bambi

Jag tror på att INTE skaffa ett nytt skägg, utan låta dem inse det själva. I glädjen över presenterna så kommer den där eventuella besvikelsen försvinna rätt fort. Mina blev alldeles glada över att de lyckats överlista oss (-ish, men det var ju deras upplevelse...) och komma på vem det var som var tomte hos oss. Året efter var det yngsta som ville vara tomte, och hon var nog inte mer än fem när hon debuterade. Det känns mer i mammahjärtat tror jag. Och någonstans låg gnaget att TÄNK om de är heeelt övertygade om tomtens existens och drar den valsen i skolan? Besvikelsen och förnedringen när deras jämnåriga, inte alltid så försiktiga, kompisar talar om hur det verkligen är? Aouch, DÄR rasslar mammapoängen ner i soptunnan... ;)

Om Zack är så klok att han frågar om tomten finns, är han klok nog att hantera att tomten inte finns. Att ljuga i smyg är lika illa som att ljuga rakt ut.

Jag har inga egna barn, men minns mina egna jular. Mina föräldrar sa till mig och mina syskon att tomten fanns och nu i efterhand är jag enbart tacksam över att de lät oss tro det. Vi har inte på något sätt farit illa över att de LJÖG för oss. Allt blev så mycket mer spännande och magiskt!
Pratade med en vän häromdagen som aldrig haft tomte och aldrig vaggats in i nån tro om att tomten finns. Hon var uppriktigt besviken på sina föräldrar och tyckte att de på nåt sätt tagit nåt ifrån henne.
Tids nog fattar barn hur det ligger till, trots lögnerna, och då tror jag de förstår och förlåter mamma och pappa! :)

Om du vill ha kvar "magin" kan du ju alltid förklara att pappa (om det är han som är tomten hos er) har fått uppdraget av tomten att hjälpa honom för att han själv inte hinner åka ut till alla barnen

Jag kom ihåg när jag kom på att det inte fanns någon tomte och jag blev jätteledsen för att mamma och pappa hade ljugit om att jultomten Inns. Det finns ju faktiskt jultomtar. Det är personr som tillverkar saker och ger dem till barn, så jag tycker inte man kan säga att han inte finns!

Jag tycker att ni ska satsa på en ny utklädnad till tomten! Just att tro att tomten finns tycker jag tillhör barndomen. Inte heller jag har tagit någon skada av att få veta att "tomten inte finns på riktigt". Jag tänker köra på att tomten kommer på julen tills skolan börjar, och det blir mer uppenbart att kanske, kanske det inte finns någon.

Vag brukar fråga
- Vad tror du?
Då brukar barnen svara vad dom tror och då brukar jag säga att det kanske är så. Men visst vore det roligt om det fanns en tomte? Man får tro precis hur man vill.

Hos oss hade vi ingen som kunde vara tomte och vi hittade inte tomtedräkten heller, så vi skippade det och körde "amerikansk stil" och lät tomten komma på natten och sonen pratar än om tomten som lämnade paket. Så tror att tomten får komma när barnen sover i år igen, kanske ställer vi ut kakor eller gröt också. :)

Hos oss hade vi ingen som kunde vara tomte och vi hittade inte tomtedräkten heller, så vi skippade det och körde "amerikansk stil" och lät tomten komma på natten och sonen pratar än om tomten som lämnade paket. Så tror att tomten får komma när barnen sover i år igen, kanske ställer vi ut kakor eller gröt också. :)

varannat år är det tomten som kommer o Axel tycker det är spännande (det är när vi är med farmor o farfar) varannat år kan vem som helst komma. Förra året var det fastighetsmäklaren o för tre år sedan var det pizzabagaren. Det är hemma hos mormor o morfar. För farmor o farfar är det mycket viktigt med tomten o den magin som finns där. För mormor o morfar är det inte lika viktigt och eftersom min stora son Anton var så otroligt rädd för tomten som liten så valde vi att köra det mer som en plojjgrej att morfar klär ut sig till olika yrken och hos oss uppskattas det. Vi har så kul men visst vill man att barnen ska tro på tomten så är det ju ingen bra ide. MEN det viktigaste är ju att det funkar för de som är med i firandet.