bambi

En svår fråga faktiskt, jag ser det nog lite från båda hållen. Har själv varit med om en nära anhörig som gjorde ett allvarligt självmordsförsök och det är klart att vi alla i omgivningen mådde dåligt av detta. Men att säga att det är en enkel utväg, det tror jag inte på. Det ligger mycket ångest och oro och "sjukdom" bakom ett självmord/självmordsförsök.

Jag tror inte att personen som begår självmord eller ett självmordsförsök har egoistiska avsikter alltid, när jag var yngre så hade jag självmordstankar till och från och jag tänkte att ingen skulle bry sig om jag dog, att efter ett par månader så skulle jag vara död och glömd, ett avlägset minne, jag tänkte aldrig "det här är den enkla vägen ut".

helt okej om man inte förstör andras liv! hoppa framför tåg och hänga sig själv är så jävla egoistiskt då folk lever med det för livet, han som körde tåget, familjen som ser dem hängade.. hoppa ut genom en bro är okej..

Jag tycker det är egoistiskt. Min mamma försökte ta sitt liv vid ett flertal tillfällen. Jag eller min pappa hittade henne vid alla tillfällen så hon lever än, men jo jag tycker fortfarande det är en egoistisk handling. Hon brydde sig inte ett dugg om oss bara sig själv. Jo hon mådde dåligt, men det måste finnas andra sett att få det bättre. Hon lades till slut in på en psykriatisk avd. o fick ECT-behandlingar (inte för att jag vet vad det gör) men hennes minnen från den tiden är helt borta o nu mår hon bra, säger hon ivf. Men jag mår fortfarande skit av alla de gånger jag hittat henne. Så ja jag står för att jag tycker det är egoistiskt. Men jag tror ingen som gör det eller försöker ser det så.

Min pappa tog livet av sig. Jag får leva med konsekvenser av hans handlingar. Rättvist? Inte särskilt. För honom var det en enkel utväg, men jag vet att han gick genom PIVA och psykiatrin, men fick ingen hjälp alls. Han lämnade mig med panikångest, dåligt samvete och en jökla sorg framför mig. Och ändå är allt jag önskar att han har det bra, efter allt det jag fick gå egenom.

Jag tycker det är både och. Det jag tror jag skulle känna om någon närstående begick självmord (jag har inte varit med om det så jag vet ju inte säkert) är såklart sorg, men också skuld att jag inte såg detta och gjorde något för att hjälpa personen. Och jag tror jag skulle bli arg, bara för att jag vill ju ha personen kvar. Så på det sättet är det ju egoistiskt, det är jag som lämnas kvar med alla jobbiga känslor och sorgen.



Men samtidigt, om en person är så deprimerad att han/hon begår självmord så tror jag inte man tänker på sina anhöriga. Man tänker nog som någon annan skrivit här att "de andra har det bättre utan mig". Det är så svårt, jag tycker det är egoistiskt, men en människa som mår så dåligt ska ju ändå inte skuldbeläggas.



Däremot tycker jag verkligen det är själviskt att hoppa framför ett tåg t. ex., då lokföraren kan chockas svårt. Samma sak med hängning, tänk att hitta nån man älskar hänga från taket?



Det är verkligen en svår fråga, men det känns som en av de värsta sakerna som kan hända, för alla inblandade parter.

Min mamma försökte ta livet av sig tre gånger i höstas. Hon mår dåligt och har stora problem med ångest. För sin skull kanske det vore enkelt och det som kändes bäst.



Men jag och mina 3 syskon är de som får leva med konsekvenserna. Hon lyckades inte, men idag lever jag med en ständig skräck. Jag vågar inte somna om nätterna i rädsla av att telefonen ska ringa med besked om att hon har lyckats. Jag har problem med ångest och mår allt annat än bra. Självmord drabbar inte bara personen som genomför det, även dem runt omkring.

Jag blir förfärad när folk anser det vara egostiskt av någon att ta sitt liv. Testa själva - dåligt med pengar/kärleksbekymmer - tar ni livet av er? Nix. Det är alltså ingen ENKEL utväg ur problem, det är snarare SISTA utvägen en deprimerad människa ser. De som gör det har det alltså så jävligt att allt annat förmodligen är beprövat eller åtminstone genomtänkt. Vad jag har läst är det dessutom genetiskt betingat om man kan bli självmordsbenägen eller inte. Typ som att vissa har dyslexi, en del blir homosexuella osv.



I mitt jobb har jag träffat flera "självmordskandidater" som dagligen kämpar för att INTE ta sina liv men som har försökt. De lever med sådana fruktansvärda skuldkänslor för att de förstör andra människors liv genom sina depressioner men har ännu större skuldkänslor när de tänker på att begå/försökt begå självmord. Jag kan inte förstå det hela som aldrig har haft sådana tankar men jag måste acceptera och försöka sätta mig in i hur en sådan människa har det. Alltså inte utgå från mina egna "normala" tankar.



Vad jag har förstått är det alltså inte så att en person som är självmordsbenägen sitter och funderar på om "tjaa, ska jag ta mitt liv idag eller ska jag göra slut med killen eller kanske ta en skinkmacka? Äh vaffan, jag tar livet av mig!". Det är aningen mer komplicerat än så och enligt mig inte det minsta egoistiskt. Djupt tragiskt däremot. Kanske speciellt för de anhöriga.



Intressant frågeställning fö om man får bestämma över sitt eget liv. I vissa kulturer är det ju hedervärt att ta sitt liv medan det i andra, vårt, anses av många vara egoistiskt och fult.



Superbra inlägg fö! Fler sådana! :-)

Det där är en svår fråga. Har man barn tycker jag det är egoistiskt. Barn tar ofta på sig skulden för saker även om det inte är deras fel. Denna skuld ska de leva med. Och de som tar livet av sig genom att hoppa framför tåg osv är med egoistisa, föraren ska leva med detta.

Man skadar sin omgivning i de flesta fallen.

En vän till mig hittade sin pappa hängandes i hallen när hon kom hem från skolan. Hon levde med både skuld och bilden av sin pappa i många år innan hon själv tog sitt liv för tre år sedan. Så i ledet fanns det sörjande fru och dotter, sedan sörjande fru och mamma som förlorat både man och barn.

Ofta finns det nog många frågor man aldrig får svar på, mycket skuld man aldrig blir av med och en enorm sorg över att inte kunna hjälpa innan det var för sent.

Samtidigt förstå jag att det finns människor som är så pass djupt deprimerade att de i just det sinnesläget inte ser någon annan utväg till deras problem.

Djup grej med många tankar!