Jag var ute på krogen med en annan kompis som var singel och vi var arga på alla lyckligt förälskade människor. Men så träffar jag på en kille, en jättesöt kille som säger alla dom rätta sakerna. Hans syster var modell och han snackar nåt om att jag hade så höga fina kindben så jag kunde också vara modell.... och givetvis föll jag pladask för detta. Patrick hette han.. med CK...
Jag ger Patrick mitt telefonnummer och han skulle ringa mig dagen därpå. Jag knappade in mitt nummer i hans mobiltelefon och sen sa vi hejdå till varandra.
Jag väntade och väntade på att min drömprins skulle ringa, men han gjorde inte det.... förrän en vecka senare. Då hade han försökt ringa mig, men i mitt onyktra tillstånd så hade jag knappat in ett nummer för mycket... och han hade försökt ringa mig hela veckan. Han märkte att numret innehöll ett nummer för mycket så han provade att ta bort nån av siffrorna.. och voila! Till slut kom han fram till mig!
Jag var så glad och dökär. Här var drömprinsen som man träffar på Alla Hjärtans Dag och som kämpar och gör allt för att få tag i mig (ja, det kändes ju så). Och så var han ju såååå snygg! Vi pratar en massa i telefon och jag svävar på moln. Vi bestämmer oss för att träffas några dagar senare.
När vi träffas så känns allt fortfarande bra. Men efter några träffar så börjar Patricks riktiga jag komma fram... jag börjar se ett tydligare mönster. Han tycker att det är jag som ska laga mat när vi träffas och säger kommentarer om att det är kvinnogöra osv... Ni som följer bloggen vet hur jag känner när det gäller sånt!
Men vi hade ju träffats på Alla Hjärtans Dag och han hade ju gjort ALLT för att försöka få tag på mig... han måste ju vara den rätta för mig tänker jag och står ut lite... men efter tre veckor av nedsättande kommentarer om kvinnor så stod jag inte ut längre och dumpade killen. Men jag skulle aldrig ha stått ut så länge som jag gjorde om det inte hade varit för Alla Hjärtans Dag skiten... bläää.... tänk att man ska ha en sån romantisk bild av just denna dag!
7 kommentar(er)
