bambi

Nytt år!

Gästbloggare

Köpa barnvagn? Läs vår guide!

Liv är stolt mamma till Ix och jobbar som chefredaktör på Allt för föräldrar där hon bloggar flitigt i bloggen LivsStil

liv@alltforforaldrar.se

- Dags att börja fila på nyårslöften, sa P och höjde menande på ögonbrynen.

 

- Mmm, sa jag och kände hur ångesten började gallopera i magen.

 

Nyårslöften…

Ät nyttigare, börja träna, lär dig ett nytt språk, bli starkare, bli spänstigare, lär dig flyga, lär dig leva utan sömn, vatten och mat, -----gahhh.


Varför gör människor såhär mot sig själva? Är det ett masochistiskt drag som lever i oss och får fart i början av året? Enligt min erfarenhet så gör de flesta så gott de kan. Alltid, hela året. Eller? Är det så att vi mot slutet av december helt plötsligt får klart för oss att det inte är nyttigt att röka, sondmatas med semlor eller sitta på arslet hela dagen?

 

- Jaså, det var inte ett vettigt val att dricka två liter Coca Cola om dagen? Jamen då så, då lovar jag att sluta med det. Den första januari!

 

Nej. Är det något vi borde göra så är det att vara lite snällare mot oss själva.


Titta dig i spegeln och se vad fin du är. Ta det lugnt raring. Du gör så gott du kan. Du är duktig. Ta ett djupt andetag och känn hur det gångna året har gett dig nya erfarenheter och lärdomar.


Och du, det är ingen bra idé att lova avstå från någonting du inte vet om du kommer behöva.

Vuxen?

Gästbloggare

Liv är stolt mamma till Ix och jobbar som chefredaktör på Allt för föräldrar där hon bloggar flitigt i bloggen LivsStil

liv@alltforforaldrar.se

Här kommer återigen Liv med ett av sina välskrivna inlägg som gästbloggare hos mig.




När slutar man poängtera att det man gör är ”vuxet”, (Åh, nu har vi villa, Volvo och vovve –shit vad VUXET!)


Är det när man är vuxen? I så fall skulle jag vilja veta när det är. Är det en definitionsfråga om hur många ”vuxen-attribut” man har (morgontidning, korsord, glasögon från macken), eller är det en fråga om ålder? "På din trettiofemårsdag - då smäller vuxenfällan igen!”


Eller så handlar det kanske om relativitet?


Min mormor kommer aldrig tycka att jag är vuxen.


När mitt yrke krävde att jag skulle jobba med en fest för mycket pengar och människor och jag beslöt att byta dag, påpekade hon med en förmanande stämma: ”Se nu till att tala om det för de som tänkt komma.”


Däremot så vill jag att min dotter alltid ska känna sig trygg med att jag är vuxen. Jag kommer aldrig bli den typen av mamma som är ”kompis” med sitt barn, som har fester ihop med henne, som skissar på tatueringar ihop eller kollar på snygga killar tillsammans. Jag kommer däremot att alltid vara den öppna famnen, den som hämtar, den som tröstar, den som ordnar. Jag är Mamman, jag fixar allt. Det är mitt jobb. Så är det.

Julstress

Gästbloggare

Liv är stolt mamma till Ix och jobbar som chefredaktör på Allt för föräldrar där hon bloggar flitigt i bloggen LivsStil

liv@alltforforaldrar.se

Dags för Livs andra inlägg som gästbloggare här hos mig!

Stötte ihop med min väninna S häromdagen. Vi skulle ta en snabb lunch innan hon var tvungen att kasta sig iväg på nästa überviktiga uppdrag.

 

- Åh, vad skönt, nu är advent och jul äntligen här åh vad jag har längtat jag behöver verkligen vila upp mig lite nu, (andningspaus), men man får ju inte missa att verkligen njuta för det är verkligen inte länge den är här, julen alltså, nästan rappade hon fram, samtidigt som hon läste ett sms och vinkade till sig en kypare.

 

- Mhm, har du några speciella planer inför ledigheten?, undrade jag.

 

- Ja, oh, ja, jag menar, det är ju mycket som ska hinnas med på den här faktiskt ganska korta tiden. Tillexempel så är det ju alltid stress att kombinera makens och min familj, och jag vet att jag verkligen måste åka ner till syrran en sväng, jag gör ju alltid det och det skulle kännas konstigt och liksom inte som om julen kommit igång riktigt om jag inte gjorde det, sa S, med gäll och lite konstig falsettröst.

 

Hon liksom pressade in en tugga baguette som hon omedelbart svalde, osökt kom jag att tänka på hur boaormar ser ut när de sväljer en hel kalv. Levande.

 

Ungefär fem sekunder senare var lunchen över och vi tog ett hastigt avsked.

 

- Nä, vet du vad, nu måste jag rusa om jag ska hinna hem och vila, andades S utan ett uns ironi medan hon kindpussade mig farväl.

 

Kvar stod jag och funderade på om jag skulle gå förbi apoteket och fråga om jag kunde få köpa ett storpack Losec till S, nu när hon var tvungen att stressa iväg på sin vilsamma julledighet.

 

Vad jag vill säga med ovanstående litania är självklart. När så äntligen julen breder ut sina vingar, vägra alla krav. Se istället till att ta några riktigt lata dagar och bara njut.

Skynda dig att ta det lugnt!