bambi

Låter helt klart skrämmande med "föda barn-industri". Men det med att epidural stannar av värkarbetet är ju inte helt sant efter vad jag hört från olika barnmorskor. Det KAN bli så, men oftast inte. Att ta en bedövning som oftast bara är oerhört effektiv tycker jag bara känns som en bra idé. Jag ska helt klart ha EDA när jag ska föda om ett par veckor eller så (när nu den lille väljer att titta ut), om jag har möjlighet. Det är verkligen inget jag tycker man ska se som ett nederlag om man behöver/vill ha.

Line Jag har hört att i USA så får man mycket starkare EDA än här i Sverige. Fick höra att en kvinna som hade fött i USA med EDA skulle sen föda sitt andra barn här i Sverige och hon bad om att få EDA och fick det. Efter ett tag ville hon ha mer för hon tyckte att det var en enorm skillnad, men det var tydligen "allt" man fick här i Sverige.



Så jag kan tänka mig att den större dosen i USA påverkar värkarbetet mycket (som filmen tog upp). Sen så tycker jag alltid att när man tittar på tv och ser förlossningar från USA så ligger alla kvinnor på rygg och verkar nästan opåverkade av värkarna.

Precis, förlossningskliniken som gått på 4:an såg man bara kvinnor som i princip var helt opåverkade och nästan bara väntade på att barnet skulle trilla ut. De som inte ville ha bedövningen blev nästan tvingade till det också... Självklkart är det ju toppen att det finns och man ska absolut få det om man behöver! Men det är lite skrämmande vilken industri det blivit som du säger Bambi!



Sedan ett tips till Line här ovanför. Jag vet inte om du har barn sedan tidigare, men försök ta förlossningen som den kommer. För mig gick det så fort att jag inte hann få någon bedövning alls....

Har också sett samma förlossningsprogram och håller med om att kejsarsnittsfrekvensen verkar vara skrämmande hög. Har dock svårt att förstå hur det skulle kunna vara ekonomiskt lönsamt med kejsarsnitt, iallafall i Sverige. Det är ju en operation med allt vad det innebär och kräver oerhört mycket mer personal än vid en vaginal förlossning (normal sådan). Det krävs förutom barnmorskan en förlossningsläkare, operationssköterskor, narkospersonal och personal som tar hand om barnet. Dessutom kostar användandet av operationssalen. Vårdtiden kan ofta bli längre för mamman, och barnet kräver oftare andningshjälp och därmed neonatalvård. I USA kan jag iofs föreställa mig att man tjänar en massa pengar på att vårdtider blir längre både för mor och barn, plus att ingreppet är dyrt eftersom de flesta mödrar täcks av privata sjukförsäkringar. Självklart är det ekonomiskt lönsamt. I Sverige skulle det dock snarare innebära betydligt högre kostnader för den offentliga sjukvården.



Kejsarsnitt är definitivt en fantastisk lösning när det gäller medicinska skäl för både barn och mamma men jag har svårt att förstå att man föredrar att genomgå en stor bukoperation med allt vad det innebär, framför att föda "normalt", OM man kan.

Ush vad hemskt om det nu är så!



Under min fl ville barnmorskan att jag skulle få värkstimulerande, men jag vägrade (eftersom bebisen mådde bra) och ville att det skulle ske så naturligt som möjligt, ville inte heller ha EDA trots att de frågade flera ggr... Så här i efterhand undrar man ju anledningen till att de "tjatade" om detta...

Alla förlossningar stannar inte av med epidual, många gör det, men inte alla. Min erfarenhet är att personalen absoult inte ville att jag skulle ta epidural, men JAG ville det. På det sjukhuset verkade det inte som om dom "var ute efter" kejsarsnitt.



Att föda naturligt måste vara upp till var och en, vill man ha smärtlindrig ska man förstås få det. Det kan ju vara så att kvinnor idag inte vill lida i onödan, när det finns smärtlindring att tillgå. Det kan ju också vara så att sjukhusen inte vill ta onödiga risker för barn eller mamma, när det går att göra kejsarsnitt snabbt. I min föräldragrupp födde två av fem "normalt". De andra drabbades av olyckliga komplikationer och var tvugna, annars skulle de ha dött, att få sina barn genom kejsarsnitt.



Jag har fött två barn med epidural, den första tog 11 timmar och den andra drygt 10. Både bebisarna och jag mådde bra efteråt.



Tack och hej:)

Oj, det är klart om det är sån skillnad mellan hur mycket EDAn tar... Men här i Sverige har jag bara hört folk som varit väldigt nöjda med den, att det inte behövt dra ut på tiden pga bedövningen.



Nej, det är första barnet. Men jag är väldigt öppen för att det blir som det blir. Skulle jag inte hinna med bedövning så behöver jag det nog inte heller. Men finns det tid vill jag gärna ha. Ska bli spännande hur som helst att se hur det blir, och att äntligen få träffa bebis!

Jag har fött mina två barn med kejsarsnitt. Första barnet akut efter att ha haft värkar i ett dygn samt varit öppen i åtta timmar. Ingen förstod varför bebis inte ville ut! Efteråt såg man att hon låg i hög rakställning vilket gjorde det omöjligt att komma ut. Jag fick genomgå bäckeröntgen och det visade att jag har ett ganska litet bäcken, med andra ord så skulle jag kunna föda vaginalt ifall barnet vägde kring 3 kg. Mina barn har båda vägt ca 4,3 kg! Andra barnet lång i längsläge och det blev en halvplanerad kejsarsnitt-förlossning.



Jag har knappast valt kejsarsnitt för att det gör "mindre ont". Jga har gjort det för att rädda mina barns liv, och mitt eget. Jag är oerhört tacksam för att jag lever i en tid då det går att rädda mammor och barn! Jag ryser när jag tänker på hur det hade slutat ifall vi levde inann det var möjligt med kejsarsnitt.



Jag låg på förlossningen med första barnet med den inställningen att "jag vill inte ha nåt smärtstillande över huvud taget" och det tog jag inte heller. Gick igenom alla värkarna enbart genom andning (och ett varmt bad som var underbart en liten stund). Jag känner mig lite nertryckt när jag hör diskussuion om mammor som vill ha kejsarsnitt så jag vill gärna förklara hur det var i mitt fall.



Och fler barn vill jag har också! Och de kommer födas med kejsarsnitt (planerat).

I USA har de inte stand-up epidural, vilket är den EDA som ges i Sverige. Därav att de in USA måste ligga på rygg och krysta medan Svenskar kan vara upprätta :-)



Det är tyvärr så att kejsarsnitten ökar, och framför allt i Stockholm. Jag tycker det skulle vara intressant att jämföra med övriga landet. I Stockholm har förstföderskor rätt hög genomsnittsålder i jämförelse och man gör även fler igångsättningar då bla gränsen för överburenhet här går vid 14 dagar. Risken att igångsättningen slutar med snitt är rätt stor vad jag förstår, just på grund av att man forcerar fram förlossningen, vilket i sin tur gör ondare och EDA ger då en god smärtlindring.



Jag har själv fött 3 barn.

Nr 1 2003, jag var 26 år och vattnet avgick utan värkarbete. Blev då igångsatt med dropp efter 50 timmar pga infektionsrisken. Fruktansvärd forcerad smärta, tog EDA som blev himmelriket och förlossningen avslutades normalt. Normalstor bebis på 3,4kg

Nr 2 2005, spontan start med värkarbete, kunde vara hemma rätt länge. Hyfsat snabb förlossning och jag tog spinal och förlossningen slutade normalt. Normalstor bebis på 3,5kg

Nr 3, 2008, planerad igångsättning på BF pga att barnet beräknades vara stort + inflammation i barnets njurbäcken som blivit hastigt sämre. Kraftigt forcerad igångsättning där läkare tryckte ner bebisen i bäckenet och vattnet togs. Gel sattes för jag skulle öppnas. Sedan dropp. När allt väl kom igång var det sån fart och smärta att jag ville ha allt som fanns. Fick spinal, EDA, PCB, lustgas osv utan att det gav smärtlindring alls. Förlossningen avslutades med snitt då man såg att bebisen låg snett i kanalen och i öppen hjässbjudning. Månne för att läkaren tryckte ner barnet initialt undrar jag? Men det får vi aldrig veta svaret på. Friskt barn på 4,2kg



Så min erfarenhets slutsats är att forcerade förlossningar ökar behovet av EDA vilket då nästan uteslutet följs av dropp. Forcerad förlossning är enligt mig mer smärtsamt. Min "statistik" blev att 1/2 igångsättningar slutade i snitt. Något som jag initialt absolut såg som värsta scenario. Glad är jag förstås att det finns, annars vet jag inte hur min sista förlossning slutat.