Härom morgonen när jag och min snart 3 åriga åriga son gjorde oss redo för förskolan så brast han plötsligt i gråt och sade att han inte ville gå dit. Jag trodde att det bara var lite vanligt trots det handlade om så jag kämpade på och försökte uppmuntra honom. Men så plötsligt så börjar han berätta om "dom stora grabbarna" och att "dom är läskiga". Han namnger vilka barn det handlar om och säger att han pga dom inte vågar gå till förskolan. Jag säger att han och jag går dit tillsammans och pratar med fröknarna och sedan får han stanna om det känns bra, annars får han följa med mig och lillasyster hem igen, det går han med på.
Väl på förskolan berättar jag för pedagogerna vad sonen sagt och frågar om dom vet vad detta beror på. Då uppenbarar sig en hemsk historia som alltså ingen av pedagogerna delat med sig till oss tidigare! De senaste veckorna hade tydligen "de stora grabbarna" varit otroligt elaka mot min son. Dels så har han en medfödd sjukdom som gör att han inte orkar lika mycket som andra, blir tröttare osv och därför måste åka vagn ibland. Detta hade dom alltså retat honom för och skrattat och sagt att han var en bebis som fortfarande åkte vagn.
Utöver denna sjukdom så är sonen världens underbaraste, hjärtligaste och gladaste barn som gärna visar sin personlighet genom sina kläder. Han älskar färgglada kläder (helst rosa och gula) och vill endast handla på "tjejavdelningen" då det där finns kläder med hjärtan, blommor och djur som han så gärna vill ha, Ser han något på "pojkavdelningen", t.ex. spindelmannentryck så ryggar han tillbaka och säger att det är läskigt. Detta har vi nu förstått att det kommer ifrån att dessa barnen på förskolan klär ut sig till spindelmannen och "är dumma", pedagogerna berättade att sonen alltid blir rädd när dom tar på sig denna dräkt så de leker mer våldsamt då.
Och här kommer nästa händelse som pedagogerna berättar (återigen för första gången!). Härom dagen hade sonen tvättat händerna ensam på toaletten, då hade en av dessa större kompisar låst in honom på toaletten och där hade han alltså suttit och gråtit ensam, dom vet ej hur länge. En annan dag hade samma "kompis" slagit honom i ryggen när han stod och tvättade händerna.
Men detta var inte nog, i förrgår kom sonen hem och grät och berättade att en av dessa killar hade spottat honom i ansiktet! Jag tröstade sonen och frågade om han visste varför han hade gjort det? Då kom svaret som gjorde så himla ont: "För att jag har tjejkläder".
Trots detta så har sonen inte alls "givit med sig", utan fortsätter varje morgon att välja de kläder han älskar allra mest. Och vi har såklart pratat med honom om allt detta och förklarat att det är dom som är ute och cyklar som inte förstår att alla kan ha alla sorters kläder, bara man trivs själv!
Nu blev detta långt, men slutklämmen kommer här: Jag har aldrig tävlat på bloggar och hade inte tänkt det denna gången heller, men när jag läste detta inlägget så såg sonen bilden på vagnen med "Apple-of-my-eye överdraget" och utbrast: "DEN önskar jag mig i present!" (Vi har börjar prata om hans födelsedag). Och då kände jag mig så stolt och tänkte att JA, klart du ska ha dessa underbart fina detaljer att sätta på vagnen!
Återigen, tack för din inspiration, tack vare den så vågar både jag och min son att gå emot strömmen! :)
Vänliga hälsningar Sofia
Grattis Sofia! :)
P.S. Ni kan fortfarande tävla om checkar från Arla och en SodaStream!
14 kommentar(er)
