Det där ska vi prova! Det är ju rätt trångt även fast det är mysigt och jag tror att vi alla sover bäst i egna sängar :)
Man kan ju också vara lyhörd inför barnet när det är litet och låta det sova hos föräldrarna om det är det barnet vill, då blir barnet oftast mer tryggt än tvingas sova ensamt och känna rädsla. Vi vuxna sover ogärna själva utan vill sova med vår partner, känna trygghet, kärlek och värme. Vi lät vårt barn sova hos oss hur mycket och ofta hon ville när hon var yngre, det resulterade i att hon från 4 års ålder sover hela nätterna i sin säng. Det är många som har haft både en och annan åsikt om vår metod och sliter med att få sina barn att sova själva och har alltid gjort det, ibland är det lättast att bara vara lyhörd och inte hålla så hårt på hur saker skall vara.
Vilka bra tips!! Vårt problem är att jag vaknar inte när de kommer in utan vaknar efter en lång stund av att det är så trångt.. Då har de ju redan somnat om!! 😴
Så trött så jag kan somna stående 😶
Alla gör som de själva vill och ni verkar ju ha hittat en jättebra lösning nu!
Vi har ett relativt litet hus med ett jättestort sovrum, så hittills har vi alla 5 sovit i samma rum (barnen är nu 10 år, 7 år och 1,5 år). Barnen har alltså sovit i sina egna sängar från första början för att jag ville ha det så. Min man har inte lika stor skillnad, men jag sover inte alls lika bra med ett eller flera barn i sängen. Dock har jag alltid hatat att sova ensam och hade jättesvårt att sova de år jag bodde ensam. Samma problem har 10-åringen och eftersom vi har ett så enormt stort sovrum så har det funkat perfekt att vi alla sover i samma rum men i egna sängar (ja, maken och jag sover förstås i samma dubbelsäng :) ). Under årens lopp har det funnits hur många kommentarer som helst om vårt "arrangemang", men vi har inte brytt oss om det utan fokuserat på vad som varit bäst för vår familj. Nu har 10-åringen och 7-åringen själva börjat prata om att de vill ha egna rum så nu ska vi göra om vårt stora sovrum till varsitt rum åt dem så flyttar vi och lillebror till ett litet rum.
Vi har bara haft barnen i vår säng när de var bebisar. Vi har sedan låtit dem sova i sina egna sängar och vi har sovit på en madrass bredvid på golvet om de har velat att vi skulle vara nära. Det har blivit många nätter på madrass i barnens rum, men då har vi i alla fall alla sovit hyfsat bra. Nu när de är större (4 och 6 år) sover de alltid i sina sängar hela nätterna (dock med "kisspaus") och vi sover inne hos dem när de är rädda/har mardröm eller något annat. Har fungerat bra för vår familj!
Vad skönt att ni hittar ett sätt så att ni får den sömn ni behöver.
Eftersom våra barn inte alltid kommer in till oss utan det går i perioder så har vi resonerat som så att det inte är någon vana utan de vaknar av en anledning. 6-åringen vaknar ibland och behöver gå på toaletten men går då lika ofta tillbaka till sin säng som kommer till vår.
Vi har dock haft en lång period då båda barnen kommer in till oss på natten, men det har varit stökigt med skolstart (6-åringen) och nappslut (3-åringen) vilket har märkts med en större mammig- och pappighet även dagtid. Så vi har gett dem tid att tanka närhet både på kvällar och nätter.
Å andra sidan så har vi två stora sängar (140 cm + 180 cm) så vi brukar dela upp oss och sova med ett barn var och då fungerar det hyfsat bra.
Men nu börjar vi komma tillbaka till normala rutiner igen och barnen kommer ibland och sällan båda barnen samma natt.