Inte så lik storebror


Det verkar som om Leah blir en vällingdrickare. Zack fick vi aldrig att börja dricka välling. Vi försökte ett par gånger men han gillade aldrig det utan åt gröt på kvällen istället.

Igår kväll så testade jag att ge Leah välling för andra gången och hon drack upp hälften!

Det är helt otroligt va Leah är olik sin storebror och jag som hade förväntat mig en till liten Zack! Men nej, Leah är lättväckt medans Zack kan sova även om andra barn gråter och skriker (gäller både här hemma och på dagis), Leah har blåa ögon medans Zack har bruna, Leah ler så fort någon pratar med henne medans Zack är lite mer blyg mot okända människor, Leah behöver mer närhet medans Zack kunde ligga i babygymmet och roa sig själv hur länge som helst och så vill Leah ha napp och stoppar in allt i munnen medans vi inte alls behövde oroa oss för att Zack skulle stoppa något i munnen för han gjorde i princip aldrig det!

 

Bebisgos


Håller på och drar ner på amningen med Leah och nu ammar jag henne bara två gånger om dagen. Så jag ska nog hinna avsluta amningen till första helgen i december då jag ska genomgå strålbehandlingen.

Hon äter gröt, puré och mosad frukt. Hon är väl inte överförtjust i purén men det går ner, även fast det märks att hon hellre skulle ha ammat. Hon är så otroligt gosig och vill gärna vara så nära hon bara kan. Gärna sova tätt intill eller på en. Det är verkligen underbart med en sån gosig bebis... känns lite sorgligt när man tänker på hur snabbt dom växer upp. Jag kommer att sakna bebisgoset sen!

 

Sitträning

Vi körde lite sitträning igår kväll, jag och Leah. Hon klarar inte av att sitta själv så länge, kanske 10-15 sekunder... men hon kämpar på. Så fort hon ramlar ner så försöker hon göra en sit-up och sätta sig upp igen... men det är ju inte så lätt för en liten 5-månaders! :)

Hon har verkligen sin egna lilla stil när hon ler - med munnen vid öppen.


 

Hopp-premiär!

Idag fick Leah premiär-prova storebrors gamla hoppgunga. Hon fattade inte riktigt vad hon skulle göra i den, men hon lär sig nog snart! Zack gillade den massor när han var liten i allafall.

 


 

Syskonbus!

Jag blir varm i hela hjärtat av att se Zack busa med Leah. Att höra hur dom skrattar tillsammans när han blåser på hennes mage är nog det bästa som finns!


 

En leksak och en majskrok...

... så är hon sysselsatt ett tag...




... och jag kan förbereda middagen i lugn och ro!



 

Leah - (snart) 5 månader

Idag var det alltså BVC-besök med vaccination mot differi, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och pneumokocker. Vi pratade även om vaccinering inför resan. BVC-sköterskan sa att det skulle vara bra att vaccinera Leah mot mässlingen också innan vi åker. Hepatit A kommer hon vara för liten för att vaccineras mot, så man får ha lite mer koll på vad hon stoppar i sig när man är där nere.


Vår lilla tjockis är nu uppe över 8 kilo, närmare bestämt 8355 gram och är 67,6 cm lång. Hennes kurva har avstannat lite och det beror nog mycket på att hon har napp nu. Hon har ju så stort sugbehov så innan hon började med napp så var jag hennes napp så det var ju inte så kontigt att hon gick upp så mycket i vikt!


Hon äter bättre och bättre och mer och mer. Idag fick hon i sig en hel liten burk! Inte illa! Och så äter hon gröt morgon och kväll och så ammar jag däremellan. Ska snart börja göra egna puréer med vår Babycook, men i den blir det inte lika släta puréer som det är i 4-månaders burkarna så därför väntar jag lite till med det.


Leah var så söt när hon sov i vagnen på väg till BVC, hon låg och höll i barnvagnsmobilen (med armen uppsträckt alltså). Hon brukar gilla att hålla i något när hon sover, ibland får hon hålla i ett av mina fingrar  :)

 

Leah har upptäckt majskrokar


 

Barnen får pass


Idag har vi varit och fixat pass åt barnen. Jag märkte att även jag behövde ett nytt pass. Så det blev tre pass på en gång. Vi måste fixa passen redan nu för att kunna ansöka om visum!

Det gick bra att fota barnen... Leah ser lite korkad och "borta" ut på sitt foto bara... haha. (Visar er sen när jag har hämtat ut passen.) Och jag såg allmänt trött ut. Sambon sa att vi måste ju spara barnens första pass som minnen och även mitt pass, som minne om hur trött jag var när jag var småbarnsmamma!  ;)


 

Leah tar ordet "armveck" till nya nivåer


 

Ingen mer amning på natten nu...

God morgon! Sitter här och börjar dagen med ett glas Berocca Boost, kan behövas nämligen...

Igår så blev det inte så mycket bloggande för att jag var sååå trött. Vi försöker att vänja Leah av med nattamningen. Hon hade ju ett par nätter för ett tag sen där hon inte ammade på natten, men sen blev hon förkyld så då ammade jag henne på natten för att hon sov så oroligt.

Men dom senaste två nätterna så har jag inte ammat henne och första natten var riktigt jobbig. Hon var vaken en hel timme (mellan kl. 3-4) och grät från och till hela tiden. Vi testade att vagga henne, krama henne, ja.. allt möjligt. Till slut somnade hon om. Det var jättejobbigt, usch!

Men denna natt gick så otroligt mycket bättre. Hon vaknade till två gånger, kl.1 och kl.4 och då tog jag inte ens upp henne. Det räckte med att stoppa in nappen igen och lägga en hand på henne en stund så somnade hon om. Så skönt! Så hon sov från kl. 21-06 utan amning.

Zack var i Leahs ålder när han slutade äta på natten också.

Så idag känner jag mig lite mer utsövd än igår morse! Fastighetsskötaren kommer med ett nytt glas till vår ugnslucka och så kanske jag ska gå och kika på lite fler ringar hos lite andra guldsmeder (om det slutar regna, det spöregnar nämligen här i Stockholm).

Ha en underbar onsdag allihopa!

 

Leah tränar

Vi brukar passa på att träna på att ligga på mage lite medans storebror är på dagis. Ibland så går det hur bra som helst att rulla runt... men idag var den där förbaskade armen ivägen igen...


Kläder från Ida T., filt från MiniRex


 

Leah goes Hitler


 

Det var en gubbe på bussen...



Efter det att jag och sambon skiljdes åt, han åkte till jobbet och jag hemåt efter läkarbesöket så kom en äldre man och satte sig bredvid mig och Leah på bussen. Han började prata med henne och social som hon är så bjöd hon på leende efter leende. Gubben lekte med hennes små fötter och började sjunga för henne. Helt okej, tycker jag.

Jag tittade lite på honom och såg att han hade två klockor, en på varje arm. Jag började studera honom lite mer och såg mer och mer egenheter, tröjan var ut och in och det var hål i byxorna vid ena knäet.

Plötsligt så börjar han ropa "kom, kom, kom" till Leah... då kändes det lite konstigt. Inte hade jag lust at räcka över min bebis till en främling på bussen. Jag log lite och låtsades som ingenting, snart skulle jag ändå kliva av bussen.

När man kommer med en liten bebis så är det väldigt många som tar kontakt. Det är jättetrevligt och jag brukar inte ha något emot att dom pratar med Leah eller leker lite med fötterna eller klappar henne lite lätt på kinden, men någonstans måste man ju dra gränsen och jag vill nog inte att främlingar ska hålla i henne (kompisar får hålla i henne hur mycket dom vill!). Vart drar ni gränsen? Har ni varit med om några konstiga människor som har kommit fram till era bebisar?

 

Men det var ju inga problem att sluta nattamma

Jag trodde att vi skulle ha ett par nätter med lite gråtande och tröstande som vi hade när Zack slutade amma på natten.

Jag hade inte planerat att sluta amma på natten utan det blev mer bara så, jag testade och det funkade!

Leah brukar vakna till 2 gånger per natt och då brukar jag ta upp och amma henne. Dom senaste nätterna så har jag bara ammat henne en utav dessa gånger och andra gången satte jag bara tillbaka nappen. Så denna natt testade jag att bara sätta tillbaka nappen båda gångerna och det gick ju utmärkt! Inga protester! (Att jag inte har testat tidigare??)

Men även om det gick bra att sluta amma på natten så väcker hon ju fortfarande mig pga nappen. Några tips på hur man får Leah att inte vakna så fort nappen åker ut? Hon vaknar inte helt och håller utan gnyr mest och jag försöker vara snabb med att stoppa tillbaka den så att hon inte ska vakna helt och hållet, men det kanske funkar att bara låta henne gny ett tag och så kanske hon somnar om. Who knows?

 

Till min dotter


Vem är du där med dina fina blåa ögon? Jag som trodde att du skulle få bruna ögon som din bror, din pappa och mig... men nej, du har dina fina blåa ögon.

Kommer vi ha bra kontakt när du växer upp? Kommer du anförtro mig dina hemlisar? Kommer du att se upp till mig? Kommer du tycka om mig lika mycket som du gör nu?

Tänk att du tycker om din napp så mycket. Jag som trodde att du skulle bli som din bror och inte alls behöva napp. Tänk så glad du är och att du alltid ska gapa stort när du ler. Tänk så kramig och gosig du är. Jag hoppas att du alltid kommer att vara sån.

Tänk så mycket kärlek jag kan känna till dig också. Det fanns plats för även dig i mitt hjärta och efter bara 4 månader så kan jag inte få nog av dig. Att titta på dig, att pussa på dina goa runda kinder och att kittla dig på halsen.

Jag älskar dig Leah.

 

Andningslarm, nej tack! Gröt, nej tack!


Leah fortsätter att sova på mage. Hon sover så mycket bättre på mage och är inte lika lättväckt om hon ligger på mage. Jag har börjat vänja mig lite och lägger till och med ner henne på mage nu för jag vet att hon somnar snabbare så.

Tack för alla tips om andningslarm, men jag har alltid tyckt att den känns som en onödig pryl som är mestadels för dom nervösa föräldrarnas skull. Men om man tänker efter så är risken minimal att ens barn ska råka dö av plötslig spädbarnsdöd, speciellt om man inte tillhör någon riskgrupp. Om Leah hade tillhört någon riskgrupp (t.ex. var för tidigt född, hade andningssvårigheter, etc) så hade vi nog köpt ett andningslarm, men nu ska jag försöka påminna mig själv om hur liten risken är och hur stark hon är i nacke och rygg. Jag vill inte vara en sån där förälder som oroar mig för ALLT (men det är svårt!).

Vi fortsätter att ge Leah smakportioner med gröt... det är fortfarande inte så populärt. Men nu börjar hon få i sig lite och ALLT åker inte ut...


 

Folk säger att Leah är så lik Zack. Jag förstår inte vart dom får det ifrån? ;)


 

Leah kommer att bli min död

Om jag inte bloggar på flera dagar så har troligtvis dött av en hjärtattack.

Leah skräms hela tiden och det känns som om jag har fått minst tre hjärtattacker sen hon föddes. Förut var det att hon andades så stillsamt så att det inte syntes och jag trodde att hon hade dött. Nu så ligger hon så här när jag kommer in i sovrummet:


Hur kan hon andas?? Gör hon detta med flit? Hon kanske är som Stewie i Family Guy och försöker döda sin mamma... hon är i allafall på god väg...

*vill springa in i sovrummet var 5:e minut och känna på henne*



Jag skulle bli superglad om du ville prenumerera på min blogg! :) 


 

Grattis Leah på 4 månadersdagen!





 

Tidigare inlägg










Beauty Planet