bambi

Det obligatoriska midsommar inlägget
 

Ja, alla bloggare ”måste” väl berätta om sin midsommar. Är det inte så? Regn och rusk, tillhör inte det också midsommar? Jag blev lite överraskad när jag satte mig i bilen och stolsvärmen och rattvärme sattes igång. Den går igång automatiskt när det är under 10 grader… Dom har inte varit igång på jättelänge och slås igång på midsommarafton!!

För andra året i rad firade vi midsommar hos mina svärföräldrar, tillsammans med deras samfällighet. Där fixas det jättefina aktiviteter för hela familjen.

 
 
Det är fiskdamm för barnen…
 
 
Det är även femkamp (både för vuxna och barn) och en tipspromenad (med tre olika svårighetsgrader – vuxen, ungdom och barn). Den där tipspromenaden är dock lite väl svår…. vi brukar inte kunna nån av frågorna som ställs för dom vuxna! Och då är vi ändå två högskoleutbildade och allmänbildade vuxna… haha… men det är frågor om gamla porslinsserier, om sagoväsen från Gotland och andra knepiga saker…
 
 
 

Den vuxna som har bäst på tipspromenaden och den vuxna som har bäst på femkampen vinner en vinflaska var. Sen så vinner alla barn två pris från prisbordet, ett för femkampen och ett för tipspromenaden. Men dom får komma fram och välja pris utifrån hur många rätt/poäng dom har. Men jag tycker att det är toppen att alla barn vinner  två priser var. Det är ofta svårt att välja något bland alla fina priser!

Zack visste dock direkt vad han ville ha… så fort hans namn ropades upp sprang han fram och tog den gigantiska påsen med baconchips! Haha, den är nästan större än honom….

 
Efter aktiviteterna gick vi till svärföräldrarnas stuga och åt middag. Jag satte ihop tårtan som jag hade förberett. Barnen hjälpte till att sätta dit flaggor och jordgubbar.
 
 
Efter regn kommer…. regnbågen! En jättestor, fin och tydlig regnbåge uppenbarade sig under tiden vi satt och åt middag. Så häftig!
 
 
Kvällen avslutades med en omgång kubb.
 
 
Gos med kycklingar

I slutet av förra veckan fick barnen vara hos sin farmor och farfar. Skolan hade planeringsdag dagen efter skolavslutningen, så det var toppen att svärföräldrarna ställde upp och kunde ta barnen.

Barnen stannade lite extra och sov över där två nätter utan oss. Barnen hade det toppen och jag och maken fick lite egentid. Win-win.

Svärföräldrarnas granne har en massa höns. Svärmor är ibland ”hönsvakt” och när hon var det senast för ett par veckor sen så kläcktes det några ägg och det blev två små söta kycklingar. Leah som älskar djur, ville tydligen mest vara där hela tiden och gosa med dom små ungarna.

 
 
Jag åkte och hämtade barnen och åt lunch hos svärföräldrarna.
 
 
 
Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Oj, vilken känslosam vecka det var förra veckan. En nära kollega till mig slutade och det är alltid jobbigt att säga hejdå. Jag vet att vi kommer att ses igen, men det är ju inte samma sak som att få ses vardag på jobbet.

Mina egna mentorselever tog studenten. Egentligen är ”studenten” inget som berör IB, förutom att ”nu är skolan slut”. Men dom var egentligen klara med skolan redan i mitten av maj när deras exams var klara. Men nu fick dom äntligen fira det…

Senare i slutet av augusti kommer vi att ha en diplom ceremoni för IB eleverna också.

Men på jobbet så är det inte bara IB elever, utan vi har just nu tre andra program (till hösten blir det ytterligare ett program). Jag jobbar på en kommunal skola, där IB är en liten del av den stora skolan.

Vi dukade upp fint till studentlunch på studentdagen, för alla skolans elever som tog studenten och alla lärare.

 
 
Efter lunchen blev det ett långt student-tåg genom stan, med trumslagare och jubel.
 
 

Det kändes nästan som att jag släppte iväg små fågelungar som skulle flyga för första gången….

En av mina egna fågelungar hade också ett mycket jobbigt avsked. Han ska nämligen börja mellanstadiet och behövde då säga hejdå till sin underbara och helt fantastiska lågstadielärare som han har haft förmånen att ha i fyra år. Hon har varje dag i fyra år gett alla elever en hejdå-kram i slutet av dagen. Barnen har verkligen känt sig sedda och älskade av henne. Så jobbigt att säga hejdå till henne men jag vet att hon har gett barnen en väldigt bra grund att stå på nu inför resten av skolan.

 
 

Efter barnens skolavslutning gick vi och fikade på café.

Ja, det var länge sen jag grät så här mycket under en vecka som jag gjorde förra veckan. Men det betyder också att vi har haft turen att haft så många fina människor i våra liv. <3