bambi

Borde förskolan återgå till omsorgsverksamhet?
Jag lyssnade på underbara och roliga Louise Hallin häromdagen på ett event (Louise är barnmorska och psykoterapeut och brukar synas lite här och där). Det är första gången som jag lyssnar på henne och hon var ju så klok och rolig! Jag hade kunnat lyssna på henne i timtals och jag hade förmånen att få ställa frågor till henne (men det berättar jag om mer sen...).
 
Men Louise hade en hel del kontroveriella åsikter, många som jag inte har hört tidigare. En som fastnade lite hos mig var att hon pratade om att hon inte tyckte om att vi sätter in barn i "skolan" från det är dom är bebisar (nästan). Hon ansåg att det var fel att förskolan driver pedagogisk verksamhet för det behövs oftast inte, utan det som så små barn behöver är omsorg och trygghet - inte undervisning. 
 
Detta var något som jag inte har tänkt på tidigare. Jag kan hålla med om barn upp till 3-4 års ålder inte har något behov av pedagogisk verksamhet. Nu när det heter förskola istället för dagis så läggs tid och fokus på det pedagogiska, vilket gör att barngrupper "kan" vara större. Omsorg däremot betyder mycket närhet och att sitta i knäet och sånt och då kan inte grupperna vara för stora. 
 
Samtidigt så märker jag hur mycket Zack faktiskt lär sig på förskolan. Varje dag kommer han hem och har lärt sig något nytt. Han kan ljuda bokstäver och är oerhört duktig på matematik (sådär ja, då fick jag skryta lite också). Men detta såg Louise också som något dåligt, för hon sa "hur roligt är det för ett barn som redan kan läsa att börja skolan?". Jo, det är sant men samtidigt så kan jag inte se något negativt i att börja läsa tidigt. Tänk att så tidigt som möjligt kunna få ta del av en värld där man kan läsa skyltar, böcker och tidningar. Jag tror att det bara är positivt att barn introduceras så tidigt som möjligt till den världen.
 
Att samhället fokuserar så mycket på skola och utbildning är kanske inte alltid bra. Jag tycker till exempel att det är lite synd att det är ett "måste" att gå på gymnasiet nu för tiden. Alla vill eller kan inte klara av en gymnasieutbildning. Jag tror att vi också måste se och värdera andra tillgångar än ren kunskap, till exempel erfarenheter som man kanske kan få genom att resa eller liknande saker, saker man inte kan läsa sig till. Men hela vårt samhälle är byggt runt detta med att skola och utbildning är det allra viktigaste som finns. Jag önskar att det fanns lite fler vägar att gå.
Jule-tider
En äldre kollega till mig började reflektera om detta med hur tiden då man firar jul har förskjutits så mycket. Förut så var det inget julfirande alls innan första advent men sen så höll julen på till tjungonde knut. Nu för tiden så börjar man tidigare men sen är det slut efter annandag jul nästan. Det är som om vi anser att julen är den tiden vi konsumerar julklappar och att det är det julen handlar om?
 
Det känns lite tråkigt när jag tänker på detta, att julen mest kretsar kring konsumtion nu för tiden och att man inte har julgransplundring i samma utsträckning och "dansar ut granen". Det kommer jag ihåg att jag var med om dom första jularna här i Sverige (jag var 9 år när jag flyttade hit från USA) men sen har jag inte varit med om att dansa ut nån gran sen dess. Nu är det verkligen slut efter man har öppnat julklapparna.
 
Eller vad säger ni?
 
Det var min mammas födelsedag igår och jag grattade inte henne
Gårdagen var verkligen en energidränerande dag och jag mådde riktigt riktigt dåligt på kvällen. Som tur var så skulle jag på cancerrehabiliteringen idag och prata med min terapeut. 
 
Gårdagen började med att vi hade ett möte på jobbet. En av kollegorna mår dåligt och är väldigt utsatt. Det gjorde nog att vi alla mådde dåligt och en dålig stämning spreds. Så jag hade lite små ont i magen efter det mötet. Sen så skulle en av Leahs kompisar från förskolan följa med henne hem, så det var stress för att hämta TRE barn och ta med sig dom hem och börja med maten. 
 
Men det som nog gjorde att jag mådde allra sämst var att det var min mammas födelsedag igår. Vi har ingen kontakt längre och det blir extra tydligt på hennes födelsedag. Hon hörde inte av sig när Zack och Leah fyllde år och vår relation är så trasig så jag hade bestämt mig sedan länge att jag inte skulle gratta henne. Jag är inte så ledsen för att vi inte pratar men jag är ledsen för att det har blivit att jag känner så. Det är trist att jag känner att jag inte ens vill prata med henne.
 
Listan är lång över saker som hon har gjort mot mig och hur hon har svikit mig och jag har så svårt att förstå mycket av det hon har gjort, speciellt nu när jag har egna barn. Men det jag har allra svårast att förstå är att man inte gör allt i sin makt för att ha kontakt med sina barn. Jag känner att jag alltid kommer försöka ha en sån bra kontakt med Zack och Leah, oavsett vad som händer. Inget är viktigare än sina barn! 
 
Men jag väntade mig en liten dipp runt denna tidpunkt så nu är det bara att fortsätta uppåt eller hur?