bambi

Anpassa livet efter barnen eller låta dom hänga med?
När jag lyssnade på Vakna med NRJ imorse så var Charlotte Perelli gäst. Hon är höggravid och ska nu ge sig ut på Diggiloo-turné. Hon kommer antagligen föda barn mitt i turnén och kanske behöver stå på scen dagen efter förlossningen.
 
Det fick mig att tänka på hur olika föräldrar kan vara. Vissa föräldrar ändrar hela sitt liv och anpassar sig helt efter barnen. Dom äter korv och makaroner varje dag (nästan) och gör bara barnvänliga aktiviteter. Medan andra är som Charlotte och låter inte barnen påverka livet mer än vad behövs. 
 
Jag vet att många tycker att den ena eller andra sättet är FEL och har åsikter om detta. Som vanligt så tror jag att lagom är bäst. Det är aldrig bra med extremt åt nåt håll, tror jag. Däremot så tror jag att vi (alltså jag och maken) anpassar oss kanske lite för mycket efter barnen, utan att riktigt tänka på det. Jag tror att det kan vara nyttigt för barnen att känna att ibland så får inte dom bestämma eller att ibland är det inte på deras villkor. Ibland får dom hänga med på något som är tråkigt för dom, men roligt för mamma eller pappa. Men detta gör inte vi så ofta som sagt, vi anpassar oss väldigt mycket efter att barnen ska ha det så bekvämt och roligt som möjligt. Som Alex Schulman skrev här om dagen så är vi föräldrar barnens assistenter och finns bara till för dom, så känns det faktiskt ibland....
 
Eller hur känner ni?
#1 - Maja

Vad lustigt precis det där pratade jag med en kompis om igår.
Hon är gravid med sitt första barn, jag har en dotter som är 4 år och två bonusbarn som är 10 resp 13 år.
vi har också en gemensam vän som har en dotter som är 2 år och vännen väntar sitt andra barn.

Vi funderade över det här med barnens bästa. Vad är det?
Min dotter har alltid fått hänga med, både med oss föräldrar och med storasyskonen. När hon var ett år startade jag ett företag och hon fick börja på dagis.
Hon har också ofta fått stå tillbaka då storebror har ett funktionshinder som ibland tar all uppmärksamhet.
Vi äter alltid middag ihop och försöker hålla på läggtider, men i ärlighetens namn så kan det bli lite sent ibland om vi alla ligger i soffan och tittar på något roligt på tv eller så.
Idag fyller hon snart 5, är en oblyg pratglad tjej som är väldigt klipsk och rolig. Det verkar alltså ha gått bra...

Vännen med tvååringen har lämnat bort sin dotter totalt 30 minuter på två år och då till sin egen mamma. Detta tyckte hon dock kändes fel och hon vill inte göra om det.
Hon har också slutat på sitt jobb då hon inte kan tänka sig att låta dottern börja på dagis.
De är väldigt noggranna med mattider, sovtider och liknande. Det är alltså barnets behov som helst styr vardagen
Dottern har tidigare varit blyg och mammig, men har nu öppnat sig lite grann.
Det verkar alltså också ha gått bra.

Min gravida vän funderade, kanske är det så att barnen utvecklas och har det bra så länge de har nöjda föräldrar runt sig. Oavsett om det är full kontroll eller mer avslappnat som gäller?
Kanske är det viktigaste att man väljer sina krig istället för att känna att man är barnens slav?

Själv tänker jag att vi i familjen är ett lag och det gäller att ha alla med sig om det ska gå framåt och vi alla ska ha det bra. Det vill säga att ibland får man offra sig för laget men då gäller det att förklara varför, och sedan hålla koll så att man också får sätta sina egna behov främst ibland. Oavsett om man är 5 eller 50 år.
Jag tänker att det borde skapa barn som sedan blir bra samhällsmedborgare och arbetskollegor.
Jag hoppas i alla fall det, men jag kan ha fel.

Svar: Det där med ett se familjen som ett lag lät ju bra, för som du säger ibland får man offra sig för laget men oftast så måste man ju vara överens och jobba mot samma mål.
bambi

#2 - LILITH - Boktokig mamma med borderline

Jag håller med om att lagom är bäst. Däremot får jag halvt hysteriska utbrott på människor som anser att de behöver inte ändra en enda detalj när de fått barn utan barnen får hänga med redan ifrån start på sena restaurangbesök, fester osv osv utan några som helst rutiner alls. Det tror jag inte är bra.

#3 - Anonym

Känner som du Bambi men det känns bra för oss. Hade den diskussionen med min man igår och vi sa det att vi är glada över att ha respekterat barnets behov, barndomen är kort och vi trivs :)

#4 - Natali BLOGGAR om livet ♥♥♥

Jag förstår Charlotte, hon har ett sådant jobb där ingen anpassar sig efter henne. Jag tror dock, om hon hade fått välja helt fritt hade hon inte jobbat precis när hon fött barn. Jag tror på att man ska anpassa sig lagom. Vad det nu betyder :)

#5 - Petra

Som du säger så är väl en gyllene medelväg, så som oftast, det bästa! Sen vad som är lagom är nog olika från person till person.
Det är nog viktigt att man gör det som känns bäst för en själv, för mår man bra som person blir man en bättre förälder.
Jag skulle inte må bra av att behöva jobba som Charlotte (därmed inte sagt att det är fel eller dåligt). Men hon kanske skulle bli jätteolycklig och bitter av att göra på något annat vis, och det gynnar väl inte någon heller.
Jag anpassar mej nog väldigt mycket efter mitt barn, och det trivs jag med, men självklart ska man väl inte låta barnen styra precis allt.
Kan bli väldigt irriterad på föräldrar som bara sätter sig själv i första rummet dock.
En vän och hennes man hade nyligen ett firande som pågick under hela dagen och natten. Framåt kvällskanten när det började bli läggdags åkte de som hade barn med sig hemåt och det bjöds det på alkohol och var mer av vuxenfest. En pappa stannade kvar med sin son och drack öl till sent på natten. Sonen var väl kanske i 6-års åldern och jättesnäll och lugn, och jag tyckte så synd om honom för det var ju inte speciellt roligt för honom. Till slut hörde jag honom säga "snälla pappa, jag är trött, kan vi inte åka hem nu" och pappan bara ignorerade det.
Usch, det gjorde mej så ledsen!

#6 - Diana DeMarkey - ..Liveyourdreams

Ha ha Ja min man brukar alltid säga Pyspunka till mig när jag har fått sprutor.. för jag fick ta många sprutor som gravid och va enormt stor (gick upp 35 kg) så det va som att dom tog hål på mig.. pyspunka. .Han är en liten komiker han.

Kul att du som storbloggare tittade in hos mig måste jag säga.

Ses kanske på lördag om du ska till Loppi Eventet i stan?

Svar: Ja, jag ska på Loppi-eventet :) Då ses vi :)
bambi

#7 - Diana DeMarkey - ..Liveyourdreams

Och ja förresten, jag tror väl också på att lagom är bäst. Man behöver inte stanna upp sitt liv för barn men samtidigt har man valt att skaffa barn så tycker jag man kanske ska ge dom det dom förtjänar.. 100% fokus den första tiden för det går ju så fort och sen är dom stora..

#8 - Hanna E

Jag vet inte om vi har anpassat oss efter barnen för mycket, men vi försöker göra på ett sätt som gör det smidigt för oss och så att alla är någorlunda glada.
1:an klarade inte avsteg från mattiderna med mer än 5 min förrän han var i 3 års åldern. Så om det skulle fungera för oss alla så behövde han ha sin mat på fasta tider. Nu är han 5,5 år och det går att skjuta på mattider och lite på sovtiden på kvällen.

Visst gör vi saker som barnen tycker är tråkiga och vi vuxna roliga, men det måste ändå fungera såpass att vi vuxna tycker att det fortfarande är roligt. Blir det så mycket stök att vi inte tycker att det är värt det så hoppar vi över att göra det.

Vi har under 1.5 år undvikit att äta annat än lunch på restaurang av den anledningen att barnen bara röjer runt, oavsett vad vi tar med för distraktion. Numera klarar de att sitta en stund och rita medans vi väntar på maten och det blir trevligt för alla.

Jag tror att man behöver hitta en medelväg där det fungerar någorlunda bra för alla. Det är inte respektfullt att tvinga barnet att anpassa sig hela tiden och aldrig anpassa sig efter barnet.

#9 - Maria

Håller med. Lagom är bäst sedan tror jag mycket handlar om hur man själv har växt upp.
Har man tex rest mycket själv som barn och tycker det är roligt så tror jag man gör det mycket även när man får egna barn och låter det inte bli ett hinder.
Och man behöver ju inte anpassa ALLT på den där resan åt barnen eller "skämma bort dem" med tex bamseklubbar osv. Barnen kan ha väldigt roligt utan allt detta(det har jag o min bror haft ialla fall när vi var små)

#10 - Tess

Jag gör lite både ock. Mitt barn får bestämma en del, t.ex. takten på när man gör något. Barnsben går inte lika fort som vuxenben som exempel. Men jag är noga med att ha med honom på sådant som jag gillar och även sådant jag inte gillar men som "måste" göras som att handla mat. Jag tror det är nyttigt för barn att vara med och lära sig på det viset.

#11 - Longevity - en blogg om hälsa

Jag är mer som Charlotte, kanske inte riktigt så men mina ungar får hänga med. Ofta går det ju kombinera sina egna intressen med barn fast man tror sällan det.

#12 - Rita

Jag tror att vi kör nån slags medelväg. Barnen får visserligen hänga med på allt vi gör, men vi gör väldigt mycket som är anpassat efter dem. Vi trivs med vårt liv så här!