bambi

Peppa eller pressa?
SvD har en serie artiklar om hur vi föräldrar hela tiden ska stimulera och se till att ha kompetenta barn. Är det bättre att släppa tyglarna fria och låta barnen utveckla sina egna förmågor eller ska man lägga ner en massa pengar på pedagogiska och stimulerande leksaker?

Överstimulerar vi våra barn? Ska man tvinga barnen att göra skolarbete och läxor även om dom inte vill? Ska dom få välja vilka intressen dom själva vill satsa på?

För det första så tror jag att vi överstimulerar våra barn ända från början då det ska vara babysim, babyrytmik, babymassage och det ena med det anda. Det räcker väl kanske med en aktivitet. Jag tror faktiskt att även små bebisar kan bli stressade, allt är ju nytt för dom. Bara att ta in omvärlden är mycket för en liten en, sen så ska man hålla på och lägga till ytterligare en massa aktiviteter, det kan inte vara bra.

Flera av mina vänner som är föräldrar bli stressade när dom inte har något att göra med bebisen. En kompis sa att dom måste alltid ha nåt på schemat, t.ex. nu ska vi äta, nu ska vi sova, nu ska vi leka, nu ska vi läsa en bok, osv... det måste alltid vara något. Man kan inte bara va... och så har jag också varit.

Men nu den senaste månaden så har jag låtit Zack leka mycket mer själv. Han får utforska vår lägenhet själv och bestämma själv om han vill ligga och pilla på sina tår eller om han vill banka med klossar. Sen så har jag också börjat med att ta med honom in i sovrummet en stund innan han ska sova middag och ligga och gosa och prata lite så att han får varva ner lite efter lekandet.

Förut så var jag stressad över att han inte hade börjat krypa än, vilket han fortfarande inte har... men nu har jag slutat stressa mig över det och är nöjd med att han kan åla sig fram. Han tar ju sig fram alledeles utmärkt på sitt sätt. Det får komma när det kommer. Men jag ger honom en massa beröm när jag tycker att han är duktig, t.ex. klappar händerna eller kan stå själv med stöd. Jag har läst att man egentligen inte ska göra så, man ska inte berömma det dom gör för då kommer dom att tro att dom bedöms efter det dom presterar. Men jag vill uppmuntra honom och han blir så glad när han får beröm. Ja, hur man än gör så gör man ju fel enligt nån... så är det att vara förälder.
#1 - SOFIA

Hej! Ska vi följa varandra via bloglovin? :)

#2 - Sara

det är ju inte säkert att han börjar krypa, en del barn gör ju inte det utan ålar sig fram istället =)

#3 - FiaS

Jag kan glädja dig med att min äldste son aldrig kröp utan ålade -men å andra sidan så gick han hyfsat på sin 1-årsdag...(några steg i taget) Det enda vi gjorde under den mammaledigheten var att gå på babysim och träffa mammagruppen i perioder. Annars var vi hemma, träffade andra grannmammor i samma grupp ibland, gick till parken, rullade vagn....och han mådde alldeles utmärkt! Jag tror att man märker när de har "tråkigt". Det är nog snarare vi som är så oroliga och vana att det hela tiden händer saker som tror att det måste vara så.



Nu har jag tre barn och vi har tagit det lika lugnt med alla. De uppskattar dessutom speciella utflykter mer om det inte är vardagsmat...!

#4 - Anonym

Jag håller med dig, vad man än gör så är det nåt som blir på tok... gör man inte si så är det fel, gör man inte så, så är inte det heller bra...

Tycker att du ska vara jättenöjd med att han ålar sig fram alla barn kryper inte... Det kan lika gärna bli så att han ålar och sen börjar ställa sig upp direkt. Hoppas du haft en bra kväll, tycker att din blogg är väldigt trevlig!

#5 - Linda Andersson

Glömde fylla i vem jag var där ovan...