bambi

Att slå sina barn är tillåtet i Frankrike. Barnaga är vanligt....

Jag kan tycka vi är lite mesiga rent allmänt på barnuppfostran i Sverige, men att gå till extrema metoder tycker jag är till överdrift. Man måste anpassa uppfostran till sina barn och vara lyhörd för deras personlighet. Jag har två väldigt livliga barn och jag vill gärna att de ska kunna uppföra sig bland andra och då krävs det att jag sätter vissa gränser och är stenhård på dem. Det går inte alltid att logiskt förklara för mina barn (4 och 6) för att jag tycker mig inte få de resultat på deras uppförande som jag tycker det ska ha. Sen är jag ingen "stasi-mamma" utan lyssnar även på dem, låter de bestämma i vissa situationer etc. Så länge man känner att man uppfostrar barnen som man själv vill tycker jag att man ska strunta i en massa böcker, info och annat som som talar om för en hur man "ska" uppfostra.

Jag tror att det är större chans att barnen gör det man ber om, om man förklarar för dem varför istället för att bara konstatera att den vuxnas ord är lag. Just det där med att bestämma över huvudet på barnet, utan nån förklaring bara för att man har makten att göra det, är en del av det som bidrog till att Maja slutade åka till sin pappa. Så det franska sättet fungerar inte om man vill ha en bra kontakt med sina barn.

Jag håller med dig Bambi. Man får komma ihåg att i Frankrike så agar man barnen också. Jag själv kommer från ett land där den franska uppfostran är vardag och jag skulle aldrig få för mig att fostra mina barn så. Jag tycker att den svenska fostran som ses mesig i vissa ögon är bra, det ger barnen bra verktyg att utvecklas som individer med respekt för andra individer. Bara för att man är vuxen så betyder det inte att man ska köra över ens barn och andra personer som är svagare fysiskt. Är man stor så ska man vara snäll. Det bästa med den svenska uppfostran är att man lär barnen att argumentera för sin sak, kommer barnet med bra argument så får man ju kompromissa. Nu pratar jag rent generellt så klart. Jag tål inte översittare.

I Frankrike är det helt ok att slå sina barn också. Skulle hellre ha en årsförbrukning av mat på golvet än att ta inspiration från en kultur där man uppenbarligen är av åsikten att det är slå sina små barn. Blä.

Nej Frankrikes metoder är extrema, däremot tycker jag att argumentet om vuxentid är okej, men med motivering till det istället för krav på blind lydnad. Samtidigt finns det gränser för hur många gånger man orkar dra samma sak, när man kan förvänta sig att barnen ska minnas vad man sagt och i vilken mån det verkligen funkar att diskutera med ett litet barn. Ibland är det trots allt ett direkt resultat man vill åt, särskilt om barnets beteende går ut över andra. Där kan jag tycka att många är lite mesiga med att sanktionera för sitt barn. Förstör barnet för andra får man ta barnet därifrån om inte argument hjälper.

Ang sömn, så säger jag att barn växer i sömnen och därför måste man sova mycket. Inga långdragna förklaringar varför. Utan så är det bara. Vi har ju olika läggtider hos oss beroende på ålder och där funkar den förklaringen utmärkt också. :) Alla kulturer uppfostrar sina barn olika och många upplever att det Svenska sättet är för slapphänt. Jag tror Fransmän har sina åsikter också. Olika länder olika sätt helt enkelt :)

Jag har jobbat som au pair i Frankrike, visserligen för 25 år sedan, men jag fick då se lite skillnad på den franska barnuppfostran.
Det som slog mig redan då var att man förväntade sig att alla barn skulle vara väluppfostrade, lydiga och framför allt flitiga från tidig ålder.

De barnen jag jobbade med var väldigt väluppfostrade, men pojken (4 år) var inte den som gillade att sitta still. När han ritade så brukade det sluta med att han låg tvärs över bordet. Nästan alla hans teckningar var illustrationer till en historia som han berättade under tiden han ritade. Det fungerade inte alls i den franska förskolan utan han ansågs lite av ett problembarn.
För mig var han en helt normal 4-åring, det har blivit ännu mer tydligt nu när jag har egna barn.

Håller med dig om att barn inte ska lyda blint, låter otäckt. Däremot brukar jag säga till min son som också är fem att jag vill ha egentid på kvällen. Det är ju lika sant som att han behöver sömnen sin. Och han köper faktiskt det bättre för jag tror han fattar att jag är ärlig. Jag brukar säga att jag älskar att va med dig på dagarna, du får gärna komma till mig i natt och sova, men kvällarna efter myset, då behöver jag vara själv.
Viktigt att visa att jag behöver min tid tycker jag.
Skulle va roligt att läsa den där boken, tänk vad olika vi gör och ändå blir det folk av de flesta.

Jag förstår inte varför man inte ska förklara saker för barn. De är alltid lättare att göra som man blir tillsagd om man vet varför. Jag pratar och förklarar alltid för min son (7år) och har alltid gjort. Jag hade en mattelärare som inte kunde förklara varför jag skulle lära mig en sak och det resulterade i att jag inte lärde mig de. Sen beror de ju på barnet och situationen men jag tror aldrig de är fel att prata och förklara för sina barn.

Jag håller med om att det låter extremt.
Däremot kan jag hålla med lite i biten med vuxentid. Med fyra barn mellan elva och tre år är det ganska fullt upp från det att barnen kliver innaför dörren till dom ska sova. När det sen blir bråk om att sova kan jag meddela att dom faktiskt behöver sova för att jag och deras pappa ska hinna få lite vuxentid. Och tid att prata om vi behöver det. Något vi tycker är viktigt för att få det att funka här hemma.

Men jag tycker det ska finnas en förklaring där med.

Absolut emot fransk uppfostran, usch! Barn ska få ta plats.

Fast däremot har vi ibland argumentet kring sovning att dagen är slut för barnen nu men lite längre för vuxna. De behöver ändå veta att inte hela världen kretsar kring dem liksom, tänker jag..

ska läsa boken men känner att spontant att väluppfostrade barn är trevligare barn.
och att barnen ska kunna gå på bättre restaurang utan att kasta mat, vara högljudda samt MÅSTA ha padda/telefon att spela på för att överleva, herregud klarar inte barnet av att vara still är det för litet. barn ska INTE ha underhållning på restaurang dom ska vara med i sällskapet.
vi har jämt kört med barntid/vuxentid på kvällarna.
har förklarat att nu är barntv slut o vuxen börjar så gonatt!
man kan inte leva livet genom barnen man kan fosta barnen till undarbara barn men svenska barn är väldigt bortskämda med att jämt curlas runt...