bambi

Barn som ljuger

Lögner är kanske inget man vill uppmuntra hos barnen men man ska komma ihåg att det är inget farligt om ett barn ljuger då och då. Det är en del av utvecklingen och visar att barnet förstår att något som vi inte har sett eller varit med om, vet vi inte sanningen om.

När barn är riktigt små så tror dom att det dom upplever, deras värld, är också det som alla andra upplever. Så när dom förstår att det inte är så, så förstår dom att dom kan ljuga också.

När jag var och lyssnade på Louise Hallin så berättade hon att hon varje vecka får minst ett mail från en förtvivlad förälder som undrar om deras barn kommer att bli psykopat eller är empati-störd för att hen ljuger. Och då får hon försäkra dom att det är helt normalt.

Jag kom och tänka på detta ämne eftersom jag hade en receptbok liggandes framme. Jag hade markerat ut några recept som jag tänkte kanske prova, med små post-it lappar. Men igår när jag kikade i boken så satt lapparna nästan längst bak allihopa och var inte alls på dom goda recepten jag hade kikat på. När jag frågade Leah vem det var som hade flyttat på lapparna så fick jag till svar:

Det var nog tjuvar som gjorde det….

 

Men jag vet att det bara var hon som hade varit i närheten av boken  😉

 

Men som jag skrev i början så ska man självklart inte uppmuntra lögner men så länge det är rätt så oskyldiga smålögner och det inte händer så ofta så ska man inte ta det allvarligt.

Tips om att få barnen att sova i sina egna sängar
 
Som jag nämnde tidigare så skulle vi ha ett projekt under höstlovet med att få barnen att sova i sina egna sängar. Barnen somnar i sina egna sängar men sen har dom kommit in till oss under natten, varje natt. Barnen har legat klistrad mot mig så att jag inte ens kan röra mig, vilket har stört min sömn något enormt. 
 
Zack sov i sin egen säng ända fram till Leah föddes (då var Zack 1 ½ år). Leah har alltid behövt mer närhet så hon sov i vår säng från början och då kom Zack över. Så dom har sovit hos oss i över tre år nu och visst är det jättegosigt och mysigt men jag känner att bristningsgränsen är nådd. Så, när jag var på sömnföreläsningen på Scandic Anglais så pratade jag med Björn Hedensjö (författaren) och fick många fina tips av honom angående detta med att få barnen att sova i sina egena sängar. Jag pratade även med Natali, som har 4 barn, om detta och hon hade också många bra tips. 
 
Vi började med att prata om att barnen har blivit så stora nu så att vi får inte alla plats i mammas och pappas säng. Då ramlar mamma eller pappa ur sängen sa vi och barnen skrattade åt detta. Det kändes bra att inte ge dom någon anledning som kan vara skuldbeläggande som "mamma är så trött så därför måste ni sova i era egan sängar" då kan det bli att så fort dom hör att jag är trött så tror dom att det är deras fel. Så, mitt första tips är att ge barnen en logisk anledning som är utan skuldbeläggning.
 
Sen på kvällen nattade vi dom som vanligt i deras sängar men påminde dom om att dom skulle sova i sina egna sängar för att vi inte fick plats men att om dom skulle komma in till oss så skulle vi gå tillbaka med dom. Först tänkte jag att vi skulle bära tillbaka dom men jag fick tipset om att det är bättre att dom får gå för då blir det faktiskt lite besvärligt att gå upp. Så vi har tagit dom i handen och lett tillbaka dom till sina sängar när dom har kommit upp.
 
När vi har lett tillbaka dom till sängarna så har vi sagt god natt på samma sätt som vi gör när dom ska sova på kvällen. Så dom känner igen rutinen och känner sig trygga med den. Vi säger "god natt" och pussar och kramar dom. Oftast så har det räckt så men ett par gånger har någon blivit lite ledsen och då har vi stannat kvar och kramats nån minut. Det har räckt så, för dom är så trötta och vill bara somna om egentligen. Men det har känts viktigt att inte lämna dom gråtandes eller ledsna och dom ska känna att vi finns där så länge dom behöver oss. Men dom har alltså inte behövt oss många minuter.
 
Så, detta har vi hållt med under veckan. Resultatet då? Jo, Leah har sovit hela nätterna i sin säng dom senaste fem nätterna. Där gick det väldigt snabbt men Zack har varit upp nån gång varje natt. Nån natt bara för att kissa och då ropat "jag går och kissar" men gick sen och la sig i sin säng. I början så fick vi gå tillbaka med Zack två gånger på natten men nu är det max en gång och snart hoppas jag att det blir ingen gång. Men jag tror att det är svårare eftersom Zack är äldre och fått in den där vanan att vakna varje natt. 
Par som träffas på nätet...
Jag och maken har ju varit tillsammans ett tag, snart 12 år närmare bestämt. Det som var lite ovanligt på den tiden var att vi lärde känna varandra på nätet. Men vi är båda datanördar och hade tidigt datorer och internet (på den tiden när man hade uppringd modem). När vi blev tillsammans så tyckte vi nästan att det var lite pinsamt att vi hade träffats på nätet så vi funderade på om vi skulle hitta på nån historia om hur vi träffades.
 
Nu är det inte lika ovanligt att träffas på nätet. En undersökning bland 20 000 par som gifte sig mellan 2005 och 2012 så hade en tredjedel träffats på nätet!

 
Men det som jag tyckte var intressant var att dom som hade träffats via internet skiljde sig inte lika ofta som andra par och upplevde också att deras äktenskap var lyckligare (bråkade mindre, litade mer på varandra och var mer förälskade i varandra).
 
Lite roligt hur tiderna kan förändras, för att det kändes lite pinsamt att vi var två datanördar som hade träffats på internet till att det ses som något positivt! Men jag tycker faktiskt att mycket i den studien verkar stämma in på oss också. Jag kan fortfarande få pirr i magen när jag tänker på maken, jag brukar längta efter honom och vi bråkar inte så ofta. Och vi litar helt klart på varandra! Jag har aldrig haft någon anledning att inte lita på maken och vi ljuger aldrig för varandra. Det där med lögner i ett förhållande har aldrig något gott med sig!