade osv och att ha många läsare men det viktigaste är att man tycker att det är kul med bloggandet kram Diana
Åh, jag har också märkt av det där - ibland frågar väl folk av intresse men det känns tråkigt att det ska jämföras så mycket! Och allra värst är det väl när bloggare blir sura för att de inte får saker som andra får...?
Håller med, tycker även man trillar över fler och fler bloggar startade enbart för att få tillgång till "gratisprylar" och inte för att bloggen är deras främsta intresse.
Ska dock erkänna att som liten bloggare så har jag tendens att hänga upp mig på de där siffrorna när de till och från dyker på ex Bloglovin'. Slutar man någonsin att ta det semi-personligt?
Jag var sån där i början. Tittade på hur många följare mina vänner hade på sina bloggar, ville gärna iaf ligga lika om inte före... Kom på sen att det inte är hållbart i längden. Tog bort knapparna som visar både antal besökare per dag och antal följare. Bestämde mig för att jag bloggar enbart för min skull och då ska jag strunta i sånt.
Får jag sen gå på event och liknande är det en bonus som jag blir jätteglad för. Kan tänka ibland att jag skulle vilja gå på en del event ni större bloggare får gå på men samtidigt väljer jag att inte arbeta mer med min blogg och kan inte kräva mer då. Jag kan ju faktiskt tänka mig att ni lägger en hel del tid och arbete på bloggarnq.
oerhört trist att det ska behöva jämföras som det gör...
Det där med siffror (prenumeranter) är inget jag hänger upp mig på, däremot är det roligt att se att fler hittar till ens blogg.
Vad gäller event så hoppas jag få lite inbjudningar till olika pressreleaser, inte så mycket för att man kanske får goodiebags utan mer för att få träffa bloggkompisarna som jag känner att jag saknar nu... Missar ju flera roliga mingel nu när man har en liten. Däremot lite pressreleaser/event på dagtid vill jag gärna gå på när jag har massa tid över som föräldraledig.
Sen säger jag som Linda. Jag lägger inte ner så mycket jobb på min blogg. När någon kontaktar mig så är det såklart kul men inte alltid man tackar ja till saker och ting heller, speciellt inte om de vill att man skall göra saker helt gratis.
Jag har 4 läsare :D
Därav en icke så aktiv blogg =) Men det är lugnt. Hade en mer poppis blogg förut men orkade inte lägga ner så mkt tid som jag gjorde så den dog, även om den finns kvar. När jag hade min poppisblogg blev man ju hög så fort man fick mer läsare, mer klick osv.. skönt på ett sätt o va ur det!
Väldigt kloka ord och väldigt sant.
Själv började jag blogga för att hålla släkten utomlands och för att jag älskar att skriva. Sen att man fått massa saker är ju en kick och en bekräftelse över att man är en bra bloggare för dom där ute har förtroende för en, som bloggare och marknadsförare. Men materiella saker är trots allt bara materiella saker, att få läsa en kommentar som säger att dom inspireras av en och mår bra av ens blogg betyder 10000 ggr mer kan jag säga. Bara älskar att veta att man kan inspirerar och peppa folk där ute. Lilla jag, där ute i världen.. mysig känsla.
Trevlig kväll
Åh, i början av min ''bloggkarriär'' så var jag sjukt besatt av statistiken och jämförde mig med flera. Minns en mammablogg jag läste som hade 1000 prenumeranter och jag ba ÅHHHH om jag går om henne så är mitt mål nått typ. Jag minns att jag var smått avis på dig också. Hähä. Och jag kikar nog iallafall med ena ögat på mina ''kolleger/konkurranter''. Inte med missunsamhet dock. Men nog fan jämför man lite.
(eller ja, ibland blri man nog fan missunsam... typ när man ser en blogg som är USEL men har mycket fler läsare än en själv. Bitter osv)
Men jag upplever i övrigt inte så mycket av det du skriver om här, kanske för att jag inte umgås med så många bloggare privat och kanske mest för att jag är helt utanför den där biten. Jag får ju tamejfan aldrig nåt kul hemskickat. lol. Jag undrar varför egentligen? Eller jo, jag får böcker från Olika. Och det är jag så himla nöjd över. :-)
Jag var en sådan som jämförde hit och dit, och minns att jag i början av mitt bloggande hade som mål att bli större än Mammabecka (som var den största mamma bloggaren då) och som även var en bekant till mig. Minns att jag störde mig på många saker i hennes blogg och jämförde hit och dit och tyckte att jag själv hade SÅ mycket viktigare saker att skriva om.
Men vartefter insåg man att det inte var värt att lägga ner tid på att jämföra hit och dit, utan att det allra bästa var att köra sin egen grej och lägga ner mer tid på att få bloggen så bra som möjligt i stället för att ödsla tid på att kolla andras statistik osv. och i stället fokusera på sin egna och på att få den att utvecklas i den riktningen man själv ville.
I dag jämför jag mig inte längre på samma sätt, men visst tittar jag in bloglovin ibland och tittar om jag kommit OM någon, och kan glädjas lite åt det bland, men jag känner inte längre att det är en tävling eftersom jag trots allt bloggar för att det är kul och för att de är min stora passion och mitt intresse.
När det kommer till att få saker är de klart man blir lite avundsjuk ibland när vissa bloggare får riktigt stora saker (speciellt saker som man kanske vill ha själv, och kanske inte har ekonomi att köpa sig), men det är inte så att man sitter och surar över det i flera veckor, utan man vet ju om att de kämpat hårt för att få ihop just det samarbetet. Man vet själv också om att man själv en dag kanske kommer dit om man jobbar lika hårt. Det blir på något vis något som sporrar och motiverar en, så att man själv jobbar hårdare.
Något annat som jag alltid har i bakhuvudet när jag själv blir avundsjuk, de är att de säkert finns någon där ute i bloggvärlden som är lika avundsjuk på mig och de saker jag får hem, som jag är på den större bloggaren jag spanar in. De får mig på något vis att minnas att jag faktiskt har kommit en bra bit jag också, och att även om jag inte är den där storbloggaren som får hem massor med saker än, så är jag inte den där lilla bloggaren som precis börjat blogga heller. Utan jag är någonstans i mitten och om jag vill komma högre upp är de ingen annan än jag själv som kan ta mig dit och det bästa sättet då är att lägga all avundsjuka bakom sig, och i stället dela med sig utav de kontakter man själv har och byta med andra för att nå dit man själv vill.
Kram Sanna
Sanna, HAHAHA jag med! Det var Mamma Becka jag syftade på med min kommentar. lol
Ja, jag skulle ju ljuga om jag sa att man inte ville ha fler läsare till bloggen när jag nu börjat engagera mig lite mer i den. Jag förstår inte hur ni gör, vad ni får alla människor ifrån... :)
Men jag ska lusläsa dina bloggtips och hoppas på att få igång det hela lite. Tack för dem! =)
Det är kloka ord du kommer med. Det är något jag skulle behöva ta till mig, för jag blir frustrerad när jag inte får kommentarer eller ens två besök under ett inlägg som jag lagt ned energi och tid (jag har valt det själv, att lägga en bit av mig i inlägget då, det är inget tvång) på. Jag vet att mina vänner (som inte har bloggar) och familj läser men får inga kommentarer där heller. Det känns som om jag bloggar i lösa luften även om jag bloggar för mig själv först och främst. Jag kombinerar det gamla dagboksskrivandet och mitt intresse för fotografering på samma gång.
Något som jag läser ofta i bloggar är hur olika bloggare träffar varandra och vänskap uppstår. DÄR är jag missunsam - jag vill också träffa folk med samma intresse om mig - att fotografera maten innan den äts upp. :)
Men kloka ord, fröken. Kloka ord...
Det jag kan tycka är tråkigt är att de som har stora bloggar ibland påpekar att de lägger ner SÅ mycket tid på sitt bloggande och får det att låta som att det är enda anledningen till att de har en välbesökt blogg. JAG lägger också ner mycket tid på min blogg, uppdaterar ofta, ser till att ta bilder, etc. Sedan behöver det ju inte betyda att jag har en BRA blogg för att jag lägger ned tid på den, men visst försöker jag.
Jag har en liten blogg på mellan 50 och 100 besökare. Ett tag låg jag stadigt på 80 läsare men nu har jag bara 60 om dagen. Då händer det faktiskt att jag känner mig lite avig mot dem som verkar ha hur många besökare som helst trots att de har ett dåligt språk, bara rabblar en massa "idag har jag gjort det och idag har jag gjort det" utan att någonsin egentligen berätta något och kanske inte ens uppdaterar mycket.
Ibland känns bloggvärlden faktiskt lite som skoltiden då vissa får "kompisar" hur lätt som helst medan andra knappt syns. Just nu känner jag mig "bloggtrött" och det beror mycket på att knappt någon läser det jag skriver. Så visst jämför jag mig. Inte med storbloggarna utan mer med de små i samma anda som min egen...
Fröken Gredelin, med tid menar man ju även att man ser till att synas. :-) Det är där jag lägger mest tid faktiskt. Att nå ut, ha dialog med andra, sprida mitt namn, delta i diskussioner och debatter på ett sätt som sticker ut och läggs märke till osv.
Men vi började alla där du är idag, så hav förtröstan!
lite css-feedback.
ser att svaren kommer lite långt nedanför kommentaren. Ändra marginen på .commenttext i stilmallen till
margin: 0px 40px 20px 40px; istället för
margin: 0px 40px 40px 40px;
För att kommentarssvaret sen ska komma lite längre från nästa kommentar så ändra margin på .response också till
margin-bottom: 20px; istället för 0px
det är på .response-by du ska ändra margin-bottom på. Lägg på 20px. (margin-bottom: 30px; blir det då tror jag)
Ändra tillbaka till 0px; på margin-bottom på .respons
SORRY!
prova att ändra .commentheader istället.
byt ut
margin: 0px 40px 0px 40px;
mot
margin: 30px 40px 0px 40px;
jag ska fundera lite på bilden. Det du KAN göra är en mindre bild. 30 x 30 px.
Men annars ska det säkert gå att pilla lite i marginalerna.
Återkommer om nån minut!
ok, det GÅR att göra så att man ställer in minimum-höjd på bilden, men då hamnar signaturen långt ner.... såhär: http://designbyladydahmer.blogg.se/ladydahmer/2009/october/rubriken-skrives-har-2.html#comment
blir nog bäst om du tar en mindre bild typ nån av dessa:
1. http://cdn1.cdnme.se/1438518/6-3/bambi_avatar2_5142f1a79606ee19fa095412.jpg
2. http://cdn1.cdnme.se/1438518/6-3/bambi_avatar3_5142f1a89606ee1a354d86f8.jpg
3. http://cdn1.cdnme.se/1438518/6-3/bambi_avatar_5142f1a9ddf2b31e08123c35.jpg
:-P