Snoppen kan skydda en från mycket tydligen....

 
Har ni läst Ulf Brunnbergs idiotiska uttalande om mordet på den ensamma kvinnliga fångvaktaren? Han skyller på feminism och menar att kvinnor inte ska jobba som fångvaktare. Istället för att kanske se på reglerna kirng hur vakterna jobbar som kanske är problemet, nej, då skyller han på offret istället. För hon hade ju inget där att göra. Låter ungefär som när människor skuldbelägger våldtäktoffer, som inte hade något att göra ute sent på kvällen eller inte borde klä sig på ett visst sätt. Då får dom skylla sig själva.
 
Men har Brunnberg ens tänkt på att det kanske finns unga män som också är 160 cm långa och har ungefär samma kroppsbyggnad som den kvinnliga vakten? Men det är okej att dom jobbar som vakter då - för det är snoppen som gör att dom överlever 38 slag från en galen fånge? Eller...?

 

Om en kvinna är otrogen så ska det minsann kosta!

 
Inte för att jag tycker att det är okej med otrohet men är det inte lite märkligt att Kristen Stewart har fått sparken från sin drömroll och förlorar miljoner. Hennes fans sviker henne och hon är alltmänt utstött.... Men när Ashton Kutcher var otrogen så fick han istället ett jobb där han får 4,5 miljoner per avsnitt. Är inte det lite märkligt? Otrohet som otrohet eller?

 

Har vi inte kommit längre än så här 2012?

H&Ms höstkatalog damp ner i brevlådan igår. Jag och barnen satte oss ner och tittade lite på barnkläderna tillsammans. Nästan genast så slogs jag av dom stora skillnaderna mellan "flickavdelningen" och "pojkavdelningen" i katalogen. Till och med genusmotståndarna borde kunna se dessa skillnader...
 
 
 
Tjejer - visa rumpan, titta förföriskt bakåt (hur många killar ser vi i denna pose)?
Killar - slappna av och ta det lugnt, se lite cool ut
 
 
Och vad är detta med att killar/pojkar alltid ska vara "aktiva" medan tjejer ska inte smutsa ner sina glittriga (ömtåliga) kläder?
 
 
Det kanske finns en antydan till dansande hos denna tjej. Det var den enda som jag hittade som höll på någon sportaktivitet, jämfört med killarna där var och varannan håller på med någon sportaktivitet.
 
 
Igen - hänga med kompisarna och titta ömt ner på kompisen medan pojken tittar ut mot sina drömmar om att bli baseballstjärna.
 
 
Till och med när man tittar på dom mindre barnen så finns en stor skillnad!
 
En del kanske menar att dessa katalogbilder inte har någon större inverkan på oss och våra barn. Att dom inte har någon stor betydelse. Men om det inte har någon betydelse varför har man då gjort en sån stor skillnad mellan könen?
 
Detta är ändå en katalog som kommer in i många hem och som många barn tittar i och kanske tänker "åh, dom kläderna vill jag ha på mig och då kan jag göra si eller göra så". Bilderna skapar en stämning, mys med kompisarna eller roligt bus med kompisarna. Klart att barnen blir sugna på att göra detsamma med sina kompisar. Klart att dom identifierar sig med dessa barn som kanske till och med har likadana kläder som dom!
 
Jag trodde ärligt talat att vi hade kommit längre än så här 2012. En positiv sak är i allafall att det är liiiite mer färg bland killarnas kläder, men det väger inte upp för dessa unkna bilder....
 
Vad säger ni om bilderna? Vad ska man göra för att påverka?
 

 

När det kostar 15 000 kr att kritisera en bild

Minns ni att Genusfotografen som kritiserade en bild av Louise Johansson, där hon (som är kock) dricker vatten ur en vattenslang med öppen mun i en artikel i Arlanda Express tidning. En väldigt sexualiserad bild som aldrig skulle ha tagits om hon hade varit en man.
 
Det blev stora diskussioner kring bilden på flera olika håll, vilket fotografen som tog bilderna förstås fick nys om. Han tyckte inte om det och stämde Genusfotografen för att han hade använt hans bilder i hans blogg. Enligt lagen får man citera andra i text men inte i bild på internet, vilket gör det väldigt svårt att kritisera och diskutera en bild. 
 
Jag förstår att lagen är till för att folk inte ska sno bilder av andra men samtidigt så måste man kunna kritiskt granska även bilder. Eller? Tydligen inte, då Genusfotografens inlägg kostade honom 15 000 kr i skadestånd till fotografen. Men man kan ju fråga sig om fotografen även har kontaktat Dagens Media och Svt Nyheter eller om det är lättare att sätta dit (och tysta) en bloggare?
 
Tyvärr så verkar det som om fotografen mest tyckte det var jobbigt att han blev kritiserad istället för att kanske öppna ögonen för vad hans bilder av Louise Johansson egentligen förmedlar och hur dom är en del av samhället där sexualiseringen av kvinnor är så "normalt" och vanligt att man inte ens tänker på det. Men ett rätt så bra sätt att se hur fel det egentligen är, är att genom att försöka se en man i samma poser som kvinnan. 
 
P.S. Om ni inte har sett bilderna som jag pratar om så kan ni klicka på länkerna till Dagens Media och Svt.

 

Varning!


 
Detta klistermärke har jag nu sett ett par gånger på reklamskyltar lite överallt. Sån här reklam kanske skulle behöva en varningstext?

 

Parfym och lösnaglar för små barn

 
Ja, en del saker är verkligen annorlunda här i USA. Jag hittade pyttesmå lösnaglar i mataffären med Dora på. För små barn?!?! När en vuxen kvinna knappt kan göra någonting med lösnaglar utan att dom ramlar av, hur skulle inte ett litet barn bli begränsad av dessa? Barnet skulle knappt kunna leka!
 
Lika konstigt som parfymen för småbarn som jag hittade här om dagen. Men där fanns det i allafall parfym för både både pojkar och flickor. Men växer inte våra barn upp tillräckligt fort som det är?
 

 

När mamman åker ifrån barnen

Nu när jag ska vara borta från barnen i 11 dagar så får både jag och maken höra en del kommentarer om "ska han ta hand om barnen själv?". Jag vet inte, men jag tror inte, att vi skulle få höra "men ska hon ta hand om barnen själv?" om det var maken som skulle åka iväg.

Jag såg även på programmet om dom identiska fyrlingarna igår att när mamman åkte iväg till USA för att träffa en annan familj med fyrlingar så lämnade hon långa listor på kylskåpet med instruktioner åt hennes man. Jag kan inte tänka mig att han skulle göra samma sak om han åkte iväg.

Men varför ska det vara så här? Varför ses pappor som inkompetenta att ta hand om sina egna barn? För det viktigaste är väl egentligen att dom ser till att hålla barnen vid liv och att dom mår bra? Det spelar nog inte så stor roll om dom får fel strumpor på sig eller dom badar på tisdagen istället för onsdagen... eller hur?

Ibland kan jag vara lika dum själv och komma på mig själv med att "rätta" maken. Men vem säger att mitt sätt att ta hand om barnen är rätt?

Känner ni igen er? Skulle ni skriva listor om ni åkte iväg från familjen?

 

När reklamen lägger sig i genusdebatten



En läsare frågade mig om vad jag tyckte om den nya ICA-reklamen där Stig använder sig av hen. Jag vet att det råder delade meningar kring reklamen, men jag tycker faktiskt att den är bra.


Vissa verkar tycka att ICA förlöjligar dom som använder sig av hen men så ser inte jag på reklamen. Stig är väl ändå en karaktär som brukar missförstå saker och göra bort sig en hel del och det känns som om det är precis så han gör nu.


Jag tycker också att reklamen visar på att oavsett om man använder hen eller inte så finns det faktiskt annat som påverkar (mycket mer) och som är viktigare. Att t.ex. föreslå att pojken ska prova att köra truck och flickan ska baka påverkar förstås barnen mer än att kalla dom "hen" eller inte. Om alla skulle agera som Stig och stoppa in barnen i fack på det viset (speciellt som han gör i slutet av reklamfilmen) så skulle det verkligen begränsa barnen och deras framtida val.




Jag vet att även Liberos nya reklam har diskuterats ur genusperspektiv. Jag kan hålla med om att reklamfilmen (speciellt musiken som har valts ut till reklamen) inte direkt gynnar genusarbetet, men den känns ändå inte farligt tycker jag. Barnen porträtteras rätt så oskyldigt och dom visar mer nyfikenhet inför varandra, så som barn ofta gör. Det behöver inte ligga så mycket mer bakom det. Men visst, reklamfilmen är väldigt heteronormativ....

Vad tycker ni om reklamfilmerna? Bu eller bä?

 

Om vi gömmer oss så bidrar vi också till normen

Igår så låg jag och tittade på Skönhetsbubblan på svtplay (hade bara sett ett av avsnitten innan men det är verklgien värt att se ALLA!). I ett av avsnitten så säger en plastikkirurg att om man som mamma, efter att ha fött 2-3 barn inte känner att man vågar bada med sina barn så är han glad att få hjälpa till. Klart att mamman också ska kunna bada med sina barn.

Det fick mig att fundera - vad är det för samhälle vi lever i där man inte vågar bada och visa sig i baddräkt/bikini bara för att man har lite pluffsig mage? Är det bara dom med slimmade kroppar, fasta bröst och som inte har några celluliter som ska våga visa sig ute i en bikini?

Nej, så ska det förstås inte vara! Men jag känner igen mig. Jag är inte lika bekväm på stranden nu efter två graviditeter. Jag kanske hellre gömmer mig under en t-shirt i skuggan men då bidrar jag ju faktiskt till denna sjuka norm! För om jag (och alla andra) inte visar att man faktiskt kan gå runt i bikini trots tigerränder och hängbröst då tror ju alla andra att det inte är okej heller. Det blir mer och mer ovanligt att se det på stranden och då känner man sig bara ännu mer obekväm! Man bidrar faktiskt till normen även genom att gömma sig, för att man inte passar normen.

Nej, i sommar ska jag inte skämmas för min kropp - både för barnens skull och för att bidra till normen i samhället! Så här får det inte vara!

 

Hur får man pojkar att våga bära rosa?

Rosa är ju en känslig färg (läs boken Rosa - Den farliga färgen om ni inte tror mig). Oftast är det helt okej för en tjej att klä sig mer "pojkigt" än tvärtom. Det är okej att kliva uppåt i hierarkin men inte neråt. Det skulle ju vara skamligt. Så rosa som förknippas så starkt med "tjejigt" är därför extremt känsligt för vissa att sätta på sina pojkar. Men om man vill erbjuda sina söner alla färger ochlära dom att det som är "tjejigt" inte är fel så kanske man gärna vill klä dom i lite rosa då och då... trots att samhället säger att det är fel.

Jag har hört att många pojkar börjar vägra rosa i 3-4-5 års åldern, när dom får höra att det "tjejigt" elelr "fel". Men hur ska man då göra som förälder? För det första så måste man prata om att det inte finns något som är "tjejigt" eller "killigt". När Zack fick en docka så var han säker på att det var en flicka, men jag kallade den konsekvent för "han" och vad som gjorde att han tyckte att det var en flicka.

Jag fick tipset av en vän vars son vägrade rosa runt 4-års åldern. Hon köpte då en massa rosa skjortor, tröjor och t-shirtar åt sin man. Han började använda dom och två veckor senare var det inga problem för sonen att ha det heller. Kanske ett tips..?

 

Skulle inte det naturliga vara en man i smink och klänning då?

När jag var ute och sprang några ärenden idag så slog det mig att alla par som jag såg så var killen klädd i grått/svart/mörka kläder och tjejen hade oftast något färgglatt. Brukar det inte vara tvärtom i naturen? Oftast är det hannarna som är färgglada eller har stor fin man. Det är oftast hannarna som gör till sig, svansar efter honorna eller dansar för dom. Hur kan det ha blivit så tvärtom hos människan?

Alla som alltid tjatar om att vi är två olika kön och är olika av naturen. Då kanske det är männen som borde börja sminka sig och klä sig i färgglada klänningar?

 

En feminist i klänning

I fredags på Skavlan var Caitlin Moran gäst. Hon sa en hel del vettiga saker som t.ex. detta med bilden vi har av hur en feminist ser ut och ska vara. Hon ska helst vara av medelklass, ha lågklackade skor och hålla en Virginia Woolf roman i handen, sa hon. Och är det inte lite så? Att många verkar tycka att om man inte beter sig på ett visst sätt och ser ut på ett visst sätt så får man inte kalla sig feminist.

Jag får ju ständigt kommentarer om att jag har klänning och tycker om att baka och ändå så vill jag uppfostra mina barn genusmedvetet. Är det inte det lite dubbelmoral, undrar några? Då undrar jag om dom tror att jag visar upp ALLT i bloggen? Hur roligt skulle det vara om jag postade dagens outfit varje dag - mysbyxor och t-shirt idag igen (för det är det jag oftast har på mig hemma). Och det blir lite konstigt om jag ska påpeka att "idag har jag spikat upp en tavla" eller "idag har jag betalat räkningarna". 

Men om man som feminist eller genusförespråkare anser att det är fel att stoppa in folk och barn i köns-fack blir det inte fel att stoppa in feminister i fack - att så här "ska" man va? Det är väl dubbelmoral om något?

Jag tycker inte om att jag måste bära klänning och sminka mig för att känna mig fin. Jag vill göra detta ibland ändå, men jag vill inte känna mig tvungen. There's a big difference. Men jag utmanar mig själv och postar t.ex. videobloggar där jag är osminkad och trött. Något som jag aldrig skulle ha gjort för en tio år sen...

Jag vill inte att Leah ska känna krav på att hon måste ha på sig vissa kläder eller sminka sig, raka benen, osv, för att känna sig fin. Jag vill inte heller att det här med att hon ska vara fin ska vara viktigt, vilket det gärna blir när man klär flickor i klänning för det genererar direkt en massa kommentarer och komplimanger. Klart som tusan att barnen snappar upp detta!

Men det jag egentligen vill säga med allt detta är att feminister och genusmedvetare kan komma i alla slags former och ha alla slags intressen. Det viktiga är väl ändå tankarna bakom allt och att man problematiserar saker som man gör som kanske inte är så jämställt och inte bara accepterar att allt är som det är. Ja, men varför "måste" det vara så att kvinnan ska handla alla barnkläder eller varför är det mannen som alltid står vid grillen? Det är ändå tankarna och värderingarna bakom som jag tycker är allra allra viktigast, en klänning hit eller dit bleknar mot allt det där väsentliga - att barnen lär sig att alla faktiskt är lika mycket värda och ska behandlas med respekt.

 

Fantastiska kommentarer!

Även om jag ibland tycker att det är lite jobbigt att blogga så är det ju faktiskt det mesta otroligt roligt och det är ju er stora förtjänst! För vad vore bloggen utan er fina, smarta och trevliga läsare?

Lisa skrev en superkommentar - ta er tid och läs den ordentligt!

Lisa om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:
Jag blir mest förvånad av de som inte tycker att det är viktigt att både pojkar och flickor får samma möjligheter. Hur kan man medvetet låta bli att ge sina barn chans att utvecklas inom viktiga områden, bara för att de har varit förknippade med det ena eller andra könet?

Sen tror jag att föräldrar missar hur mycket de hela tiden styr sina barn.

Det verkar som många tycker att så länge man uppfostrar i enlighet med de traditionella könsnormerna så styr man inte hur enkelspårig man än är, men om man gud förbjude ruckar lite på könsrollerna är man genast en rabiat feminist som använder sitt barn som ett verktyg osv. Om jag skulle sätta på en dotter rosa kjolar 3 dagar i veckan skulle ingen höja på ögonbrynen, gjorde jag detsamma med en kille skulle det bli ramaskri om hur överdriven jag var. Varför egentligen? Det är ju bara tyg- om det inte skadar dottern borde det väl inte skada sonen? Det samma med leksaker. En liten tjej kan överlastas med dockor i princip från födseln, och ingen tänker på att man då styr henne. Skulle man behandla en liten kille på samma sätt skulle man nästan klassas som barnmisshandlare som experimenterar med barnen.

Det är ett bra tanke-experiment. Tänk på vad du och andra har köpt för leksaker och kläder till barnet, och vad ni säger till barnet, och vad ni leker för lekar med barnet. Så låtsas ni att barnet var av det andra könet. Om ni tycker att kläderna, bemötandet, lekarna eller leksakerna skulle kännas överdrivna eller "styrande" för ett barn av det andra könet, så kan ni nog anta ni redan nu är styrande, bara enligt de för tillfället rådande könsrollerna.

Jag tittade på Familjen Annorlunda ikväll. En pappa skulle ta med sönerna på fiskeutflykt, mamman skulle vara hemma och pyssla med döttrarna. När intervjuaren frågade var föräldrarna noga med att säga att det var baaaarnen sjääälva som valt, barnen hade själva delat upp sig i grupper. OK, säger ni det så...

Sen visades pappan när han stod och pratade om hur fiskandet satte igång minnen hos honom, och hur han nu försöker få fisket att bli nåt hans "grabbar" ska minnas. Inte hans barn. Hans "grabbar"...
Och de tror ärligt att barnen har valt aktiviteter själva, utan att bli påverkade. Suck.

Familjen Annorlunda kanske känns som ett extremt exemplel, men tyvärr verkar väldigt många föräldrar agera på precis det här sättet, och vara totalt omedvetna om det. Skulle några ha reagerat om alla döttrar hade åkt iväg med pappan och fiskat medan mamman och sönerna pysslade? Eller om det var mamman som fiskade och pappan som pysslade? Hade det ansetts styrande eller överdrivet? Skulle tro det ja.

Ursäkta att jag hijackat kommentarsfältet med denna maraton-kommentar.


Fler fantastiska kommentarer:

Ankis om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:
Ett jätte bra inlägg. När vi läste barnpsykologi på universitet (bara några ynka hp så det räknas egentligen inte) så pratade förläsaren mycket om dockors fördelar. Blandad annat använder barn dockor till rollspel, för att bearbeta händelser och känslor. Jag tänker verkligen uppmuntra och "lära" min son leka med dockor eftersom jag tror han har mycket att vinna på det. Jag tycker dockor borde vara lika självklart i barnrummet som lego, vare sig det är en pojke eller flicka som bor där.

Tessa i höghuset om Ger ni verkligen era barn möjligheten?:
Ett bra inlägg tycker jag, och jag håller med om att man måste uppmuntra barnen till att prova på de lekar som är typiska för motsatta könet. I och med att samhället påverkar så mycket i motsatt riktning.

Jag gör det själv, till viss utsträckning, samtidigt som jag är noga med att även bekräfta den mer typiska leken, så att de inte känner att den är fel. Mina äldsta är större än dina, och vi pratar mycket om att det är bra med omväxling. T.ex. får man växla star wars med Astrid Lindgren, barnen speglar i sina lekar det de hör och ser omkring sig, t.ex. filmer, spel, TV, böcker etc. Men det jag märker när mina söner leker med t.ex. lego, är att de väver in rollekar även om det handlar om rymdhjältar. Och de byter kläder på figurerna, klipper till mantlar, etc.

Lina
om Ibland är det jobbigt att blogga...:
Det var just för dina tänkvärda åsikter om genus som gjorde att jag fastnade för den här bloggen från början. Nu följer jag den för jag tycker allt andra är trevligt att läsa om också, men jag gillar speciellt dina tankar kring genus. I förra inlägget satte du ord på saker jag själv funderat på. Men jag förstår din känsla. Jag kände lika när jag hade en blogg, det var jobbigt när man fick kommentarer med hårda ord. Jag ställde upp i en artikel om könsspecifika barnkläder förut och fick hundratals kommentarer på siten, där väldigt många mer eller mindre tyckte ens åsikter var rena skiten. Det kändes jobbigt och man undrar ibland varför man utsätter sig för det. Men jag kan finna tröst i att jag vet att jag tycker det är viktigt, det är nåt jag tror på så då är det lättare att förbi se skit som man får. Hoppas du vet att vi är många som inte upprörs över dina genusinlägg utan tycker de är tänkvärda och inspirerande. =)


Tack Lina för din värmande kommentar!  :)

 

Ger ni verkligen era barn möjligheten?

Jag blir lite trött på att höra föräldrar som säger "ja, men vi gav Lisa/Tage/Fia/Hans bilar/dockor men hon/han lekte aldrig med dom..." sen när man frågar lite mer så får man höra att "dom blev bara ståendes i rummet". Och så tror dom att det är genetiskt att flickor bara vill leka med dockor och pojkar bara vill leka med bilar, men dom har egentligen inte alls erbjudit barnen samma möjlighet att leka med bilar/dockor.

Föräldrar verkar tro att det räcker med att köpa leksakerna (eller vad det nu är) och sen låta dom stå där i rummet. Men man måste faktiskt som förälder visa barnen också att dessa leksaker är likvärdiga leksaker, erbjuda dom lika ofta som andra leksaker. Plocka fram bilen eller dockan lika ofta som andra leksaker. Lära barnen hur man leker med dom, för många barn kan bli osäkra hur dom ska leka med nya leksaker som dom inte är vana vid då måste man som förälder faktiskt visa barnen hur man kan leka med leksakerna.... senare kommer barnen på egna sätt att leka med dom.

Sen så är det ju så att man som förälder måste ta tag i detta för det kommer nog inte ske på förskolan eller hemma hos vänner. Och man kan inte räkna med att barnen själva tar fram leksakerna som står och samlar damm i ett hörn.

Förutom detta så tror jag att föräldrar inte tänker på alla signaler dom sänder sina barn. I leksaksaffären, vilken avdelning går man först till, stannar längst vid? Det sänder ju faktiskt signaler. När barnet fyller år, vilka ord väljer man när man beskriver den nya leksaken, vilket kroppsspråk har man, sånt påverkar faktiskt mer än vad man tror. För att inte tala om hur engagerad man är när man väl sätter sig ner och leker med leksakerna!

Så när föräldrar säger "Ja, men Kalle hade en massa dockor i sitt rum men ville bara leka med bilarna. Killar tycker om att leka med bilar mest, så är det bara." så blir jag faktiskt lite skeptisk och jag tror inte att man kanske inte helt och fullt ut har gett Kalle möjligheten att verkligen leka med dockorna. Om inte annat så kanske Kalle har läst av vilken inställning föräldern har och vill bara leva upp till det föreställningen.

 

Hen-vindarna blåser vidare



Hur ser på detta med hen?

Igår så var en kollega till mig rätt så upprörd över detta med hen. Feministerna har helt fel taktik, sa han upprört, varför utplåna hon och han? Världen kommer att skratta åt oss. Förstår dom inte att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor? Men det är klart att vi ska ha samma rättigheter, fortsatte han.

Det verkar som om alla har sin egen tolkning om ordet hen och hur och när det ska användas. Så det är lite svårt att veta vem som har rätt. Jag ser hen som ett kompliment. Jag kommer inte sluta använda hon och han. Det känns som ett väldigt praktiskt ord att använda om man t.ex. inte vet könet på någon. "Du var hos läkaren idag, vad sa hen?" eller om könet egentligen inte spelar någon roll om man t.ex. berättar en saga "Robin var väldigt glad. Hen hade aldrig varit med om något liknande.".

Jag tycker att hela hen diskussionen har gått lite överstyr och har fått alldeles för stora proportioner. Vad säger ni om det hela?

 

Det gäller att lära barnen från start...


Denna leksak som har blinkande lampor, en diskokula och en påle måste nog vara den sämsta leksaken någonsin. Vad tänkte dom som tillverkade denna? Vad tänker föräldrar som köper denna? Var det en pedofil som kom på denna?



Och om man inte tycker att det räcker med att lära barnet att strippa så kan man lära barnet att raka sig uner armarna, på snippan och på benen - genom att träna på en docka!! Men det funkar väl bara en gång? Sen måste man väl köpa en ny docka? Genialisk idé - not!



Eller varför inte lära den lilla flickan att vifta på brösten - från 0-6 mån. Schysst att dom skriver "something for the evening" för man vill ju inte ha tofsar på brösten på morgonen - då ska man vara anständig!!

P.S. Tröjan passar ju bra ihop med dom högklackade skorna för bebisar....

 

Ängsliga kvinnor bakom ratten?


Jag hatar alla dessa fördomar om att kvinnor skulle vara sämre bilförare än män! Låt kvinnorna köra nån gång så kanske dom skulle få lite mer körvana? Jag brukar ofta tänka på att det nästan alltid är mannen som kör när man ser ett par i en bil. Varför ska det vara så? Finns ingen anledning!

Men jag tror att när det gäller denna bit så måste också kvinnor ta för sig lite mer och säga "jag kan köra" istället för att alltid automatiskt sätta sig i passagerarsätet. Jag och maken brukar turas om, att den ena kör ena vägen och den andra kör tillbaka. Men nu kör vi inte bil så ofta och mestadels lite längre sträckor.

Sen tror jag inte riktigt att den som valde bilden till insändaren riktigt förstår innebörden av "ängslig"...

 

Vad sägs om ett par högklackar till din bebis?


Det finns ett företag som heter Heelaroius som har inriktat sig på mjuka högklackade skor åt bebisar - i åldern 0-6 månader!! Förlåt, men hur kommer man ens på idén? Om man förstås inte ser sin bebis som en docka? Ja, men lär din bebis från födelsen att hon (ja, för det står "hon" överallt på deras hemsida, aldrig att man skulle köpa dessa åt en pojke) är till för att visas upp och måste ständigt vara söt!


 

Sveriges första könsneutrala barnbok

Kivi och monsterhund heter det allra första barnboken där hen används som pronomen. Alla barn kan således identifiera sig med huvudpersonen Kivi.

Precis som författaren Jesper Lundqvist säger i en intervju: det handlar inte om varför han lät bli att könsbestämma huvudpersonen Kivi, utan varför (i stort sett alla) andra som skriver barnböcker väljer att skriva om antingen pojkar eller flickor. Varför är det så viktigt med kön? Och varför blir det så provocerande och känsligt när man vill låta bli att kliva in i något av de där två facken? Det här är en viktig, intressant och komplicerad frågeställning som man verkligen borde grotta ner sig lite mer i.

Han har också berättat det oftast är vi vuxna som tycker att det är så viktigt att placera in människor i könsfack. När han har provläst boken för barn så är det ingen som har tyckt att det har varit konstigt att huvupersonen inte har någon klar könsdefinition.

Oftast är det en pojke som är huvudpersonen i barnböcker (till och 70% i bilderböcker), så det är väl toppen med en huvudperson som alla barn kan identifiera sig med?

 

Hellre lite lägre lön?

Jag har en manlig vän som jag diskuterade genus och jämställdhet med här om kvällen. För det första så tyckte han att det är så fel att fokusera på ojämställdheten mellan män och kvinnor när det finns så mycket större orättvisor i världen men även i Sverige. Det är ingen som diskuterar dom stora skillnaderna mellan svenskar och invandrare när det gäller hälsa, arbetslöshet och inkomst (som är mycket större än den mellan män och kvinnor). Och jag måste hålla med honom om att det är synd att detta inte alls diskuteras i samma utsträckning som jämställdhet mellan män och kvinnor.

Men en sak som han sa som verkligen fastnade i mitt huvud:

"Jag skulle lätt kunna byta med er kvinnor! Jag skulle hellre ta lite lägre lön i utbyte mot mer tid med barnen och ett längre liv!"

Han tar ofta upp att det aldrig forskas om varför fler män än kvinnor tar självmord och det diskuteras aldrig vad man ska göra åt problemet att män jobbar så hårt så att dom dör flera flera år tidigare än kvinnor. När man vänder på det hela så där så känns det kanske inte så dumt att få lite lägre lön i utbyte mot ett längre liv, men under våra liv så får vi också utstå en hel del diskriminering och att andra ser ner på oss. Så jag vet inte.... vad säger ni..?

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg










Beauty Planet