När barnet inte känner sig älskad när det gör något "fel" så blir det svårare för barnet att acceptera sina dåliga sidor, den kan känna skam och skuld för att den t.ex. är dålig på matte eller har svårt att sitta still. Enligt Rogers så är det viktigt att man som människa lär sig att acceptera att man är bra på vissa saker och sämre på andra saker (så är det ju faktiskt för alla) och att detta börjar i barndomen. Om föräldrarna inte accepterar barnets dåliga sidor, hur ska då barnet själv kunna göra det?
När man har accepterat sina dåliga sidor så är det också lättare att arbeta med dom (om man nu vill det). Den som blir älskad trots t.ex. IG på ett prov växer och känner att en motgång i livet inte är så farligt, kärlek och tryggheten försvinner inte för det.
Ett barn som inser att den klarar motgångar på egen hand, med ett kärleksfullt stöd av föräldrarna, får ofta en stärkt självkänsla. För när man ger villkorslös kärlek - verkligen kärlek utan villkor - så älskar man barnet precis som den är, även med dens dåliga sidor.
4 kommentar(er)
