11 kommentar(er)
Det brukar gå i vågor det där, med vem de favoriserar. Och det är nästan så att man blir avis när man själv inte är favoriserad...
Åååå precis samma sak har hänt här. Nu i eftermiddag fällde faktiskt jag en tår då Ville börja gråta när jag tog honom i mina armar från Robbans famn. Han grät och sträckte sig efter pappa. Då kändes inte så kul.
Kommer ihåg att min lilla Gabriel hade en pappaperiod när jag började jobba. Tyckte det var skitjobbigt men det går över. Och kommer tillbaka, och går över osv....
Grattis i efterskott till plutten.
Vad kul att förskolan funkar så bra för Zack.
Det där med pappigheten känns bekant. Efter att jag nu har jobbat heltid i 2 månader är det det bara pappa som gäller. Lite jobbigt känns det allt.
Men det är nog helt naturligt att de tyr sig mest till den som är hemma mest för tillfället.
Bloggerska som gillar matlagning, bakning, familjen och katter (främst rasen Ragdolls).
