bambi

Att göra slut med vänner...

Det här med vänner och vänskap förändras verkligen från det att man är liten till man är vuxen. När man var liten så behövde man inte ha så mycket gemensamt, det räckte med att man bodde grannar så kunde man vara bästisar. Men nu så har man lite högre krav än så...

Jag har brutit med en del vänner genom åren, eller det blir väl mer att man växer ifrån varandra. Saker som man förut hade gemensamt har man inte längre, den ena kanske fortsätter att festa 3 dagar i veckan medans den andra skaffar familj. Det känns helt naturligt för mig att vissa växer man ifrån. Och som Malin Wollin skriver, livet är för kort för att behålla menlösa vänner...

Sen så tillkommer nya vänner och det är alltid roligt. Men dom är svåra att hitta nu när man är vuxen! Jag har fått en del nya vänner via jobbet, föräldragruppen på BVC och till och med bloggen (som underbara Apan t.ex.)! Och det är verkligen underbart!

Men vissa känner man direkt att man inte klickar med och då är det svårt om den andra vill fortsätta att träffas! Själv så kan jag vara lite feg och hitta på ursäkter till varför jag inte kan träffas istället för att säga rakt ut att man inte vill... men det är ju också för att man inte vill såra. Svårt att säga rakt till någon "Nej du, jag får inte ut så mycket av att umgås med dig.", jag skulle nog själv bli lite ledsen om någon var så ärlig! Men jag är nog riktigt dålig på att "göra slut". Är ni duktiga på att göra slut med vänner? Ni kanske har några tips?

#1 - Apan trimmar och slimmar med start 105 kg

Fina Bambi!



Först måste jag bara säga, detsamma. Det är jätteroligt att lärt känna dig. Vi har en skön sommar framför oss med bebbar, barn, blommor och vin. Eller var det kanske bin?



Hur som helst. Det är mycket svårt att göra slut på vänskapsrelationer. I kärleksrelationer gör man bara slut. Over and out. I vänskapsrelationer ör det inte lika enkelt. Ofta finns det inget konkret att ta på förutom att man plötsligt en dag tröttnat på sin vän och känner att utbytet inte är lika stort som det en gång var.



Jag har låtit vänskapsrelationer rinna ut i sanden. Helt enkelt slutat höra av mig och när den andra inte hört av sig heller är avslutet ett faktum. Ofta brukar det vara ömsesidigt. Om den ena parten inte är socialt inkompetent och inte märkt av de dåliga vibbarna.



#2 - Ina

Jättesvårt det där, har också funderat på detta en del då det varit situationer med vänner som inte längre tillfört mitt liv något och som det känns som man växt ifrån eller glidit isär. Är jättemesig med sådant här och har väldigt svårt för att säga ifrån så jag har inga råd att ge.

Håller med om att det är svårt att hitta nya vänner också, alla har sitt på något sätt och det tar tid att bygga upp en relation då man har så mycket annat runt omkring sig som vuxen. Men visst går det.

Kram Ina

#3 - Anna - Väntan på nummer 2 :)

"livet är för kort för att behålla menlösa vänner... "



Kloka ord!

#4 - Julia

fint skrivet! :)

#5 - Helena

Det där är jättesvårt. Jag är en sån som lider i det tysta. Hade en vän som halkat in genom en annan vän i ett gäng. Denna tjej tog all yta, all luft och all kraft från oss andra - en riktig energitjuv. att hon dessutom kunde vara rent av elak mot oss hjälpte inte. Vi stod ut med hennes divalater. Hon flyttade tillslut (tror vi) och nu har ingen hört ifrån henne på mycket länge. Skönt faktiskt :-)



Det är jättesvårt att göra slut med en vän, otroligt svårt. Vänner växer ju inte på träd heller..

#6 - anna

söker du lägenhet?

http://www.sverigesbostadsformedling.se/

#7 - Milo

Jag har en f.d vän som "dumpat" mig nu i vuxen ålder, såklart man blir ledsen och så (vi hade varit vänner sedan barnsben och hon var även gudmor till mitt barn och jag till hennes). men nu efteråt kan jag inte förstå varför jag blev ledsen över hennes "uppbrott" med mig, när man får distans till människor så ser man dem med klarare ögon. Idag ser jag i henne bara en uppmärksamhets sökande människa som inte lärt sig vara ensam och trygg i sig själv. Hon måste få stå i centrum och får hon inte det hon söker så "går hon vidare för nån att vara i centrum för".



Sättet hon "dumpade" mig på (om man kan säga så om vänner?) var att säga att hon tröttnat på att umgås med mig och att jag köpte för lite presenter till hennes barn (som var mitt gudbarn), samt att lägga ut bilder på mig och mina barn på sin blogg (till vilken nytta kan man undra?).



Så alla där ute, om ni känner för att "dumpa" en nära vän, gör inte som min gjorde. ;) Var vuxen istället och säg bara att ni inte tycker att ni har så mycket gemensamt mer.

#8 - Mirva ♥

Hej Bambi!



Jag blev "dumpad" av min bästis år 1997. Detta pga. att jag flyttade från Finland till Sverige, blev ihop med min nuvarande sambo och hon var helt enkelt avundsjuk på mig. Tyvärr! Fast även om vi alltid fram tills dess var bästisar (umgick dagligen!) så hade vi skilda uppfattningar om en massa saker. Hon ville aldrig bli ihop med ngn på riktigt, hon ville aldrig gifta sig och hon hatade barn. Så vi var som dag & natt men ändå bästisar. Men när jag som sagt sedan lämnade det gamla livet (festandet mm.) bakom mig så dög jag inte längre. Vi är lika jämngamla (32 år) och lever helt olika liv (har hört fr några andra vänner som umgås fortfarande med henne) och visst kan jag sakna henne ibland men efter så här många år känner jag ingen större längtan längre... hon har vuxit från mitt liv.



KRAM Mirva

#9 - Madde

Vilket bra och intressant inlägg! Jag tycker också det är så svårt att avsluta en relation med en vän, men ibland är man ju tyvärr tvungen och vissa relationer rinner ut i sanden. Men tråkigt är det oavsett orsak.

#10 - Tess

En del vänner har man slutat umgås med bara för att ingendera hör av sig. Det rinner ut i sanden liksom. Jag har bara gjort slut med en enda vän hittills. Det var av flera skäl som jag kände att hon inte var bra för mig och där blev det ett rakt "Ha ett bra liv".

#11 - jessica

de är inte lätt att dumpa en kompis, spec inte om man hängt ihop i flera år.Vet ju själv hur det känns att bli dumpad o de är inte roligt kan ja lova! Men jag tror att man gör sjig själv en tjänst i de långa loppet.

#12 - Nina

Det där ÄR jättesvårt. Men jag tycker också att helt enkelt inte höra av sig så ofta är ett väl fungerande och ganska naturligt sätt.



Jag måste skriva att jag håller med dej ang Apan. Vilken kanontjej.