I'll be giving you my heart everyday

För en månad sen...



♥ 110112 ♥



Några av er har haft frågor angående bröllopet och vårt äktenskap. Bland annat om vilket efternamn vi ska ta och hur långt innan man ska boka bröllop. Jag tänkte svara på alla såna frågor på Alla Hjärtans Dag... så om det är någon mer som har någon fråga så ställ den gärna nu så svarar jag även på den!

 

Bröllopsfilmen

3 veckor som gift kvinna och här kommer filmen med bilder från bröllopet som vår fotograf satte ihop. Det har varit lite krångel med att få upp den (man har inte alltid den bästa uppkopplingen här i Thailand). Men här kommer 5 minuter av den (egentligen så är den 13 minuter lång). Jag kan själv inte se på den utan att få tårar i ögonen.... (speciellt med musiken)

P.S. Gilla gärna på Bloglovin' :D

 

Du är ljuset i mörkret

När vigselförrättaren pratade om att vi skulle vara ett stöd för varandra under jobbiga perioder så fick jag tårar i ögonen för jag kunde inte låta bli att tänka på allt det jobbiga vi har gått igenom det senaste halvåret, med sköldkörtelcancern. Men också att maken har varit ett sånt stöd för mig när jag hade det jobbigt under graviditeten med Leah och andra jobbiga perioder. Han har verkligen alltid funnits där och han sätter mig alltid före sig själv. Jag lovar att försöka göra detsamma för honom. Jag älskar dig min underbara make!
Tänk, att efter snart 9 år tillsammans så är du min man! :)




På bilden längst ner så ska vi ha upp "Lucky Lanterns" efter bröllopet

 

You're the only one for me


I want you still
I always will
cause you're the only one for me

 

Vårt vigselcertifikat

Tänk om man fick papper från myndigheter i Sverige med blommor och hjärtan?
Skulle inte det vara lite trevligare?

 

All you need is love


Fotografen tog så många fina bilder och gjorde ett otroligt fint bildspel. Vi fick allt på en dvd-skiva men också på ett USB-minne. Sen så kan vi själva välja vilka vi vill framkalla och förstora.

Jag har nog tänkt att vi ska göra en fotobok med många av bilderna och sen göra några förstoringar. Frågan är bara vilka man ska förstora? Några favoriter är den med mig och Zack och så gillar maken den där vi båda håller i ringen.


 

Min morgongåva

På morgonen efter bröllopsdagen så är det tradition att den nyblivna frun ska få en present av sin nyblivna make. Förr så var det så att hon skulle ha nåt som hon kunde sälja om han dog, så att hon kunde försörja sig en liten stund utan honom i allafall.... kanske inte den mest romantiska anledningen att ge bort en gåva   ;)

På morgonen efter vårt bröllop så fick jag en vitt ask av min nyblivna make och inuti den så låg en fin fotlänk i guld. Jag brukar inte ha mycket smycken på mig, bara mina ringar och något halsband då och då. Men fotlänken passade ju bra som smycke nu när vi är i Thailand så den har fått suttit kvar på min fot ända sen jag fick den.



Det är en ganska så kraftig, tvinnad kedja. Jag gillar den jättemycket! :)

 

How wonderful life is while you're in the world

Yours are the sweetest eyes I've ever seen


 

The proposal

Efter en si så där 5 år tillsammans så började jag undra om maken inte skulle fria till mig någon gång. Skulle vi inte ta och gifta oss? Vi flyttade ju ihop efter 9 månader tillsammans.... när skulle vi ta nästa steg? Så jag sa till honom att jag jättegärna ville gifta mig med honom och jag visste att jag ville tillbringa resten av mitt liv tillsammans med honom och när han var helt säker på att han kände likdant så kunde han ju fria...

Vi åkte på en jättemysig Medelhavskryssning det året och då tänkte jag "nu friar han väl!"... men nej, det gjorde han inte. Jag blev ganska besviken och kände att han aldrig skulle fria.

Sen i juli det året så hade vi bokat in att åka till Göteborg. Göteborg har alltid varit lite speciellt för oss eftersom det var där IRC-festen (som jag berättade om i förra inlägget) var och alltså där vi träffades på riktigt för första gången. Så vi åker då och då till Göteborg och det gjorde vi en helg i juli 2007 och det var där, i restaurangen Heaven 23 (som ligger på 23:e våningen i Gothia Towers) som han friade till mig.

Jag blev verkligen helt överraskad. Då hade han varit och köpt en ring till mig i smyg och han var väldigt nervös. Vilket jag tyckte var lite konstigt... han borde ha vetat mitt svar redan, tyckte jag  :)

Det första jag sa när han frågade var "Menar du verkligen det??"... hihi.. kanske inte så romantiskt  ;)


Planerna var att gifta sig inom ett år.
Men så började vi också känna oss redo att skaffa barn, eftersom vi kände att vi verkligen hade bestämt oss för att vara tillsammans resten av våra liv så kunde vi även ta det stora steget och skaffa barn tillsammans. Vi visste inte hur lätt/svårt det skulle bli att bli gravida så vi fortsatta med planerna att gifta oss inom ett år (även då tänkte vi gifta oss i Thailand) men så blev jag snabbt gravid (på andra "försöket") så vi sköt på planerna.... ända tills nu!

 

The story of us


På bröllopet så berättade vigselförrättaren hur vi hade Jarkko Oikarinen att tacka att vi stod där på stranden för en vecka sen... och det stämmer nog ganska så väl. Fast jag tror ändå att jag och maken hade hittat varandra utan hjälp av Jarkko och chat-vertyget IRC som han byggde upp.

För det var för ca 16 år sen när jag och maken gick på gymnasiet båda två (uha - va gamla vi är!). Vi var båda datanördar redan på den tiden.

Jag satt i mitt klassrum framför min sega bärbara dator (som alla elever vid gymnasiet fick) och min blivande make satt i en annan stad i en datasal. Där kopplade vi båda upp oss mot IRC och satt och chattade med varandra i ett chatrum. Jag kallade mig Bambi redan då (och så har det fått hänga med) och han kallade sig för Remedy.

Vi chattade och flörtade med varandra. Men jag hade redan pojkvän sen tidigare så det blev inget mer än så. Vi träffades på en IRC-fest (haha, hur töntigt hur låter inte det?) men där hände inget heller... pga min pojkvän. Men jag tyckte att min blivande make var jättesnygg och väldigt trevlig.

Vi tappade kontakten och hade ingen kontakt alls på ca 3-4 år. Sen så ser han min bild på Arosportalen (typ en förlaga till Facebook) och messar mig och frågar "men var det inte dig jag chattade med förut?" och det var det ju! Vi var båda singlar nu men bestämde oss för att gå på fest, bara som vänner.

På kvällen så skulle jag sova över hos hans föräldrar, jag fick ligga i hans säng och han i en soffan i samma rum. Vi låg sen hela kvällen och natten och pratade och pratade. Sen så var vi bara tvungen att träffas helgen därpå, hemma hos mig. Det här var då den 8 mars och det var då vi kysstes för allra första gången och räknar som det datum vi blev ihop.

Inom mig så tänker jag alltid att vi hör ihop eftersom vi hittade tillbaka till varandra och då när tiden för oss passade mycket bättre
. Jag har alltid tyckt att min make har varit snygg, smart och snäll och det har inte förändrats alls på dessa 16 år  :)

 

En dag i kärlekens tecken!

Idag är det en vecka sen vi stod där nere på stranden och lovade varandra att stödja varandra, lita på varandra och vara trogna mot varandra. Jag tänkte fira denna dag med att bara publicera inlägg idag med temat KÄRLEK

Med lite bröllopsbilder som jag inte har publicerat förut, berättelser om hur vi träffades, hur maken friade och så jag förstås visa er min morgongåva  ;)


 

Mitt hjärta i din hand

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag


Vad vore jag 
utan dina andetag?

Älskar dig, min make  :)


P.S. Bilden är tagen precis innan cermonin då vi går ner mot alla gäster som står och väntar... jag var något nervös där  ;)

 

Very romantiskt

Idag har vi varit till den väldigt romantiska myndighetsbyggnaden för att skriva på äktenskapsintyg och registrera vårt äktenskap. Dom ställde lite frågor om hur länge vi har varit tillsammans, hur gamla barnen är, vad mannen jobbar med och om vi skulle ta mannens efternamn (men vi ska alla ta ett nytt efternamn).
Det var bara det att när allt skulle registreras så var det något fel på datorn (oklart vad - dom var inte så duktiga på engelska). Tydligen så är det ganska vanligt att datorerna inte fungerar för dom...
Så dom frågade om vi kunde komma tillbaka imorgon. Eftersom det var lite krångligt att ta sig dit och vi ville inte krångla oss dit med barnen igen så sa dom att dom istället kunde skicka papprena till bröllopsarrangören för påskrifter. Så imorgon ska vi dit och skriva på dom!
På väg ut till Lanta Noi, där vi skulle skriva på papprena
Jag tog på mig min brudklänning, dagen till ära (men jag har tänkt använda den då och då)

 

Bröllopsbilder sista delen - jag lovar ;)


 

Bröllopsbilder del 3 - gästerna


 

Bröllopsbilder del 2


Det är så fint hur våra ringars skuggor bildar ett hjärta!
Sen så är ordboken uppslaget vid ordet "love" (om ni inte ser det)

 

Bröllopsbilder del 1 - ceremonin

Åh, nu har äntligen fotografen varit här med våra bröllopsbilder! Hela 160 stycken blev det... men då hade han tagit runt 400 och bara valt ut dom bästa sa han.
Han hade även gjort ett jättefint bildspel med musik. Jag fick tårar i ögonen av att se på det. Det var som att återuppleva vårt vackra bröllop igen! En helt underbar fotograf, Adam Butler heter han och ni hittar hans hemsida här.

 

Bilder!

Tack Carita! Ja, det fanns ju en minneskortsläsare på vår lilla mini-pc, det hade jag helt missat! Inte behövs det någon sladd! Så här kommer lite bilder från gårdagen och dagen idag (dom från bröllopet igår blev tagna efter cermonin och allt, eftersom fotografen tog bilder då, så alla är tagna med blixt på kvällen och är kanske inte dom bästa bilderna....)


Middagen på kvällen

Min brudbukett (jag hade likadana i håret också)


Bröllopstårtan

Dykning idag

Här vid Koh Mook dök och snorklade vi

 

Nog allt är det skillnad på att vara gift :)

Första dagen som ett gift par har vi lämnat bort barnen och spenderat på en båt ute på havet. Maken (jag håller hela tiden på att skriva "sambon", det tar väl en stund att vänja sig) dök och jag snorklade, men vi snorklade även en hel del tillsammans.
 
Sen när vi kom tillbaka så tog vi en drink, Mango Island, i baren.

Typiskt nog så har sladden till vår kamera slutat fungera, den känner liksom inte av att den sitter i datorn. Så jag kan inte visa er några bilder från dagen ännu. Leah kanske har sugit för mycket på sladden... haha... hon ska alltid stoppa allt i munnen. Så vi får kanske leta rätt på en ny sladd att köpa.

Maken har nog bränt sig också. Han tyckte "jag kan nog i allafall vara 15-20 minuter i solen utan att bränna mig".... nej, det kunde han inte! Jag var smart nog att smörja in mig ordentligt så jag är inte röd....

Nu åskar det här hör jag! Hoppas att barnen inte blir rädda. Svärföräldrarna ska snart komma hit med dom. Men jag njuter av den sista stunden då vi är barnfria. Imorgon åker svärföräldrarna vidare till Kambodja så då kommer vi inte ha barnvakt något mer (mina föräldrar är här men jag vet inte om jag vågar lämna barnen så mycket med dom, barnen känner inte dom lika väl och så är min mamma lite konstig...).

Vigselförrättaren sa igår under cermonin att "imorgon när ni vaknar upp så kommer ni vara man och hustru, ni kanske inte tror att ni kommer känna någon skillnad men det kommer ni" och nog allt känns det lite skillnad. Känns lite mer som om vi "hör ihop". Det är en härlig känsla att vara gift i allafall  :)

 

Nu är vi gifta!

Gårdagen var verkligen helt underbar! Tusen tack för alla gratulationer! Tyvärr så har jag inte så mycket bilder från bröllopet - än. Vi får dom från fotografen denna vecka.

Hela dagen gick åt att göra iordning oss. Skräddaren kom och fixade med makens kläder och en tjej kom och fixade mitt hår och mitt smink.


Sen så blev vi upphämtade av bröllopsarrangören och åkte till stranden där vi skulle gifta oss för att fotograferas - i ca en timme. Det var riktigt riktigt varmt kan jag säga. Men det blev jättefina bilder och vår fotograf var ett riktigt proffs. Han hade varit i krig och fotograferat soldater och under vatten och fotograferat dykare och fiskar.

Efter en massa fotande så började gästerna anlända... och nervositeten också.

Vi började med att gå ner mot stranden där gästerna och vigselförrättaren väntade till live-musik och låten "Utan dina andetag" med Kent (och jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag hörde sången så jag fick en nässduk av vigselförrätaren redan här). Sen så hälsade vigselförrättaren alla välkomna och pratade lite om hur jag och maken hade träffats.

Sen så sjöng dom igen - Elton Johns sång "Your song". Sedan kom löftena och jag kämpade hela tiden mot tårarna (och det gick faktiskt ganska så bra).

Sedan så avslutade dom det hela med att vi fick kyssa varandra för första gången som ett äkta par till sången "Kiss Me" (med Sixpence Non The Richer).

Sen blev det att skåla med lite bubbel och fler foton i den vackra solnedgången. När det blev mörkt (det blir mörkt ganska snabbt här i Thailand) så hade dom dukat upp ett bord på stranden med facklor runtom och en stor buffé för oss och våra sju gäster.

Hela dagen var jättetrevlig. Min mamma var lite konstig (men det hade jag förväntat mig) och gick t.ex. och ställde sig där framme bredvid vigselförrättaren och fotade och tittade på oss under sången. Hon pratade och gick runt under cermonin och fotade och höll på. Hon tjatade en massa på fotografen att han skulle fota si och så och hon ställde sig bredvid mig när han fotade oss så att han var tvungen att be henne flytta på sig (flera gånger).Men oftast så gick det att ignorera henne och annars så var kvällen mycket trevlig.... bilder kommer alltså senare (den här veckan har han lovat).

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg










Beauty Planet