bambi

Skickar en KRAM till dig , hoppas att dagarna ska gå så snabbt som möjligt och att du har Dr pepper så att du klarar dig nu =)

Förstår att det var jobbigt att säga hej då.



Ville var avståndsagande från mig när jag kom hem efter ha varit borta 4 dygn. Det var när han var drygt 1. Det var HEMSKT; både att vara borta och att han inte ville vara hos mig när jag kom hem. Jag ångrar bittert att jag åkte. Men jag bokade resan långt innan jag hade fattat hur det var att vara förälder.



Men Zack är äldre och jag vet inte, men någonting säger mig att det kommer inte bli så med Zack. Jag tror han kommer bli jätteglad över att få träffa sin goa mamma igen. Sen.

Mysig blogg du har, hittade hit via spidercick! =)

Hej !

Jag och min son är som fastlimmade vid varandra. Han älskar att sitta i mitt knä och gosa med mig. Han är tre år nu. Det är bara mamma, mamma, mamma som gäller. Jag har varit borta 2 gånger, båda gångerna 1 vecka, första gången var han nästan 2 år. När jag kom hem efter en vecka sov han, när han vaknade låg jag bredvid och när han såg mig fick jag en jättehärlig applåd. Pappan (min sambo) sa att dom haft det jättebra, han hade letat efter mig men inte varit ledsen. Andra gången fick jag vänta tills han lekt klart, sen kom han och kramade mig. Som att jag varit borta en stund bara. Inget farligt alls. Vi pratade dock inte i telefon under tiden utan jag var borta och sen kom jag hem. Det gick bra men jag längtade så mycket efter min lilla son. Saknade honom sååååå mycket ! Det var kul för dom att få tid tillsammans också, bara dom två. Det blev dock ingen pappa-period efter det utan mamma blev som vanligt bäst igen ganska snabbt, tur för mig :-)

Stort lycka till nu, hoppas du kan hålla modet uppe inne under behandlingen. Du får ha alla fina målbilder framför dig, barnen och Thailand med bröllopet och allt!



Jag har varit borta från min dotter flera gånger, och som mest 4 nätter, och det har inte varit något problem när jag kommit hem. Tvärtom!



Styrkekramar

Jag minns inte sjalv, men jag vet att mina yngre broder nar de var 3, 4, 5 alltid var likna glada i mamma nar hon kom hem fran arbetsresor som innan hon akte, det var alltid puss och kram och de skulle visa precis allt i hela huset for henne och halla i handen och hjalpa till och laga mat och allt vad det var. Det kommer nog ga jattebra tror jag!

Åh, jag gråter när jag läser det här, för du skriver precis som jag känner var gång jag måste åka ifrån mina barn. Har läst till läkarsekreterare på distans, och 2 gånger per termin har jag fått åka till Östersund, och varit borta 4 dagar. Barnen har alltid blivit glada när jag kommit hem igen, och kramat om mig, vilket har känts skönt, men det är ändå svinjobbigt att vara borta. Jag önskar dig all lycka till med behandlingen!

Ja usch ja, förstår att det känns jobbigt. Jag var borta i 4 dagar från min tvååring för någon månad sen (han är väldigt mammig) och när jag kom tillbaka var han lite blyg först men kom ändå direkt över i min famn. Efter en liten stund var allt som vanligt. Han hade såklart haft det jättebra hemma med pappa och storebror (jag var iväg med dottern) men frågat efter mig då och då. Sen pratade han en ganska lång tid efteråt om det, frågade om jag skulle åka till London när jag gick till jobbet osv.



Skillnaden med min frånvaro jämfört med din är ju ändå att jag var iväg på något självvalt och roligt medan du måste sitta instängd och gå igenom något som såklart är väldigt jobbigt, både fysiskt och psykiskt. Men jag tror iallafall inte att du behöver oroa dig över hur det blir att möta barnen igen, är något annorlunda så är det snabbt över igen....:)



Kramar till dig!

Leo som är 2 kommer alltid lyckligt springandes och ger en bamsekramar när jag varit borta. Oavsett om det handlar om en timme eller över natten :)

Usch vad jobbigt för dig! Eller för er allihopa =(



Hoppas allt går bra och att allt gott räcker ; ) Kramar