Gravidapp!



Vill bara tipsa er om denna söta gravidapp som man kan ladda ner till sin iPhone.
Iphone-appen är en graviditetskalender där du vecka för vecka kan se hur din bebis utvecklas. Det finns även en fotofunktion där du vecka för vecka kan fota av t.ex. din mage eller något annat roligt att dela med sig av.


 

Var det någon som sa "håravfall"?

Neee... du skojar inte? Jag tappar hår konstant. Varje gång jag drar handen igenom håret så har jag en stor tuss i handen.
Jag hittar mina långa blonda hårstrån ÖVERALLT...

 


 

Kan man missa återbesöket?

Aj fan... jag kom på att jag har inte varit på något återbesök hos MVC. Sånt där besök som man ska göra efter 6 veckor efter förlossningen, för då var jag ju mitt upp i allt cancertjafs och nu har det gått 3 månader...

Men hur viktigt är det där återbesöket egentligen? Det blev aldrig något efter Zacks förlossning heller för min barnmorska på MVC var också gravid och gick på föräldraledighet då. När jag pratade med henne så sa hon att eftersom jag hade haft en bra förlossning och inte hade spruckit något så kunde jag skippa återbesöket. "Jaha" sa jag då och tänkte inte så mycket mer på det. Men ska jag missa det här också? Hur viktigt är det egentligen? Vad gör man och är det bara viktigt om man har spruckit och blivit sydd? Hur kan dom lägga det på oss nyblivna mammor att själva boka en tid när man knappt kommer ihåg att knäppa BH:n på morgonen?

 

En mycket snäll våg

10 dagar efter förlossningen och vågen visade imorse på 69,0 kg (alltså ca -8-9 kg). Jag vägde inte ens så här lite efter min Cambridgekur (pulverdiet) som jag körde efter förra graviditeten. Men jag vet inte vart kilona har försvunnit ifrån eftersom jag fortfarande har lite kvar på magen och runt midjan (längtar tills jag kommer i mina jeans igen!). Är det alla mina muskler som har försvunnit? För jag har typ noll kondition nu, blir flåsig av minsta lilla promenaden... måste ut och promenera mera!

Nåja, nu ska jag njuta av chokladpraliner... utan att få dåligt samvete eftersom vågen var så snäll imorse! :)


 

Kroppens återhämtning - knappt en vecka efter förlossningen

Nu måste jag få skryta lite och få njuta lite av dom positiva efterföljder av 9 månaders illamående. För imorse, 6 dagar efter förlossningen, när jag vägde mig så visade vågen på 70,3 kg. Vilket är ungefär det jag vägde när jag blev gravid. Men då hade jag fortfarande kvar 3-5 kg kvar av första graviditeten...

Jag har fortfarande lite mage kvar, men däremot så blöder jag inget alls längre. Snabbt har det gått för kroppen att återhämta sig efter denna förlossning. Känner dock fortfarande av lite foglossningen (men inte alls lika mycket som när jag var gravid), så jag väntar nog ett litet tag till tills jag beger mig ut på barnvagnspromenader.

 

Ikväll njuter jag av...

...något som jag inte har kunnat njutit av på 9 månder:



Fast som några av er vet så har jag ju syndat och ätit brieost två gånger under graviditeten. Men nu kan jag njuta fullt ut, utan oro eller skuldkänslor! Så härligt!

Jag längtar även efter två andra saker jag har saknat: rödvin och att kunna använda mina favoritjeans!

 

Förlossningsberättelsen om när lillasyster kom till världen

Runt klockan 2:00-2:30 söndagen den 25 april så vaknade jag av onda värkar. Jag låg en stund och andades lite i sängen men efter en timme kände jag att jag var tvungen att väcka sambon. Jag sa att värkarna gjorde riktigt ont och att det kanske var på riktigt nu. Jag var ju tveksam eftersom jag hade haft många "falsklarm" i slutet av graviditeten med Zack, trodde flera gånger att det var på gång när det inte var det... Dessutom så var jag så säker på att jag skulle gå över tiden den här gången också, så jag var mycket tveksam till om det var på riktigt eller inte.

Jag har svårt att hitta en bekväm ställning och går upp och sätter mig i soffan (och bloggar lite) medans sambon fortsätter att vila lite i sängen.

Runt kl. 5 ringer jag förlossningen för att jag tycker att värkarna börjar göra så otroligt ont. Dom sprider sig ut till höfterna i en sån knivskarp smärta. Men barnmorskan jag pratar med tycker bara att jag ska ta alvedon och avvakta eftersom värkarna kommer så sällan (var 10:e minut). Vi ringer och förvarnar Zacks farmor att det kanske är på gång och hon säger att hon kommer över (det tar ca en timme för henne att åka).

Runt 08:30 kommer värkarna ungefär var 5:e minut. Dom har blivit lite mer hanterbara och jag andas igenom dom ganska bra. Vi ringer till förlossningen igen som säger att det finns plats åt oss och vi säger att vi kommer nog om ca en timme. Det känns pirrigt när vi har bestämt att vi ska åka in, vi ska verkligen åka in, det är dags!

En timme senare sätter vi oss i en taxi till SÖS. I taxin gissar jag och sambon på hur mycket jag har öppnat mig och vi tror på 4-5 cm. När vi kommer fram till förlossningen så sätter dom på en CTG-kurva på magen i en halvtimme. Jag tjatar lite om lustgas eftersom vissa värkar gör djävulskt ont. Barnmorskan undersöker mig först och säger förvånat "oj, här var det öppet" och berättar att jag är öppen 8 cm. Vi är förvånade och berättar att vi trodde på 5 cm och hon sa att det trodde hon också när hon såg mig (hon sa att man brukar nästan kunna se på mammorna hur öppna dom är när dom kommer in).


Jag blir sporrad av att höra att jag var så öppen och det känns bra. Jag sätter mig på sängkanten och tar lite lustgas med värkarna. Efter ett tag så börjar värkarna göra för ont igen så dom ökar på lustgasen.

Efter 1 timme och 40 minuter undersöker barnmorskan mig igen och säger att jag är fortfarande öppen 8 cm. Det var en STOR besvikelse. Här har jag legat och haft djävulskt ont i nästan 2 timmar och INGET har hänt! Hon föreslår att vi ska ta hål på hinnorna för att påskynda förlossningen men säger att då kommer nog värkarna bli mer intensiva. Jag säger att jag vill absolut inte ha MER ont än vad jag har nu, det klarar jag inte av. Jag klarar knappt av värkarna som dom är nu, kände jag.


Så barnmorskan föreslår epidural och att ta hål på hinnorna. Eftersom jag har så fruktansvärt ont så tackar jag ja till epidural. Hon går och hör när narkosen kan komma och ge mig epidural. Hon meddelar att narkosen är upptagen inne på operation, men är snart klar där och sen är det en annan mamma som är före mig... sen ska jag få den underbara epiduralen!

Så jag ligger där och plågar mig igenom värkarna och säger flera gånger att jag hoppas att jag får epidural snart. Jag förbannar mina onda höfter och säger att det är bullshit att det gör som mest ont att öppna sig till 7-8 cm.

En timme senare (medans jag fortfarande väntar på epiduralen) så känner jag plötsligt att på slutet av en värk så vill jag krysta. Jag säger till sambon att nu börjar krystvärkarna, ring efter barnmorskan. Snart kommer en till krystvärk och jag känner att det "knäpper till" och vattnet går. Sekunden efter kommer barnmorska, undersköterska och sjuksköterska in.

Det kommer en till krystvärk och barnmorskan säger att bebisen är på väg och att på nästa krystvärk är hon nog ute. Detta sporrar mig så jag vill fortsätta och krysta även fast jag inte har någon värk, men hon säger åt mig att vänta... så jag gör det och krystar ut henne när nästa värk kommer. När jag känner att hon är ute så utbrister jag "Åh, så skönt!" för jag känner direkt hur all smärta försvinner. Hon skriker direkt och jag känner en sån glädje och lättnad i hela kroppen.



Barnmorskan undersöker mig efteråt och säger "Inte en skråma! Du är som gjord för att föda barn!". Neee... verkligen inte tänker jag, för då skulle jag väl inte ha haft så fruktansvärt ont!

En stund efter moderkakan kommit ut så säger jag till barnmorskan att det känns som att jag blöder mycket. Hon kollar och trycker på min mage (masserar livmodern) och tycker också att jag blöder mycket. Så jag får dropp för att hjälpa livmodern att dra ihop sig. Senare får jag också en spruta i låret som också ska hjälpa livmodern på traven. Sammanlagt så blöder jag 1,1 liter innan det lugnar ner sig och min livmoder har dragit ihop sig bra.

Jag känner verkligen att denna förlossning var tusen gånger värre än den förra. Främst för att jag hade så otroligt mycket mer ont. Jag tror att det beror på min foglossning, för det var i bäckenet och höfterna som jag hade en så otrolig skarp smärta. Det var all tryck neråt som belastade hela bäckenet som var fruktansvärt och lustgasen hjälpte inte mot trycket.

Foglossningen gjorde också att jag hade svårt att röra på mig. Förra gången stod jag på knä en hel del, t.ex. Denna gång så satt jag på sängkanten en kort stund, annars låg jag på rygg i sängen. Att jag inte kunde röra på mig så mycket tror jag gjorde att förlossnignen drog ut lite på tiden och att det gjorde mer ont. Så den där dumma foglossningen förstörde verkligen mycket!

Jag är glad för att det gick så fort i allafall och att jag slapp sys denna gången också. Alla andra säger att det var ju bra att jag klarade mig utan epiduralen i allafall (hann ju aldrig få den), men jag känner att jag hade gärna tagit den då (om den nu hade hjälpt mot smärtan i bäckenet och höfterna).

Denna förlossning var verkligen helt annorlunda mot min förra förlossning! Du kan läsa om min förra förlossning i min gamla blogg, här.


 

Dessert och dessert

Jag tror att jag och sjukhuset har lite olika syn på "dessert":




Detta gäller även begreppet "Kvällsfika". I söndags när vi kom till BB och dom sa att det fanns "kvällsfika" så såg jag framför mig en bulle eller kanske en bit sockerkaka eller åtminstonde några småkakor. Men när vi kommer ut till dagrummet så finner vi bröd, pålägg, te och kaffe. Inte något innehållandes socker så långt ögat kan nå... Men det var gott med smörgåsar ändå, efter att ha fött barn så går det mesta ner  :)

 

Hemma med vårt fina skolboksexempel!


Så skönt att vara hemma nu! Det har blivit en massa bebisgos och nu ligger hon hos pappa medans jag äter lunch och bloggar lite.

Barnläkaren sa att allt såg så bra ut med henne. Hon var ett skolboksexempel på hur en nyfödd bebis ska vara sa läkaren  *stolt förälder*

Jag var tvungen att väga mig efter jag tog en dusch när jag kom hem, för jag och sambon funderade på hur mycket man direkt går ner efter en förlossning. Hon väger ju ungefär 3,5 kg, sen så väger moderkakan en del (1-2 kg?), fostervatten (minst 1 kg?) och så förlorade jag en del blod (ca 1 kg). Så vi gissade på 7 kg... och vi var väl ganska nära för vågen visade på -6 kg nu två dagar efter förlossningen. Vilket betyder att jag bara har ca 2 kg kvar till vad jag vägde innan jag blev gravid!

Själv så mår jag bra. Dom enda ställena jag har lite ont på är magen (dom har ju hållt på och masserat den eftersom livmodern inte ville dra ihop sig så hela livmodern känns som ett blåmärke) och höfterna (fortfarande). Men min foglossning har redan blivit mycket bättre! Annars har jag inte ont någonstans (behövde inte sys denna gång heller), känner mig bara lite trött och svag men jag får nog snart tillbaka energin  :)

 

Snart hemåt från BB!

God morgon!

Sitter och äter lite frukost i sängen här på BB. Lill-tjejen ligger och har hicka, det hade hon en massa i magen också så det kommer nog inte höra till ovanligheten nu när hon är utanför också.

Vi ska snart få träffa barnläkaren och sen åka hem. Jag väntar på att sambon ska dyka upp också. Lite tråkigt att han inte sov här denna natt också, men han var ju tvungen att vara hemma hos Zack. Natten har varit ganska lugn, hon sover ganska så bra. Ibland 4 timmar i sträck och ibland bara 1 timme, innan hon vill amma lite.

Det ska bli skönt att komma hem och få kramas med Zack. Jag träffade ju inte honom alls igår, saknar ju min lilla plutt!

Ha en underbar tisdag allihopa!

 

Snart dags att åka in?

Vi är fortfarande hemma och Zacks farmor är här och busar med honom. Jag ringde till SÖS för en halvtimme sen och rapporterade att värkarna kommer ca var 4-5:e minut och håller i sig i ca 1 minut. Dom hade i allafall plats, så jag slipper oroa mig för det. Och så sa vi att vi kanske kommer om någon timme eller så... men efter telefonsamtalet så har värkarna avtagit lite... men dom kommer fortfarande och gör ont. Men jag har hört att värkarna kan typ avstanna helt när man väl kommer in till förlossningen.

Men det verkar faktiskt som om Bönan kommer att titta ut idag ändå... känns helt overkligt! Jag som var helt inställd på att gå över tiden!

 

Värkarna fortsätter

Nu uppskattar sambon att det är lite mer än 5 minuter mellan värkarna och att dom håller i sig ca 1 min. Kanske snart dags att ringa förlossningen igen (vi ringde förut när det var 10 min. emellan), hoppas att farmor dyker upp snart!

Zack är vaken nu och tittar konstigt på oss när vi andas i kapp  :)

 

Farmor på väg...

Nu har vi ringt efter Zacks farmor som är på väg... hoppas att det inte är falsklarm så att vi inte har väckt henne och hon fått åka ända hit (tar ca en timme) i onödan.

Värkarna kommer nu med ca 7-8 minuters mellanrum...

 

Förvärkarna from hell

Har varit vaken nu i ca 2 timmar med förvärkar/värkar som har gjort så otroligt ont. Jag tog ganska snabbt två alvedon och sen låg jag och andades. Men dom gjorde så ont så att jag fick nästan panik, så jag väckte sambon som har varit vaken med mig och andats, hämtat vetekudde, mm.

Det som nästan är jobbigast är att värkarna sprider sig till höfterna så att det känns som om höfterna ska sprängas eller nåt. Jag antar att det är min foglossning som gör sig påmind.

Men värkarna kommer väldigt sällan än så länge, typ var 10:e minut. Men jag känner lite smått panik, för om dom gör så här ont nu, hur kommer det kännas sen? Förra gången så blev jag ju igångsatt och jag fick aldrig uppleva hur det kändes när det startade av sig självt... kanske därför jag känner lite panik? Känns inte lika tryggt att vara hemma och behöva hantera smärtan helt själv, sist så hade jag ju tryggheten att smärtlindrig bara fanns en knapptryck bort!

Men värkarna känns inte lika onda och intensiva nu när jag har satt mig i soffan. Liggandes i sängen så var dom nästan outhärdiga... så jag sitter här och andas lite... sambon vilar i sängen. Får se om förlossningen är i gång nu, jag hoppas det, för annars vettetusan hur jag ska klara av det när det verkligen sätter igång!

 

2 dagar till BF

Har tagit en kortare promenad för att se om det kan få fart på sammandragningarna igen. Min foglossning har blivit tusen gånger bättre sen jag slutade jobba. Känns nästan som om jag hade behövt blivit 100% sjukskriven istället för bara 50% som jag är... för det är verkligen en stor skillnad!

På min korta promenad så hade jag tänkt hämta ut ett paket som ligger och väntar, men så hade någon (gissa vem!) tagit ut min plånbok från min väska så jag hade ju ingen legitimation med mig! 


Nåja, jag hoppas att sammandragningarna kommer igång igen. Vill ju träffa Bönan och så är jag så trött på att vara gravid!


 

Äntligen händer det nåt!

Med 2 dagar kvar till BF så börjar det äntligen hända något. Det kanske är en punktlig dotter vi får?

Halva natten så har jag haft onda sammandragningar. Det var på gränsen att jag vill gå upp och ta alvedon, men samtidigt så ville jag känna att det var något som hände. Skönt att något äntligen händer, liksom.

Men dom gjorde ungefär lika ont som mensvärk och så blev magen stenhård. Nu har dom avtagit lite och kommer med ganska så långt mellanrum. Jag hade liknande sammandragningar när jag var gravid med Zack och då hade det ju hänt en del (var öppen 3 cm när jag blev igångsatt).

Det kanske är dags att ta och packa BB-väskan idag, som fortfarande inte är packad...

 

Havandeskapsförgiftning igen....?

Jag har haft sån jobbig huvudvärk nu på eftermiddagen och inte hjälper det med några alvedon. Hade ont i huvudet hela dagen i tisdags också. Sambon påpekade att det kanske var havandeskapsförgiftning igen, jag hade ju det förra gången jag var gravid.

När jag var hos barnmorskan i måndags så hade mitt blodtryck stigit lite grann också, från 50 i undertryck till 80. Men 80 i undertryck är helt normalt, men hon tog mitt blodtryck en extra gång för att vara säker på att den inte var högre än så.

Men sambon tyckte att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra om huvudvärken var något att oroa sig för (jag brukar inte ha huvudvärk och alvedon brukar ju hjälpa). Jag pratade med specialistmödravården på SÖS som tyckte att jag kunde komma in och ta blodtrycket (jag bor väldigt nära, så det är ganska enkelt för mig att bara titta förbi).

Tog blodtrycket nu på eftermiddagen och det var 120/80 och jag hade +1 på äggvitan. Så det var ju fortfarande under gränserna, skönt det.

Jag träffade en rolig läkare som bröt lite på tyska:
Läkaren: I vilken vecka är du?
Jag: Jag är beräknad till på måndag
Läkaren: Ja, men då förstår jag att du har ont i huvudet.
Läkaren: Men det är nog det här konstiga vädret. Är det något annat jag kan göra för dig? Ska jag känna på din livmodertapp och se om du är öppen 10 cm?

Sen fick jag en Geisha av honom som han sa att han hade snott från kafeterian...


 

Ovanliga namn


Eftersom jag och sambon fortfarande inte kommit överens om något namn till Zacks lillasyster så får vi en hel del förslag från vänner. Igår fick jag t.ex. det ovanliga förslaget Svala. Det är lite för ovanligt för min smak.

Sambon har en gammal vän (som han inte har så mycket kontakt med nu för tiden) som har en dotter som heter Heaven. När jag var gravid förra gången så var jag lite sugen på Isola, vilket ett av Kents skivor heter (mitt favoritband). Isola betyder "ensam ö" eller nåt sånt på italienska... men sambon tyckte att det var för "new age".

Men dom två senaste förslagen som vi verkligen funderar på (som båda tycker är ganska okej) är:

Siri - Men det passar nog inte så bra ihop med Zack. "Zack och Siri" låter nästan som Sarkozy (Frankrikes president). Men hur viktigt är det egentligen att namnet på lillasyster ska passa ihop med Zacks?

Astrid - Ett namn som vi båda gillar...

Min favorit är fortfarande Elise och sambon säger att hans favorit är Felicia. Men vi får nog bestämma oss när hon väl har kommit ut, men det är bra att ha några förslag på lager. Jag har en vän vars son var utan namn i 3 veckor! Men jag hoppas på att vi ska kunna komma på ett namn till Bönan snabbare än så  :)

 

Jag längtar såååå....

Jag försökte vila lite till men så fick bebisen hicka och då är det omöjligt att somna... hela magen hoppar ju! Hon har hicka varje dag, det hade Zack också.

Jag är så trött på att vara gravid. Jag har faktiskt inte njutit något alls av denna graviditet... och dom senaste dagarna har jag drömt om:

♥ Att kunna röra mig obehindrat. Bara kunna resa mig upp ur sängen och gå ut i köket och hämta ett glas vatten utan att det gör ont.

♥ Att kunna sova på mage... åh, va jag saknar det...

♥ Att få sova/vila utan att magen beter sig som en tvättmaskin.

♥ Att inte behöva gå och kissa en gång i timmen... bara att få sova en hel natt utan att behöva gå upp och kissa. gud va jag längtar efter det!

♥ Att kunna äta vad som helst, hur som helst utan att ha illamåendet hotandes i bakgrunden. Som det är nu måste jag inta frukosten liggandes för att må bäst.

♥ Att kunna ha mina vanliga kläder igen. Allra mest längtar jag efter JEANS, jag saknar mina sköna Fornarinajeans!

♥ Att kunna sitta upp/stå upp och böja sig fram utan att ha en stor kula som tar emot.

♥ Att ha ENERGI! Jag kan inte minnas när jag kände mig pigg senast. Men jag minns efter förra förlossningen att man kände ögonblickligen att energin kom tillbaka och man kände i hela kroppen att man inte var gravid längre! Den känslan längtar jag så efter...

 

BB-väskans nödvändiga och inte så nödvändiga innehåll...

Jag och sambon gissade lite på när Bönan kommer vilja titta ut. Sambon tror på en vecka efter BF, jag tror att jag kommer behöva bli igångsatt igen två veckor efter BF. Ja, vi får väl se vem som kommer att ha rätt. Idag är det i allafall 10 dagar kvar till BF...

Vi kom också på att vi inte har packat BB-väskan ännu. Sist så var den packad flera veckor innan BF och innehöll en hel del onödiga saker, som morgonrock, blöjor och bindor (det finns ju där), mm. Men det är väl dags att packa väskan och denna gång blir den nog inte lika välfylld. Sen så kommer vi nog vilja skynda oss hem till Zack också.


Vi hade också med oss flera kilo godis, som ni ser (sambon tyckte det var viktigt att fota våra godispåsar). Men det var bara det att jag åt typ ingenting av min godispåse. När värkarna satte igång så ville jag varken ha godis, mat, juice, smoothies, blåbärssoppa eller något annat dom erbjöd mig. Det enda jag fick i mig under hela förlossningen var VATTEN, jag ville verkligen inte ha något annat. Dom tjatade på mig att jag behövde energi... men nej, det gick bara inte.

Men en liten godispåse är nog bäst att packa ner... i fall att  :)
Annat nödvändigt i BB-väskan blir: kläder till Bönan, kläder till mig och sambon, hygienartiklar, kamera och så får nog den bärbara datorn följa med. Sen tror jag inte att det behövs så mycket mer...

Många tar med musik när dom ska föda, men det gjorde inte vi. Men jag minns att radion var på i rummet och det var någon låt som ekade i mitt huvud (det var nog när jag var lite hög på lustgasen) och jag hörde den där låten om och om igen, mycket störande! Så denna gång blir det inte ens någon radio på!

 

Tidigare inlägg










Beauty Planet