Jag fick en fråga angående varför vi försöker vänja av Zack med nattmålen, att när man skaffar barn så inbär det att man ger dom mat på natten. Jag väntade mig många fler liknande kommentarer eftersom jag vet att myten om att små barn inte kan eller vill sova hela natten är seglivad. Men istället har jag snarare fått många kommentarer från andra med bebisar i Zacks ålder som också håller på att vänja dom att sova hela natten och det är ju kul om man kan dela erfarenheter när man går igenom samma sak!
Men mitt svar till varför vi håller på och vänjer Zack vid att sova hela natten är:
1.) Han har alltid vaknat väldigt få gånger under natten. Redan vid 2 månaders ålder så vaknade han bara en gång per natt. Detta diskuterade vi med hans BVC-sköterska som sa att han gick upp så bra i vikt så han klarade av att sova hela natten utan problem.
2.) Han somnade relativt snabbt om även fast han inte fick någon mat. Jag tror att han inte skulle ha kunnat somna om så lätt om han verkligen var hungrig eller så skulle han ha vaknat många fler gånger. Men nu vaknade han dom "vanliga" tiderna så det var mer av vana än av hunger.
3.) Han har inte varit mer hungrig på morgonen när han inte har ätit under natten. Även detta styrkar min tes om att han inte ammar på natten av hunger utan av vana. Vi har tröstat honom när han har gråtit på natten så att han fortfarande ska få trygghet.
4.) Det känns som om det inte finns någon anledning för att både jag och han (och min sambo) ska få vår sömn störd. Detta gör bara att vi halvsover fram till 11-12 på dagen istället för att vara pigga och kunna leka och göra annat roligt tillsammans.
Jag har även läst någonstans att 70-80% av alla 4 månaders bebisar sover hela natten... men jag är osäker på den siffran så ta den med en nypa salt. Eller det kanske någon annan som vet om den siffran stämmer?
7 kommentar(er)
