


oj jag vet faktiskt inte vad jag ska tro, själv har jag ju inga egna barn då jag är alldeles för ung men inget jag tänkt på hos andra barn heller. Men jag måste säga att det var en fin bild på er =)
Leo har helt och hållet varit mammas sen samma dag han föddes i princip. Maja är mammig, men inte på samma sätt som sin lillebror
Stämmer väl in på mig och min bror i alla fall.

Spännande.. Ebba är ju grymt pappig nu och hon blir fyra nu i Dec.. Om de beror på att han jobbar mycket eller att det är som Freud beskriver veta tusan, men ändå skoj o läsa.
Det stämmer verkligen in på min dotter just nu som är 3år gammal. Det är bara pappa som gäller och min nuvarande sambo medan jag blir "åsidosatt" eller hur man ska säga det fast ibland så kommer hon med men de flesta strider är med mig, hon testar gränser och försöker att bestämma hela tiden.
Jag har två söner som är 3 och 5 och det är just nu stark konkurrens mellan dem om just mig. Pappan är inte alls intressant trots att yngsta sonen varit pappas pojke från dag ett. Så jag kan känna av det till viss del men svårt att säga om det beror på syskonrivalitet eller Oidipus.

Jag tror att att alla barn går igenom det mer eller mindre. Mina barn har alla varit ganska mammiga eftrérsom jag är den som varit hemma mest. Yngsta tösen är docj mer pappig och det beror förmodligen på att jag varit iväg lite mer.
Känns som en väldigt heterosexuell teori från gubben Freud måste jag säga...
Men vänta, tränar på framtida kärleksrelationer? Och alla dras då till sitt motsatta kön?
Linnea: Tänkte precis samma... =)
Fast jag är tvärtom måste jag säga, det kan ju dock ha att göra med att min pappa inte varit så stor del av mitt liv, och den lilla del han valde att vara i den, gjorde han mig bara besviken över..medans jag känner mer ovillkorlig kärlek gentemot min mamma :) men för övrigt intressanta teorier...
Jag tror delvis på teorin. Freud var ju ett barn av sin tid och på den tiden var det främst mamma och pappa som barnen kom i kontakt med. Nuförtiden går de flesta barn på förskola, eller hos dagmamma. I mitt fall innebar det att jag var "jättekär" i en manlig förskollärare och skulle absolut gifta mig med honom :) Så jag tror absolut att barn har en tendens att fästa sig extra mycket vid någon vuxen, och gör saker som är typiska för vuxenrelationer. Detta baseras visserligen på mig själv, men Freud baserade ju också sina teorier på ett fåtal patienter ;)
mina killar är väldigt kära i mamma , pappa är mera cool och ibland pinsam...kram Diana
Nej, jag har inte märkt av detta alls med mina killar. Dotter däremot verkar idolisera mig något oerhört och gnäller och är rätt jobbig med sin pappa medan hon är väldigt medgörlig med mig och vill imitera allt jag gör.
Tror det är inviduellt. Men det verkar som om det stämt på min 5 åring. Han har varit lite extra nära, vill bada ihop och krypa nära och säger att han älskar mig. Nästan som han är lite småkär, haha. Men det kan ju ha med åldern att göra också att han är i behov av extra mycket närhet och få känna sig liten ett tag till.