Det har varit lite smått kaotiskt här hemma det senaste dygnet. Jag hade tidsinställt ett inlägg (med cupcaksen) så det kanske inte märktes så mycket. Men igår på eftermiddagen så gick Zack och Leah över till grannen och hoppade på studsmattan. Jag följde med över och stod och pratade med grannen lite när jag hör Leah skrika till och gråta en massa. Jag hör direkt på gråtet att det är något allvarligt.
Jag springer dit och hon har jätteont i benet. Hon vill inte ställa sig upp, så jag bar hem henne och bäddade ner henne tillsammans med iPad:en.
Igår kväll ville hon fortfarande inte stödja sig på benet men hon hade inte så ont när hon bara låg ner. Så hon fick sova, då ringde jag sjukvårdsupplysningen som sa att om hon ändå sov så kunde vi vänta till morgonen.
Så imorse tog maken henne till sjukhuset och jag åkte till jobbet. Vi var nästan helt säkra på att hon hade brutit benet eftersom hon inte ville stödja sig alls på benet, inte ens på morgonen då det är lätt att ”glömma” bort att man hade ont.
Jag var nervös och stressad hela förmiddagen på jobbet och kunde knappt fokusera. Leah fick tid hos röntgen 9.50 och ungefär en timme senare fick jag veta att det inte var någon fraktur. Så skönt!
Men hon har ju fortfarande ont. Hon har ställt sig lite på benet men hon vill inte gå. På sjukhuset så sa dom att om hon fortfarande har ont om några dagar så ska vi åka in igen så röntgar dom hela benet.
Jag har varit helt borta i huvudet hela dagen av sömnbrist och oro. Skönt att det inte var något benbrott men man vill ju aldrig sen sin älskade unge ha ont…
0 kommentar(er)
