"Du lever verkligen livet!"

Igår så berättade jag för mina elever att dom skulle ha en vikarie imorgon och veckan efter påsklovet eftersom jag är bortrest då. En elev utbrast då "Du lever verkligen livet!" och just hon har varit imponerad av allt mitt resande. Men just på sistonde har det blivit ovanligt mycket resande, med London i januari, Barcelona i februari och nu Egypten i mars. Det är knappast så att jag brukar resa utomlands en gång i månaden ;)
 
Men det är alltid roligt att höra elevernas perspektiv. För vissa är det resande som är meningen med livet medan för andra så kan det vara att göra karriär eller bli förälder... men det sistnämnda kanske inte låter lika glamoröst. Men när jag tar upp Maslows behovstrappa och självförverkligande som är sista trappsteget så påpekar jag alltid att självförverkligande är något högst individuellt. För vissa innebär det att dom ska klättra i berg medan för andra så kan självförverkligande innebära att måla tavlor eller vara den bästa föräldern man kan vara. 
 
För mig är resandet helt klart något som ger livet en guldkant, men som sagt det gäller MIG.
 
Nu när jag har mått dåligt och varit nere i botten så har jag verkligen rensat ut det som har fått mig att må sämre. Jag har lärt mig att tacka nej, även om det är nog det som är svårast för mig. Men jag har slutat umgås med vänner som får mig att må dåligt vilket verkigen märks tydligt i mitt mående. Vänner som pratar skit och säger riktigt hemska saker om gemensamma vänner orkade jag verkligen inte med. Jag gick runt med en klump i magen - både på grund av dom gemensamma vännerna men också för att jag undrade vad denna "vän" sa om mig bakom min rygg. Nu umgås jag med fina vänner som får mig att må bra och som inte har någon dold agenda. Dom ger mig verkligen energi och är också en guldkant i livet  :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer
LILITH - Boktokig mamma med borderline
2013-03-27 @ 08:12:40 Blogg: http://www.lilith.se

Jag har alltid velat bli just mamma. När jag var liten och andra ville bli modeller, skådisar osv ville jag bli mamma.

Lady Dahmer
2013-03-27 @ 10:12:46 Blogg: http://ladydahmer.nu/

Det där med vänner som snackar skit om vänner är jag så himla kluven till. Givetvis är det inte ok att snacka ner någon på pin kiv, men jag tänker att ibland kanske man behöver prata av sig och då till någon som känner alla inblandade och förstår hur man menar? Förstår du hur jag tänker?

Jag har själv hamnat i den situationen många gånger, och gör det fortfarande, att vara det där lyssnande örat. Om man bara är tydlig med var gränsen går (jag t.ex vägrar ta ställning eller någons parti och säger ifrån när jag tycker nåt är fel) så behöver det inte bli nedbrytande men jag förstår hur du menar. Ibland blir det bara destruktivt och energislukande.

Äh jag vet inte. Som sagt, så himla kluven. Nån annan kanske har fler tankar?

Skönt att du vågar säga nej också. Jag har också mått bättre sen jag blev en mer ''no bullshit''-kinda-person.

Svar: Jo, men det är en sak att prata av sig när det gäller något som kanske rör den personen också (något man har gjort tillsammans eller pratat om). Men när det pratas om t.ex. den gemensamme vännens barn eller spekulationer om att mannen är säkert otrogen... saker som inte ens berör personen så känns det bara RENT ELAKT (speciellt när man säger så om en VÄN!) och jag vill inte umgås med elaka personer. Inte längre. Har blivit rätt så principfast på den punkten. Så känner i allafall jag.
bambi

Maja
2013-03-27 @ 11:44:06 Blogg: http://www.simpleday.se

Helt rätt!! Skippa de vänner du inte mår bra av! Resa är bland det bästa jag vet med :) Ska bli mamma första gången nu i maj så det ska bli spännande att se hur det går att resa med barn sen framöver.

Flisan
2013-03-27 @ 13:00:25

Nej, vänner som pratar skit om gemensamma vänner går bort. Då vet man att den vännen även pratar om en själv när man inte är med.

Lady Dahmer
2013-03-27 @ 13:43:07 Blogg: http://ladydahmer.nu/

Nä blä, där håller jag med om. Sånt är inte ok.

Tess
2013-03-28 @ 00:37:41 Blogg: http://highlandertess.blogg.se

Håller verkligen med dig! När jag haft vänner som ALLTID pratat skit om andra så har jag nästan vetat att de gör detsamma om mig när jag inte är med. Sådana vänner har jag också slutat att umgås med, för man får inte något ur en sådan relation förutom stress och smärta.

Lisa
2013-03-28 @ 08:05:37

Nä, sånt är inte roligt. Jag kan dock hålla med Lady Dahmer också, och om man t.ex har en konflikt med någon, eller då man verkligen undrar varför någon betett sig på ett visst sätt vid en isolerad incident så tycker jag att det är helt ok att prata om det med någon som känner personen i fråga.
Eller, faktiskt, bara ventilera irritation, på samma sätt som jag kan klaga på min partner till vänner när jag är sur eller frustrerad, där det dock är uppenbart att jag ändå älskar personen, och detta är bara frustration över olikheter.

Jag och partnern har däremot i flera år umgåtts i en vänkrets där de flesta har känt varandra länge- sen barndomen eller sena tonåren-men vi är nykomlingar. Och där är det standard att snacka en hel drös med skit om vem det nu råkar vara som inte är närvarande för tillfället. På ett riktigt otrevligt sätt. De snackar också väldigt mycket skit om folks nya partners ("Hon är för bra för honom, hon skulle ha någon bättre"), som inte hört till gruppen tidigare. Men mot varandra är alla översvallande trevliga och älskvärda. Det är riktigt obehagligt, för man kan inte lita på någon. I början tyckte jag bara att folk var såå trevliga och roliga, men snart insåg jag ju att det är bara en fasad.

Vi umgås mer och mer sällan i denna krets, men det blir tomt när man inte bara "rensar bort" enstaka personer, utan en hel kompisgrupp.

Mira
2013-03-28 @ 20:31:20 Blogg: http://miramalin.blogg.se

Det är svårt att välja bort "vänner", men väldigt nödvändigt. Jag har valt bort vänner som dels pratar om andra och dels de som jag känner bara umgås med mig för tidsfördriv och inte för att bygga en bra relation.

Anneli
2013-03-29 @ 21:37:59 Blogg: http://lolland.blogg.se

Jag kan faktiskt förstå att man pratar dumt om sina kompisar. En gång har jag irriterat mig på en så pass mycket att jag sa ifrån, men då visade det sig att det fanns en anledning till det beteendet också. Annars säger jag aldrig ifrån, så om jag aldrig skulle få lätta på trycket skulle jag istället få utbrott för en lien och obetydlig sak. Själv förutsätter jag att alla snackar skit om mig, men jag lever i en värld där jag anser att ingen tycker om mig.

Det här är en svår fråga. Men så länge det inte går över gränsen, som att kalla sina kompisar för horor, säga att man inte tycker om/hatar dem, då är det okej. Och om någon inte tycker om min kompis vill jag inte att denne någon kommer och snackar skit om min kompis denne vet jag tycker om. Så på den punkten håller jag med dig om!

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!

bloglovin





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Beauty Planet