På tal om alla genusvänliga leksakskataloger som kommer nu inför julen...

 

 

Barnkläder och genus

När Leah var liten så skrev jag att jag aldrig skulle sätta på henne klänning så länge jag bestämde. Nu bestämmer inte jag längre och jag har alltid sagt att när hon uttrycker sin egen vilja när det gäller kläder så kommer jag att respektera det. Kläder är ändå ett sätt att uttrycka sin personlighet och sina känslor på.
 
Så, som ni har säkert märkt i bloggen så har Leah själv valt klänning många dagar och det får hon då ha. Jag vill inte heller att det ska kännas som att det där med tjejigt är något "fel" eller "dåligt" men samtidigt vill jag att hon inte ska känna att hon "borde" eller "ska" klä sig på ett visst sätt. 
 
Men jag märker helt klart att Leah är mycket mer påverkad av normer än vad Zack är. Leah tycker om "tjejiga" saker, kläder och filmer. Men hon har inte kommit så långt att hon vägrar allt som är icke-tjejigt, vilket jag har hört och sett bland andra barn.
 
Här är ett utval av outfits från det senaste halvåret. Rätt så blandat ändå.
 
 
Leah har bestämda åsikter och det gäller även klädvalet. Zack är inte lika bestämd och ibland föreslår jag att han ska ha något på sig och han accepterar det men allra oftast så plockar han fram kläder själv. 
 
Jag är glad att Zack fortfarande tycker om rosa. Vi har alltid klätt honom i alla färger, inklusive rosa, ända sen han föddes. Han varierar väldigt mycket mellan att vissa dagar vilja ha rosetter i håret till andra dagar vilja ha skjorta och slips. Jag tycker om att han känner sig så fri i detta så att han kan klä sig efter humör och tycker inte att det är något konstigt nåt av det.
 
Här är ett urval av Zacks outfits det senaste halvåret. Även här, väldigt blandat tycker jag.
 
 
Jag känner att jag själv har tagit ett steg tillbaka i detta med barnkläder och genus. Jag känner inte lika starkt inför det som förut. Jag känner att det inte är så farligt om barnen klär sig stereotypiskt ibland, för jag har ändå försökt att ge dom grunden. Med det så menar jag att så länge jag har fått bestämma så har jag klätt dom i alla färger och sen så försöker jag alltid köpa kläder i alla färger och av alla dess slag. Så då har dom "grunden" och nu är det llite mer upp till dom. Det är väl så det är med allt när det gäller barn, vi ger dom grunderna och hoppas på att dom ska göra bra val utifrån det vi har lärt dom.

 

Det bästa H&M har gjort på länge....

Det är ju snart Halloween och tyvärr så brukar maskeraddräkter för barn vara väldigt könsindelade med prinsessklänningar för flickor och superhjältedräkter åt pojkar. Därför blir jag så glad när denna dyker upp på H&M:
 
 
Jag försökte hitta bilden på mig när jag var liten och klädde ut mig till Wonder Woman en Halloween men jag hittade inte den. Men jag minns hur häftig jag kände mig och jag kände mig supertuff och stark. 
 
 
Häromdagen såg barnen på Prinsessan Lillifee och den lilla enhörningen och i den filmen så räddar prinsessan Lillifee en prins. Det kändes skönt att se en film men lite omvända roller. Just barnfilmer som är genusvänliga är väldigt svåra att hitta tycker jag. Ni får gärna dela med er av tips om ni har några!

 

Värst är nog om man har två pojkar...

Katrin Zytomierska väntar sitt andra barn och här om dagen så avslöjade hon att det blir en till pojke. Hon skriver då att hon hoppas att hon inte blir en sån där mamma som ingen vill bjuda över eftersom hon har två vilda pojkar. "Värst är nog om man har två pojkar.", skriver hon. 
 
Jag kan bli så trött på dessa föreställningar om att pojkar är vildare än flickor. Jag tror att många gånger så är det föräldrarna själva som gör att pojkarna blir "vilda" eftersom dom tänker "äsch, det är så dom är" och orkar inte säga till dom. Det blir en självuppfyllande profetia, vi ser pojkar som vilda och då blir dom vilda.
 
Jag tycker inte om denna stereotypiska bilden av pojkar för att Zack inte stämmer in i den (och många andra pojkar också för den delen). Han är oftast lugn och lite blyg, därför känner jag att jag vill inte att folk ska titta på honom och "suck, där är en sån där bråkig pojke".
 
Men också för att denna sterotypiska bild gör att vi utgår ifrån att pojkar är stökiga och bråkiga och då blir dom det utifrån hur vi behandlar dom.Vi kanske irriterar oss lättare på dom och börjar direkt med "åååh, börja inte bråka nu" när dom kanske inte alls hade tänkt det men då kan dom lika gärna vara bråkiga eftersom vi ändå ser dom som det. Och det hela blir en självuppfyllande profetia och en ond cirkel. Men jag tror också att föräldrar oftast har en högre tröskel när det gäller pojkar, att pojkar "ska" synas och höras lite mer så det tar lite längre tid innan man säger till dom och det lär dom ju sig snabbt.
 
Nej Katrin, jag tror inte att du behöver oro dig för att folk inte kommer att våga bjuda hem dig och dina två söner så länge du inte själv utgår ifrån att dina söner kommer att vara bråkiga och stökiga och därför låter det bli en självuppfyllande profetia. 

 

Genusvänligt kalas?

När vi ändå är inne på detta med genus så kan jag säga att detta med kalas och kalastillbehör är allt annat än genusvänligt (jag är ju mitt uppe i att planera ett kalas). Det man har att välja mellan är prinsesskalas eller piratkalas - i stort sett.
 
 
När jag kollar på dom vanligaste kalastillbehören så är dom verkligen uppdelade. Det som riktar sig mot pojkar känns faktiskt inte alls särskilt roligt. Mörkt, glåmigt och inte alls glatt och party. Ingen som ler utan istället slåss? Känns ju inte så kalas....
 
 
 
Det som riktar sig främst till flickor är i allafall lite mer glatt, men det är ju väldigt ensigt med enbart ROSA.
 
Leah hade ju ett Nicke Nyfiken kalas när hon fyllde 3 år och det känns rätt så genusvänligt. Andra alternativ som jag tittade på nu till Zack var: Smurfarna (vilket var svindyrt), djungel, bondgård och Nalle Puh (fast det är nog mer riktat till yngre barn).
 
Men så hittade jag en rosa dinosaurie, en GLAD rosa dinosaurie!
 
 
Och glada monster!! Glada monster som håller i ballonger och äter cupcakes!! Wow!
 
 
Jippee! Äntligen lite genusvänliga barnkalas-grejer! Men dom var inte lätta att hitta kan jag säga! Det var hos PartyTajm som jag hittade dessa.
 
Har ni några tips på genusvänliga teman för barnkalas?
 
 
P.S. Min vän Fnulan håller inte alls med mig i genusdebatten, läs gärna vad hon har skrivit om det här.

 

Årets H&M katalog - ur ett genusperspektiv

Förra året så skrev jag ett inlägg om H&Ms barnmodebilder som fick stor respons. Det var en ögonöppnare för många, fick jag höra! Det blev så tydligt när man la bilder på tjejer och killar bredvid varandra vilken annorlunda syn det är på tjejer och killar. Allt från hur dom posar till hur dom umgås och aktiverar sig på bilderna. Så i år när katalogen damp ner i brevlådan så var jag nyfiken på om dom har förbättrat sig något?
 
Generellt måste jag säga att det har blivit bättre, mycket bättre. Men barnen ler inte lika mycket på bilderna, vilket jag tycker är synd. Dom flesta som ler är tjejer, men även många tjejer har en sur uppsyn.
 
 
Men det är fortfarande stor skillnad på hur H&M ser på tjejer och killar. Så här ser dom på dom när dom umgås:
 
 
Tjejer ska vara glada, hålla varandra i handen och vara bästisar medan killar dom kan vara sura på varandra och ifrågasättande. Dom kan vara arga och kanske inte alls vill vara med och kan säga ifrån.
 
 
Detta med att killar alltid ska vara "aktiva" är inte bra. Tjejer uppmuntras att stå bredvid och se fina ut ("akta din fina klänning!!") och vara betraktaren aldrig ha den aktiva rollen. Tjejerna tittar in i kamerna medan killarna har mer "jag skiter i vilket"-stilen. Är det så vi vill uppfostra våra söner - att dom ska skita i allt och ha en sån attityd? Det är i allafall det barnen ser när dom ser dessa coola killar.
 
 
Men som sagt så var denna katalog bättre än den förra, inga förföriska blickar hos tjejerna och inte lika mycket aktiva killar. Denna sura tjej tycker jag är en bra bild. En tjej som protesterar lite. Men jag önskar att var mer leende killar som visade glädje och barnslighet - för detta gäller ändå barn.
 
Vad tycker ni om H&M och deras katalog - ur genussynpunkt?

 

Kompisarna påverkar nog mer än man tror

 
En sak som jag har märkt en tydlig skillnad på när det gäller Zack nu under sommaren är att han vill oftare ha rosetter, rosa kläder, klänning och tiara på sig. Han ville även ha strumpbyxorna med hjärtan som jag köpte på Polarn och Pyret. 
 
Jag kan inte låta bli och tänka att detta måste bero på att han inte umgås med samma kompisar som han gör när han går på förskolan.
 
Kompisar är förstås viktiga när man växer upp så även om jag inte alltid har gillat det så har Zack t.ex. fått en Spiderman-tröja - och jag vet att han inte har fått höra något om Spiderman hemifrån eller från vänner som inte går på förskolan. 
 
Men det har alltid känts viktigt att stötta barnen i att våga vara sig själva. Det känns viktigare att dom vågar lyssna på sig själva än andra och att inte alltid följa med strömmen. Att dom känner att dom kan välja mellan att ha Spiderman-tröja OCH rosetter i håret, om dom nu vill.  
 
 
Leah älskar klänningar just nu men samtidigt så älskar hon att leka med bilar och ber oss ofta att ta fram bilmattan. Det är en härlig kombination och det är HENNES kombination, hennes intressen, som hon har valt från en buffé av olika valmöjligheter och det känns bra.

 

"Men Leah har ju klänning!"

Sjuklingen idag
 
Jag får kommentarer då och då i bloggen angående att Leah har klänning mycket nu för tiden. Nu är det förstås så att ni inte ser allt i bloggen. Som hennes kläder idag hade jag egentligen inte tänkt lägga upp på bloggen men som ni ser så har hon rätt så blandat med kläder i sin garderob.
 
Jag sa när Leah föddes att jag inte tänkte sätta på henne klänningar så länge jag fick bestämma. Jag ser fortfarande det som väldigt onödigt att klä en bebis i klänning. Men nu vet alla ni som har eller har haft en 3-åring så har dom en massa åsikter, ofta rätt så bestämda åsikter. Så nu för tiden får jag inte bestämma längre vad hon ska ha på sig och jag skulle aldrig få för mig att tvinga på henne några speciella kläder.
 
Så, ja, Leah föredrar ofta klänning... vilket jag kan känna är lite synd. Men hon tycker även om andra kläder. Hon älskar sin bil-tröja som hon hade på sig idag och genus handlar ändå om att ge barnen alla möjligheter (att känna att dom både "får" ha "pojkkläder" och "tjejkläder"). Så även om jag inte har pushat för klänning så har hon ändå utvecklat en smak för klänning genom vänner och kanske genom att se på mig (även om jag alltid har jeans eller byxor till vardags).
 
Och just detta med vänner påverkar så otroligt mycket. Förra veckan när jag hämtade barnen på förskolan så stod Leah med två av sina kompisar (tjejer) och använde penslar för att "sminka sig". Dom hade till och med på sig "läppstift". Jag som inte ens äger ett läppstift!!! Jag blev rätt så chockad faktiskt... men hur ska man skydda sig mot sånt? När jag knappt sminkar mig (oftast bara lite mascara) så får hon ändå lära sig att man "ska" det på förskolan! 

 

Man kan inte skydda barnen för alltid

Vi tittade på barnprogram och jag hör hur en av karaktärerna säger: 
 
- Detta är inget kvinnogöra utan här behövs en kille!
 
Det är nästan så att jag vill hålla för barnens öron när jag hör sånt där. Jag tänker på hur mycket skit barnen matas med egentligen men det går ju inte att titta på alla program i förväg. Jag väljer rätt så noga vilka filmer som köps hem men att kontrollera vad som visas på Barnkanalen är inte lika lätt.
 
Jag är glad över att Zack länge inte har brytt sig om dela in personer eller karaktärer i han eller hon tidigare, Leah är fortfarande i det stadiet. Hon säger "hon" om Herr Nilsson och blandar lite hur som helst - vilket jag tycker är toppen! Men Zack har nyligen kommit in i stadiet där det är viktigt med "hon" och "han". Barnen har till exempel denna låda (på bilden här nedanför) och då påpekade Zack att det var en pojke och flicka. Jag frågade honom lite varför han trodde det men han kunde inte riktigt svara på det.
 
 
Även om jag vill fortsätta och kämpa och skydda barnen från könsstereotyper så känner jag att det går faktiskt inte att skydda dom för alltid. Det tog Zack 4½ år att komma på att man "ska" dela in människor/karaktärer i han och hon... Men jag har ändå lagt grunden hos barnen där jag hoppas att dom känner att man inte måste följa könsnormerna eller att det inte är något konstigt att göra det.

 

En typisk spansk pojke...

En sak som var rätt så roligt att höra när vi var i Barcelona var hur vår guide, som var en ensamstående mamma till tvillingar, berättade om livet som förälder i Spanien. Hon berättade med den där kärleksfulla blicken om sina underbara tvillingar och visade bilder på dom i sin iPhone.
 
Tvillingarna var en pojke och en flicka och hon berättade hur hennes son var en typisk pojke - lugn och sansad och lyssnade på henne. Medan hennes dotter var vild och skrek - en typisk flicka - enligt henne. Jag skrattade lite åt dessa stereotypiska bilden, som stämmer väl in på mina barn men inte på hur vår kultur brukar se på pojkar och flickor. 
 
Jag undrar lite hur mycket denna kulturella könsnorm av pojkar och flickor påverkar våra barn. Hur skulle annorlunda skulle Zack och Leah vara om dom växte upp i Spanien? Skulle det vara mer accepterat att Leah är temperamentsfull och visar vad hon vill? Skulle det bara viftas bort och skyllas på "flickor är såna" istället för att som här där hon kanske mer ses som besvärlig och framtiden kommer anses vara en bitch? Skulle det vara mer accepterat att Zack var tyst och blyg och tillmötesgående? Skulle det inte uppmuntras att han skulle ta mer plats och ta för sig, vilket det ofta görs i vår kultur?
 
Det är intressant detta med kultur och det är en av sakerna som gör att jag älskar att resa. Man får verkligen lärdomar som man inte kan lära sig på något annat sätt och det får en att börja fundera på både det ena och det andra....

 

Att pressa på barnet vissa värderingar

 
Den här bilden tycker jag är så talande. Är det inte mer frihet att ge barnet fler möjligheter än det stereotypa? Jag tvingar aldrig på Zack rosa kläder, men jag har klätt honom i rosa - och blått, och grönt och gult och alla möjliga mönster sen han var nyfödd vilket gör att han nu när han är 4 ½ år kan välja själv vad han vill ha på sig. Medan ett barn, som den på bilden, kommer inte kunna välja rosa när han blir 4 år för det skulle vara något helt främmande och nytt och barn vill gärna ha trygghet och det som dom är vana vid. Så detta barn får inte ens möjligheten att kunna välja rosa (eller vilken färg det nu må vara).
 
Är inte det är pressa på barnet värderingar? Bara för att det är normen så brukar inte så många reflektera över att även att följa normen är en värdering.

 

Kompensatorisk genustänk

Några av er har tipsat om Alf B Svenssons artikel i Aftonbladet som handlar om att vi ska sluta behandla barnen könsneutralt. Han säger att han är emot allt som har med genus att göra och att vi måste inse att pojkar och flickor är olika. Men sen så pratar han om att vi t.ex. måste jobba mer med pojkars språk då dom oftast ligger efter när det gäller språkbegåvning. Hans tänk är väldigt likt det som kallas kompensatorisk genustänk, att man ska kompensera för dom brister som finns i könsnormerna.
 
Detta med språkutveckling och språklig begåvning kan man kompensera redan från födelsen, då man har sett att mammor använder färre ord till sina pojkbebisar än till sina flickbebisar. Detta fortsätter långt upp i åldrarna då man gärna använder färre ord till pojkar, t.ex. "Nej! Stopp!" medan man kanske säger till flickor "Nej, den där får du inte röra för då kan du göra illa dig!". Då är det väl klart att pojkar blir sämre när det gäller språkbegåvning! Och jag tror att det har väldigt lite att göra med biologiska aspekter. Men om man är medveten om dessa skillnader så kan man göra något åt dom och försöka motarbeta dom!
 
Det är synd att vi hela tiden ska titta på skillnaderna mellan könen när det egentligen är större skillnader inom könen. Det finns massvis med pojkar som är väldigt språkligt begåvade, tänk hur det då blir om man utgår ifrån att dom inte är språkligt begåvade. Hur utvecklande är det för dom? Så, det är kanske inte så bra att bunta ihop barn utifrån könen och det kanske är dags att se till individerna istället? Det finns pojkar som behöver hjälp med språkutvecklingen och det finns flickor som också behöver det...

 

Pojkar och flickor kan inte vara i samma grupp

Jag fick denna kommentar som fick mig att tappa hakan.... hur kan man säga något sånt - på 2000-talet???
 
 

Detta påminner mig om en mail-konversation jag hade med ägaren till en dansskola i min kommun (Showdansskolan Flex). Det här är en av godbitarna som jag fick till svar när jag ifrågasatte att det bara var tjejer som fick delta i deras showdansgrupper för yngre barn: 

"Hej! 
Tyvärr kan vi inte bjuda allt åt alla utan vi måste få ihop en hel grupp för att kunna börja med en verksamhet. I grupper var killar varit bara ett par och resten tjejer har killarna snabbt blivit uttråkadeoch stökiga. Killar i den åldern har en högre energinivå än tjejer generellt och kortare koncentrationsspann. Har vi enbart killar så kan pedagogen anpassa sig till gruppens energi och utnyttja det. 
mvh 
Maria" 

Sen hälsade hon min son välkommen. När han fyllt fem. Och då fick han nöja sig med deras killgrupp i street. 

Jag har faktiskt aldrig stött på sån uppenbar diskriminering, jag blev RIKTIGT upprörd. Vad gör man?

 

 

Ja, vad gör man? Jag skulle nog antingen skriva ett långt mail om genuskunskapens grunder, men sen inse att detta skulle nog inte fastna ändå och till slut bara skriva något argt tillbaka. Diskriminering är aldrig okej!

 

Sen så kan jag berätta att Zack gick två på dans i två terminer och det var inga som helst problem. Det var han och en till pojke i gruppen, bland flickorna i tyllkjolar. Men han trivdes bra och vi funderar på att han ska fortsätta med dans (blev ett uppehåll då han gick i simskolan). 

 

Zack har alltid varit lugn, vilket gör mig lite orolig när jag hör hur alla har denna bild av att pojkar är "stökiga" och "svårt att sitta still". Ska dom utgå ifrån att han är sån när han inte alls är det?


 

Fotboll, bara för pojkar?

 
Igår fick vi hem en inbjudan till knattefotboll. Jag läste lite i den och blev lite förvånad över att dom om och om igen skrev "din son". Sen kollade jag såg att det var ju knattefotboll för pojkar
 
Lite tråkigt att dom gör denna uppdelning när barnen är så små och så la jag upp bilden på Instagram med undran om Leah kommer att få en liknande inbjudan om två år? Då påminde min vän Linda mig om att hon fick ju själv jaga efter en fotbollsgrupp åt hennes dotter när hon skulle börja med det förra året! Hon fick alltså ingen inbjudan.
 
Är det bara pojkarna som ska uppmuntras att spela lagsport? För nog allt är det enklare för en förälder med en son att bara tacka ja, när man får det "serverat" så här istället för att göra som min vän och själv jaga runt efter information om hur ens dotter kan börja med fotboll. Då är ju chansen betydligt större att pojkar börjar i fotboll istället för flickor. Inte direkt lika möjligheter där....
 
Sen så är det rätt så lätt att känna när man får hem en sån här inbjudan att "oj, min son kanske borde börja spela fotboll". Man vill inte att han ska känna sig utanför och som förälder så vill man gärna göra "rätt" så det blir lite som att påpeka vad pojkar borde sysselsätta sig med.
 
Hur är det där ni bor? Får alla barn en sån här inbjudan eller bara pojkarna?

 

Ska killar få vara lucia?

Här hemma har Kalle som lucia gått varm. Den är extra intressant nu när barnen tränar inför lucia på förskolan. Vi har haft boken i ett par år och den kommer ifrån Sagolikt Bokförlag (tips!). Det är en underbar bok som handlar om Kalle som så gärna vill vara lucia. Skolan säger nej och bestämmer att en flicka ska vara lucia istället, men när det är dags att lussa så byter dom plats så Kalle får vara lucia ändå.
 
Berättelsen påminner mycket om det som har skett i verkligheten här i Stockholm. Där var det en hel klass som stred för att Dag skulle få vara lucia. 
 
Jag är jätteglad att klassen kämpade för Dag också skulel få möjligheten att få lucia! Jag tycker att det inte spelar någon roll om det är en pojke eller flicka som är lucia och alla som vill ska få prova på det. 
 
Men jag har förstått att det är ganska känsligt det där. Hur tänker ni kring det hela? Tycker ni att även killar kan vara lucia?

 

Bra där!

Nu kommer julklappaskatalogerna. Man kan tänka sig att det som vanligt ska vara uppdelat i dom, med killar som leker med bilar och svärd och tjejer som leker med docker.... Men nej, faktiskt inte....
 
 
Och på dom allra flesta ställena så är det både en pojke och flicka som leker tillsammans! Bra där!
 
Även denna julkatalog var inte så tokig....
 

 

Jämställdhet är bra för hälsan!

Det är ganska intressant att kolla på forskning kring genus och hälsa. Ni har säkert hört på sistonde att kvinnor tar ut 64% av sjukpenningdagarna, vilket är en väldigt stor skillnad utifrån kön.
 
Forskning visar också att ökad jämställdhet och uttagna pappadagar har inverkat positivt på mäns livslängd och hälsa. (Källa) Männens livslängd ökar nu snabbare än kvinnornas. Men fortfarnde lever kvinnor i genomsnitt längre, även om dom är mer sjuka genom livet.
 
Forskning har visat att kvinnorns ohälsa grundläggs redan i barndomen eftersom val av yrke spelar stor roll. Kvinnor är den största gruppen inom vård, skola och omsorg vilket ofta är tunga jobb - både fyskiskt och/eller psykiskt. Vilket förstås påverkar vår hälsa. 
 
Sen så har man faktorn med att vi ofta utför mer obetald arbete. Men där har det inte förskats lika mycket kring. Men det är ganska så lätt att dra egna slutsatser då skillnaden mellan sjukskrivningar ökar drastiskt om man har barn. Och det är just efter man har fått barn som man får ett ojämställt förhållande och visst blir det svårare att leva jämställt när det blir ytterligare krav på könsrollerna. Det läggs på ännu mer krav från samhället hur man ska vara för nu ska man helt plötsligt leva upp till rollen som "mamma" eller "pappa" och när man precis har blivit förälder för första gången så vill man ju så gärna göra ALLTING så rätt man bara kan! Så, då är det inte så konstigt att det är lätt att trilla dit....
 
Jag rekommenderar alla att läsa Carin Holmbergs bok Det kallas kärlek om just detta med jämställdhet i relationer!

 

Fru Gårman blir anständig

 
Dom har satt upp en ny skylt vid övergångstället i närheten av oss. Jag reagerade inte nämnvärt först, men sen såg jag att det var en "Fru Gårman"-skylt. Dom är ju inte alltför vanliga och började ju inte sättas upp förrän för fyra år sen?!
 
 
Visste ni att man tog ner Fru Gårman skyltar i Uppsala för att man tyckte att kvinnan på bilden hade för kort kjol och för yppiga bröst?!? Så man bytte ut skyltarna till den mer "anständiga" kvinnan. Har det inte gått lite väl långt när man tycker att en avtecknad skuggfigur är för sexig?!? Hur kan ens en skuggfigur bli sexig? Var man orolig att män skulle bli kåta av bilden? Varför är det "fult" eller "fel" att en del kvinnor ser ut på det sättet? 

 

Vad är egentligen skillnaden mellan en tjejpenna och en vanlig penna??

Har ni sett att Bic har lanserat pennor "for her". Man kan ju undra vad skillnaden mellan en tjejpenna och en vanlig penna är och om man kikar på Bics hemsida så ser man att denna penna har:
 
* Indragbar kulspets
* Medelstor spets
* Rolig bekvämt grep
* Modern design
 
Inget man hittar hos andra pennor? Men det som jag tycker är allra konstigast är att det står att dessa pennor bara finns i Europa?!? Min första tanke var att detta var något typiskt amerikanskt. Men så var det icke.
 
Men känns det inte lite som att vi går lite bakåt när vi till och med måste dela upp pennor mellan könen?? Är detta verkligen det enda sättet för Bic att förnya sig? Och att tjäna pengar? För det är väl ändå det det handlar om..... (hoppas jag)?

 

5 böcker om genus du måste läsa

Hejhej! Jag ser att det är en del nya läsare här på bloggen och det är alltid roligt! Jag hoppas att ni kommer att trivas. Jag hoppas att ni hittar en massa roliga recept som ni vill prova, att ni får tips om fina barnkläder och kanske blir lite intresserade av genus (om ni inte redan är det förstås). För genus är faktiskt rikgit intressant!
 
Jag läste genuskunskap som en sommarkurs för en väldans många år sen. Det var innan jag hade barn och jag var inte så insatt i det där med genus, men med åren och speciellt efter det att jag fick barn så har jag insett hur viktigt och intressant det är. Och ju mer man läser om genus desto mer intressant blir det! Så därför tänkte jag komma med lite tips om böcker som handlar om genus!!
 
 
Om ni bara ska läsa en endaste bok om genus så tycker jag att ni ska läsa Egalias Döttrar av Gerd Brantenberg. Den kostar bara 44 kronor, så kosta på er det!! Det är verkligen en bok som öppnar upp ögonen för detta med könsroller då den vänder på allt och allt är tvärtom i samhället Egalia! Boken är skriven som en roman, vilket är lite speciellt men kanske gör det lite lättare att ta till sig?
 
I Egalias döttrar är det kvinnorna som förtrycker männen och männen som hela tiden tänker på sitt utseende och måste bära pehå för att dölja skampåsen. Männen är också dom som tar hand om barnen, kvinnorna föder barnet och överlämnar det till mannen. Eftersom kvinnan har gjort ett stort arbete i att vara gravid så är det mannens tur att ta hand om barnet.


Sexualitet är en stor del av genusperspektivet i boken. Männen får sällan orgasm eftersom deras lust hänger ihop med fortplantning, till skillnad från kvinnan som kan ha sex bara för vällustens skull (utan att behöva riskera någon fortplantning).


Detta är en bra bok som får en att tänka på hur allt i samhället är uppbyggd kring genus. Till och med språket i boken är annorlunda, istället för människa säger dom kvinniska..osv. Det blir så tydligt hur könsrollerna ser ut när dom vänder på dom, ett måste att läsa om man är intresserad av genus!

 

 

Om du bara orkar läsa två böcker om genus så tycker jag att du dessutom ska läsa Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Boken visar hur könsroller grundläggs redan från födelsen! Även om du inte har barn själv (dom flesta kommer ju ändå i kontakt med barn då och då) så får man en väldigt bra förståelse för hur allt hänger ihop, från första gången någon frågar "vad det blev?" till varför man ursäktar pojkar med "boys will be boys".

 

Boken innehåller också väldigt många konkreta tips, vilket oftast efterfrågas. När och hur könas barn och görs till flickor och pojkar? Och hur påverkar det barnen? Med humor och vardagsnära exempel visar författarna att genusfällor finns överallt, bland leksaker och kläder, känslor och vänskap. Några exempel av teman i boken: fler möjligheter till självkänsla, fler möjligheter till känslor och fler möjligheter med kroppen

Att bemöta barn jämställt är att ge dom 100 sätt att göra, tänka, tycka, vilja och önska, istället för två - ett för flickor och ett för pojkar. Barn som själva blir bemötta jämställt kommer också att bemöta andra på samma sätt och vårt agerande kommer att spridas som ringar på vattnet.

Det är du, jag och alla andra som möter barnen som gör dom till pojkar och flickor. Låt oss ta vår del av ansvaret för att dom ska få alla dom 100 möjligheterna.

 

 


 

Om du sen vill läsa en tredje bok om genus så tycker jag att du ska klicka hem Flickan och skulden av Katarina Wennstam. Denna bok borde vara obligatotisk läsning i skolan. Det är rätt så skrämmande att läsa om hur samhället, skolan och vänner behandlar en tjej som har blivit våldtagen. Hur hon får skulden medan killen nästan ses som en hjälte! Ibland tycker folk synd om honom till och med eftersom han har blivit anmäld!

 

Katarina Wennstam har även skrivit boken En riktig våldtäktsman som behandlar samma ämne.

 

 

Om du har börjat få upp ett intresse för genus och vill läsa en fjärde bok om genus så tycker jag att du ska läsa Det kallas kärlek som är en socialpsykologisk studie gjord av Carin Holmberg om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Holmberg har gjort kvalitativa studier bland par som säger sig själva vara jämställda. Ofta par där båda har akademisk utbildning och inga barn (för oftast så påverkas jämställdheten enorm när barn kommer in i bilden).

Man får verkligen aha-upplevelser när man läser boken. T.ex. så brukar männen fortsätta med sina fritidsintressen i samma utsträckning när dom flyttar ihop med sin tjej medans tjejen oftast slutar eller drar ner på sina fritidsintressen till förmån för deras gemensamma hem!

Boken är egentligen en avhandling så den kan vara lite "tung" att läsa. Det som är mest intressant är andra halvan av boken och man kan lätt hoppa dit om man inte orkar läsa om tidigare forskning och ideologier.

På baksidan står det: I vardagens samspel kring hushållsarbete, småprat, gräl och fritidsverksamhet upprepar sig mönster som många kvinnor och män känner igen. Varför gråter hon? Hur kommer det sig att han behåller sitt lugn?

 

 

Och när du verkligen har fått ett intresse för genus så kan du klicka hem  Något bara kvinnor kan som är skriven av Ulrika Lorentzi. Så här står det om boken: Vi må vara bäst i världen, men ändå lever vi inte i ett jämställt samhälle - se på skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner, karriärmöjligheter och pensioner. Men när detta diskuteras strandar diskussionerna lätt i förklaringen: "Kvinnor får ju barn.".

Något bara kvinnor kan är en bok som ifrågasätter normer. Här intervjuas kvinnan som valt bort barn, queerdrottningen, heteropappan, den funktionshindrade mamman... Tillsammans bidrar de alla till ett uppfriskande resonemang med såväl filosofiska som politiska förtecken om graviditet, föräldrarskap och jämställdhet. 


 

Tidigare inlägg










Beauty Planet