bambi

Välkommen Athena och Adonis!
Vår älskade katt Hera dog den 18 december förra året. Hon var världens snällaste och finaste katt och det blev så otroligt tomt utan henne. I 14 år sov hon bredvid mig på nätterna och gav oss så mycket kärlek.
 
Men redan innan hon dog så pratade vi lite grann om att skaffa en till katt. Hon var ju lite ensam. Men sen när hon blev sjuk (hon hade en tumör i urinblåsan) och vi var tvungna att avliva henne så började vi titta efter två kattungar.
 
Jag kollade Blocket om och om igen, efter Ragdoll-kattungar. Jag ville ha just rasen Ragdoll (som även Hera var) för att dom är så sociala, snälla, lugna och är lite som hundar. Rasen kallas oftast för "hundkatter" för att dom kan gå i sele, många lär sig att apportera och komma när man ropar. Jag läste till och med om en ragdoll som kunde sitta, ligga och göra "vacker tass" på kommando. Dom blir ofta rätt stora också. 
 
Så, den 27 december åkte vi iväg till Norrköping och tittade på några kattungar. På eftermiddagen skulle vi till Bromma och titta på andra kattungar men så blev det ju inte.... vi blev ju förälskade i kattungarna i Norrköping. Det går ju inte att bli annat än kär i dessa dunbollar...
 
Sen började nedräkningen. Vi skulle ju inte få hämta dom förrän den 29 januari. Vi tyckte alla att det kändes som en EVIGHET tills dess. Leah gjorde en "nedräknare" där vi klippte av en siffra för varje dag fram tills vi fick hämta kattungarna.
 
Så, i tisdags hämtade jag hem Athena och Adonis!
 
 
Ni ser Athena, en hona, till vänster och Adonis, en hane till höger. 
 
Vi diskuterade länge om vi skulle byta namn på kattungarna (för detta är namnen som uppfödaren har valt), speciellt Adonis hade vi lite svårt för. Vi pratade om Apollo, Akilles och Atlas. Barnen tyckte Apollo var ett bra namn, men sen kom svågern och sa att det var ju en resebyrå. 
 
Jag råkade nämna för barnen att Atlas är ju en kartbok, så då tyckte dom att han inte kunde heta så. Ja, det var lite svårt att komma överens.
 
Men när vi fick hem dom så blev det ju att man sa "Adonis" och nu har vi vant oss.... så han får nog fortsätta att heta så ändå.
 
 
Athena, som ni ser här ovanför, är den som är modigast. Hon är mindre än sin bror men det är hon som bestämmer över honom. Hon går och äter först, han får vänta. Hon visar ofta att det är hon som bestämmer. Det är en riktigt tuff katt.
 
Vi valde just Athena för att hon var modig, när vi var och tittade på kattungarna så somnade hon i Leahs famn. Om man vågar göra nåt sånt, ja, då är man trygg och modig.
 
 
Adonis är en liten fegis. Han gömde sig ofta i början, speciellt om det var något plötsligt ljud. Han ropade ofta efter syrran och ville vara där hon var.
 
Men han är mycket mer kelig än Athena. Han tittar upp mot en, rakt in i ögonen, och spinner riktigt högt när man klappar på honom. 
 
 
Det är kul att dom är så olika. Det är också helt fantastiskt att se hur dom busar med varandra och tvättar varandra. Jag kan ligga och titta på dom länge. Dom är så otroligt söta!
 
 
Dom känner sig rätt så trygga här hemma nu. Men vi har tagit det lugnt dessa första dagarna. Första dygnet så fick dom bara vara på övervåningen där deras kattlåda är. Vi tog upp mat och vattenskålar till övervåningen och busade mycket med dom. Vi plockade inte upp dom så mycket utan det vara mest bus och lek första dygnet. 
 
Sen fick dom komma ner till mellanvåningen och vi kelade lite mer med dom. Dom har börjat sova i vår säng på nätterna och dom kan vara ifrån varandra mycket mer.
 
 
Ni kan se många fler bilder och även en del videoklipp på när dom busar på min Insta @bambiblogg
Hundspann vid norra polcirkeln
Hej vänner! Ja, nu har jag flyttat bloggen hit, tillbaka till blogg.se. Varför hit? Jo, för här fanns redan en hel hög med gamla inlägg, så det kändes bäst att flytta över inläggen från femme hit då. Jag har under jullovet nu sysslat med att flytta över inlägg för inlägg, men bara dom inlägg jag ville spara, från dom 5 år jag var hos femme.
 
Jag har sparat mina favorit-recept och sparat såna inlägg som jag vill ha kvar som "minne" eftersom bloggen ändå har varit som en dagbok för mig.
 
När jag fick veta att femme skulle läggas ner, efter Hannah och Peters skilsmässa, så tänkte jag först sluta blogga helt. Men jag har haft lite abstinens och har känt att jag har ju så mycket jag vill få ur mig och skriva ner!
 
Så, jag kommer nog säkert blogga då och då... ändå...
 
Jag har varit lite aktiv på Instagram dock. Där har ni fått veta lite vad som har hänt under denna månad som jag inte har bloggat. 
 
Bland annat så dog vår älskade katt Hera. Hon fick somna in den 18 december. Hon hade en stor tumör i urinblåsan och hade för ont. Hon blev 14 år gammal och hela familjen har tagit det väldigt hårt. Det känns fortfarande... Hon sov bredvid mig varenda kväll i 14 år. Så det är fruktansvärt tomt utan henne...
 
Vi har dock tittat - och hittat - två nya katter. Vi kommer att få hem två nya kattungar den 29:e januari. Två ragdolls som jag längtar ihjäl mig efter. Jag som alltid har trott att jag var en hundmänniska (för jag har haft hund under min uppväxt) men nu känner jag en sån stark längtan efter katt. Jag har tittat på katt-videos och bilder under hela jullovet. Jag tror att Hera omvände mig till katt-människa. <3
 
Ni kan se bilder på våra nya kattungar på Instagram, där jag heter @bambiblogg
 
Hera dog den 18:e, sen drog vi iväg på jullovskryssning med Birka den 22:a. Fyra nätter var vi på båten, där man åkte två nätter norrut mot norra polcirkeln (vid Rovaniemi i Finland) och sen två nätter söderut. Vi brukar annars alltid fira jul hos oss, något jag verkligen älskar när hela släkten kommer. Men nu är svägerskan höggravid med svåra foglossningar och dom bor i Östersund, så dom kunde inte komma. Vi vill inte heller åka till dom och sätta press på att dom ska känna att dom behöver fixa och ordna. Så vi bestämde att vi alla skulle fira jul på varsitt håll i år. Det var faktiskt skönt att göra något annorlunda för en gångs skull, även om jag älskar våra jular tillsammans.
 
Höjdpunkten på vår jullovskryssning var att vi hade bokat att åka hundspann. Vi åkte 5 kilometer med hundspann. Först körde maken oss, sen efter ca halva sträckan så körde jag.
 
 
Jag är ju lite klantig utav mig så jag lyckades åka av när jag stod bakpå och körde. Hundarna fick en massa fart när dom började närma sig "mål" (vilket jag inte visste), så jag åkte av och slog i högra knät illa. Jag hade en intensiv smärta i knät under några dagar, sen efter en vecka kändes den bra igen.
 
 
Vi fick även åka lite efter en ren när vi var där uppe.
 
 
Dagarna på båten var väldigt mysiga och sköna. Vi åt hela tiden 2-rätters till lunch och 3-rätters till middag. Vi hade turen att få ett bord precis vid ett fönster, eftersom man hade samma bord hela tiden så var det himla trevligt!
 
 
Det var lite skönt att åka bort i några dagar, men när vi kom hem igen så blev det så påtagligt att det var så tomt efter Hera igen.
 
Just nu har vi svärföräldrarna hemma hos oss då dom är utan ström och har 5 grader i sitt hus efter stormen Alfrida. Och så har jag färgat Leahs hår rosa! Det var Leahs bästa julklapp, enligt henne!
När min pappas bil blev kändis

Hej vänner! Hoppas att allt är bra med er. Här har det varit en känslosam vecka. Som jag berättade tidigare så dog min fina farbror förra veckan. Denna vecka dog mina systrars pappa (vi har samma mamma men olika pappor). Så tråkigt och det kom rätt så hastigt. Båda två blev 79 år gamla.

Min syster som bor i USA har inte varit här i Sverige sen hon flyttade dit, för 39 år sen. Hon är född och uppvuxen här i Sverige och är faktiskt svensk medborgare. Nu försöker vi få hit henne för hennes pappas begravning. Det är lite krångel eftersom hon har gift sig i USA och bytt namn och har således ett annat efternamn hos Skatteverket än hon har idag. Det är jättekrångligt att få till ett nytt pass för henne och den svenska ambassaden har begränsade öppettider…

Men jag hoppas så att vi ska få hit min syster. Jag har inte träffat henne på flera år nu och Zack och Leah har aldrig träffat henne. Tänk om dom äntligen får träffa sin moster!

Så, det har varit blandade känslor av sorg och sen glädje att min syster kanske kommer hit… Åh, va jag hoppas att hon kommer hit!

Min pappa fyllde 80 år i somras och är alltså bara ett år äldre än sin bror och mina systrars pappa som nyss dog. Det får mig onekligen att tänka och undra hur mycket tid jag har kvar med honom. Jag försöker umgås med honom så mycket som möjligt och vi ringer varandra flera gånger i veckan.

Ett av hans stora intressen är bilar och jag tittade igår på Tårtgeneralen där min pappas gamla Volvo finns med i början. Det är en ovanlig sort (tydligen) och den är ”guldfärgad”. Han blev tillfrågad när dom spelade in filmen i Köping och han bor inte så långt därifrån. Jag tog en screenshot som jag har mailat honom  🙂

 
P.S: Han tog med sig denna bil från USA när han flyttade tillbaka till Sverige. Så om man tittar noga så ser man Californias delstatsflagga fram på bilen.