bambi

Stora barn

Vi har hört att ni har det jättevarmt där hemma! Härligt att det fina sommarvädret fortsätter där hemma.

Barnen stortrivs här och om man jämför med våra tidigare semestrar med barnen så märks det att barnen börjar bli stora. Man behöver inte passa dom lika mycket och dom kan hjälpa till så mycket mer. Det är jätteskönt! Zack fick gå iväg till en affär i närheten, helt själv, och köpte en boll. Han var riktigt stolt när han kom tillbaka och det är ju såna små saker som gör att barnen ”växer” och utvecklas.

 
Leah börjar också bli så stor och har börjat skriva dagbok! Jag skrev mycket dagbok när jag var liten och det är ju så roligt att ha kvar. Jag får hjälpa henne att skriva datum, sen skriver hon helt själv.
 
 
Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Oj, vilken känslosam vecka det var förra veckan. En nära kollega till mig slutade och det är alltid jobbigt att säga hejdå. Jag vet att vi kommer att ses igen, men det är ju inte samma sak som att få ses vardag på jobbet.

Mina egna mentorselever tog studenten. Egentligen är ”studenten” inget som berör IB, förutom att ”nu är skolan slut”. Men dom var egentligen klara med skolan redan i mitten av maj när deras exams var klara. Men nu fick dom äntligen fira det…

Senare i slutet av augusti kommer vi att ha en diplom ceremoni för IB eleverna också.

Men på jobbet så är det inte bara IB elever, utan vi har just nu tre andra program (till hösten blir det ytterligare ett program). Jag jobbar på en kommunal skola, där IB är en liten del av den stora skolan.

Vi dukade upp fint till studentlunch på studentdagen, för alla skolans elever som tog studenten och alla lärare.

 
 
Efter lunchen blev det ett långt student-tåg genom stan, med trumslagare och jubel.
 
 

Det kändes nästan som att jag släppte iväg små fågelungar som skulle flyga för första gången….

En av mina egna fågelungar hade också ett mycket jobbigt avsked. Han ska nämligen börja mellanstadiet och behövde då säga hejdå till sin underbara och helt fantastiska lågstadielärare som han har haft förmånen att ha i fyra år. Hon har varje dag i fyra år gett alla elever en hejdå-kram i slutet av dagen. Barnen har verkligen känt sig sedda och älskade av henne. Så jobbigt att säga hejdå till henne men jag vet att hon har gett barnen en väldigt bra grund att stå på nu inför resten av skolan.

 
 

Efter barnens skolavslutning gick vi och fikade på café.

Ja, det var länge sen jag grät så här mycket under en vecka som jag gjorde förra veckan. Men det betyder också att vi har haft turen att haft så många fina människor i våra liv. <3

Vår inbyggda klocka
 

Hej vänner! Jag sitter här och jobbar lite med bloggen, skickar iväg fakturor och redigerar bilder. Snart är höstlovet slut för denna gång. Sen är det ”bara” 6½ veckor till jullovet.

Denna vecka har vi blivit mycket påverkad av detta med vintertid. Att ställa om klockan innebär alltid mycket gråt och gnäll av trötta barn. Speciellt Zack är extremt känslig. Han har verkligen en stark inbyggd klocka i sig. Han vaknar alltid 5.30 på morgonen. Man kan nästan ställa klockan efter hans uppvaknande. Nu när han är så passa gammal som han är (9 år) så smyger han upp och tittar på TV så nu för tiden så är det inte så jobbigt – förutom när man ska ställa om klockan. Han blir verkligen helt konstig och det förstår jag när han har en sån stark inbyggd klocka som han har.

Så denna vecka har varit jobbig, med uppvaknande flera gånger, tidigt tidigt. Där vi har fått säga åt honom att han måste sova mer (när han vill gå upp 4.30). Men det är väl tur att det är höstlov… så förhoppningsvis så har han ställt om sig till på måndag.