Tips om att få barnen att sova i sina egna sängar

 
Som jag nämnde tidigare så skulle vi ha ett projekt under höstlovet med att få barnen att sova i sina egna sängar. Barnen somnar i sina egna sängar men sen har dom kommit in till oss under natten, varje natt. Barnen har legat klistrad mot mig så att jag inte ens kan röra mig, vilket har stört min sömn något enormt. 
 
Zack sov i sin egen säng ända fram till Leah föddes (då var Zack 1 ½ år). Leah har alltid behövt mer närhet så hon sov i vår säng från början och då kom Zack över. Så dom har sovit hos oss i över tre år nu och visst är det jättegosigt och mysigt men jag känner att bristningsgränsen är nådd. Så, när jag var på sömnföreläsningen på Scandic Anglais så pratade jag med Björn Hedensjö (författaren) och fick många fina tips av honom angående detta med att få barnen att sova i sina egena sängar. Jag pratade även med Natali, som har 4 barn, om detta och hon hade också många bra tips. 
 
Vi började med att prata om att barnen har blivit så stora nu så att vi får inte alla plats i mammas och pappas säng. Då ramlar mamma eller pappa ur sängen sa vi och barnen skrattade åt detta. Det kändes bra att inte ge dom någon anledning som kan vara skuldbeläggande som "mamma är så trött så därför måste ni sova i era egan sängar" då kan det bli att så fort dom hör att jag är trött så tror dom att det är deras fel. Så, mitt första tips är att ge barnen en logisk anledning som är utan skuldbeläggning.
 
Sen på kvällen nattade vi dom som vanligt i deras sängar men påminde dom om att dom skulle sova i sina egna sängar för att vi inte fick plats men att om dom skulle komma in till oss så skulle vi gå tillbaka med dom. Först tänkte jag att vi skulle bära tillbaka dom men jag fick tipset om att det är bättre att dom får gå för då blir det faktiskt lite besvärligt att gå upp. Så vi har tagit dom i handen och lett tillbaka dom till sina sängar när dom har kommit upp.
 
När vi har lett tillbaka dom till sängarna så har vi sagt god natt på samma sätt som vi gör när dom ska sova på kvällen. Så dom känner igen rutinen och känner sig trygga med den. Vi säger "god natt" och pussar och kramar dom. Oftast så har det räckt så men ett par gånger har någon blivit lite ledsen och då har vi stannat kvar och kramats nån minut. Det har räckt så, för dom är så trötta och vill bara somna om egentligen. Men det har känts viktigt att inte lämna dom gråtandes eller ledsna och dom ska känna att vi finns där så länge dom behöver oss. Men dom har alltså inte behövt oss många minuter.
 
Så, detta har vi hållt med under veckan. Resultatet då? Jo, Leah har sovit hela nätterna i sin säng dom senaste fem nätterna. Där gick det väldigt snabbt men Zack har varit upp nån gång varje natt. Nån natt bara för att kissa och då ropat "jag går och kissar" men gick sen och la sig i sin säng. I början så fick vi gå tillbaka med Zack två gånger på natten men nu är det max en gång och snart hoppas jag att det blir ingen gång. Men jag tror att det är svårare eftersom Zack är äldre och fått in den där vanan att vakna varje natt. 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Kommentarer
Beatrice, mamma till Robin och Jennifer
2013-11-04 @ 19:57:28 Blogg: http://blogg.alltforforaldrar.se/mamabeatrice/

Det där ska vi prova! Det är ju rätt trångt även fast det är mysigt och jag tror att vi alla sover bäst i egna sängar :)

Petra
2013-11-04 @ 20:04:41

Man kan ju också vara lyhörd inför barnet när det är litet och låta det sova hos föräldrarna om det är det barnet vill, då blir barnet oftast mer tryggt än tvingas sova ensamt och känna rädsla. Vi vuxna sover ogärna själva utan vill sova med vår partner, känna trygghet, kärlek och värme. Vi lät vårt barn sova hos oss hur mycket och ofta hon ville när hon var yngre, det resulterade i att hon från 4 års ålder sover hela nätterna i sin säng. Det är många som har haft både en och annan åsikt om vår metod och sliter med att få sina barn att sova själva och har alltid gjort det, ibland är det lättast att bara vara lyhörd och inte hålla så hårt på hur saker skall vara.

Svar: Fast även man som förälder måste må bra och man måste lyssna på sin egen kropp och psyke. JAG känner att jag inte orkar mer trötthet och jag känner att jag har gett så mycket som jag orkar av mina nätter (över 3 år). Leah sover bättre nu när hon sover själv och jag tror att Zack mest vaknar av vana. Han är ju inte ledsen eller behöver nåt så han behöver bara vänja sig av med att vakna.
bambi

Jessica
2013-11-04 @ 20:22:11 Blogg: http://jessicaochlivet.blogspot.com

Vilka bra tips!! Vårt problem är att jag vaknar inte när de kommer in utan vaknar efter en lång stund av att det är så trångt.. Då har de ju redan somnat om!! 😴

Så trött så jag kan somna stående 😶

Rita
2013-11-04 @ 23:09:20

Alla gör som de själva vill och ni verkar ju ha hittat en jättebra lösning nu!

Vi har ett relativt litet hus med ett jättestort sovrum, så hittills har vi alla 5 sovit i samma rum (barnen är nu 10 år, 7 år och 1,5 år). Barnen har alltså sovit i sina egna sängar från första början för att jag ville ha det så. Min man har inte lika stor skillnad, men jag sover inte alls lika bra med ett eller flera barn i sängen. Dock har jag alltid hatat att sova ensam och hade jättesvårt att sova de år jag bodde ensam. Samma problem har 10-åringen och eftersom vi har ett så enormt stort sovrum så har det funkat perfekt att vi alla sover i samma rum men i egna sängar (ja, maken och jag sover förstås i samma dubbelsäng :) ). Under årens lopp har det funnits hur många kommentarer som helst om vårt "arrangemang", men vi har inte brytt oss om det utan fokuserat på vad som varit bäst för vår familj. Nu har 10-åringen och 7-åringen själva börjat prata om att de vill ha egna rum så nu ska vi göra om vårt stora sovrum till varsitt rum åt dem så flyttar vi och lillebror till ett litet rum.

Anna, Gbg
2013-11-05 @ 08:42:22

Vi har bara haft barnen i vår säng när de var bebisar. Vi har sedan låtit dem sova i sina egna sängar och vi har sovit på en madrass bredvid på golvet om de har velat att vi skulle vara nära. Det har blivit många nätter på madrass i barnens rum, men då har vi i alla fall alla sovit hyfsat bra. Nu när de är större (4 och 6 år) sover de alltid i sina sängar hela nätterna (dock med "kisspaus") och vi sover inne hos dem när de är rädda/har mardröm eller något annat. Har fungerat bra för vår familj!

Hanna E
2013-11-05 @ 11:21:55

Vad skönt att ni hittar ett sätt så att ni får den sömn ni behöver.
Eftersom våra barn inte alltid kommer in till oss utan det går i perioder så har vi resonerat som så att det inte är någon vana utan de vaknar av en anledning. 6-åringen vaknar ibland och behöver gå på toaletten men går då lika ofta tillbaka till sin säng som kommer till vår.

Vi har dock haft en lång period då båda barnen kommer in till oss på natten, men det har varit stökigt med skolstart (6-åringen) och nappslut (3-åringen) vilket har märkts med en större mammig- och pappighet även dagtid. Så vi har gett dem tid att tanka närhet både på kvällar och nätter.
Å andra sidan så har vi två stora sängar (140 cm + 180 cm) så vi brukar dela upp oss och sova med ett barn var och då fungerar det hyfsat bra.

Men nu börjar vi komma tillbaka till normala rutiner igen och barnen kommer ibland och sällan båda barnen samma natt.

Innan du kommenterar,glöm inte att prenumerera på min blogg! Du vill väl inte missa några inlägg? Nej, tänkte väl det. Klicka på ikonen!

bloglovin





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback










Beauty Planet