Jag tror att det har en mycket tidigare grund än så. Pojkar börjar ofta prata senare än flickor och detta tror man beror på hur man behandlar pojkar och flickor olika. Man har räknat antal ord som mammor säger till sina söner respektive döttrar och det var en avsevärd skillnad!
Pojkar får då en senare start i språkutvecklingen och jag tror att det ibland kan vara svårare att hinna ikapp. Man har också sett att personal på förskolor oftast använder ett mer varierat språk med dom barnen som redan kan prata bra jämfört med dom som inte pratar så bra (och skulle behöva höra fler ord). Så jag tror att detta kan bidra till att pojkar hela tiden ligger lite efter.
Även vilka sorters lekar vi uppmuntrar pojkar och flickor till kan vara en bidragande orsak. Flickor uppmuntras till att sitta still, vilket man också gör när man sen studerar, medans pojkar uppmuntras mer till att springa, klättra och röra på sig och det är klart att då kan det blir lite svårare att helt plötsligt behöva sitta stilla längre stunder och läsa läxor när man inte alls är van vid det.
Jag har försökt att tänka på detta när det gäller Zack och försöker prata mycket med honom, men tyvärr så kommer jag på mig själv att ofta använda samma enkla ord när jag pratar med honom. Och han är nog lite sen i språkutvecklingen, han har precis börjat säga "pappa" lite grann, annars så kan han bara säga "mamma" och "där".
Tillägg: Varför man säger färre ord till pojkar tror man ligger i bilden man har av hur pojkar är, att dom inte har tid att stanna upp och lyssna ordentligt. Att dom är mer rastlösa och därför måste man skynda sig och säga det man vill säga snabbt. Så det är viktigt att vuxna inte stoppar barn i dessa "fack" om hur en pojke/flicka är, för då fortsätter dessa negativa stereotyper.
8 kommentar(er)
