Även min andra förlossning är ett av mina favoritminnen, men andra gången då var det inte riktigt samma sak. Inte samma osäkerhet och undran över vad som kommer att hända. Kommer min kropp att klara av detta? och alla andra frågor som snurrade i huvudet.
Det var en sån stark händelse i mitt liv så jag tror att jag aldrig kommer att glömma känslorna, gardinerna i rummet eller vilka låtar som spelades på radion. Det är ett av mina starkaste och lyckligaste minnen.
Man hade ju laddat så för förlossningen och hade ingen aning vad som väntade sen efter förlossningen. För allt man läste och pratade om var FÖRLOSSNINGEN så det var lite pirrigt och nervöst när den var över. Vad händer nu liksom?
Men samtidigt så var det en helt underbar tid, den där första tiden. Då vi diskuterade vilka krämer vi skulle smöra in Zacks rumpa med, hur vi skulle hålla honom för att stödja hans huvud bäst och hur många filtar han skulle ha över sig för att inte frysa. Den osäkerheten och viljan att göra sitt allra allra bästa förde oss närmare varandra och gjorde att vi verkligen blev en familj.
Så mitt favoritminne kan man nog säga är dagen då jag blev mamma.
2 kommentar(er)
