bambi

Jag tycker det är väldigt SKÖNT att läsa att andras barn också är jobbiga ibland. Min dotter kan vissa dagar gå mig på nerverna och jag känner för att hoppa från balkongen. Men självklart älskar jag ju henne mest av allt i hela världen!

Finns det nån förälder som har barn som ALDRIG bråkar, trotsar kladdar. Och finns det föräldrar som ALLTID är pigg, glad, lekfull och aldrig tycker att ungarna är jobbiga?

Och jag gillar att läsa om föräldrars vardag med allt vad det innebär. Mina barn är det bästa som hänt mig, men allvarligt, vissa dagar skulle jag kunna skänka bort dom!! ;)

Men jösses! Om någon kan störa sig så mycket på ETT inlägg har man det bog väldigt enkelt annars ;) du verkar vara en fantastisk mamma och jag blir alltid glad när jag kikar in här! Kram!

Ojoj, vad onödigt av den andra bloggaren att haka upp sig på det inlägget. En blogg är ju inte intressant om man får läsa om vardagar som hela tiden är som regnbågar, enhörningar, puttinutt och hjärtan. Det är ju aldrig så verkligheten ser ut, så fortsätt med det du gör. Du delar med dig av din vardag på ett smakfullt och charmigt sätt. Du verkar vara en jättebra mamma :)

men ärligt! det där var väl det mest oskyldiga inlägget? hur kan man hispa upp sig över det? kan inte för mitt liv tänka mig att dina barn när dom blir äldre och surfar runt på din blogg kommer ta illa vid sig av DET. dom kommer förstå att dom var jobbiga ibland, för dom var BARN. det är väl bara fint att du är ärlig utan att måla ut för mycket? åh. strunt!

Är det nånting jag har lärt mig efter många år i bloggvärlden (och på fb!) är att man måste vakta sin tunga och välja sin ord väl. Allt kan misstolkas eller vändas ut och in. Tråkigt men sant. Och sen finns det sånna som väljer sina hatobjekt och synar en uti fingerspetsen......

Jag tycker faktiskt att den andra bloggarens inlägg var riktigt dåligt.

1. Jo jag skriver faktiskt ibland att jag vill sälja maken på blocket. Och han mig. Det är ett skämt. Som jag FAKTISKT tycker är kul. För att det signalerar att vår kärlek är djupare än det ytliga tjafset. Vi vet var vi har varandra och därför kan vi skämta.

2. Jag tror verkligen inte att barnen i den här situationen far illa. Jag hade i alla fall inte brytt mig ett dyft om min mamma skrivit om hur trött hon varit på mig ibland. Tvärtom. Det känns skönt att min mamma var mänsklig.

3. Det tar fokus från barn som VERKLIGEN far illa i vårt samhälle. Barn som sitter med missbrukande föräldrar, gömda barn, glömda barn, barn som misshandlas, våldtas och torteras. Att hävda att barn vars mammor skriver att dom vill sälja barnen på blocket låter sina barn fara illa är en SKYMF mot barn som verkligen far illa.

Det är viktigt att man som förälder vågar stå för att barn faktiskt ibland är jobbiga Och att man ibland vill fly. Att förtränga den typen av känslor är det farliga.

KRAM

Verkligen en konstig människa! Som du säger så skriver du nästan aldrig att dina barn är jobbiga, så väldigt löjligt att använda dig som exempel, som att du alltid skriver såna inlägg. Jag skriver väldigt ofta om hur jobbiga mina barn är, jag bara är gnällig som person, fast ändå med en glimt i ögat, men det syns ju inte på bloggen! Mig hade personen gärna kunnat ta som exempel, jag lägger ut bilder hela tiden på mina sura barn och ja barnen överhuvudtaget, det där med integriteten och det bekymrar mig faktiskt inte just nu när de är så små, men vissa saker tycker jag är självklart att man inte lägger ut, som t.ex bilder på sitt barn när det är naket. när de sedan är så stora att de själva kan bestämma om de inte vill att jag ska lägga upp bilder på dem, då kommer jag klicka in mig på mina sidor och plocka bort alla bilder på dem som finns, om det är vad DE själva VILL. Något som irriterade mig var att personen skrev att hon hade "ilska och sorg i blicken", nästan som att hon far illa och mår dåligt jämt, men herregud ett barn kan vara sur ett ögonblick för att två minuter senare stråla med hela ansiktet! Nej, jag tycker du gör rätt i att "konfrontera" för det är helt fel det hon skriver! Det känns som att personen bara läst det enda inlägget och inte resten av dina inlägg!

Just det, det här med bilder på ens barn på internet. Det är ju upp till var och en som är FÖRÄLDER till SITT barn som bestämmer om de vill eller inte vill lägga upp bilder på sina barn, det är ju faktiskt ingen annan som ska bry sig om det anser jag. Eftersom alla VÄLJER SJÄLVA vad de tycker och tänker om det!

Ja, men eller hur! Som att det "dåligt" att visa den bilden. Nä.. jag tycker det är konstigare med bloggar som aldrig visar bilder på sura/ledsna/arga barn och aldrig skriver att något är jobbigt och förskönar allting in i det sista, jag vet INGEN med barn som har det så lätt! ;)

Jag läste det inlägget och tänkte att det är tur att hon inte kan läsa mina statusar på fb de dagar trollen är hemska för då hade hon ringt Soc.

Det verkar vara ett inlägg för att få uppmärksamhet, om du frågar mig (vilket du visserligen inte gjorde men jag la mig i ändå). :-)

Jag bloggar mycket om smurfarna, min älskade gosiga fantastiska, underbara bråkstakar som jag bland är redo att skänka bort - ja kanske till och betala en slant...
Jag är helt själv med dem och får inte den typen av rekationer från omgivningen som bloggaren refererar till i ditt fall. Kanske har de överseende för att jag är ensamstående? Sticker det kanske i ögonen på folk för att man tillåter sig att tala om att barnen kan vara pest och pina och föräldraskapet en tillfällig nedförsbacke, TROTS att man har en partner som kan avlasta?

Jag vet inte. Men ibland händer det att LillSmurf stjäl bloggen, som här tex: http://blogg.nsk.se/tantskarp/2012/11/20/oppet-brev-till-en-mamma/
Och då känner jag mig kränkt. Integritetskränkt.

Jag tror ju att man hänger upp sig på rubrikvalet, vilket är ett uttryck som jag tycker kanske ska användas med omsorg i sig. Men som ett enskilt inlägg skrivet i stundens hetta förstår jag dig helt och fullt. Ibland är det förjäkla jobbigt med barn. Punkt. Att inte få uttrycka det är väl minst lika fel åt andra hållet - eller hur var det nu med att öppet få kommunicera alla känslor?

(Förresten fattade jag inte alls varför sockervadden poängterades så? Hade det med texten att göra?)

Ja men herregud jag dör lite grann. Varför bryr hon sig ens? Läser hon din blogg annars så ser hen ju alla dina kärleksfulla inlägg och varför ska man inte få gnälla av sig?
Jag gnäller som fan ibland på min blogg. Men det är min blogg. Mina ungar är billiga som tusan ibland och ibland är jag sjukt billig.
Bara för att man gnäller och klagar betyder det ju inte att man inte älskar sina barn. Det kanske bara visar att man just gör det.
Puss på dig. Jag tycker iaf att du är helt bedårande :D

Hade du valt en random bild från nätet till texten hade troligtvis inte den andre bloggaren reflekterat över det ens.
Jag minns inlägget och jag tror det är ett sånt där som Leah kommer sitta och garva åt när hon blir stor.

Raring det är din blogg och du som bestämmer vad som skrivs här!!Och jag tycker verkligen inte du lämnar ut dina barn....och alla barn är jobbiga stor kram Diana

Jag tycker att kritiken då får är missvisande. Din blogg är jättebra och jag tycker inte att du lämnar ut dina barn. Självklart måste man få skriva om dåliga dagar.

Är på din sida!

Kram från Hanna

Du gör helt rätt i att inte länka... vilket konstigt inlägg. Känns som saker är tagna "out of content"

Jag tycker ändå att du missar förståelsen av hennes inlägg. Det handlar inte om huruvida du _vanligtvis_ aldrig brukar göra intrång på integriteten, eller _också_ gör sådana skämt med glimten i ögat mot din man Också. Din man är en vuxen individ. Om du hade gjort ett sådant blocket-inlägg om din man med bild på han som ledsen så hade han ju haft med ett ord om det; kunnat godkänna det; haft åldern inne för att förstå hur inlägget var menat och veta i vilket sammanhang HAN framställs för inför Andra främlingar på nätet. Men nu var det ju ett barn istället, och det är väl det hon skriver om. Hur den skillnaden (att det är ett barn) gör att det går från "roligt" till integritetsinträngande.

Personligen så håller jag med om att det är helt okey att skriva om hur man upplever barnen jobbiga, men _inte_ med en bild på själva barnet. Har skrivit en del om bilder senast idag ifall du e nyfiken på hur jag tänker om det.

Sen skriver jättemånga här "Men jaaaag hade inte tyckt det var jobbigt om jag som barn..." blablabla. Nä men du är inte ditt barn. Ni är individer. Ni Kan faktiskt tycka olika. Men barnet har väl knappt nån chans att tycka nått som oftast, och även om de blir tillfrågade så har de som sagt inte åldern inne för att förstå helhetsbilden.

Att ursäkta det med att "jag är mamma till MITT barn" (och mena att ingen annan ska bry sig) tycker jag är ignorant mot barnet i fråga. Ägandebehov till max. Själva argumentet kan man dra mot sin spets även i andra frågor - herregud, andra kan väl ha åsikter åtminstone om integritet? Beslutet är förstås upp till var å en, men debatten tycker jag e viktig.

Självklart ska de få uttrycka alla sina känslor - till dig och din familj. Men Vill _dom_ uttrycka dem även för alla dina läsare?

Fast jag e inte helt säker på om det var precis _det_ som hon skrev om. Hon hade antagligen kunnat prata om fenomenet även om du inte hade med en bild, tex. om du hade Sagt samma sak framför barnet och en del andra. Fick känslan av att hon skrev som mest hur barnet upplever allt det här. Och som sagt, tror hon mest ville prata om det här med barnens integritet överlag och tog ett exempel bara som hon hade läst.

Min poäng var att det jag nu kommit in på är nödvändigtvis inte samma sak som hon tog upp. Blir lite flera underspår på temat "integritet". Dels IRL och dels på nätet. Många olika situationer man kan prata om alltså.

Jag tycker att det är bra att du skriver att du blir trött på dina barn ibland. Det blir ju alla ibland. Däremot tycker jag personligen det är jobbigt när folk säger att de vill sälja sina barn. Alltså, självklart fattar jag att ni aldrig skulle göra det på riktigt, men jag kan inte låta bli att tänka på att det faktiskt finns barn i världen som blir sålda. Jag tycker liksom inte det är ok att säga, fast jag kanske är för känslig.

Men att skildra det som inte är sött och härligt med att ha barn, tror jag är nyttigt och bra att läsa.

Hej Bambi!

Jag tycker till mångt och mycket som Mariel här ovan. Jag fullkomligen älskar Petra Krantz Lindgren och har följt henne länge. Kanske bidrar det till att jag tolkar henne annorlunda här än vad du har gjort, att jag liksom är bekant med hennes "röst". Samtidigt så förstår jag din reaktion, och det är också något som Petra har tagit upp på sin blogg tidigare, hur vi reagerar när vi känner oss kritiserade i vår föräldraroll. Vem fan gillar det liksom! Ja Petra använde din rubrik som exempel, men jag tolkar det ändå inte som att hon kritiserade dig, utan snarare ville ta upp ett samhällsfenomen(?) och ifrågasätta det. Typ, är det verkligen okej att tala om sina barn på det här och andra liknande sätt?

Jag känner också att det du talar om, att visa alla sidor i livet, och inte bara de positiva, inte alls är vad Petra skriver om eller vill att folk ska låta bli. Jag skulle gissa på att hon är den sista som tycker att vi ska ge sken av att livet är en dans på rosor. Hon delar ofta med sig av sina "fel" som hon gör med sina barn.

Att man som förälder har dåliga dagar och så även barn tycker verkligen jag är rätt att skriva ut. Som oftast ser man bara det som är bra på bloggarna men jag har själv skrivit ut emellanåt när vi har haft det jobbigt här hemma. Aldrig vad som hänt fullt ut men ändå att det finns där och att det finns dagar när jag bara vill fly en stund.
Med en tolv åring och en fyra åring hemma så kommer de dagarna när de bara vissa sig från sin sämsta sida och oftast inträffar detta just de dagarna man själv vill att allt ska vara toppen
Fortsätt att berätta om vardagen på en sakligt sätt så har du mitt igenkännande utan att jag lägger mer tonvikt bakom inlägget att ni är en fullt normal familj precis som vi själva

Visst, det är klart att man kan föra en diskussion kring hur vi lämnar ut barn på nätet, det gäller oss alls. Men varför inte ta upp det rent generellt. Här har man ju så tydligt syftat på en specifik bloggare (dig) och det kändes verkligen onödigt. Varför så pass ingående beskriva bilden? Det kändes inte relevant.
Absolut är jag för att alltid ifrågasätta de egna valen, men i det här fallet reagerar jag mot att skriva så att man lätt kan identifiera dig. Mvh

Men alltså, jag ser en bild på en butter tjej! Du skriver att det har varit en "sån där dag" pga att barnen blev för trötta.
Förstår inte hur det kan vara kränkande. Barn visar upp alla sorters känslor, hela tiden. Det är normalt och inget konstigt med det.

Okej, om man inte gillar själva uttrycket "sälja på blocket", men förstår man inte att det är ett skämt utan minsta uns allvar, då vet jag inte vad man är för sorts person.

Barn är sjukt jobbiga stundvis. Det är helt okej att tycka det och det är helt okej att säga det också.
Nuförtiden kan man ju bli smått knäckt av dessa "perfekta" tillvaros som visas upp på facebook, instagram osv.
Jag kan mycket väl tänka mej att det kan kännas knäckande när ens egna liv inte känns lika rosenskimrande. Då är det skönt att kunna läsa att även andra har dåliga dagar med kaos, jobbiga barn eller vad det nu kan tänkas vara.
Tycker att det är bättre att skriva som det är, ibland är livet fantastiskt och ibland inte lika fantastiskt.

Känns lite konstigt att hon väljer just dig för sin kritik med tanke på att du knappast är "känd" för att hänga ut dina barn eller skriva negativa saker.

Nej, tycker inte att du ska bry dej det minsta om vad hon skriver.
Kram till dej

Det jag reagerar på är att om bloggaren nu känner att du hänger ut dina barn så gör bloggaren misstaget att dubbelt hänga ut dina barn genom att använda ett exempel som så uppenbart pekar på ditt gamla inlägg. Hade bloggaren istället använt sig av ett fiktivt exempel hade bloggarens påstådda intentioner varit tydligare. Nu gör bloggaren istället om det misstag som bloggaren menar att du gjort. Men ännu värre, bloggaren hänger här ut andras barn. Skämmes.

Med det sagt menar jag att du inte på något sätt hänger ut dina barn på ett negativt sätt och du har ju skrivit själv flera gånger hur du funderat över hur dina barn framställs i bloggen. Många andra gör nog inte ens den reflektionen utan hänger verkligen ut sina barn!

Men herregud! Det är ju så som alla föräldrar känner ibland. Tycker det är skitbra att du skriver öppet om det. Hatar alla dessa fasader av perfekthet - det är det som verkligen skadar. Att bli trött på sina barn ibland men ändå älska dem är helt normalt och vanligt. Att inte låtsas om det blir däremot sjukt och skapar en onödig norm och press.

Hmm.
Jag håller helt med "Världens bästa Maria" ovan. Bloggaren tycker tydligen att det är helt ok att hänga ut dina barn, och dig. Skenhelighet är det ord som kommer för mig.

Jag har läst några inlägg av denna bloggare tidigare, för någon har varit sååå lyrisk. Men när jag har läst har det varit något som har skavt.
Kanske skenheligheten?
Men ska man sälja kurser så är det väl bäst att visa mot något slags nirvana? För då behöver ju varenda förälder en kurs...
Jag tycker faktiskt att det är riktigt, riktigt fult att försöka sko sig genom att lyfta fram någon på ett sätt som genast identifierar personen.

Jag läste inlägget, och den kommentar som doktor Molly ger där. Den är klockren.

Det här är föräldrashaming, och bidrar endast till att föräldrar känner sig dåliga för att de inte är "perfekta" (Enligt hennes definition, som har tveksam validitet.) 24-7. Föräldrakurs?

oj jag känner igen mig i detta med jobbiga barn, men visst är alla barn jobbiga fast på olika vis, o jag skulle med vilja sälja min barn på blocket ibland men man vill ju de inte innerst inne.

som min svärfar sa en gång om du känner att du vill slänga barnet i golvet acceptera det då. sen är det en annan sak att du inte gör det men acceptera känslan att det är jobbigt så är det lättare att släppa det.. o det tyckte jag var bra sagt. jag får vara trött på mina barn när de är jobbiga o jag får känna att jag vill slänga dem i golvet så länge jag kan behärska mig så jag inte gör något som skadar barnet men tanken får man ha..

men till ditt inlägg nu. jag tycker inte det är okej att hon gör som hon gör, man ska ju ta med hela bilden!!! ja du va trött på barnen efter den dagen de hade kanske varit extra tjurigt o de gjorde lite ondare för ni gjorde det för baren o det fick bägaren o rinna över??? iaf hon borde tänka sig för lite när hon gör så.. kunnat tillägga att just detta inlägget reagerade jag på även om allt annat är bra i bloggen annars typ..

Alltså först, det här med maktstruktur påverkar hur det man kommunicerar uppfattas. Barn är totalt beroende av oss, av vår kärlek, omsorg och förståelse. Det är därför skillnad på att vilja "sälja sina barn på Blocket" och vilja "sälja sin sambo på Blocket". Barnen är beroende av oss, sambon är det inte.

Sedan så är det en väldigt stor skillnad i att skriva "Jag har haft en så sjuk jobbig dag, full av besvikelser och frustration!" och "En sån där dag när man vill sälja ungarna på Blocket". Det första är att ge uttryck för sin känsla och sin egen dag, det andra skrivsättet är att tja, bara säga att ungarna är så jävla jobbiga.

Jag tycker att kritiken mot ditt inlägg är helt riktig, men om man håller med eller inte beror nog helt enkelt på vilken människosyn man har. Jag anser att alla förtjänar att bli vänligt och respektfullt bemötta – alla förstår faktiskt inte "att det bara är på skämt" – och de individerna kommer ta illa vid sig av dylika uttryckssätt. Varför riskera det? Varför riskera det gentemot de personer som man vill stå så nära och ha riktigt fina relationer med?

Nej, jävligt onödigt. Klaga gärna på din dag – men inte dina barn.

Problemet med bilden är för övrigt inte känslan ditt barn uttrycker utan att DU lade ut den på fucking jävla internet! Hen är uppenbart i ett känsligt sinnestillstånd, ledsen och arg över något som gått henne fel och blivit tokigt. Hade DU gillat om någon la ut en bild på DIG i ett så sårbart känslotillstånd?! Fan, rannsaka dig själv lite och sluta slicka i dig sockret som dina läsare strösslar över dig.

Hörrni, man kommer inte så långt i sin utveckling om man ba "Ååååh, men ta inte åt dig, du är ju så bra, jag vill OCKSÅ sölja min jobbiga ungar ibland, hihi!" Många fel blir inte till ett stort rätt.