bambi

Förskolan är så viktig. Det är få som förstår vilken grund förskolan lägger och hur mycket dess verksamhet spelar in i barnens tidiga läs och skrivinlärning. Det jobb förskolan gör spelar stor roll sn när barnen börjar skolan. Speciellt nu när föräldrar läser mindre och mindre och allt sånt där för sina barn är förskolan ännu viktigare. För barn med annat modersmål än svenska är den pedagogiska verksamheten ännu viktigare. Att tro att det sker undervisning i förskolan är så fel. För det görs det inte. Det mesta är lek som blir lärande. Genom sånger, att gå ut i skogen och busa samt utforska osv i all oändlighet. Det är femåringarna som ibland har femårsgrupper som är förberedande för förskoleklassen.

Att säga att den pedagogiska verksamheten gör att det går att ha större barngrupper är en ännu större missuppfattning. Den pedagogiska verksamheten blir oerhört lidande av stora barngrupper och resulterar i att det snarare blir mer barnpassning för att det inte hins med att göra saker med för många barn då grupperna blir förstora eller det blir för få personal om någon vill gå åt sidan med ett par barn.

Om Zack vill lära sig, varför ska han hållas på halster tills han är sju och börjar skolan. Det är ju snarare något som gör att lusten till att lära kommer att minska.

Jag anser också att förskolan är så otroligt viktig, men många föräldrar och andra utomstående förstår inte det utan ser det tyvärr mer som en slags barnpassning. Förskolan lägger grunden till det barnen behöver i skolan sedan, och jag håller precis som Frida här ovanför med att om barnen inte får lära sig när de själva har ett stort intresse för bokstäver/siffror som brukar vara i 4-5 års åldern, då kommer den lusten att vilja lära och utveckla om det bara ha minskat tills den dagen skolan börjar.

Sedan det här med att den pedagogiska verksamheten gör att det kan vara fler barn i barngrupperna är så fel det också, det är på det viset det blir mer som barnpassning bara. Och det är så synd att det är den uppfattningen som folk har..

Jag tror inte förskolan är viktigt! I alla fall inte för alla barn, och speciellt inte för de minsta barnen! Håller med om att det är jättebra att ta vara på barnens nyfikenhet när de kommer upp i fyra-femårsåldern, men tidigare än det är det som barnmorskan sa så att barnen främst har ett behov av omsorg och trygghet. Anknytningen till nära vuxna runt barnet utvecklas ju främst de första tre åren, och den är MINST lika viktig som kunskap eftersom den hjälper barnen till en positiv psykisk hälsa resten av livet!

Sen tycker jag att sättet de lär ut på och stimulerar de lite äldre barnens lärande på är bra, och att man kanske till och med borde ha kvar det upplägget längre när barnen kommer till skolan. För nyfikenheten kvävs lätt när det blir allt för uppstyrt och vuxenstyrt!

Om barnen har föräldrar med tid och intresse tror jag att hemmiljön är minst lika bra för barnens lärande. Dessutom lär sig barn bättre om de har en stark relation till den som lär ut. :)

Jag tänkte skriva ett långt inlägg här men jag ser att andra redan har skrivit det så bra. Förskolan är superviktig.

Jag tycker hon har rätt. Barn börjar förskolan vid 6 års ålder, det är ett skolförberedande år, innan dess är det omsorg och dagis. Förstår inte varför det bytt namn till förskola också, inte är det för barnens skull i alla fall utan snarare gör att få upp dagispersonalens status. Barn lär sig mycket ändå av vardagen, det är pedagogiskt att räkna kottar i skogen, hjälpa till med maten men det ser också ut olika på alla förskolor. Jag tror barn i den åldern behöver mer omsorg istället för en läroplan. Det skulle ge personalen också mer tid till barnen istället för all dokumentation och alla krav som följer med läroplanen. Vi har för stora barngrupper. Sen ska man inte glömma att föräldrarna också har ansvar att sitta och samtala och läsa samt räkna med sina barn. Tycker 6 års räcker som förskola med läroplan och att dagis ska fokusera på omsorg, kamratskap och lek.

Tycker inte förskolan är oumbärlig men självklart tillför den något. För mig är det konstigt att många har en så negativ syn på lärande. För undervisning betyder ju hjälp till lärande och viljan att lära sitter så djupt i barn, det är inget man kopplar på i sjuårsåldern. Det där att det skulle vara tråkigt att redan kunna läsa sen innan säger ju mer om att det är fel på själva skolsystemet. Vår skolplan är så utdragen i jämförelse med andra länder, nivån du undervisar på IB är standard i många länder, här är det exklusivt. Och det vi gör i gymnasiet gjorde andra européer i högstadiet. Hade vi tagit till vara på barn och ungas verkliga kapacitet hade vi kunnat komprimera bort gymnasiet och man hade kunnat få välja högskola tidigare och sluppit vara närmare trettio innan man kan hävda sig på arbetsmarknaden. Så förskolans verksamhet är superbra! Mer tilltro till vad barn kan hade många behövt.

Den var från mig!

Jag vet inte riktigt hur jag är ställd inför det. Även om det är väldigt mkt pedagogik så är det ju (iaf här) ett lärande på ett lekande sätt.

Närheten och omsorgen kan finnas ändå, men de stora barngrupperna är ett resultat av kommunernas besparingar. Jag tycker det märks oerhört mkt bland de minsta barnen som sätts på förskolorna. En 1åring behöver närhet och omsorg, men har oftast ingen famn att sitta i.

Att barnen redan kan läsa när de börjar skolan ser jag inte som någon nackdel. Min dotter lärde sig både på förskolan och hemma och hon tyckte det var jätteroligt att lära sig. Idag är hon 8 år och tack vare att hon är så duktig på att läsa så blir det så mkt lättare för henne att lära sig det andra.

Nej, förskolan är inte viktigare än barnens föräldrar. Barnen behöver sina föräldrar, när de är små, dvs upp till 3 år. Det är jobbigt att jobba som förskollärare nuförtiden, tycker jag. Vi hinner inte med våra barn, som vi först och främstMÅSTE ta hand om, för vi MÅSTE dokumentere, analysera och utvärdera. Det går en massa tid till detta istället för att vara med vår vina barn. Den nya läroplanen för förskolan har påverkat verkligheten på de svenska förskolorna. Och inte till det bättre.
Mvh
Förkollärare

Intressant läsning. Jag lärde mig läsa redan som fyra-åring och är så oerhört tacksam över det. Min storebror lärde mig alfabetet och att ljuda, resten kom på egen hand. Jag har haft stor nytta av det hela livet och väljer en bok framför TVn alla dagar i veckan.

Men... Jag var den enda som kunde läsa när jag började det som då hette förskolan (jag vet inte vad det heter nu, sexårsverksamhet kanske?). Jag låg väldigt mycket före alla andra, jag satt och läste Harry Potter när de tragglade med Trulle-läseboken. Det gjorde att jag stack ut och blev en enkel måltavla för mobbning. Än idag har jag väldigt svårt att umgås med jämnåriga. Jag är nitton och de allra flesta av mina vänner har passerat 30. Min sambo är 31.

Jag är väldigt mycket för pedagogisk verksamhet! Jag önskar att det funnits någon mer som kunde läsa så jag inte hade behövt sticka ut så mycket. Idag är jag nöjd med livet och inser att utan mobbningen hade jag inte varit samma person idag. Men det var tio väldigt långa och ensamma år.

Jag tror inte att pedagogiken nödvändigtvis behöver inkräkta på omsorgen. Omsorgen måste komma i första hand annars fungerar det inte att bedriva någon pedagogisk verksamhet över huvudtaget.

Det är ju inte så att de sitter stilla hela dagarna i en bänk och ska göra precis som en pedagog säger utan mycket sker genom lek.

Jag tror inte att införandet av mer pedagogik har lett till att det har blivit större barngrupper utan det är rent ekonomiska skäl. En stor "bov" i dramat är faktiskt maxtaxan. Den har justerats en gång sedan den infördes och det var efter ett eller två år efter införandet, vilket är ganska länge sedan och den borde justerats mera.
Som exempel så justerades förskolepengen i vår kommun förra året med en ökning med 0,8% per barn för exv 1-2-åringar. För vissa åldersgrupper ökade den inte alls. Hur ska en förskola kunna få ihop ekonomin när kostnaderna ökar men de får inte ökade intäkter som motsvarar kostnadsökningarna (höjda priser på material, höjda löner)?
Jo genom att ta in fler barn i grupperna.

Men vilken barnsyn har man om man tycker att barn till 3-4 årsåldern enbart behöver omsorg och trygghet?!
Jag tror på det kompetenta barnet som kan så mycket mer än vad många tror! Jag kan titta på min 10 månader gamla son och förundras över vad han kan och förstår! Naturligtvis behöver ett litet barn omsorg och trygghet men inte uteslutande. Jag som förskollärare vill tro på barnet, se barnet och möjligheterna!