bambi

Jag är inte van vid att åka kommunalt

Hej vännen, förlåt att jag har varit lite tyst. Det har varit fullt upp här och jag har inte riktigt haft orken eller energin att blogga en massa.

I torsdags hade vi föräldramöte på jobbet, vilket innebar att jag skulle komma hem sent, jättesent. Så maken tog bilen (vi har bara en bil) och jag fick åka kommunalt. Jag har ju liksom vant mig vid att åka bil nu, efter två och ett halvt års pendlande med bil.

Så, torsdagsmorgon så ska jag ta bussen som går 500 meter från vårt hus. Jag ser att det är 10 minuter kvar så jag tänkte att jag hinner föna håret 2 minuter eftersom det var minusgrader och jag vill inte gå ute med blött hår. Sen går jag ner och ska på mig mina skor och då kom jag på att det kunde kanske bli lite kallt om fötterna, så jag springer in och tar på mig ullstrumpor. Jag kliver ut ur dörren och ser plötsligt att jag har 4 minuter på mig tills bussen går! Jag halvspringer dit – men hinner inte. Jag kommer fram den tiden då bussen ska gå, men jag såg inte skymten av den. Så jag får promenera till pendeltåget, vilket tar ca 20 minuter. Helt okej, men jag vill inte komma försent till mina lektioner. När jag kommer fram till pendeln så är den 7 minuter försenad, vilket gör att jag kommer att missa anslutande buss… och ja, komma mycket försent.

Min återträff med att åka kommunalt var inte rolig.

 
Men jag och barnen har hunnit baka lussekatter. Dom kom på att man kunde pryda dom med skittles och chokladknappar. Skittles var inte så jättebra för dom smälte bara, men barnen tyckte ändå att det var skoj  🙂
När ska man låta barnen gå själva?
 

God morgon ny vecka! Helgen har varit ganska lugn. Vi tog ner studsmatta inför vintern och jag var ute på promenad med Natali. Zack var på kalas hos en kompis igår. Kompisen bor i samma område som oss, ca 600 meter ifrån oss. Så, för första gången fick han gå själv dit och hem själv. Han såg verkligen fram emot att få gå själv och såg det som en stor grej att äntligen få göra det. Han är ju faktiskt 8 år och jag vet att det är flera i hans klass som går själva från och till skolan (men dom bor rätt så nära skolan och vi har lite över 3 km till skolan). Så han var så stolt över att han hade gått alldeles själv (han ringde mig när han kom fram och ringde mig när han gick ifrån kalaset).

Men jag är kanske lite av en hönsmamma också. Jag tror också att min uppväxt i USA kan ha påverkat mig när det gäller detta. Jag växte upp med skräcken att jag kunde bli kidnappad när som helst när jag var barn och varje morgon blev jag påmind om detta då det på mjölkpaketet alltid var bilder på försvunna barn. Så, nu när jag själv har barn så känns det lite läskigt att släppa iväg dom helt ensamma.

Jag försöker tänka på att här i Sverige kidnappas det ju inga barn. Vi pratade om detta lite när jag var i Berlin på work shoppen, där fanns en dansk tjej som nyss hade blivit mamma (hon hade en 9-månaders bebis hemma) och hon berättade att i Danmark så lämnar man bebisar i barnvagnarna utanför caféer och utanför affärer. Det är inga barn som försvinner. Det är liksom så man gör i Danmark. Sen så berättade hon om hur en dansk mamma hade rest till New York och gjort som hon brukar – lämnade bebisen utanför caféet medans hon gick in och fikade. Men i New York kan man ju inte göra så (!!), därför kom polisen och hade ett allvarligt snack med henne…. Det hade visst blivit en stor grej av det hela, vilket man kanske kan förstå. Det är ju en helt annan kultur när det gäller sånt i USA.

Ögonklinik och logoped
 

Fredagar är ju dagen då jag inte jobbar på mitt lärarjobb utan ska ägna dagen åt bloggen och samarbeten, men det blir oftast en massa annat inbokat. Det är ju den dagen då man hinner med alla ”måsten” som läkarbesök och andra ärenden. Så det är inte alltid det blir så mycket bloggarbete den dagen.

Som i fredags. Zack har fått dåliga resultat på syntestet dom senaste två åren hos skolsyster. Vi har inte märkt att han ser dåligt, men både jag och maken är extremt närsynta (men jag har opererat ögonen så jag har varken glasögon eller linser) så det skulle inte var så konstigt om han såg dåligt. Så skolsyster hade skickat en remiss till ögonkliniken. När vi berättade för Zack att vi skulle till ögonkliniken och att han kanske skulle behöva glasögon så blev han ledsen. Han ville inte behöva ha glasögon, men vi pratade igenom det innan besöket och till slut kändes det nog ganska okej för honom.

Så, i fredags så åkte vi dit och Zack kollade ögonen på alla möjliga vis. Det var närsynthet, långsynthet, färgblindhet och allt möjligt som testades. Men han såg ju bra! Jättebra till och med! Så vi lämnade ögonkliniken lite lättade, men pratade om att han kanske i framtiden kommer att behöva glasögon eftersom han har dom anlagen. Jag tror att jag var runt 10-11 år när jag fick glasögon, så det kanske blir nåt sånt för honom med.

Sen var det bara att åka och äta lunch och sen åka hämta Leah som skulle till logopeden. Zack fick följa med till logopeden. Där spelade vi lite spel (som vi brukar göra). Spelen går ut på att träna vissa ljud. Det går verkligen framåt för Leah och nu kan hon säga f-ljud och s-ljud bra. Vi har börjat träna på tj-ljud (som i tjuv) och ch-ljud (som i choklad).

Ja, det kändes som om jag inte gjorde annat än körde runt, fram och tillbaka i fredags men så är det vissa dagar med två barn.