En sak som jag tror att många glömmer bort är att barn är olika, precis som oss vuxna. Vi pratar sällan om att någon är en "typisk 33-åring" men vi pratar ofta om en "typisk 2-åring" eller liknande. Men jag tror att det ger en viss trygghet att man kan förklara vissa beteenden med att det är vanligt för den åldern.
När jag tänker på utvecklingspsykologi så brukar jag inte tänka i exakta gränser, vissa barn hamnar i en utvecklingsperiod vid en viss ålder medan en annan kan göra det ett halvår senare. Jag märker på Zack och Leah att dom är i nån slags utvecklingsperiod när det är mycket fokus på något som det inte har varit fokus på tidigare. Då gäller det att låta barnet bearbeta det och gå igenom den period så att det blir avklarat.
För Zack är det just nu mycket fokus på könsidentitet. Förut så brydde Zack sig inte om den var en han eller hon (som Leah är nu, hennes Herr Nilsson är en "hon") men nu är det verkligen jätteviktigt. Eftersom han tycker att det är viktigt så frågar jag lite "varför tror du att det är en tjej/kille?" och så diskuterar vi lite kring det. Han upptäckte igår att en av hans pirater hade långt hår i en tofs och han frågade om det var en kille ändå. Då pratade vi kring det, att även killar kan ha långt hår och att det var inte så länge sen han själv hade lite längre hår.
Det har även varit mycket prat och funderingar kring döden, vilket det inte har varit så mycket förut. Så då tänker jag att det måste vara en slags utvecklingsfas och att han måste gå igenom den.
Sen gillar jag inte riktigt det där med "trots" och jag använder väldigt sällan det ordet. Det kan lätt bli en självuppfyllande profetia känns det som och det är så svårt att sätta fingret på vad som är trots, trötthet, hunger eller något annat. Det känns bara som en enkel utväg att stämpla det som "trots" så behöver man inte ta reda på orsaken bakom.
11 kommentar(er)
