Zack har börjat i simskola

Igår började Zack på simskola. Här i Stockholm så finns det simskola från 4 år men då måste en förälder vara med i vattnet. Jag hade inte så jättehöga förväntningar på simskolan och tänkte att det skulle mestadels vara plask och lek. Men jag blev positivt överraskad att det var rätt så mycket träning på riktiga simtag men oftast på ett lekfullt sätt.
 
Zack tyckte det var lite tråkigt när man var tvungen att lyssna på simläraren, men annars så hade han jätteroligt. Men det känns som jättebra träning både på att respektera vatten men också att lyssna på instruktioner. 
 
Jag har varit lite småförkyld i några dagar nu och igår blev det mycket värre efter simskolan. Har haft konstant ont i huvudet sen dess... men ska försöka ta det lugnt idag så att jag orkar ta mig till jobbet imorgon. Jag trivs väldigt bra på jobbet just nu. Det känns som att jag har fått så trevliga klasser och roliga kurser detta läsår och det gör så stor skillnad!

 

Vad önskar sig en 4-åring?

Nu börjar alla fråga oss vad Zack önskar sig i födelsedagspresent så därför kommer här några tips på vad man kan köpa. Eftersom han ska ha ett pippi- och sjörövarkalas (Pippis pappa var ju sjörövare) så tänkte jag att det kunde passa bra med en del present med Pippi. 
 
Vi har faktiskt bara en endast film med Pippi och det är Pippi på rymmen. Så gärna någon Pippi-film!
 
Lego fungerar alltid och båda barnen leker ganska mycket med lego (mest smålego).
 
Barnen har inte så mycket sängkläder med roliga barntryck, så sängkläder med t.ex. Pippi eller något annat barnmönster tror jag uppskattas. Vi ska nog inhandla en ny säng till Zack denna månad också så då är det extra passande.
 
En Pippi-docka tror jag skulle vara uppskattat, finns även Lilla Gubben och Herr Nilsson som barnen inte har. Dom små "Pippi-figurerna" har barnen redan dock.
 
En te-servis har jag tänkt köpa länge till barnen och det finns faktiskt med Pippi på! Den är jättefin, tycker jag!
 
Sen, spel är nog också väldigt uppskattat. Barnen har bara tre stycken spel: fiskespelet, Var finns katten? och Knasiga djur.
 
Detta är som sagt bara tips och absolut inga måsten. Andra kanske får några tips utifrån detta inlägg också? Sen kan jag säga att barnen har redan jättemycket kläder och böcker (böckerna får inte ens plats i hyllan längre).
 
 
Vad Zack får av oss? Jo, han får Ville Villekulla och Pippis pappas skepp Hoppetossa. Båda är i trä och är jättefina. Barnen har redan några figurer som passar till huset och skeppet så jag tror att dom kommer att tycka att det är jättekul att leka med dessa.

 

Här kommer Pippi Långstrump....

Zack i Pippi-dräkten
 
Zack fyller snart år. Jag frågar honom då och då vad för slags kalas han vill ha. Det har varit Nicke Nyfiken kalas, Hello Kitty kalas och nu Pippi kalas. Nu har jag kommit på en del roliga lekar med Pippi-tema, jag har beställt Pippi kakformar och jag tror att jag vet hur jag ska lösa det där med tårtan....
 
Så, jag köpte EN Pippi-dräkt som jag tänkte att barnen kunde leka med - båda två. Det är alltid förhoppningen när jag köper ett ex av någon leksak, men oftast blir det verkligen STORBRÅK. Dom bara måste ha det som den andre leker med just nu. 
 
Det har varit så mycket bråk om den där Pippi-dräkten så snart köper jag en till. Men samtidigt så tycker jag att det är så bra att dom lär sig att samsa om sakerna och att dela med sig. Jag tycker inte om det där med "mitt, mitt, mitt", men vad gör man när det ständigt är bråk och tjafs om någon specifik leksak? Hur gör ni? Köper ni två/tre/fyra av allt?
 
Leah i Pippi-dräkten

 

Marimekkobarnkläder och bambiögon

 
Visste ni att Marimekko gör barnkläder? Dom är rätt så svåra att få tag på och är lite i dyraste laget men en dyrgrip har jag lyckats få tag på hos Uni. Man blir så glad bara man ser den och den är 100% ekologisk (kontrollerad från början till slut).
 
Zack har verkligen fått mörkbruna rådjursögon - eller så kallade bambiögon. Det är ju därifrån jag har fått mitt smeknamn. När jag var tonåring så var det en kille som sa att jag hade bambiögon så då tänkte jag att jag kunde ju kalla mig det på nätet och sen har det hängt med sen dess.... Har funderat på att byta många gånger eftersom det ibland känns lite barnsligt men det har ju hängt med mig i 17 år så det är ju inte så lätt att bara byta heller...
 
Men det är lite roligt att Zack har fått så bruna ögon till hans blonda hår medan Leah har blåa ögon... dom är verkligen så olika men ändå så lika  ;)
 

 

Var har han lärt sig det där?

Igår så försvann tv-dosan. Det är väldigt problematiskt det där eftersom man inte kan ringa till den och höra vart den ligger och jag får lite smått panik när den är borta. 
 
Vi letade och letade. Under vardagsrumsbordet, under soffan och fåtöljer. Vi frågade barnen om dom visste vart den var - nej, det visste dom inte. Så vi kollar bakom soffkuddar och under tv-bänken. Nej, ingenstans.
 
Så frågar Zack om han kan få en kaka (en Meltaways, som barnen fullkomligt älskade) och jag svarar "Ja, det kan du få om du hittar fjärrkontrollen." och han svarar "Ok, den är i min garderob!" och så springer han och hämtar den!!!! 
 
Jag och maken blir helt paffa! Han hade svarat flera gånger att han inte visste vart den var (hur var det nu, kunde inte småbarn ljuga?) och han hade till och med hjälpt oss att kolla bakom soffkuddarna efter den! Men eftersom jag hade lovat honom en kaka så fick han det, men det kändes liiiiite fel att han belönades med en kaka för att han hade gömt fjärrkontrollen!
 
Busunge!

 

Slå inte flickan!

 
Hur var det nu då? Kom barn in i prinsessfasen runt 3-4-års åldern? Zack älskar rosa och glitter.. och nu rosetter! Han är helt kär i denna jumsuiten med rosa rosetter på axlarna. Han går runt och säger att det är "finaste klänningen" (egentligen ingen klänning, men han verkar tro det). 
 
Både jag och maken var lite nervösa över att låta honom gå ut i något som är så påtagligt "tjejigt", helt och hållet på grund av rädsla för vad andra kanske skulle säga. Men vi var beredda på att då får vi stå upp för vårt barns val av klädsel.
 
Det enda som egentligen hände var att några kallade honom för "flicka" (ingen big deal, det händer ibland och samma sak att ibland tror folk att Leah är en pojke) men det var en mamma vars son började låtsas-slåss med Zack. Jag var på väg fram, då den andra mamman rusade fram och säger "Man slår inte tjejer! En riktig man slår inte tjejer!" och drog honom därifrån. Väldigt konstig situation så jag visste inte vad jag skulle säga! 
 
Är det inte bättre att lära barnen att inte slåss alls? Lära dom att lösa konflikter utan att slåss och knuffas - det är faktiskt något som dom har nytta av resten av livet!

 

Dagens citat

 
-Titta mamma! Det är popcorn på väggen!

 

Ett barn som tycker om blommor

Jag älskar Project Runway (älskar att 3:an sänder det varje vardag, kan se avsnitten om och om igen)! Jag älskar att se hur dom designar och skapar egna plagg och jag önskar verkligen att jag också kunde det.
 
För flera år sen, innan jag hade barn, så pratade jag och en vän om att vi skulle designa barnkläder. Hon hade två egna barn och pratade om hur hon skulle vilja klä dom. Jag hakade på. Det är rätt så vanligt att föräldrar som är föräldralediga skapar sina egna barnklädesmärken (t.ex. Geggamoja och me&i för att nämna några) och jag antar att dom flesta föräldrarna har en bild i sina huvuden av hur dom vill att deras barn ska se ut - vilka kläder dom ska ha på sig. 
 
Jag hade gärna designat barnkläder. Färgglada BARNkläder som inte utgår ifrån något kön. För det är ju så jag vill klä mina barn och jag klär dom gärna i samma färger och tryck. Men jag är noga med att erbjuda dom alla sorters kläder, alla färger - från svart till rosa men också alla möjliga tryck.
 
En del anser att kläder inte har något betydelse och att de tär löjligt att hålla på och tjata om det men det går inte att komma ifrån att vi uttrycker mycket av vår personlighet genom kläder (försök att totalt ändra klädstil så får du se hur det känns!) och att vi alla påverkas av färger och mönster. Det finns mycket forskning kring hur färger påverkar oss och det är klart att vi reagerar olika beroende på vad en person har på sig - och dett gäller även barn!! Och hur barn bemöts påverkas dom - om någon hela tiden bemöter dig som en "tuffing" så kommer du reagera annorlunda mot om någon hela tiden bemöter dig som en mjuk och snäll person.
 
Zacks favoritfärger är rosa och lila och jag tänker att det hade det kanske inte varit om han inte hade erbjudits dom färgerna. Han älskar blommor. Hans favorittröja just nu är med blomtryck och han älskar att plocka blommor, han gör det nästan varje dag nu. Men samtidigt så älskar han att stanna upp och titta på grävmaskiner och jag tycker om att han själv har valt dessa intressen. 
 
Zack i den blommiga favorittröjan just nu

 

Barnen växer så fort

 
Jag njuter av varenda minut med barnen nu. Det är en härlig känsla, för jag vet att man lätt kan tröttna på att lyssna på barnens tjat men just nu så är det bara härligt! Jag har nog aldrig haft ett större tålamod med dom, som jag har just nu.
 
Det kändes som om barnen hade vuxit hut mycket som helst på dom där 11 dagarna. Speciellt Leah som pratar massor och säger "den dära" hela tiden, vilket hon inte gjorde förut. 
 
Dom säger så söta saker. På förskolan så har dom en tavla i hallen där dom skriver roliga saker som barnen har sagt. Zack var med för första gången denna vecka! Pedagogerna hade berättat vilka barn som skulle sluta nu under sommaren men sa att dom självklart får komma och hälsa på och då hade Zack sagt "Det heter inte hälsa på, det är bara att komma!".

 

Potatis-päron eller päron-potatis?



Häromdagen när jag förberedde middagen så satt barnen ute i vardagsrummet och såg på film. Jag gick och kollade till dom och hade en halvt skalad potatis i handen. Då frågar Zack:

- Vad är det där? Ett päron?
- Nej, potatis, svarar jag.
- Åh, får jag smaka?

Haha... ibland vet jag inte om han lyssnar? Men de tär klart, ibland har man inte tid att lyssna  ;) Han har faktiskt slutat att säga "vaaa? va säger du??" och säger bara så om vi använder något komplicerat ord.

Vi har börjat förbereda Zack inför att jag ska åka bort, med Leah är det ju lite svårare. Men vi ska sätta upp några rutor med siffor i (nedräkning) som maken och barnen kan kryssa för varje dag som går så ser dom exakt hur många rutor det är kvar tills jag kommer hem igen.

 

Simkurser för barn 2-4 år

Zack har dansat i ett år och han har verkligen älskat det! Det har känts väldigt bra att ha en regelbunden aktivitet och att han blir van vid att röra på sig. Jag tror att det är jättebra att lägga en grund för fysisk aktivitet redan när dom är små, men givetvis tillsammans med lek så att det blir roligt. Men det känns extra viktigt när vi hela tiden sitter mer och mer framför datorer och tv.

Men nu funderar jag på om inte barnen ska få testa på Simlekis. Jag tror att det skulle vara nyttigt att dom får en grundtrygghet i vatten tidigt. Barnens farföräldrar har båt och vi älskar att bada och simma så det skulle vara guld värt att barnen lär sig respekt för vatten. Sen har Trampoolin även syskonkurser så då skulle till och med barnen kunna gå tillsammans! Underbart!



Har ni några erfarenheter av Simlekis med barn i Zacks och Leahs ålder?

 

Det är stort!

Zack stortrivs på mitt jobb och vill testa allt! Han tycker allt är så häftigt och det är riktigt roligt att se sitt jobb från ett barns perspektiv. Vi har gått runt och hälsat på några kollegor och nästan alla frågar honom hur gammal han är och han svarar alltid "tre och ett halvt". Den där halvan är viktig  ;)



Först testade han att sitta och rita och måla med mammas pennor.



Sen ville han testa aulans scen förstås!



Och måla på vita tavlan också... och nu sitter han och sätter dit tusen gem i sin Bamse-tidning. Haha, tror att han kommer prata om den här dagen länge  :)

 

Vaaaa? Vad säger du??

En sak som har oroat oss på sistonde är att Zack säger "Vaaa? Va säger du??" nästan hela tiden. Det känns som om han hör dåligt. Jag blir i allafall lite orolig för det. Jag ringde till vår BVC-sköterska och lämnade ett meddelande om att vi kanske borde kolla hans hörsel.

Men sen när jag satte mig ner vid datorn nu så googlade jag "3 åring som hör dåligt" och detta verkar vara ett vanligt fenomen och någon slags fas som många 3-4-åringar går igenom? Jag kanske inte behöver inte oroa mig så mycket...

Har era barn gått igenom en liknande fas?

 

Dansuppvisning



Igår var det även dansuppvisning för Zacks barndansgrupp. Hans allra allra första dansuppvisning. Barnen i hans grupp skulle vara Karlsson på taket. Dom har tränat i många veckor och här hemma har det sjungits "Världens bästa Karlsson" (ibland även "Världens bästa Zack" haha...)



Zack har varit väldigt peppad inför dansuppvisningen och verkligen sett fram emot det. Ändå var jag lite beredd på att han kanske skulle bli rädd eller blyg när det väl vara dags, speciellt när han såg hur mycket folk det var i publiken (det var en välfylld aula). Men det gick så bra så! Och det var så underbart att se glädjen och hur han själv gillade uppmärksamheten! Det är svårt att låta bli att fälla en liten tår när man ser ens barn så där... och det var så underbart att se alla andras barn! Dom är ju så roliga och gör lite som dom vill  :)

 

Vi fortsätter att ge honom paprika...



Det här med barn som är kinkiga med maten verkar vara något som dom flesta föräldrarna känner igen... i allafall när dom har blivit ett par år gamla. Zack åt alltid allt när han var mindre men nu är han väldigt petig med vad han äter och inte äter (Leah äter fortfarande ALLT).

Som förälder så kan man ha lite olika strategier när det gäller maten som ogillas. Vissa tjatar, vissa tvingar dom att i allafall smaka och vissa lagar bara sånt som man vet att barnet äter. Jag vet inte vilket sätt som är bäst men jag tror inte på det sistnämnda.

För så gjorde nämligen min mamma med mig. Jag fick äta det som jag gillade. Ibland lagade hon extra mat till mig. Detta resulterade i att när jag var tonåring så åt jag inte kokt potatis, tomater, paprika, potatisgratäng, lök, oliver, fisk, mm mm. Listan kan göras lång. Jag har sedan fått lära mig att äta en del av dessa saker och idag älskar jag potatisgratäng och oliver men det var riktigt jobbigt ett tag, t.ex. när man fick äta middag hos kompisar och man inte gillade maten. Och det är fortfarande jobbigt att inte kunna njuta av fisk, skaldjur och champinjoner men hur mycket jag än försöker så kan jag inte tycka att det är gott!

Så, hur gör vi nu med en kinkig 3½-åring här hemma? Jo, vi fortsätter att erbjuda honom allt. Samma mat som vi äter, äter barnen. Vi lägger alltid upp allt som erbjuds på deras tallrik. Vi vill utgå ifrån att dom kommer vilja äta allt. Men jag brukar ibland "tjata" lite om att han ska smaka i allafall... utan föga resultat. För jag skulle aldrig tvinga honom.

Hur gör ni med era barn som är kinkiga med maten?

 

Ett jobbigt telefonsamtal

Igår på jobbet, precis innan vi ska personalmöte, så ringer maken på min mobil. Han säger direkt att något har hänt när Zack var på utflykt med förskolan. Dom ringde honom därifrån. Jag hinner tänka många tankar innan han får fram vad som egentligen har hänt. Jag ser framför mig en blodig, kanske avsvimmad liten Zack på akuten.

Men till slut så berättar maken att Zack har sprungit bort under utflykten. Dom var på ett museum och han var borta i ett par minuter, sen hittade dom honom gråtandes i ett annat rum.

Jag fick genast ont i magen och frågorna snurrade runt i mitt huvud. Men hur kunde detta hända? Dom skulle ju vara tre vuxna med fyra barn?!? Zack är inte sån som springer runt en massa?!?! Vad hände egentligen?!?!

Nu kanske det inte var så farligt egentligen men den första känslan jag fick var PANIK. Men sen fick jag höra från personalen att Zack hade nog velat titta på något i ett annat rum och helt plötsligt var han borta.

Zack sa själv på kvällen att han hade ropat efter en av pedagogerna en massa men det var ingen som hörde.

Det fick mig att tänka lite på min uppväxt. I USA så pratas det jättemycket om Stranger Danger, vilket innebär att man absolut inte ska prata med främlingar. Och jag växte upp med att till frukosten sitta och läsa om alla kidnappade barn som fanns på mjölkpaketet. Så med det i ryggraden så tänker jag direkt på hur lätt något hade kunnat hänt under dom där få minuterna som han var borta.

 











Beauty Planet