bambi

Att jag aldrig lär mig...

...att jag alltid måste ha med mig bärselen när jag går någonstans med Leah.

Idag var jag och Anna och besökte LadyDahmer i hennes fina hem. På vägen dit och på vägen hem grät Leah. Hela vägen. Vissa bitar bar jag henne på armen och gick med vagnen i andra handen. För jag klarar inte av när hon skriker och är ledsen så mycket. Jag är inte van vid så mycket barnskrik så jag blir jätteledsen också för att jag inte kan trösta henne.

 

Jag blir så stressad också av att gå med henne ute när hon skriker. Jag blir stressad av att hon är ledsen, jag blir stressad av att jag tror att andra störs och jag blir stressad för att jag känner mig som en dålig mamma.

 

Så nu blir det till att alltid ha bärselen med sig. Men jag har med den ibland, det är bara det att när jag har den med mig så behövs den inte! För Leah är ju inte sån jämt, ibland så somnar hon jättebra i vagnen.... man vet aldrig med henne!

Leah har blivit med mössa


Sötnosen får ha mössa på sig nu för tiden för att vi har smetat in hennes lilla skalle med Borago. Sånt där kräm mot skorv som luktar så illa... och så vill man helst inte få på sig det själv överallt. Så nu får Leah ha mössa på sig. Jämt.

Eller i allafall tills hennes skorv är borta.
Tid hos barnpsykologen

Det var dags för läkarbesöket hos BVC idag med Leah. Allt såg bra ut.

Jag pratade med BVC-sköterskan om min oro att vara ifrån barnen i en hel vecka när jag ska få strålbehandling. BVC-sköterskan frågade då om jag ville prata med deras psykolog om hur det kan påverka barnen. Jag har ju läst en del utvecklingspsykologi när jag utbildade mig till gymnasielärare inom ämnet psykologi, men det var ju en översiktskurs så jag känner mig inte alltför insatt. Så jag sa "gärna" och hon frågade då om jag ville ha numret och bara prata med psykologen över telefon eller om hon skulle boka in en tid åt mig. Jag bad henne boka in en tid åt mig så att jag kunde sitta ner ordentligt och prata med psykologen om alla mina funderingar.

För just nu är det som oroar mig mest hur det ska påverka Leah när jag är borta en hel vecka. BVC-sköterskan trodde inte att det skulle vara någon fara, barn är tåliga och om man annars är en bra förälder så är en vecka ingenting jämfört med en livstid. Men jag känner ändå att hon är så liten och så mammig... så jag vill nog gärna få tips av psykologen hur vi ska gå tillväga för att det ska vara så bra som möjligt för Leah.

Leah hade förstås gått upp otroligt mycket i vikt! Hon väger nu 5770 gram och är 59 cm lång (hon är 7 veckor gammal). På tre veckor har hon nästan gått upp ett kilo!