Den har ingen rost alls, trots sin höga ålder, för att min pappa har skött den så fint. Min pappa fortsätter att sköta om den, trots att den är våran nu. Men vi kan ingenting om bilar och min pappa är pensionär och säger att han så gärna hjälper oss med bilen. Så han hjälper oss att byta däck, olja och fixa och greja med den. Jag tror att pappa ser bilen som ett sätt att hålla kontakten också.
Detta gör att det känns som om vi inte kan sälja bilen... även fast vi egentligen inte har råd eller behöver den så mycket.
Den kostar en hel del. Bara parkeringen kostar 700 kronor i månaden sen tillkommer en massa massa annat. Varje år så går den inte igenom besiktningen och vi måste åtgärda någonting. Idag så ombesiktigade sambon bilen och nu är den godkänd. Men denna gång så var det handbromsen som tydligen låg i även fast den inte var i. Vi lämnade in den till verkstad och vips var vi 3000 kronor fattigare.
Min pappa sa att han trodde att det bara var att skruva på en skruv för att ställa in hur mycket handbromsen ska ta men verkstaden snackade om att bromskivorna var rostiga och låg emot och behövdes byta ut. Ja, vad vet vi... vi kan ju inget om bilar! Men varje år när vi lämnar in bilen till samma verkstad så känns det som om dom lurar oss en massa för varje år så kostar det oss några tusenlappar. Varje år tänker jag då "nästa gång ska vi inte lämna in bilen till den verkstaden igen" men så gör vi det ändå året därpå för att vi är för lata för att leta reda på någon ny verkstad.
Men under dom åren vi har haft bilen så har vi bytt ut kopplingen, växellådan, katalysatorn och bromskivor (och säkert något mer som jag inte kommer på). Så vi har typ bytt ut hela bilen... borde den inte räknas som ny nu?
Min pappa tog ofta med mig på bilutställningar i USA
1 kommentar(er)
