Att jag aldrig lär mig...

...att jag alltid måste ha med mig bärselen när jag går någonstans med Leah.

Idag var jag och Anna och besökte LadyDahmer i hennes fina hem. På vägen dit och på vägen hem grät Leah. Hela vägen. Vissa bitar bar jag henne på armen och gick med vagnen i andra handen. För jag klarar inte av när hon skriker och är ledsen så mycket. Jag är inte van vid så mycket barnskrik så jag blir jätteledsen också för att jag inte kan trösta henne.

 

Jag blir så stressad också av att gå med henne ute när hon skriker. Jag blir stressad av att hon är ledsen, jag blir stressad av att jag tror att andra störs och jag blir stressad för att jag känner mig som en dålig mamma.

 

Så nu blir det till att alltid ha bärselen med sig. Men jag har med den ibland, det är bara det att när jag har den med mig så behövs den inte! För Leah är ju inte sån jämt, ibland så somnar hon jättebra i vagnen.... man vet aldrig med henne!


 

Leah har blivit med mössa


Sötnosen får ha mössa på sig nu för tiden för att vi har smetat in hennes lilla skalle med Borago. Sånt där kräm mot skorv som luktar så illa... och så vill man helst inte få på sig det själv överallt. Så nu får Leah ha mössa på sig. Jämt.

Eller i allafall tills hennes skorv är borta.

 

Tid hos barnpsykologen

Det var dags för läkarbesöket hos BVC idag med Leah. Allt såg bra ut.

Jag pratade med BVC-sköterskan om min oro att vara ifrån barnen i en hel vecka när jag ska få strålbehandling. BVC-sköterskan frågade då om jag ville prata med deras psykolog om hur det kan påverka barnen. Jag har ju läst en del utvecklingspsykologi när jag utbildade mig till gymnasielärare inom ämnet psykologi, men det var ju en översiktskurs så jag känner mig inte alltför insatt. Så jag sa "gärna" och hon frågade då om jag ville ha numret och bara prata med psykologen över telefon eller om hon skulle boka in en tid åt mig. Jag bad henne boka in en tid åt mig så att jag kunde sitta ner ordentligt och prata med psykologen om alla mina funderingar.

För just nu är det som oroar mig mest hur det ska påverka Leah när jag är borta en hel vecka. BVC-sköterskan trodde inte att det skulle vara någon fara, barn är tåliga och om man annars är en bra förälder så är en vecka ingenting jämfört med en livstid. Men jag känner ändå att hon är så liten och så mammig... så jag vill nog gärna få tips av psykologen hur vi ska gå tillväga för att det ska vara så bra som möjligt för Leah.

Leah hade förstås gått upp otroligt mycket i vikt! Hon väger nu 5770 gram och är 59 cm lång (hon är 7 veckor gammal). På tre veckor har hon nästan gått upp ett kilo!


 

Jaha, vad ska man hitta på nu då?

Helt otroligt! Hon sover i liggkorgen även fast den inte är i rörelse... och har nog gjort så i en timme nu också. Jag blir nästan rastlös... jag har nästan glömt bort... vad ska man göra när bebisen sover (och inte på mig)???

 

Leahs första leenden

Som jag skrev tidigare så har Leah börjat att le och det är ju så underbart! Jag blir så tårögd varje gång hon ler.

Jag försökte fånga några av hennes första leenden på kort idag, men det blev inte så bra. Suddiga och inte så fin bakgrund direkt. För man vill ju vara med i nuet och inte bara vara bakom kameran när så här fina saker händer.

Ibland är jag riktigt dålig på att bara njuta av det som händer just nu. För oftast tänker jag att jag måste fånga det på kort för att ha det som ett fint minne eller för att kunna blogga om det (bloggberoende som man är). Och man är ju faktiskt inte lika närvarande när man har en kamera emellan sig och det fina som händer...

Så ni får nöja er med lite halvdanna kort än så länge...


 

Gissa åldern på mina barn...

I fredags när vi var hos min syster för att fira att hennes dotter tog studenten så var det en BVC-sköterska där (min systerdotters killes mamma). Hon lyckades nästan pricka in exakt hur gammal Zack var, hon sa 20 månader och han är 21 månader gammal. (Jag blev ganska imponerad faktiskt!)

Sen så skulle hon gissa hur gammal Leah var. Jag förvarnade henne att Leah var väldigt stor för sin ålder. Och vet ni vad hon gissar på? "Nästan 3 månader" säger hon! Gah! Leah som är 7 veckor... alltså inte ens 2 månader (hon blir det den 25:e)!!

Så vi får nog börja kalla henne för "stora Leah" istället för "lilla Leah"...

 

Vår egna 5-minuters metod

Leah sover inte lika bra som Zack gör (och alltid har gjort). Hon har svårt att somna och komma till ro. Hon vill gärna somna och sova nära eller på någon av oss.

Så nu ska vi köra vår egna 5-minuters metod där hon får ligga 5 minuter på oss eller vid oss och sova, sedan lägger vi ner henne i hennes säng. När det går bra så minskar vi det med en minut till 4 minuter... osv... ända tills hon finner ro själv att somna i sin egen säng.

Idag har det än så länge fungerat bra med vår egna 5-minuters metod...

Varför vi så gärna vill att hon ska kunna sova själv? Ja, det är flera anledningar. Vi sover bättre själva, men nu blev det också lite "bråttom" eftersom jag kommer att vara ifrån henne en vecka och då är det bra om hon finner ro utan att behöva sova intill mig. Då blir det kanske inte lika traumatiskt och jobbigt för henne att jag är ifrån henne.

Så, nu hoppas vi att vår 5-minuters metod ska fungera (och helst bättre än den ökända 5-minuters metoden).


 

Hon log!

Ikväll så såg både jag och sambon Leah le ett par gånger!
Så härligt så jag fick tårar i ögonen!

Sambon påstod att han såg henne le för någon dag sen, men jag trodde inte riktigt på honom (eller ville inte tro på honom, jag ville ju vara med om hennes allra första leende). Men nu ikväll var vi båda säkra på att vi såg henne le!

Hon har lite svårt att le så hon gapar stort emellan leendena och försöker styra munnen... ser så gulligt ut  :)

Men tyvärr så fångade jag inte något av hennes första leenden på bild, var ju fullt upptagen med att titta på fina Leah  :)

 

Vi har saknat varann...


Det tog inte lång tid förrän Leah somnade på mig...


Idag var den längsta stunden jag och Leah har varit ifrån varannan... ca 5 timmar. Bra träning inför operationen och radiojodbehandlingen (då jag måste vara ifrån min familj i en hel vecka!).

Men det var nog lite jobbigt för oss båda... Jag kände längtan och stressade hem (jag sprang framför bussen för att stoppa den, för att jag höll på att missa den) och Leah grät i 2-3 timmar, enligt sambon. Uha, får ont i magen när jag tänker på stackars ledsna Leah...


 

Fontänen


Leah i sin babysitter


Jag satt här i soffan framför datorn när jag helt plötsligt ser i ögonvrån hur något far upp från vår säng. Leah ligger i vår säng. Sen så ser jag ju att hon kräks! Värsta fontänen, rakt upp! Jaha, då var det bara att byta kläder på henne igen (för tredje gången idag) och sängkläder.

Leah kräks oerhört mycket, så jag börjar faktiskt undra om hon har reflux. Zack kräktes knappt alls, ja, förutom någon enstaka gång... som denna (haha!).

Men Leah kräks hela tiden tycker jag, speciellt om hon ligger ner. Hon sover ibland i sin babysitter och då kräks hon knappt alls och hon trivs bäst upprätt. Ibland kommer det igenom näsan och ibland får hon "andnöd" i nån sekund (vilket är ganska läskigt). Jag ska nog prata med vår BVC-sköterska om detta nästa gång vi ska dit.

Men jag behöver inte oroa mig för att Leah kräks upp all mat. Som ni ser så är hon ju inte direkt spinkig  ;)


 

Leah, 6 veckor, här är ditt liv


Idag är det 6 veckor sen Leah kom till världen. Tänk va tiden går fort!

Hon växer så det knakar. Jag tycker att hon ser riktigt stor ut nu! Hon har redan storlek 62 på kläderna (fast det är lite stort).

Hon fokuserar rätt så bra med blicken nu. Hon har också börjat sova bättre och längre stunder (uppåt 5 timmar åt gången ibland). Men hon har ofta luft i magen som hon kämpar med (men hon gråter inte, utan mer grymtar) och så kräks hon en hel del (Zack kräktes knappt alls). Så det blir ofta klädbyten för både henne och oss.

Hon är underbart söt och blir lugn när man klappar henne på huvudet (som en katt nästan, haha). Hon tycker om att sova tätt intill mig under min arm så att hon känner armen mot sitt huvud. Hon föredrar att vara upprätt när hon är vaken, tror att det har med luften i hennes mage.

Leah är väldigt mammig (tror att hon vill ha nära till maten, eftersom hon vill äta så ofta) så tyvärr kan inte sambon ha henne hos sig lika mycket som jag kan. Även Zack är väldigt mammig just nu så det är inte många stunder som jag inte har någon unge fastklistrad på mig  :)

 

Saker man hade glömt om nyfödda bebisar


Man glömmer så fort hur det var att ha en sån här liten bebis! Några exempel:

* Att man vaknar vid minsta lilla ljud från bebisen och tror att den ska dö, innan man lärt sig alla pip, stön, grymtningar och andra läten.

* Att bebisar har veck överallt! Verkligen överallt! På armarna, på låren och för att inte tala om dom jobbiga halsvecken där bebisspya gärna hamnar. Och det är inte så lätt att göra rent dom alltid...

* Att dom minsta blöjorna läcker så lätt. Man måste byta blöja hela tiden!

* Att det är så enkelt att sköta om bebisen. Den kränger inte, protesterar inte, vänder inte bort huvudet, osv...

* Att man kan ligga hur länge som helst och bara titta på bebisen och dom små små tårna, fingrarna och den lilla näsan är ju hur söt som helst!

* Att små bebisar kan somna lite vart som helst och man kan ha tv:n på, man kan prata och till och med dammsuga i samma rum som bebisen sover.

* Bebisar kräks om dom ligger och viftar för mycket på armarna. Bebisar kräks om man gungar dom. Bebisar kräks om man vänder på dom. Bebisar kräks om man lyfter upp dom.

 

Längtan efter Leahs leenden

Leah försöker ta mer och mer kontakt. Hon tittar på oss med stoooora ögon. Det är så härligt!

Dom senaste dagarna har jag också tyckt att hon har försökt le lite grann. Det har liksom dragit lite i hennes mungipor när hon har tittat på mig. Dom första leendena är ju så härliga! Jag längtar efter dom! För att inte tala om dom första skratten! Jag kommer ihåg exakt hur det var första gången Zack skrattade. Han låg på skötbordet och jag fick tårar i ögonen när han skrattade så glatt  :)

 

Färska bilder på Leah

Nu när hennes hår börjar ljusna så ser hon nästan rödhårig ut ibland... och jag tror att hennes hormonplitar är på väg att försvinna.


 

Nu börjar vi förstå henne lite mer...


Det känns skönt att börja förstå sig på Leahs signaler lite mer. Nu märker vi när det är ont i magen hon har eller om hon är hungrig. Förut så ammade jag henne vid minsta lilla missnöje och det var kanske inte så skönt om hon hade ont i magen (att proppa i ännu mer i magen).

Hon sover lite längre stunder nu också, som igår när jag kunde vara ute och luncha och shoppa i 4 timmar. Det hade aldrig gått för några veckor sen.

Jag tycker också att hon börjar bli lite mer ljushårig. Jag tror att hon kommer att bli blond som sin storebror, för hon är ju rätt så lik Zack när han var i den här åldern (se själva här).

 

Kärleken till Leah


Leah blev 4 veckor gammal igår.
Tänk att hon har funnits hos oss i 4 veckor redan, va tiden går fort! Hon är så underbar och söt. Jag kan inte sluta pussa på hennes söta huvud.

Kärleken till Leah växer sig starkare för varje dag som går. Det var nog i lördags (när vi var på Skansen) som jag insåg att jag verkligen älskar henne. För jag var så orolig för henne och tyckte så synd om henne när hon var så varm och ledsen. Jag kände verkligen att jag ville beskydda henne och ta hand om henne.

Även med Zack så tog det ett tag för kärleken att växa fram. Det har aldrig varit så att jag har känt en enorm kärlek direkt efter förlossningen (eller graviditeten) som det är för vissa. Kanske för att jag har hatat att vara gravid eller så är det helt enkelt att jag måste lära känna mina barn lite först. Men jag tycker att det är vitkigt att folk vet att det är inte så att ALLA mammor känner direkt en enorm kärlek från första stund...

Leah samsover med oss, men hon sover en liten bit ifrån mig med en egen filt. Tidigare så sov hon i min armhåla (om ni förstår vad jag menar), men jag sover mycket bättre när hon inte sover så tätt intill mig. Hon vill fortfarande vara nära mycket, så jag ska kika på bärsjalar ikväll tänkte jag (tusen tack för alla tips!). Angående fårfäll i barnvagnen så har vi faktiskt tre stycken olika fällar, så jag ska ta och lägga ena vagnen.

 

Snuttiga Leah

Leah har suttit fast som en igel på mig hela dagen. Hon verkar bara kunna somna på två sätt och det är vid bröstet och ibland i barnvagnen. Hon är betydligt mer snuttig och vill ha mer närhet än vad Zack ville.

Detta gör att jag inte alls har haft tid att jobba (rätta en massa, vilket jag verkligen behöver nu inför betygssättningen) och har inte haft tid att svara på era kommentarer och besöka era bloggar som jag hade velat.

Jag publicerar mestadels inlägg som jag har förberett sen tidigare (har alltid ett litet lager med inlägg), vilket är lite tråkigt också...

Men jag får passa på och duscha, gå på toaletten och äta lite medans hon är nöjd. För nu har hon varit vaken sen kl. 09.30, alltså 4 timmar... det är väl rätt så länge för en 3 veckors bebis?

 

Åh, nej... inte en till!

Vår stackars katt Hera är lite orolig över vad det är för nån liten en som vi har tagit med hem. Är det en till som kommer att använda henne som kudde och lägga sig på henne? Ännu en som kommer jaga henne och dra henne i svansen?

Man ser verkligen hur hon tänker "åh, nej... inte en till!".

Hon tassar mest försiktigt runt Leah och vågar då och då sig nära och nosa lite på henne. Hon säger "mjau" lite oroligt när Leah gråter, men annars så undviker hon helst det läskiga lilla paketet som låter en massa.


 

Hörseltest för lilla Leah

Idag fick Leah göra sitt hörseltest, som alla nyfödda gör. För er som inte vet hur det går till så får bebisen en liten hörlur i örat. Den skickar iväg signaler in i örat som sedan studsar tillbaka och registreras i en dator (om allt ser ut som det ska). Allt såg i allafall bra ut med Leahs hörsel och hon låg och sov så snällt under hela undersökningen (som i och för sig inte tar så lång tid).

Däremot så låg Leah inte så snällt och sov när jag var ute och shoppade och lunchade med en kompis innan hörseltestet. Hon protesterade en hel del och jag fick stanna till och amma 3 gånger och då åt hon inte alls mycket under dom amningsstunderna. Hon verkade bara vilja ha närhet.

Jag är inte alls van vid att ha en skrikande bebis i vagnen. Zack var mycket tyst och lugn. Så lite stressande är det när man är inne på H&M och bebisen skriker och gråter en massa. Jag tror att jag får ta fram vår bärsele och ha med den under mina shoppingturer, för hon verkar behöva mycket närhet vår lilla Leah.

Däremot är det väldigt trevligt med alla som kommer fram på stan och på bussen och frågar hur gammal hon är, för hon är ju så liiiiiiiiiiten och söt, som alla sa  :)

 

Leah med solsken i blick


Leah med klarare blick (och mitt i en gäspning)


Ja, här kommer ett inlägg om Leah dårå  ;)

Leah har börjat fokusera mer och mer med blicken dom senaste dagarna. Idag när jag ammade henne så stannade hon upp och tittade upp mot mig. Det har hon inte gjort förut, så det kändes riktigt mysigt (fick nästan tårar i ögonen). Det är så härligt när man får lite mer kontakt med bebisen.

Hon har även fått hormonplitor som jag tror att alla spädbarn får (Zack hade det i allafall) när dom är runt 1 månad gammal (Leah är 3 veckor nu). Jag har även hört att fotografer rekommenderar att man inte går till en professionell fotograf när bebisen är mellan 1-3 månader för då kan hormonplitorna ha dykt upp i ansiktet och dom är ju inte så jättesnygga direkt...

 

Tidigare inlägg










Beauty Planet