Är jag hemmafru-typen? Jag vet inte. Jag tycker om att baka, brodera och ha fint hemma. Är inte det kriterierna?
Men jag har alltid tyckt att det är viktigt att jobba, har aldrig varit arbetslös och har alltid jobbat samtidigt som jag pluggade. Har även haft extra jobb när jag har jobbat heltid som lärare. Jag tycker om att ha mycket att göra. Men jag har märkt att man har mycket att göra här hemma också. Man blir aldrig klar med att inreda sitt hem, man har alltid nya recept att testa..osv. Det är nog därför jag inte tycker att det är så tråkigt som jag trodde att det skulle vara.
Men ni som följer bloggen vet att detta med jämnställdhet är en viktig fråga enligt min åsikt. Vi kör med varannan-gång-metoden, dammsuger och lagar mat varannan gång, mer jämnställt kan det väl inte bli? Jo, det kan det nog. Det är fortfarande små grejer som är svårt att komma ifrån. Sambon säger t.ex. att han inte ser att det står grejer på golvet i hallen. Hur kan han inte se det?? Har han blivit blind, undrar jag? Nej, det är väl snarare så att han tänker annorlunda och uppmärksammar inte samma saker som jag (eftersom han inte har lärt sig att uppmärksamma samma saker som jag).
Så detta med att tänka annorlunda och uppmärksamma olika saker gör att vi inte är lika och gör inte likadant. Och det är väldigt svårt att komma ifrån. Ska han lära om sig? Ska jag? Ska vi nöja oss med att vi försöker vara så jämlika som möjligt? Ja, jag vet inte...
På tal om hemmafruar så längtar jag tills imorgon och ett nytt avsnitt av Desperate Housewives! :)