Bambi - Elefanten i rummet

6 Augusti 2010 - 11:06

Elefanten i rummet

Sköldkörtelcancer

Jag har märkt hur vissa verkligen undviker ämnet cancer nu när dom träffar mig. Jag förstår att det är jobbigt för vissa att prata om det, men det blir så konstigt när ämnet verkligen undviks... man undviker till och med att fråga hur jag mår för att ämnet inte ska tas upp. Det som "elefanten i rummet", alla ser den men ingen pratar om den.

En kompis till mig som fick diagnosen MS för något år sen berättade att hon känner igen detta och det blir ännu mer absurt sen hon blev rullstolsburen. Folk pratar om vad som helst förutom sjukdomen och hennes rullstol. Hon undrar om folk inte har en massa frågor om sjukdomen och hur det är och känns att sitta i rullstol? Klart dom har... men det blir väl för jobbigt.

Jag gillar när folk vill prata om cancern eller vill titta på såret för då blir det så avdramatiserad. Istället för att titta på såret i smyg så är det bättre att ta en ordentlig titt och ställa frågor. Get it out in the open. Sen när man har pratat om det så kan man gå vidare... för man ser nästan hur frågorna maler i huvudet på vissa men dom vågar inte fråga...

5 kommentar(er)

#1 - Soffy 2010-08-06

Jag förstår verkligen inte det där med att folk inte törs fråga. Jag skrev om min erfarenheter i detta inlägg; http://tillsoffy.blogspot.com/2010/03/min-mamma-hon-ar-bra-hon.html

#2 - Linda Andersson 2010-08-06

Jag vet att när jag var liten så sa man att man varken skulle titta eller prata med dem som satt i rullstol eller hade något annat handikapp, jag vet inte varför, men jag tror att det mest var för att personen man frågade kunde bli ledsen? Och många tänker ju "stackars den" som sitter i rullstol, som inte kan gå eller vad det nu kan vara...

#3 - Helen 2010-08-06

Jag tror inte bara att det handlar om att inte våga prata om sjukdomar. Jag vet själv hur jag beter mig när jag träffar personer med allvarliga sjukdomar - då försöker jag prata om andra saker för jag tänker att personen lever med sin sjukdom jämnt och kanske vill träffa mig för att under en kort stund få tänka på och prata om något annat - något vardagligt, roligt eller vad som helst annat än just sjukdomen. Så visst kan det handla om att jag är rädd för att personen ska bli ledsen och tycka det är jobbigt att tala om sjukdomen - men det handlar lika mycket om att jag vill bidra till att personen för en stund "glömmer" det jobbiga och ledsna. Om jag kan bidra till det känner jag mig som en god vän.

#4 - E 2010-08-07

RullstolsBUREN...;P

#5 - Annica 2010-08-07

Man slutar aldrig att förvånas...