Då och då så tror folk, kollegor och till och med vänner att jag är lärare i svenska. Jag brukar bli rätt så förvånad, men jag antar att det har med att göra att den vanligaste kombinationen som lärare i engelska är svenska/engelska.
Men ibland känner jag mig nästan lite handikappad när det gäller det svenska språket. Jag blandar ihop det lite med engelskan (som jag ändå pratar hela dagarna på jobbet och som var mitt första språk) och jag känner att det är många saker som jag fortfarande känner mig så osäker på. Det är jobbigt då när jag har valt att syssla med något där jag ska just uttrycka mig i skrift.
Jag brukar fråga maken ibland om vad som är rätt, men det är inte alltid som han finns till hands. Senast så blev jag osäker på detta:
Först så skrev jag "exklusivt smygpremiär" men sen när jag läste det efteråt så kändes det så fel. Sen så läste jag det igen och då tyckte jag att det förra lät rätt och så låter till slut allt fel när man håller på så där fram och tillbaka.
Men perfektionist som jag är så försöker jag alltid uttrycka mig korrekt och jag kan själv störa mig mycket på bloggar med dåligt språk. Så jag hoppas att ni har överseende med något lite språkfel här och där i bloggen. Jag gör mitt bästa, men när jag pluggade till lärare så fick vi lära oss att bästa tillfället att lära sig ett språk är innan 7 års ålder och sen blir det svårare och svårare. Jag missade ju det med 2 år, jag var ju 9 år när jag flyttade hit....
10 kommentar(er)
