bambi

Maslows behovstrappa och självförverkligande

Jag fick önskemål om fler inlägg om psykologi och givetvis kan jag bjuda på fler såna! Jag tänkte berätta för er om Maslows behovstrappa, många av er känner säkert till den lite grann då den används inom så otroligt många olika områden: marknadsföring, ledarskap, försäljning, ekonomi, vården, mm.

Det Maslows teori går ut på är att man kan inte gå vidare upp i trappan om man inte först har tillfredställt alla behov som är under det. Behoven kommer i en hierarkisk ordning. Detta är då användbart i t.ex. försäljning att man har ingen lust att tänka på att göra av med pengar om man inte har basbehoven tillfredställt först och det kan vara bra för försäljare att veta!

Maslow menade att man fastnar på ett trappsteg om man inte får det behovet tillfredställt och kan således inte gå vidare uppför trappan.



Första trappsteget handlar om våra fysiologiska behov, kroppens behov. Det är mat, sömn, värme och sex. Om man är hungrig eller fryser så har man oftast svårt att tänka på annat är mat eller att man vill värma sig.

Andra trappsteget handlar om trygghet. Om vi känner oss hotade eller att våra liv är i fara så kan vi inte tänka på annat. Människor som lever i krig fastnar vid det här trappsteget och har svårt att ta sig vidare i behovstrappan.

Tredje trappsteget handlar om kontakt. Vi människor är sociala varelser menar Malslow så om vi känner att dom fysiologiska behoven är tillfredställda och vi känner oss trygga så söker vi då kontakt med andra. Vi vill känna gemenskap. Maslow menade att det är viktigare att ge än att få kärlek vid detta trappsteg.

Fjärde trappsteget handlar om uppskattning. Vi vill känna uppskattning och respekt från andra. Att vi behövs och tillför något i samhället. Ibland kan pensionärer som inte arbetar längre fastna i detta trappssteg då dom känner att dom inte tillför något längre i samhället.

Femte trappsteget handlar om självbestämmande. Vi vill kunna bestämma själva över våra liv. Någon som är mycket stressad och känner att dom bara har en massa måsten kan lätt fastna här. Jag brukar göra en jämförelse för mina elever när jag pratar om detta trappsteg: om vi har Urban som är 30 år med fast jobb och sen Gösta som är 95 år och bor på ålderdomshem, båda vill gå på bio eller kanske bjuda över några vänner på middag. Vem har lättast att uppfylla behovet av självbestämmande?

Sjätte trappsteget handlar om meningsfull aktivitet. Detta trappsteg är så otroligt individuellt. För vissa kan det vara meningsfullt att sitta och spela dataspel hela dagarna medan andra tycker att arbeta ideelt är mer meningsfullt. När man känner att man kan syssla med det man tycker är meningsfullt så har man uppnått detta trappsteg.

Sjunde (och sista) trappsteget handlar om självförverkligande, som enligt Maslow är målet med våra liv men tyvärr är det bara några få procent som når detta sista trappsteg under sina liv. Det innebär att man tar tillvara på alla sina inneboende möjligheter. Många människor uppnår inte detta trappsteg då dom inte har utforskat alla möjligheter som man har inom sig, jag kanske ska ägna mitt liv åt bergsklättring men det får jag aldrig veta om jag har inte testat! Många människor begränsar sig själva på grund av yttre omständigheter och får därför aldrig uppleva självförverkligande.

Maslow beskriver självförverkligade personer som mer integrerade och mindre splittrade, mer öppna för erfarenheter, uttrycksfulla och spontana, mer kreativa, mer humoristiska, mindre egoistiska, etc. Dessa personer har stor förmåga att ta tillvara sina möjligheter, är närmare sin innersta kärna, är mer genuint mänskliga. De lever ett lyckligt och innehållsrikt liv och visar stor mogenhet.

Vad säger ni då? Håller ni med Maslow eller tror ni att man kan nå dom högre trappstegen utan att ha uppfyllt dom nedre?

#1 - en tjej

Jag har PTSD vilket innebär att kroppen är låst i samma situation som trauman som hände för flera år sedan. Man känner sig livshotad trots att det inte finns någon fara nu. Jag känner igen mig i trappan och har fastnat på det 2:a steget. Nu kanske jag ska åka till ett behandlingshem för att få hjälp att känna mig trygg och lita på folk så jag kan gå vidare till de andra stegen sedan. Jag tror att många inte känner till den trappan och den stämmer! Många säger till mig: äsch, ta och skriv, ta och måla, förverkliga det du är bra på! och det är det högsta steget. Men man kan inte bara gå från botten till toppen. Gud vad jag önskar att de kunde förstå mig. Vill passa på att säga att din blogg gjort mig glad många ggr, kikar ofta in och tittar på den. Bland annat dina recept har fått mig att prova att laga mat. Kram.

#2 - Rita

Jag tänkte alltid på Maslows behovstrappa när barnen var små och jag var dödstrött av att vara uppe och amma dem på nätterna. :) Man kan verkligen inte tänka på nånting annat än att få sova när man är i den situationen!

#3 - Rita

Jag tänkte alltid på Maslows behovstrappa när barnen var små och jag var dödstrött av att vara uppe och amma dem på nätterna. :) Man kan verkligen inte tänka på nånting annat än att få sova när man är i den situationen!

#4 - Tanja

Vilket intressant ämne! Under utbildningen så läste vi bland annat om organisationer och ledarskap och då pratades det om Maslows trappa.



Nu när jag läser hur du beskriver varje steg så tänker jag att man kan säkert göra som i verkliga livet och kanske hoppa över ETT trappsteg utan att det blir jättefel (tror nog att många människor helt enkelt har lärt sig att leva på det sättet), men man kan inte hoppa från högst uppe i trappan till längst ner utan att ta ordentlig skada. Jag tror att man känner sig som en väldigt trasig person då.



Om jag tar mig själv som exempel så levde jag tidigare ett bra liv med alla behoven någorlunda tillgodosedda och framför allt kändes det som om jag hade möjligheten att förändra saker. Sedan jag blev svårt sjuk för ett år sedan så har jag fastnat på trappsteg två där jag känner att jag varje dag får arbeta för min hälsa och för mitt liv genom att äta starka mediciner, gå på rehab, ta hjälp av andra för att klara vardagen.



Då finns inte energin till att göra något annat än att stå på det trappsteget. Och innan detta är tillgodosett och fungerar kommer jag heller aldrig känna att jag kan förändra något, att jag kan bestämma över mitt liv själv etc. Så med andra ord så tror jag mycket på den här behovstrappan.

#5 - Ladydahmer

Jag älskar de här inläggen!



För övrigt så kan jag förvånat konstatera att jag befinner mig på sista trappsteget! Det ger perspektiv.

#6 - Miosliv - mamma,pappa,barn,katt,hund - vardagen med en fotoblogg!

Intressant!



Vi gick igenom denna på Psykologi A förra året, då var jag djupt nere i en depression och befann mig knappt på 1 steget enligt mig själv. Det är galet vad mycket som har hänt på ett år!!! Känner mig som en annan människa, trygghet innebär så mycket! och jag har valt att satsa på en annan inriktning än då, bara för mig själv.. min dröm. Kanske är det just det sista trappsteget är for mig?



Var känner du själv att du befinner dig i trappan??

#7 - Marielle

Jätteroligt att du skrev ett inlägg så fort!



Jag tycker inte om trappan som teori då det inte stämmer in på mig riktigt. Jag har hoppat hejvilt på trappan ända sen jag föddes i princip. Min mamma är alkoholist så hemma fanns det ingen trygghet alls. I skolan var jag mobbad och inte heller där kunde jag känna mig trygg. Men jag fastnade inte där. Jag sökte kontakt med vänner, sökte uppskattning från dem och andra.



Jag har haft en meningsfull aktivitet också. Att läsa, och nu det senaste året, mitt skrivande. Det trots att jag inte nått det andra trappsteget. Jag märker att de flesta andra håller med om teorin och tycker den stämmer bra in på dem. Men jag tror att alla människor är unika. Jag är mer för teorin om de sexton basbehoven. Den förespråkar individualitet på ett sätt jag håller med om.

#8 - Tanja

Det var intressant att återkomma och även läsa vad andra svarat.



En sak jag inte kunde låta bli att fundera över är om man alltid kan bedöma själv vilket trappsteg man befinner sig på eller om det är människorna runt en som ser det? Nu tänker jag t.e x på det sista trappsteget där tillägget handlade om att människor som befinner sig där är mer humoristiska, mindre egoistiska etc. Jag tycker att jag ibland möter människor som kallar sig saker som jag som känner dem /är bekant med dem inte håller med om. Då tänker jag att det kan handla om bristande självinsikt. Om du tycker att du är på ett visst sätt medan dina tio närmaste människor tycker att du är på ett annat sätt, vem har "rätt"?



Jag tänker att det är omgivningen som kan bedöma om man är "genuint mänsklig" osv. Så även om man själv kan tycka sig vara på stege nummer sju så kanske man i omgivningens ögon "bara" är på nr 6 eftersom man inte "uppfyller" det där med mera mognad och allt annat. Ibland kan det nog vara svårt att se skillnaden på självförverkligande och meningsfull aktivitet...

#9 - Emmy

Hejsan!
Jag har lärt mig att Maslows trappsteg är fem stycken, googlar ser man det mer eller mindre också. Fast jag håller med att alla dessa steg är behövande dock kanske inte i exakta ordningen.