Jag fick en fråga förut om hur jag/vi tänkte kring föräldrarledigheten. Vi har alltid tänkt dela lika. Zack är lika mycket mitt barn som min sambos barn. Och det är faktiskt så att man får 240 dagar var, sen brukar den ena sno några dagar av den andra... men egentligen är dom menade att mamman ska vara ledig i 240 dagar och pappan i 240 dagar.
Nu förstår jag också att det inte alltid blir så. Man kan inte hålla på med millimeter-rättvisa, men jag tycker att man i grund och botten ska sträva efter att dela så lika som möjligt.
Jag tycker att det är hemskt egoistiskt av mammor att ta ut hela ledigheten själv. Man berövar pappan möjligheten att lära känna sitt eget barn och man berövar barnet möjligheten att lära känna sin pappa. Det är en möjlighet som inte kommer tillbaka, man kan inte få tillbaka dom första åren av ett barns liv. Man kan försöka hur mycket man vill att kompensera det, men det blir ändå inte samma sak.
I min drömvärld så skulle jag och min sambo ha delat lika på föräldrarledigheten från den dagen Zack föddes. En vän till mig och hennes man har gjort så, dom är lediga 50% och jobbar 50% var ända från den dagen deras son föddes (dom var båda helt lediga första månaden tillsammans). Jag är grymt avundsjuk. Men den möjligheten fanns inte för oss tyvärr.
Men jag märker att ju mer min sambo umgås med Zack desto mer går det lika bra att han lägger honom, att han leker med honom och att han tröstar honom. Jag vill inte beröva Zack detta, hur kan någon mamma vilja göra det?
Och hur kan en pappa låta mamman beröva honom tiden med hans eget barn? Jag förstår inte hur man som pappa kan tillåta det. Jag fick höra av en kompis som kände en pappa som inte ville vara hemma med sina barn, varför skaffar man då barn??? Jag blir riktigt arg när jag hör sånt... att man inte ens vill umgås och lära känna sitt eget barn. Usch, det gör verkligen ont i mammahjärtat när jag tänker på det.
Nu kan det finnas ekonomiska hinder för att man delar lika, men i dom flesta fallen så går det faktiskt (inte alltid... jag vet). Det där med ekonomin brukar alltid ordna sig!
I vårt fall så har vi bara använt 190 dagar på 8 månader, så vi har många dagar kvar. Vi vill kunna vara hemma så länge som möjligt med Zack. Och nu är det snart min sambos tur att få nöjet att ta hand om vår guldklimp om dagarna! Jag är väldigt avundsjuk på att han kommer få vara hemma när Zack ska lära sig att gå, prata och äta själv. Men jag kan ju inte ta den tiden ifrån dom bara för att jag själv vill...
42 kommentar(er)
