Jag och en kompis diskuterade här om dagen hur vi hade förändrats när vi blev mammor. För nog allt förändras man? Man kan inte tro att allt ska rulla på som vanligt och att man inte ska påverkas av det lilla undret som man har fått.
Förutom dom uppenbara förändringar som t.ex. att man inte kan bara tänka på sig själv, att allt kräver mer tid, planering och pengar. Så tycker jag att jag har förändrats väldigt mycket som person (men detta är min egen upptattning...). Ett lugn har infunnit sig, som att nu kan jag slappna av... nu har jag allt som jag någonsin kan önska mig... så känns det. Jag känner mig lugnare och tryggare.
Jag blev så lugn och trygg så fort jag blev gravid. Förut så kunde jag vara nervös och orolig när sambon var ute och festade... tänk om han hittade nån annan tjej som han gillade mer än mig? Men när jag var gravid så blev det så tydligt hur mycket han verkligen älskade mig. Han gjorde allt för mig och var ändå glad och tacksam över att jag bar på hans barn, oavsett hur jobbig jag än var. Då slutade jag tvivla på hans kärlek till mig...
Och det har bara fortsatt... det var nu när vi skaffade barn som jag insåg att jag hade valt helt rätt partner. Han är stöttande, delaktig och omtänksam. Allt detta gör också att jag kan vara en bra mamma. Jag kan vara en (oftast) utvilad, glad och engagerad mamma.
Jag som alltid har varit något av en perfektionist och pedant har insett att det inte gör så mycket om det är lite stökigt... det är bara ett tecken på att Plutten har haft roligt. Sambon fick inte ens peta på gardinerna förut, men Plutten får sitta och leka med dom hur mycket han vill. Det trodde jag aldrig om mig själv... men jag är glad att jag har blivit den jag har blivit. Jag är glad att saker som ett perfekt städat hem med perfekta gardinuppsättningar inte är så viktigt längre.
Förändrades du när du blev mamma? Hur?