Han klarar av att äta hela klyftor fint, jag håller upp
dom mot ljuset först för att se att det inte är någon kärna i.
Ja, så här ser en clementinknarkare ut. Jag vet inte om man borde sätta honom i någon slags avvänjningsklinik eller något? Han får aldrig nog, så då måste vi säga "nej" (hatar att behöva göra det, men efter 2-3 clementiner så känns det som om man måste säga stopp). Och precis som en alkoholist som blir nekad att dricka sprit eller en spelberoende som inte får spela så blir han A-R-G. Han måste ha sina clementiner!
Så nu har vi fått börja gömma clementiner här hemma och bara ta fram en åt gången. Jag och sambon tycker också om clementiner, så vi får äta dom i smyg. Helst efter han har gått och lagt sig. Så är det att leva med en plutt med ett beroende.
10 kommentar(er)
