bambi

Just smink har jag svårt att förstå. Men håret är en stor del i ens identitet tror jag. Det är ett sätt att uttrycka sig som går förlorad om man blir av med det.

Man vill väl vara så normal som möjligt, att inte BLI sin sjukdom, inte identifieras så tydligt av främlingar. Bli dömd, behandlad annorlunda. Man känner sig nog så utsatt som det är, och att det fysiskt syns också.. tror det gör saken värre.

Jag tänker att det kanske inte handlar om yta i den bemärkelsen utan snarare att vår identitet bygger på både inre och yttre attribut. Samtidigt tycker jag att jag blir gladare om min utsida så att säga matchar min insida. Sen tror jag också det handlar om att lägga fokus på något annat. Tänker att det kanske också är lättare att möta världen om man ser ut mer som vanligt. Det kanske inte alltid, i alla sammanhang är kul att skylta med att man har cancer. Menar inte att man ska skämmas men att det ibland kan vara skönt att vara som vanligt utan att fokus läggs på sjukdomen.
Finns säkert hur mycket som helst man skulle kunna säga om detta. Samtidigt lever vi i ett samhälle där utseendet är viktigt men har det inte alltid varit det fast på lite olika sätt bara!?

Det kanske mer är som en "mental friskhet". Att man ÄR sjuk, men om man sysslar med smink och hår/sjal så ser man friskare ut och känner sig därmed friskare på nåt vis? Själv förstår jag inte hur de orkar. Jag hade bara hyperemesis gravidarum när jag var gravid, men orkade inte bry mig ett dugg om sådant då. Fast iofs är jag inte så fixerad vid det yttre när jag är frisk heller.

Det kanske även handlar om kontroll. Man har inte kontroll över vad som händer inuti ens kropp, så man tar kontroll över sitt yttre...?

Just med håret så är jag lite inne på det som Tess skriver här ovan. Jag kan tänka mej att man inte alltid vill se sjuk ut, vilket man lätt gör som kvinna och skallig. Att det känns jobbigt att alla som ser en direkt tänker att man är sjuk. Man kanske vill smälta in och få bort fokuset från sin sjukdom, känna sig normal liksom.
Tycker att det är jättetufft med kvinnor som tappat håret och som struntar i peruk eller sjalar.

Men sen är det säkert mycket som du säger att utseendet och framför allt håret är överdrivet viktigt för kvinnor. Jag har många gånger skakat på huvudet åt en del av tjejerna i topmodel som gråter och är alldeles otröstliga när de ska klippa håret kort.
Det är bara hår liksom, det växer ut!

Enligt min pappa som dog i cancer i somras så var det viktigt att "se frisk ut", vara nyduschad och kammad för att läkarna skulle känna att de ville satsa på att behandla även de riktigt sjuka, som honom. Det låter säkert sjukt cyniskt, men självklart finns det ett uns sanning i det. Han fick även en kylmössa på huvudet vid varje cellgiftsbehandling eftersom det stoppar håravfallet, så han hade både hår och skägg kvar även om det blev lite rufsigare. Det alternativet är det dock inte så många avdelningar som upplyser sina patienter om.

Att känna sig frisk gör nog väldigt mycket för återhämtningen och hur man mår under sin behandling. Har läst en artikel om att gamla som fick håret fixat behövde mycket mindre mediciner än testgruppens om inte fick det. Alltså riktigt gamla som bara befann sig i hemmet eller på rummet. Placebo rocks !

Hej! Jag har jobbat på Radiumhemmet, dock en avdelning jag inte tror att du hör till. Studier har visat att just utseendeförändringar ofta är den största sorgen hos kvinnor, t.ex. att bli av med ett bröst eller tappa håret. Dessa kurser är otroligt populära, det gäller att anmäla sig i tid. Men visst håller jag med dig, konstigt att det överlag nästan bara är kvinnor som nappar på perukerbjudandena. Säger en del om hur samhället ser ut.

Jag har just haft ett tufft år med behandlingar mot bröstcancer, tappat håret osv. Och som några av er skrev så ville jag se så frisk ut som möjligt. Man kämpar hela tiden och orkar inte alltid se sjuk/utsatt ut, så var det för mig iallafall. Jag ville se så normal ut som möjligt, hämtade barnen varje dag på förskolan och skolan och orkade inte med frågor/kommentarer osv.
Blir faktiskt lite ledsen att du tar upp detta som negativt, du själv som haft cancer och som i det normala fallet sminkar dig/fixar och slingar håret. Om du fått cellgifter som gjort att du tappade hår, bryn och fransar och dessutom fått kortison-tjocka kinder hade du tänkt genus då?

Måste bara säga att jag inte alls förstår hur du tänker. Om man får cancer ska man fokusera på vad som helst men inte skönhet och utseende? Ska man då plötsligt vara "djup och insiktsfull", istället för att tänka på ytan? Om man varit båda delar innan då? Att få vara den man är istället för att vara bara en sjukdom tror jag är otroligt viktigt! Se bara på din egen blogg - hur många inlägg har du gjort under mode och skönhet? Det är fransförlängande medel, ansiktsbehandlingar, lösnaglar mm. mm. Är de inläggen endast riktade till friska personer? För om man får cancer är det väl annat som är viktigare att tänka på?
Sen kan man ju diskutera utseendehetsen i samhället, att det kanske gått för långt. Men vem är väl jag att döma, som läser flera mode- och skönhetsbloggar...

Jag kan verkligen inte sluta tänka på ditt korkade inlägg om cancersjuka. Det finns så många olika typer av cellgift och långtifrån alla tappar håret. Jag har under mitt behandlingsår aldrig sett en man som tappat håret, tror det är mest cellgift mot bröstcancer man tappar håret av nuförtiden. Därav kanske att det finns mest peruker/sjalar osv.
Det är en STOR omställning att tappa håret, INTE bara utseendemässigt, det är otroligt kallt om huvudet. Jag har inte kunnat vara utan en liten mössa/sjal, inte ens inne hemma själv... Nätterna har varit jobbiga då man vaknat för man är kall om huvudet.
Onkologiska avd ordnar sminkkurser "Look good - feel good", de har varit jättetrevliga och bra, man får tom en goodiebag! Man får träffa andra med samma sjukdom att prata med. De flesta vill fortsätta att leva ett så normalt liv man bara kan under sjukdomstiden. Innan sjukdomstiden levde jag ungefär som du Rose-Marie, slingade håret, gjorde ansiktsbehandlingar, noppade bryn, färgade ögonfransar och var intresserad av kläder. När jag sedan blev "en-bröstad" och sjuk så ville jag göra det jag kunde för att se frisk ut. Jag tycker det är helt fel att du skriver att man fokuserar på utseende som cancersjuk...

"Jag förstår att man kanske vill fokusera på nånting annat än sjukdomen, men varför just utseende? Det känns som detta verkligen är ett kvitto på hur mycket vi kvinnor lägger vikt vid utseende och speciellt håret (huvudhåret, alltså). Att till och med när man är allvarligt sjuk så är utseendet viktigt. "

Så här skrev du. Om kvinnor, sjukdom och utseende.

Glömde... Män har oftare riktigt kort hår än vad kvinnor har. En man utan hår sticker Inte ut lika mycket som en kvinna utan hår. Det är heller inte så väldigt vanligt med män som sminkar sig.