bambi

"Det ligger i pojkars natur att leka med bilar"

Zack fick häromdagen sina första dockor. Det fick mig att tänka på en kommentar som ofta dyker upp när man pratar om genus och leksaker, att pojkar väljer själv att leka med pojkleksaker även fast man har erbjudit dom traditionella flickleksaker också (och tvärtom förstås).

Detta tror jag är bullshit. Ligger det i generna att pojkar ska leka med bilar och flickor med dockor? Nej, knappast. Bilar har ju inte ens funnits så länge så att det kan ligga inkodat i våra gener att föredra dom (eller inte föredra dom).

Det dom flesta föräldrar inte tänker på är att dom har en mycket stor inverkan på vilka leksaker deras barn leker med.

För det första så lär vi våra barn hur och vad dom ska leka med. Och då tar många föräldrar fram dockor när dom ska leka med sina döttrar och visar dom hur dom ska göra för att leka med dom och många föräldrar tar fram bilar och visar sina söner hur man kör runt med dom.

Jag tror att även om man som förälder köper blandade leksaker (både flick och pojk-leksaker) så tar man inte själv fram dockorna till sönerna (och tvärtom) och visar hur dom ska leka med dom, utan man låter dom ligga där och förväntar sig att pojkarna ska ta fram dom själv... men så gör ju inte barn. Det märker jag ju med Zack, han föredrar ju dom leksakerna som vi har lekt med honom med och låter dom andra ligga. Dom kan bli nyfikna på nya leksaker, men då gäller det som förälder att ta tillvara på den nyfikenheten och uppmuntra leken så att dom fortsätter att leka med leksaken.

 

Sen så märker barn alla små signaler som vi sänder ut hela tiden. T.ex. när barnet fyller år och flickan öppnar sina paket så hör hon direkt på reaktionerna vilka leksaker/presenter som är "bäst" och som får flest "wow" osv. Och när pusslet öppnas så kanske föräldrarna inte säger så mycket.. och då blir inte det så roligt senare till skillnad från den "häftiga" Batman-gubben som pojken får och får direkt höra hur "tuff" och "häftig" den är.

Så jag tror att vi föräldrar präglar våra barn väldigt mycket när det gäller val av leksaker. Jag märker ju hur mycket Zack älskar Nalle Puh och det har mycket att göra med att vi var med i Nalle Puhs bokklubb och har läst mycket av Nalle Puh böckerna för honom. Däremot så bryr han sig inte lika mycket om bilar eller dockor på dagis eller hos vänner eftersom han inte har haft såna själv (tills nu).

Däremot så blir förstås barnen mer och mer påverkade av vänner ju äldre dom blir, men man kan lägga en viss grund som förälder. Vill vi inte lära våra söner att vara omhändertagande och känslosamma? Då måste vi leka med dockor och "lära" dom det, eftersom barn lär sig så mycket via lek. Samma sak med flickor som kan lära sig att vara lite tuffare och modigare genom att leka actionhjälte. Men då måste vi som föräldrar lära barnen hur man leker med dessa leksaker, för det kommer dom inte komma på helt själva...

#1 - Jessica

Skrev något liknande i min blogg idag. Handlar om hur föräldrarna inreder sina barns rum i pojk- resp. flicktema. Och att Sverige ligger efter när det gäller att uppfostra barn jämställt (enligt undersökning). Kul att du brinner för det, gillar att läsa din jämställdhetsdebatt!

#2 - Natali

Jag håller nog inte med dig där alls. Jag tror att det är kodat i människan att flickor är mer omvårdande och pojkar väljer leksaker som är mer bygga/riva/jaga/förstöra. Jag har köpt leksaker av alla de slag till mina barn. Pojkarna hade dockvagnar, spisar, lego, utklädning (båda prinsessor och riddare). Dottern är extremt omvårdande med sina dockor, de ska nattas, och kläs på och kramas med. Sönerna har kört rally med sina dockvagnar gärna tills de gått sönder. Jag anser att flickor och pojkar är olika och vi måste hjälpa dem att bejaka den "andra" sidan. Särskilt med sönerna då dottern får det automatiskt av sina bröder. Dottern valde dockorna redan som 1 åring och då skulle de ha både blöjor och nappflaskor , nu är hon helt besatt av små hundar och andra djur. Trost att hela vårat hem är fullt av Lego, Spindelmannen och Pokemon osv.

#3 - ♥ ♥ ♥ bambi - missa inte mina julklappstips i bloggen! ♥ ♥ ♥

Natali: Men som mitt inlägg går ut på. Även om leksakerna finns där, har DU lekt med lego och spindelmannen med henne? Har du lekt med dina söner med dockorna och visat hur man byter blöja på dom?

#4 - Natali

sv: Klart jag har. Jag försöker ofta leka med Duplo med henne. Hon tappar intresset ganska snabbt. Hon vill ha färdigt hus inte bygga det själv. Hon vill leka med gubbarna i huset men inte bygga själva legot. Sönerna släpade dockorna i benen och de var alltid utan kläder. Sönerna var aldrig intresserade av att klä på och vårda dockorna trots att jag försökte. Nu kan dock 8 åriga sonen leka med dockor med sin syster helt i enighet hur hon vill ha det. 6 åringen vill dock leka tuffare med dockorna. De ska gärna slå sig eller ramla ur sängen eller liknande.

Men Spindelmannen bor med de andra dockorna i dockhuset. Där bor alla i harmoni oavsett ursprung, som ett kollektiv där alla får vara oavsett om de är Lego, Polly in Pocket, Paymobil, Littles petshop eller Spindelmannen.

#5 - Jenny i Dalby (mamma till tre)

Jag håller helt med Natali ovan och behöver egentligen inte tillägga så mycket. Och ja, jag har lekt med dockor med mina pojkar och bilar med dottern, kanske inte så mycket actionhjälte med någon av dem förstås...:) Här har alltid funnits tillgång till både "tjej - och killeksaker" (om man ska kategorisera dem så), och båda sönerna har varit betydligt mer intresserade av exempelvis bollar, hjulen på vagnen (vänt den upp och ner istället för att köra med den), av alla typer av stora maskiner ute osv än vad min dotter varit (nu menar jag som riktigt små, utan påverkan från dagis osv). Dottern har aldrig varit någon docktjej, men däremot alltid väldigt pysslig, gillat att klä ut sig osv. När hon började på dagis så visade det sig också att hon är väldigt omhändertagande mot yngre barn, något som fortfarande sitter i (hon är 9 år nu). Många leksaker måste man inte heller visa barnen hur man leker med, mycket är kopior på det vi själva använder till vardags, och barnen härmar ju oss. Jag tror också att mycket av detta ligger i vår natur (faktum är ju att vi är genetiskt olika), men självklart kan man påverka dem i den ena eller andra riktningen, särskilt som lite större. Precis som Natali skriver ovan får man lära sina barn att bejaka även den "andra sidan". Jag tror att du kommer att märka skillnad på dina egna barn, på sättet de leker till exempel, när du har barn av olika kön. Ska bli spännande att se vad du har att säga i ämnet om några år! :-)

#6 - Jenny i Dalby (mamma till tre)

Usch jag är så trött så jag märker att jag formulerar mig illa. Vad jag menar är att visst blir det lätt så att man som förälder (eller annan vuxen/äldre barn) visar barnen könstillhörighet på leksakerna, men att de leker olika även om de har tillgång till samma saker, beroende på kön. Kan bara instämma även med Natalis andra inlägg om hur olika barnen väljer att använda sakerna.

#7 - Cissi

Kan inte låta bli att komma med en kommentar. Förstå mig rätt nu. Jag menar absolut inte att vara kritisk mot dig eller dina åsikter, men jag känner mig absolut inte lika säker som du i den här frågan.



Jag tror nog att pojkar och flickar intresserar sig för olika saker, och att de har en egen vilja i mångt och mycket. Vi föräldrar kan uppmärksamma barnen på olika saker, men de väljer ju själva vad de vill leka med i slutändan. Båda mina grabbar har lekt med "flicksaker" om man så säger, men intresset finns inte riktigt från deras sida...



Är det så fel att få vara pojke? Det känns ibland som om du inte tycker att det är bra att vara pojke, med pojkiga egenskaper. Jämställdhet handlar väl om så mycket mer än att flickor ska bli pojkar och pojkar flickor? Jämställdhet handlar väl om samma villkor och möjligheter för båda könen, inte ett neutralt kön? Det kommer att bli intressant att se er inställning till det nya barnet, som jag har förstått blir en flicka.



Som förälder har man ett ansvar att lära sitt barn kärlek, empati, hänsyn, ansvar, osv osv, men jag tycker nog inte att det sker genom vilka kläder eller leksaker barnet/barnen har...



Så. Nu har jag sagt det.



Ha det bra :)

#8 - Jenny i Dalby (mamma till tre)

Har föresten en fråga också!:) Jag har noterat att alla de bloggar som jag besökt och som behandlar det här ämnet är skrivna av relativt nyblivna föräldrar, oftast till ett barn och där barnet är under tre år (kanske tom under två). Har du Bambi (eller någon annan) tips på bloggar där ämnet tas upp och som är skriven av en flerbarnsförälder, gärna med barn av olika kön och där åtminstone något av barnen kommit upp i skolåldern? Tycker det skulle vara väldigt intressant att läsa om detta ur ett annat perspektiv! Har ni tips tar jag tacksamt emot dessa!

#9 - ♥ ♥ ♥ bambi - missa inte mina julklappstips i bloggen! ♥ ♥ ♥

Jenny: http://annakaagaardkristensen.blogg.se/ har en son som är i skolåldern, men bara ett barn. Sen är både hon och LadyDahmer förskolelärare som bör ha en hel del erfarenhet av barn av båda könen.



http://beckahbitch.se/ har tre söner, varav den äldsta är 11 år.



Men jag kan tyvärr inte komma på någon med barn av båda könen som är intresserad av genus just nu.. kanske kommer på någon senare!

#10 - Fifi

Håller nog med dig iaf till början av texten, däremot kan jag säga att vår son leker både med dockor och bilar och då har vi ändå låtit honom utforska själv hur man leker med leksakerna. Han tog dockan och pussade på den, sen traskade han runt med dockan och låtsas-gick med henne. Med bilarna har han ju kört fram & tillbaka med, just för att de har hjul. Inget som vi visat själva.

Däremot låter vi honom leka med alla sorters leksaker, förrutom då de överdrivna pistol,kniv och sådant.

Några prinsess och prinsleksaker har vi försökt undvika, då de är liteeeee för mycket.

#11 - Fifiness

Förresten glömde jag att tillägga att det är ju precis som du säger, attityden och uppmuntran. Säger man "wow vad cool du är i den där..." eller "åh så söt du ser ut just nu" så är även det en missanvisning.

Det ligger ju som sagt inte enbart i vilka leksaker man ger sitt barn utan hur man framför dom.

#12 - Helena

tror det ligger mycket i hur du säger (utan att vara förälder själv men moster :-) )

jag tror att man ofta säger "vilken tuff liten kille" och "vilken söt liten tjej" - nog sällan man kallar flickor tuffa.. :-)



Måste dock säga ett motargument. Som sladdis som jag är så har jag en storasyster och en storebror - och jag har lekt med lego och dockor, he-man och barbie, osv osv. så det är nog lite fråga om vad som finns till hands :-)

/Helena

#13 - Jenny

Jag har en mycket empatisk son på 8 år. Han är lillebror till en storasyster som jag tror har hjälpt oss föräldrar att göra honom "mjuk". Eftersom jag sett pojkar ,som fått krav på sig att vara tuffa i tidig ålder, spåra ur helt har vi varit mkt noga med att vara könsneutrala med våra barn. Visst, dottern är tjejig och sonen kan vara killig, men båda har en fantastisk förmåga att sätta sig in i hur andra människor kan känna. Om vår mjuka kille har vi fått kommentarer om att han kan bli mesig; hellre en mjuk, mesig och trygg kille med god självkänsla än en tuff kille på ytan utan ett säkert inre!! Jag tror att föräldramedvetenhet är det viktigaste i vårt samhälle idag!! Lycka till med Zack och bänan!

Jenny

#14 - Trollpackan lite åldersstigen!

Nja..jag tror att du har fel där faktiskt. För det första så kan det vara helt individuellt, alltså oberoende av kön, vad de vill leka med.

Generna kodar inte för bilar nej, men de kodar inte heller för dockor, om man nu ska hårddra det.



Jag som har några år på nacken, och har en dotter som nu är vuxen, som har varit och är en riktig flickflicka, som jag har fått kämpa för att få på ett par byxor när hon gick i skolan. Var ju mer praktiskt när de lekte ute, men hon ville bara ha klänningar. Jag fick på henne sina första jeans när hon var 9 år...Har en bekant som har en son i samma ålder. Han fick dockor när han var riktigt liten, som hon lekte med honom med,men det hjälpte inte. Han fullkomligt älskade allt som lät illa, bilar, "vapen", actonhjältar...och blev fullkomligt fascinerad när hon gick förbi en byggarbetsplats med honom i sittvagn, när han fick syn på alla maskiner där.



Det är bara att titta på hur smågrabbarna beter sig när de går förbi till exempelvis en byggarbetsplats eller ett vägbygge.... Tjejer är inte alls lika intresserade av det.



Sedan är det ju så att de riktigt små barnen kanske det inte märks så mycket på, men när de får välja själva vilka leksaker de vill använda så kommer det säkert att bli bilar och tåg för grabbarna och tjejerna väljer dockor och barnserviser och lagar mat på en leksaksspis.



Har de däremot inte något att välja på, så leker de ju såklart med det som finns till hands.

Men då har man ju ändå vinklat det som de ska leka med så att säga, genom att själv välja bort en viss typ av leksaker.



Ha en tippentoppenkväll !

#15 - NIna

Jag instämmer helt å hållet i det Bambi skriver. Det gör jag inte bara utifrån att jag har barn utan också genom kunskap i ämnet som jag läst mig till om genus, könsroller m.m.



En anledning till att barnen i ovanstående exempel (kommentarerna) väljer som de gör är att de växer upp med föräldrar som själva lever med de klassiska könsrollerna. T.ex. att pojkar ser vad pappa gör, meckar med bilden, medan flickorna oftare härmar mamma som kanske ammar lillebror.



Sandra Bem som forskat inom ämnet, såg könsskillnader som socialt konstruerade snarare än biologiska. Detta förklarades via en kognitiv ansats; individen har könsscheman som beskriver hur verkligheten är beskaffad i enlighet med samhälliga och kulturella värderingar. All inkommande information filtreras och organiseras i dessa kognitiva scheman så att de överrensstämmer med individens föreställningar. Detta resulterar i att könsroller och stereotypiska tankar och handlingar bibehålls. (Caprara & Cervone, 2000)

#16 - ≈Sanna≈

Jag har minnen från när jag var liten. Jag fick alltid så tråkiga saker (som dockor) och tog hellre min storebrors saker när ingen vuxen såg på. Det ligger nog väldigt mycket i att killar ska leka med bilar och tjejer med dockor men resultatet blir nog inte alls detsamma och barnen själva får bestämma.

Hoppas att ni mår bra allihopa. Kram!

#17 - Josefin

Jag håller med dig!

#18 - Soffy

Så BRA skrivet! Jag har samma åsikt som du, och jag tror att könsrollerna är mycket mer socialt konstruerade än genetiska. Därför tror många att det är stor skillnad på pojkar och flickor, men i själva verket så påverkas våra barn av den värld de lever i. Såg att flera kommentarer handlade om att "du ska se om några år...Men jag är övertygad om att man som vuxen har "lärt" sitt barn vad de ska gilla., precis som du skriver. Samhället visar ju tyvärr att pojkar ska låta och ta för sig och flickor ska vara tysta och vara vårdande. Jag är själv lärare och har läst mkt om detta och tycker att det är så intressant, om man analyserar barnböcker och könsrollerna där så blir man förvånad!

#19 - Trulsa

Hihi, tänkte direkt när jag läste det här inlägget hur jag själv satt häromdagen med vår dotter och lekte med legobilar på hennes nya bilmatta. Hon springer nog lika mycket omkring med bilarna som med dockorna här hemma men allra mest gillar hon låtsasmaten (mat har alltid varit ett stort intresse för henne) Och både jag och pappan älskar superhjältar så det kan jag lova att det blir det mycket av oavsett om hon vill eller inte när hon växer upp :)

#20 - Tess

Jag hoppas fler tänker till lite angående detta. För som det är nu...huh! Barn som leker med något "annorlunda" på dagis eller i skolan blir ofta retade av de andra barnen. Och det är något de lärt sig från föräldrarna ju...Det hörs ofta på sättet de pratar när de säger något om sådant.

#21 - Jenny i Dalby (mamma till tre)

Nina: Hur kommer det sig då att flickorna härmar just mamma och pojkarna pappa? OM det nu är så menar jag. Då borde ju pojkarna känna mer samhörighet med sitt eget kön och vice versa? Traditionellt är ju mamman hemma med barnen när de är små, och även då med sina små söner. Borde då inte sönerna också intressera sig för att "amma dockan" osv om det är det de ser? Det kanske en hel del pojkar gör alltså, detta är bara en hypotetisk fråga. Ingen av mina tre barn (varken dotter eller söner) har varit/är intresserade av dockor nämligen.

#22 - Sandra

Innan jag fick min son hade jag hållt med dig fullständigt men efter snart 1,5 år som poijkmamma så är det snarare så att jag inte gör det. Både jag och min man är "mjuiksar", Alfred har aldrig sett någon mecka med en bil, sånt är definitivt inte "coolt" och tufft här hemma. Snarare ser han sin pappa diska, vika tvätt och dammsuga ;-) . Vår son älskar allt som låter högt, rullar och kan bankas med. Sen även lugnare aktiviteter som att krama nallar, pyssla länge med kastruller, läsa böcker etc. Men både jag och min man är lite chockade över hur traditionellt "pojkig" han är, faktiskt utan påverkan av oss (och vi har inga äldre barn i bekantskapskretsen, det skulle vara hans oerhört mjuka farfar isf, rätt osannolikt) . Därmed behöver det inte vara så att en typiskt "pojkig" person springer runt och gapar, slåss och röjer men jag märker att han fascineras av just traktorer, bussar och annat och gudarna ska veta att jag inte är den som uppmärksammar sånt när vi är ute med vagnen! Vi har flickkompisar som påminner mycket om Alfred och killkompisar som är superlugna, pyssliga och försiktiga. Tror att det snarare är så att olika individer har skilda preferenser och det kanske är så att det är lite mer representerat i respektive könsgrupp. Sen är det säkert så att barnen påverkas mycket av oss, förskola, skola och annat (om inte annat BR:s vidriga leksakskatalog etc.) men jag har fått mig en tankeställare då vår son just är hemma med mig i en miljö där han kan välja fritt mellan olika leksaker (jag leker inte så mycket med honom, han leker själv) och ändå har sina preferenser. Några tankar från mig iaf :-)

#23 - stina

Alla är vi olika! Även våra barn!

Älskar att vi är olika!!

Här hemma har vi en som älskar att vara Polis och sjörörvare. Älskar att han hittar på sina lekar själv.. hans fantasi är fantastisk!!

Det han leker mest med är ett skohorn, kartong, resväska, bälten, snören och nycklar. :)

Han ska nog få en Ficklampa i julklaPp :)

Leksaker hit och dit... min son leker mest med andra saker. :)

#24 - Elisabet

Å jag håller också med Bambi till hundra procent.

Jag tror faktiskt att det finns genetiska skillnader mellan flickor och pojkar, det är väl ändå ganska självklart och det är ingen som tvivlar på det, det vore isf ganska dumt.

MEN det är faktiskt ännu större skillnader INOM könen än MELLAN dem.

Och det som genus handlar om för mig är att man inte ska förvänta sig saker utifrån vilket kön barnet har, utan låta det växa upp till en INDIVID, inte en könlös sådan (det är ändå omöjligt), men en person som får friheten att känna att hen får göra vad hen vill och får alla möjligheter och inte pressas in i ett fack bara för att man kollat mellan benen. För att kunna ge barnet dessa möjligheter så är det viktigt att sluta vara så jävla trångsynt och hela tiden behandla barnen utifrån dess kön. Vilket ALLA människor gör, det finns ingen som inte gör det. Men man ska försöka motarbeta det så gott det går. För det finns ju som sagt var massor med skillnader INOM könen och jag tycker att det är viktigt att det är accepterat att det är så. Så länge som man antar och förmodar och bemöter hit och dit utifrån vad barnen har mellan benen, så accepterar man inte individer och dessa skillnader som kan finnas mellan individer. Det är bara att inse att det är så.



Om det nu är så att flickor är på ett sätt och pojkar på ett annat sätt, som så många här i kommentarerna tycker, då kan ni ju förklara för mig hur det kommer sig att min 3åriga son älskar att leka med dockor och ta hand om dem. Han älskar allt rosa och glittrigt, klänningar och skor. Han gillar bilar också, men jag tror att han gillar allt "flickigt" eftersom vi helt enkelt LÅTER honom gilla det. Annars skulle han inte göra det. Vi vuxna påverkar så himla mycket mer än vad vi tror.

Jag har en dotter också men hon är bara 15 månader. Men hon är helt galen i bilar, grävskopor och byggarbetsplatser. Om jag vore en nötig förälder så skulle jag dränka henne i rosa halsband och demonstrera docklekar för henne, men det gör jag inte. Istället så uppmuntrar jag att hon är förtjust i fordon. Och så länge vi gör det så kommer hon växa upp och utveckla sin egen identitet och inte någon könsrollsidentitet. Likadant med sonen.



Men förmodligen så är det något fel på mina barn, antagligen så är de homosexuella, eftersom de så starkt avviker från hur man ska vara. Eller hur var det nu..... :-/



#25 - Jacks mamma

Hålelr med i mycket av det du säger och även om jag inte direkt funderar på genus så har vi alltid erbjudit Jack varierade leksaker, han har dockor, bilar sävl som ett minikök och städsaker. För det är dom saker han har intresse för, men däremot kan jag inte se att vi aktivt visat han hur dessa leksaker "fungerar" utan han har själv tagit intiativ tillatt leka med dom och DÅ har vi visat och lekt med. Och faktiskt uttrycker vi WOW om han skulle få pussel för han Älskar att bygga med dom och är superstolt över sig själv då han lätt klarar sina 8bitars knoppussel.

#26 - Anonym

Alla barn är ju olika eller hur??

#27 - Elisabet

Jag vet förresten en blogg av en genusmedveten tjej som har två barn av olika kön, inte jättegamla barn men i alla fall inte under 3 år; http://blogg.alltombarn.se/ketchupmamma/

#28 - Nina

Jenny: Det finns ju två kön, det gör det. Däremot tror jag att det finns mer likheter än olikheter mellan könen. Men fysiskt sett ser vi olika ut och i en viss ålder fattar barn det där, tror jag. Pojkar känner då samhörighet på ett sätt med pappan å ett med mamman. Jag tror absolut att små killar ammar dockan, (om man låter dem) tills de fattar att det är bara kvinnor som kan göra sånt för det har med bröst att göra.



Naturligtvis är/blir vissa killar bråkiga även om man uppmuntrat dem till motsatsen, men det kan tjejer också vara. Alla är vi individer. Problemet är ju när man har förutfattade meningar om hur man bör vara som flicka/pojke.

#29 - Lady Dahmer

jag tycker det är skrämmande hur otroligt naiva och framförallt BLINDA många föräldrar verkar vara ang. sin egen påverkan och inblandning. Det är det subtila. Hur man reagerar när barnet leker. Uppfyller barnet förväntningen man har så reagerar man starkare även om man inte själv tror det. Men barnen snappar upp på en gång. och socialiseras.

#30 - Lena -Chokladmamman

Håller med dig till stor del. Jag har stött på SÅ många föräldrar som när man pratar med dem säger att de låter barnen själva välja men när man ser på deras leksaker och hör deras attityder gentemot barnen är det så uppenbart att de är partiska och vill att deras barn ska leka med typiska pojk-/flickleksaker. Det många inte förstår är ju att vi skickar inte bara medvetet ut signaler till barnen, utan även omedvetet. Och ALLA påverkar sina barn.



Däremot tror jag också att barn automatiskt gillar saker av orsaker som vi inte påverkat. Vi föds inte som tomma blad, vi har en hel del sidor vi via gener får från våra föräldrar. Tror faktiskt inte att vi föds könslösa i psyket, utseendet är lätt att se men det finns så mycket mer i våra gener. Jag tror dock inte att tjejer föds att gilla rosa, det är ju så larvigt så det finns inte. Däremot tror jag många tjejer är mer omvårdande än killar, dock långtifrån sagt att alla är det, och det finns många killar som är det också. Det viktiga i det hela tror jag är att uppmuntra båda sidor, att inte få de barn som gillar leksaker som anses vara för de andra könet att skämmas för det.



Jag själv gick aldrig på dagis, min mamma var dagmamma och jag har haft tillgång till alla sorters leksaker och mina föräldrar har inte överdrivet påverkat mig. Jag har ofta känt mig lite "pojkaktig" stundvis för att jag vägrade rosa när jag var liten och lekte med bilar och drömde aldrig om att bli sjuksköterska utan mer om att bli arkitekt eller nåt ingenjörsaktigt. Jag lekte mycket med dockor också, dock tror jag inte jag badade dem och höll på.

Tyvärr är det ju så att förskolor befäster könsroller och anledningen är att så många föräldrar till barn som går där har attityden "låt pojkar få vara pojkar och flickor flickor". Det är så synd att så många föräldrar helt enkelt inte förstår vad de gör mot sina barn. För hur kul är det för ett litet barn att känna skuld för att de gillar något de inte känner att de "får" gilla. Det är så begränsande. Det handlar ju inte alls om att ta bort deras kön, utan bara att vidga begreppet.

#31 - Ann-Marie

Men gud..Alla uppfostrar väl sina barn som dom anser är "rätt".Eller?? MORAL-TANTER

#32 - Ann

Hej!

Jag brukar titta in till din blogg lite då och då , (ganska ofta faktiskt) jag gillar den men jag brukar aldrig kommentera.

Nu kände jag att jag ville lämna ett avtryck.

Jag håller faktiskt inte med dig här.

Jag har en pojk som är snart 9 år och en tjej som fyller 2 nu i januari.

Min pojk hade/har traditionella pojksaker som lego, bilar mm.

Med min dotter ville jag testa om det verkligen var tjej eller killsaker som gällde.

Hon fick leka med storebrors lego, tåg bilar mm.

Jag köpte faktiskt inga leksaker till henne i början.

Så fort vi kom hem till andra eller till dagis kastade hon sig över dockor, dockvagnar, köksredskap och serviser, trots att vi inte hade några hemma.

(kan i och för sig bero på just det?)

Men jag tror ändå att det på något sätt finns där inom oss.

Jag har alltid erbjudit kläder, saker, bestick mm i svart, blått, turkost, grönt, men hon väljer alltid rött eller rosa. Vad det beror på vet jag inte.

Ville bara säga min mening.

Tack för en trevlig blogg och sköt om dig.



Ps. Jag mådde också superbra min första graviditet men pissdåligt med min andra och sista.

Försök å håll ut det kommer ju ut något fantastiskt till slut!

Kramar Ann

#33 - Anonym

Min son är visserligen liten 1år 8mån han älskar sin docka, byter kläder. Han älskar att fika, laga mat och bjuda på bullar från sitt kök. Han tycker även om at vara med när vi lagar mat. Han älskar sina glitter skor, tycker om sitt "bling-blibg" halsband och i dag hade han min tröja på sig och utbrast förtjust "kjänning". Om man då föds att gilla en viss sak som "tjejsaker" menar ni då att det är något so är annorlunda med honom?

Jag tror att många föräldrar gärna vill tro sig vara medvetna och inte täcker på alla dessa små nyanser i språket där det faktiskt görs skillnad mellan tjej och kille. Alla vardagsämnen vi väljer att prata med våra barn om "snabba bilar" "höga träd" eller det "fina huset" "söta katten" det är så lätt att säga att vi är medvetna och GÖR PRECIS LIKA- när vi faktiskt inte har en aning, även den mest medvetna gör förmodligen 100tals "felsägningar" om dagen

#34 - CC

Min man och jag anser oss vara relativt genusmedvetna. Ändå (tack vare det?) kommer vi på oss själva dagligen med att säga saker som "kolla vilken häftig bil!" till sonen och "Vad söt du är!" till dottern. Skulle vi förresten göra tvärtom blir vi genast rättade av dottern som är tre och ett halvt och minsann vet att flickor inte kan vara tuffa och att rosa bara är en tjejfärg. (Trots att storebrors favvo-t-shirt är rosa).



Snälla nån, det finns ju forskning som visar att föräldrar och personal redan på BB talar i ett annat tonläge och har ett annat ordval till bebisflickor och bebispojkar! Självklart påverkar vi våra barn till könsroller. Det är nog ofrånkomligt. Frågan är väl vad vi gör av det sen, hur vi lär barnen att värdera och hantera detta.