Det bästa som finns



Sist jag fick frågan vad det bästa som finns är så svarade jag "choklad". Det låter så klyschigt att svara "min familj" eller "mina barn", tyckte jag. Men egentligen är det ju svaret....

Jag älskar mina barn och jag njuter så oerhört av deras sällskap. Zack är i en sån underbar ålder där han är nyfiken och vill prata och berätta så mycket. Han kan spontant säga att han älskar mig (och jag får tårar i ögonen varje gång och försöker säga att jag älskar honom också utan att börja böla).

Jag får inte lämna honom på dagis om han inte har fått den obligatoriska hejdå-kramen och pussen. Han ger mig ryggmassage på kvällarna när vi ligger och myser och vi bygger kojor på dagarna. Jag är hans bästa kompis just nu och jag älskar det.

Men ibland tänker jag vemodigt på att om en sisådär tio år så kommer jag vara allt annat än hans bästa kompis. Då kommer jag vara hans pinsamma mamma och då blir det nog inga hejdå-kramar och pussar framför hans jämnåriga kompisar. Men så länge så njuter jag av varje ögonblick och jag skulle inte byta det mot all choklad i världen. Inte ens mot blåbärspraliner....

 

Nu har vi testat om Zacks regnkläder håller måttet




Fy tusan vilka skurar det kom nu på eftermiddagen! Jag är glad att Zack redan hade gummistövlar och galonbyxor på sig när jag hämtade honom på dagis, då gjorde det inte så mycket att det började spöregna när jag gick hem. Jackan från Po.P. som han har är inte vattentät, men vattenavvisande men han klarade sig bra och var helt torr när vi kom in!


P.S. Ikväll startar jag en JÄTTEROLIG tävling, som har lite samma tema som detta inlägg.... håll utkik!!

 

Vernissage på förskolan

Även om dagen idag känns tung så fick den en gansla så bra start med vernissage på Zacks förskola. Vi har inga förhoppningar på någon kostnärlig framtid för Zack, men det är alltid trevligt att få vara med på förskolan en stund. Det bjöds på frukost och en massa lek  :)





 

Varje torsdag är det likadant...



Jag: -Zack... det är torsdag idag. Vet du vad det är då?
Zack: -Viiiisningssamling!
Jag: -JA! Vad ska ta med dig till visningssamlingen den här gången?
Zack (tittar sig omkring och tar den saken som är närmast): -Bollen!
Jag: -Men du leker ju aldrig med bollen. Är det inte roligare att ta med tåget som vi köpte på Spårvagnsmuseet? Så kan du berätta lite om dom gamla tågen och hur vi åkte det där lilla lilla tåget?
Zack: -Nej! Bollen ska jag ta med!


En annan gång så högg han tag i ett tomt russinpaket som han promt skulle ha med sig och visa upp. En annan gång tog han med sig ett gem som låg i närheten. Jag får väl bara inse att han och jag har helt olika syn på vad en bra visningssak är för något.

 

Utvecklingssamtal



Idag hade vi utvecklingssamtal på Zacks förskola precis efter lämning. Det är så roligt att få höra en massa fina saker om sin lilla plutt. Men det är ju bara det att han inte är så liten längre. Förut när det inte fanns så mycket att säga om språk och självständighet så fanns det nu helt plötsligt massor att säga!

Jag suger åt mig som en svamp varenda ord jag får höra om min fina plutt, för det mesta som sades var ju positivt *skryt*. Det jag var mest stolt över var att pedagogen berättade att hon tycker att Zack har en sån stor empati för sina kompisar, att han ofta ser mycket oroad ut i ansiktet när någon av dom är ledsna och uppmanar då pedagogerna att trösta. Jag känner igen det för ofta när Leah är ledsen så försöker han att trösta henne och säger "Så ja. Mamma kommer snart." (om jag inte är i närheten).

Det som han kanske behöver träna mer på är att säga till när det är något han inte vill göra. Han har börjat leka lite mer med dom större barnen och då är det lite svårare för honom att säga "stopp!" till dom när dom gör något han inte vill. Men pedagogerna uppmanar honom alltid att säga till och brukar hålla koll på honom när han är emd dom större barnen.

Vi är oerhört nöjda med vår förskola. Visst skulle dom kunna jobba lite mer med genus, men det märks att dom verkligen känner vår Zack och dom har alltid något att berätta om hans dag när vi kommer och hämtar. Det känns verkligen som om dom ser honom och vi vet också att han trivs väldigt bra där.

 

Inte klia, plutten!

Prickarna börjar försvinna, så skönt! Är fortfarande lite orolig att Leah ska få vattkoppor en gång till eftersom även hon fick det lindrigt förut, men får hålla tummarna för att hon slipper.

Zack har varit extremt duktig på att inte klia. Eftersom jag nyss själv var i samma situation så vet jag hur det känns och jag kliade en hel del på kopporna (men inte så hårt så att det gick hål, så jag har inga ärr efter dom). Han har inte heller gnällt mycket, bara lite lite om att det har kliat i huvudet. Men jag känner verkligen med honom och tänker tillbaka till hur det var när jag hade det.

Men det är nog värre för oss. Vi tycker så synd om honom när vi ser alla sår och röda prickar, för dom är rätt så många nu. Zack tyckte vi skulle räkna dom igår (han älskar att räkna saker), men jag gav upp efter 27 på armen.


 

Dagens citat

Vi är helt säkra på att det är vattkoppor Zack har IGEN. Det har kommit fler prickar under helgen, men nu på morgonen så tyckte vi att det hade stannat av. Många har redan fått skorpor på sig. Men Zack får nog vara hemma ett par dagar till från dagis.

Imorse så sa han en sån rolig sak när maken plockade fram ett nytt mjölkpaket:


 

Prickig korv



Det har kommit mer prickar och dom kliar lite grann, så det ser verkligen ut som vattkoppor. Han har verkat ganska trött men det kan också bero på att han har en lillasyster som väcker alla kl. 4. Jag är lite orolig att Leah också ska få vattkoppor en gång till men det ska ju vara extremt ovanligt att få det två gånger och jag har inte sett några prickar på henne.

Det var mycket passande att vi precis hade fått en bok om att leka doktor och doktorssetet från GeBortEnBok.se eftersom Zack blev ju undersökt av en läkare igår! Så då kunde vi läsa om det och prata om det. Han tyckte nog att det var lite läskigt igår eftersom han flera gånger pekade på mig och sa att jag var hans mamma medans läkaren tittade på hans kropp, men vem skulle inte tycka att det var lite läskigt med en främmande människa som undersöker en och man förstår inte helt varför. Så det var nog lite nyttigt att kunna "leka" det idag och bearbeta lite grann det som hände.


Leah fick agera patient  ;)



 

Prickar igen?!?!



För ett par dagar sen så dök det upp några mystiska prickar på Zacks mage. Han måddde som vanligt (bara lite snuvig) så jag pratade med dom på förskolan och dom tyckte att han kunde vara där eftersom barn kan ofta få konstiga prickar.

Men imorse så såg vi att prickarna hade ökat i antal och han hade några små bulor i huvudet som kliade. Jag ringde vårdupplysningen och dom sa att så länge han inte har haft någon feber så är det ingen infektion och inget virus som kan smitta andra så han kunde gå till förskolan.

När vi kom till förskolan imorse så visade jag dom nya prickarna för fröknarna och den ena sa att hon var 99% säker på att det var vattkoppor IGEN! Men hon på sjukvårdsupplysningen sa att det inte kunde vara det, så det var väldigt konstigt. Så vi gick till vårdcentralen och fick sitta isolerade i ett rum medans vi väntade.



Läkaren som tittade på honom förstod inte heller vad det kunde vara eftersom han nyligen har haft vattkoppor (vilket var ganska uppenbart när jag fick det en vecka efter honom och det gick på förskolan just då). Först så trodde hon att det kanske var några bett? Men hon gick och pratade med några andra läkare och dom kom överens om att deras bästa gissning var - vattkoppor. Men dom hade ALDRIG hört talas om någon som hade fått det igen så nära inpå att dom redan hade haft det. Det kan komma igen i vuxenålder om man har haft det lindrigt, men det var tydligen konstigt att han hade fått det igen bara några veckor senare. Men dom var som sagt inte alls säkra. Lite läskigt att inte helt veta vad det är för prickar... speciellt nu när dom har spridit sig. Men han mår ju bra och är som vanligt, det är väl huvudsaken! Men han får stanna hemma idag förstås så får vi se hur prickarna ter sig under helgen.

Hoppas bara inte att jag och Leah får det igen (om det nu är vattkoppor)!

 

Syskonkärlek på motorcykel

Zack var så gullig nu på morgonen då han ville att lillasyster skulle åka med på hans älskade "motorcykel". Jag trodde först att det inte skulle gå så bra, men hon höll i honom hårt (hon höll i honom med båda händerna när dom inte stod stilla och jag gick bakom dom hela tiden) och han körde så försiktigt med henne. Jättesakta över trösklar. Annars så brukar det vara full fart här hemma på den där.


En sak som jag och maken har upptäckt är att Zack har börjat använda ordet "döda". Det är inget vi har pratat med honom om så vi är helt säkra på att det kommer från förskolan. Imorse pratade han också om "fängelsehålan". Det är inte heller något vi har pratat om. Känns lite tråkigt att hans oskuldsfullhet håller på att försvinna lite, men det är inget man kan skydda honom ifrån i all evighet förstås.


 

Är det där Zack eller ett träd?

Idag så skickade vi iväg Zack på hans första heldagsutflykt med förskolan. Det känns som om vi har skickat ut honom till vargarna. Ja, det är ju skogen dom ska till. Det kanske finns vargar där? Vi packade matsäck och mellanmål och la allt i hans fina ryggsäck (som han själv var med och valde ut förut). Sen så klädde vi honom i grönt så att han skulle vara kamouflerad och nu kommer pedagogerna tappa bort honom i skogen....



Jag känner mig lite överbeskyddande när jag känner min klump i magen över en sån här sak, men det har ju varit så mycket historier om vargar och björnar på nyheterna på sistonde. Helst vill jag nog låsa in barnen för all framtid, då vet jag att dom är säkra  ;)


 

Hoppas att det blir en lindrig sort

Minns ni att Zack hade feber i fredags? Den gick över på lördag kvällen så jag gick och lämnade honom som vanligt idag på förskolan. En av pedagogerna berättade att två barn var hemma idag pga vattkoppor. Jag tänkte inte så mycket mer på det - förrän dom ringer från förskolan kl. 11 och säger att Zack har nog vattkoppor.



Jag blev faktiskt lite chockad. Vi hade inte sett några prickar (jag skulle ju aldrig ha låtit honom till förskolan om jag trodde att han var sjuk!), men det hade dom på förskolan och tydligen så kommer det fler för varje timme som går. Så det var bara att gå och hämta honom. När jag undersökte honom lite närmare så hittade jag några, speciellt på hans arm.



Vi får se hur det hela utvecklar sig. Jag har hört att det är väldigt olika hur sjukdomen ter sig. Jag hoppas verkligen att han får en lindrig sort. Båda barnen har ju varit väldigt friska, men det är lika så bra att dom får vattkoppor medans jag är hemma och medans dom fortfarande är ganska små. Jag antar att Leah kommer att få feber och en massa prickar om ca 2 veckor (läste att det tar så lång tid tills dom utveckals från smittillfället).

Så nu blir Zack nog hemma resten av veckan. Han ska vara hemma tills blåsorna har blivit sårskorpor sa dom på förskolan.

 

Sommartider, hej hej!

Idag så stannade vi en stund ute på vår gård efter dagishämtning. Det finns en liten gunghäst på vår gård som Zack gillar att gunga på. Det fick mig att tänka på en bild som jag tog på honom förra året där han glatt lutar sig bakåt på den. Den bilden var tagen förra sommaren och sommaren känns så avlägsen även fast vi nu har ställt om till sommartider. Det finns till och med lite snö på marken på en del ställen här i Stockholm.



Jag hoppas att vintern bara är på ett kort-kort återbesök just nu och att våren kommer tillbaka.


 

Intervju med Zack - igen

Och jag som trodde att jag var gift med en jurist...


 

Våffeldagen på förskolan

På eftermiddagen var jag iväg och tog bort den där leverfläcken även fast det kändes väldigt jobbigt. Om två veckor får jag provsvar. Det kommer vara två nervösa veckor...

Sen så var det öppet hus på förskolan, där dom bjöd på goda våfflor!



Detta var första gången på lääänge som Leah stannade en stund på förskolan (barnen har varit ute på gården nästan varje dag som vi har hämtat) och hon STORTRIVDES. Känns som om vi inte kommer att behöva skola in henne när hon ska börja där i höst!


 

Zack på förskolan



Gullungen vill inte gå hem från dagis när jag kommer och hämtar honom och dom är ute på gården. Men på morgonarna så vill han knappt att jag ska gå. Detta började han med efter thailandsresan, förut har det alltid gått bra att lämna. Men han gråter aldrig, det är mer att han följer efter mig och försöker hålla kvar mig. Men oftast så har jag inte bråttom på morgonen så jag sitter en stund och så brukar han vilja ha en hejdå-puss... sen är det okej att jag går.

 

Syskonbus!

Det är så underbart att se hur Zacks och Leahs syskonrelation växer sig starkare och starkare. Zack vill till Leah direkt på morgonen och man ser verkligen hur hon skiner upp när han kommer.


 

En intervju med Zack så här på morgonen....


 

Finsmakaren

Zack äter nästan allt. Och han äter sånt som jag aldrig trodde att ett litet barn skulle tycka om, som t.ex. fetaost, oliver och brieost...


Jag älskar denna tröja som är designad av Karin Mannerstål åt Po.P.


 

Stora frågor snurrar runt i ett litet huvud



Zack ställer tusen frågor nu och det är inte alltid så lätt att svara på alla frågor jämt. Speciellt när han här om dagen frågar: "Vad är livet?". Den frågan kan man knappt svaret på själv och ännu svårare är det att dra ner det till en 2-årings nivå!

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg










Beauty Planet